sandre
, 35 år
Kille
Stockholm, Sverige
Senaste besöket: 4 år sedan
- 4 år sedan Introduktion Det var lördag som alla andra helger. Trist och grå med ett inslag av vemod i luften. Jag ligger kvar i sängen och tittar på fönstret, persiennerna är fortfarande nerdragna men solens strålar sipprar in och lyser upp det mörka rummet. Jag vaknade för två timmar sedan, men jag ligger kvar, kroppen är tungsint och alldeles utmattad. En saknad vilar i hjärtat och den bultar långsamt och stilla. I mina tankar fanns den där flickan kvar som aldrig blev min, hon förblev den dröm som jag aldrig nådde. Men hon värmer den krossade hjärtat fortfarande.Jag hasar mig upp och bäddar sängen. Jag går mot badrummet och ser en grå man i spegeln. Han tittar tillbaka och ger ett hånfult leende. Du är värdelös. Du kommer aldrig bli någonting. Jag tittar tillbaka och betraktar hans ögon. Sorgen i ögonen är förankrade sen länge tillbaka och lämnar en känsla av ängslan. Du är kluven. Du borde ta tag i ditt liv. Jag vaskar av mitt ansikte och lämnar badrummet.Radion talar om världen utanför, musiken stillar det rastlösa inre. Jag dricker te och persiennerna är uppdragna, jag ser grönska och sol. Och jag ser min spegelbild, den ser ingenting annat än mig. Världen är vackert men spegelbilden vägrar släppa mig. Jag undrar vad hon gör. 10 år sedan har gått men jag undrar fortfarande. 2985 0 1 år sedan
- 4 år sedan Måndagströst Ring ringring ringringHallo.Hej hur är lägetj! Va? Nej också! Är du seriöst? Jag kommer direkt, stanna där! Jag kommer så fort jag kan. KlickDet var Lovisa. Vad vill hon då? Hon vill att jag kommer. Varför det? Jag är tvungen, hon behöver hjälp. Du fattar väl? Nej det gör jag inte. Jag är ledsen men jag måste. Men vafan Sandre! Du är ju med mig nu? Eller bryr du dig inte oss?Hennes ögon blir glansiga, våta och tårögda av det kommande sviket. Hon ser på mig men jag ser bara Lovisa framför mig. Lovisas sorgsna ansikte, greppet om hjärtat som kommer i första hand. Jag är ledsen Sara. Men hon betyder mycket för mig också. Du kommer aldrig se mig mer, så fort du lämnar det här rummet så försvinner jag för alltid. Jag lämnade porten kluven på mitten. Där kärleken och framtiden krockade och gick i kras. Gjorde jag rätt? Fan också.Pling pling Dunk dunk dunkLovisa Öppna nu det är Sandre. Öppna! Dunk dunkDörren öppnar sig och där står hon. Hennes ögon är våta och ansiktet kladdig av smink. Hon kramar om mig. Hårt och tungt. Hennes börda blir min och jag tar emot den med öppna armar. Jag orkar inte mer. Jag klarar inte av det här. Varför ska det vara så jobbigt hela tiden. Jag säger ingenting jag bara lyssnar. Vi går mot vardagsrummet och sätter oss på soffan. Hon släpper taget och tar tag i vinflaskan på bordet. Klunkar i sig det som finns kvar och sedan lägger sitt huvud mot min axel. Jag håller om henne hårt men håller tyst. Varför är du så snäll mot mig?Jag älskar dig. Du är min vän. Du är så snäll. Jag älskar dig Sandre.Sandre 19 år. 2176 0 1 år sedan