Måndagströst

ring ring

ring

Hallo.

Hej hur är lägetj! Va? Nej också! Är du seriöst? Jag kommer direkt, stanna där! Jag kommer så fort jag kan. Klick

Det var Lovisa. Vad vill hon då? Hon vill att jag kommer. Varför det? Jag är tvungen, hon behöver hjälp. Du fattar väl? Nej det gör jag inte. Jag är ledsen men jag måste. Men vafan Sandre! Du är ju med mig nu? Eller bryr du dig inte oss?

Hennes ögon blir glansiga, våta och tårögda av det kommande sviket. Hon ser på mig men jag ser bara Lovisa framför mig. Lovisas sorgsna ansikte, greppet om hjärtat som kommer i första hand. Jag är ledsen Sara. Men hon betyder mycket för mig också. 

Du kommer aldrig se mig mer, så fort du lämnar det här rummet så försvinner jag för alltid. 

Jag lämnade porten kluven på mitten. Där kärleken och framtiden krockade och gick i kras. Gjorde jag rätt? Fan också.

Pling pling Dunk dunk dunk

Lovisa Öppna nu det är Sandre. Öppna! 

Dunk dunk

Dörren öppnar sig och där står hon. Hennes ögon är våta och ansiktet kladdig av smink. Hon kramar om mig. Hårt och tungt. Hennes börda blir min och jag tar emot den med öppna armar. Jag orkar inte mer. Jag klarar inte av det här. Varför ska det vara så jobbigt hela tiden. Jag säger ingenting jag bara lyssnar. Vi går mot vardagsrummet och sätter oss på soffan. Hon släpper taget och tar tag i vinflaskan på bordet. Klunkar i sig det som finns kvar och sedan lägger sitt huvud mot min axel. Jag håller om henne hårt men håller tyst. Varför är du så snäll mot mig?

Jag älskar dig. 

Du är min vän. 

Du är så snäll. Jag älskar dig Sandre.

Sandre 19 år.