Introduktion

Det var lördag som alla andra helger. Trist och grå med ett inslag av vemod i luften. Jag ligger kvar i sängen och tittar på fönstret, persiennerna är fortfarande nerdragna men solens strålar sipprar in och lyser upp det mörka rummet. Jag vaknade för två timmar sedan, men jag ligger kvar, kroppen är tungsint och alldeles utmattad. En saknad vilar i hjärtat och den bultar långsamt och stilla. I mina tankar fanns den där flickan kvar som aldrig blev min, hon förblev den dröm som jag aldrig nådde. Men hon värmer den krossade hjärtat fortfarande.

Jag hasar mig upp och bäddar sängen. Jag går mot badrummet och ser en grå man i spegeln. Han tittar tillbaka och ger ett hånfult leende. Du är värdelös. Du kommer aldrig bli någonting. Jag tittar tillbaka och betraktar hans ögon. Sorgen i ögonen är förankrade sen länge tillbaka och lämnar en känsla av ängslan. Du är kluven. Du borde ta tag i ditt liv. Jag vaskar av mitt ansikte och lämnar badrummet.

Radion talar om världen utanför, musiken stillar det rastlösa inre. Jag dricker te och persiennerna är uppdragna, jag ser grönska och sol. Och jag ser min spegelbild, den ser ingenting annat än mig. Världen är vackert men spegelbilden vägrar släppa mig. Jag undrar vad hon gör. 10 år sedan har gått men jag undrar fortfarande.