Confidential sex dating, communication and meeting with women, men and couples from Sweden. Real contacts and private chat room, no personal information needed.

Novella, 37 4 vuosia sitten I en tjejs huvud Det här skriver jag inte för någon. Eller vänta lite... Jag skriver det visst för någon. Den som ska var viktigast i mitt liv. Nämligen jag. Det här är en sann bekännelse. Det är en ful sanning om tankens vilja och känslornas spretiga krabbgång. Lustens kullerbyttor och samvetets skygglappar. Men även en härlig varm känsla och en längtan som är lika sann som förbjuden. En längtan efter vänskapen och att utforska något vaket som sovit så länge. Jag står mitt i en konstig ekvation. Jag tänker på en kille som inte är min. Han gör mig trygg, glad och jag tycker så oväntat mycket om honom. Fast jag inte egentligen ska det... Han är min nya och oväntade buddie. Han förstår mig på ett sätt som få kompisar kan och får mig skratta på helt oväntade ställen. Jag har haft nätflirtar förrut. Men den här är annorlunda. Helt klart. Oavsett om jag vill eller inte. Han får mig att känna mig sedd och värdefull. Han fick mig snabbt, lätt och otvunget att omvärdera mina tankar kring vad jag tycker är intressant... Han blev intressant. Träff var helt uteslutet. Tills jag föreslog det. Jag. Moralpaniken var helt total inombords. Men hjärtat rusade och jag var så förväntansfull. Hela min kropp reagerade, från huvudet ner till tårna. Det visade sig att det var som att träffa vem som helst. Nästan. Han va en vän som så helt naturligt gick där brevid. Så välvillig och artig. En aning stolpskott, men vem var inte det... Det var trevligt. Lättsamt.Nu har jag varit 15 dagar tätt med min man utomlands. Så bra vi haft det! Men från ingenstans kommer tankar på den där andre mannen. Jag är på semester från allting. Men inte från tankarna på den andra mannen. Jag blir tokig ibland. Drömt vimsigt på natten. Vaknat het och kåt av tanken på hans kropp. Tänkt på detaljer i hans utseende. Hans ögon. Hans underbara ögon. Fantastiska människa som kan påverka mig så. Känt en liten ångest i bröstet över att han inte är min. Han är nån annans. Även om det är helt ok. Det handlar inte om att jag vill ha honom för mig själv. Men det finns fler att ta hänsyn till. Eller? Inte nog med det. Jag är gift. Nöjd. Glad. Har en helt fantastisk man. Just det sexuella känns väl ärligt nog varken explosivt eller pirrande, om jag ska vara ärlig. Men skönt och härligt. Jag älskar honom... Tvåsamheten är något jag tror på o vill eftersträva. I nöd och lust. Men just lusten har tagit en avstickare. Tänker på de där läpparna... I livets alla delar har jag försökt vara perfekt. Trots att jag vet att jag aldrig varit o aldrig kommer vara det. Jag blev så förvånad... Den här mannen, så olik och samtidigt så fruktansvärt lik mig på samma gång. Med en liknande situation i bagaget, fast och trygg i vardagspuzzlet. Jag ville träffa honom för ett tag sedan. Vill fortfarande träffa honom. Krama honom. Igen och igen. Han är ett fint komplement. Har drömt om honom hela ledigheten, till och från. Smekt mig själv skönt och kommit galet bara av tanken på honom när jag varit ensam kortare stunder. Han som är min vän, vill mig väl och som tycker om mig. Han får min kropp att darra i vällust och mina trosor att bli våta. Vi har chattat. Mailat. Har hört hans röst. Jag har väntat i månader att han ska såra mig... På olika sätt har jag ofrivilligt fantiserat om hur det skulle kunna gå till. Tillexempel skulle jag en dag kunna få ett trist meddelande om att han inte vill snacka mer. Att han inte vill veta av mig... Är liksom beredd på att han ska tröttna eller att jag ska ställa till det. Kanske vill jag det? För att återgå till allt som var innan. Kanske är jag orolig för att detta är nytt. Jag har haft flingar förrut ju... Av olika sort o kaliber. Men detta är så konstigt nytt... Kanske borde jag glömma honom genom att börja prata med nån annan? Att inte veta vad något är kan ses som en aning besvärligt. Det är det också. En katt är en katt och livet blir så mycket lättare om vi kommer överens om att det är en katt. Men vad händer om någon säger att samma gestalt är en.. Ko? Det här låter helt galet och jag vet om det. Men det jag menar är att en kompis är en kompis och en sådan ska man inte tända på. Men jag gör det. Jag tänder på honom... På... Dig. Du som finns där i bakhuvudet och ställer till kaos. Döm mig om du vill. Men. Ingen annan jag känner har så hårt spänt rättesnöre som jag. Eller har haft. Tänker på livet väldigt ofta. Att det kan ta slut precis när som helst. Kanske skulle jag vara mindre hård mot mig själv? Bara köra. Låta mig känna det jag känner? I alla fall för ett tag. Jag vet inte vad det är mellan oss riktigt. Men det gör inget ibland. För det mesta. Det är kul, men otäckt. Men.. Kul. Att känns sig lite attraktiv. Det är spännande. Att kunna få en annan mans puls att stiga. Att få veta det. Att jag kan rubba stadgarna och gör gelé i nån annans knän. Allt går så fort. Är så virrigt. Samtidigt... Jag är rädd för saker. Jag inte vill vara förvirrad. Blixtsnabbt ändras allting. Så kommer tankar på att allt är ok. De är bara en liten berg och dal bana mitt i livets motorväg. Inget är spikrakt. Så kommer plötsligt stunder av total likgiltighet... Men dessa kommer alltid efter perioder av intensivt uppvaktande från mig... Då jag kommer på mig själv vad jag håller på med... Då jag skrivit milslånga mail som bara omnämns med en enda rad. När jag trott mailen pajat nästan och väntat på att få veta om det väl genomtänkt brevet kommit fram... När ingen reaktion kommer blir jag osäker. Delas inte det jag säger... Är jag ensam om att känna mest? Begår jag ett misstag här? Oftast ändras känslan och en liten gnista får det att flamma upp i mina ådror igen...Jag vill inte känna mig patetisk. Elak eller hemsk. Men jag är bara en människa. Jag kan inte vara den enda som varit i ett förhållande och tänt på nån annan. Han vill mig väl. Han gör mig gott. Han har tålamod och oändlig förståelse. I en period i mitt liv då jag är helt snurrig och ifrågasätter allting är han herr filbunke, som låter mig vimsa runt. Han står mentalt helt fast med armarna utsträckta. Väntar på att lyssna o få ge mig en kram. Det måste man bara tycka om. Tänk om alla vänner var så..Men det där med attraktion är knepigt. Svårt. Oförståligt. Han är så mycket äldre. Han är inte alls den jag trodde skulle fånga mig. Förstå mig och värdera mitt sällskap så mycket. Han ger mig uppskattning och tycker om mig för den jag är, även om jag ibland vill vara någon annan. Att få påverka o bli påverkad är fint. Att släppa in någon. Blotta strupen.Attraktion är mer än sex. Det är underbart när en rad på chatten skickar en ström genom kroppen... När en bild kan få mig att andas djupare och mer långsamt. Då blir jag kåt. Pirrig. Våt och kladdig som aldrig förr och detta på en bråkdel av en sekund. Hela kroppen längtar efter de där läpparna. Jag är rädd men frustande nyfiken. Nyfiken på erfarenheten. Vilja att bejaka livet. Ta chansen. Uppleva något nytt...Har märkt jag planerar för att träffa honom. Bäst att sola magen så att jag har möjlighet att visa en jämn färg om vi hittar en liten snurr o möjlighet att ses denna sommar... Kanske det hypotetiskt skulle gå att få till med lite planering...Ifall om han skulle vilja greppa min rumpa skulle det vara helt ofarligt. Bara lite beröring. Fånigt. Galet. En massa konstiga och ologiska planer finns automatiskt i mitt huvud. Gör jag si så kanske vi kan ses. Blir det så kanske det, det och det kan hända. Vill träffa honom. Som en vän. En kompis som jag längtat efter. Så mycket. Nån som verkar förstå precis hur jag tänker och gör han inte det är han villig att faktiskt ta reda på det. Även om det krävs att hans tankar och funderingar kommer i andra hand. Det gör ont ibland. Det ska vara jämställt. Rättvist. Naturligtvis är alla hjärnans listiga små försök att kollra bort mig helt bortkastade. Totalt! Vi ska ju inte ses... Det är ju bara i min fantasi. Men... Det hade kunnat gå. Rent hypotetiskt... Det är spännande. Jag kan inte vara den enda som gillar uppskattning! Så jävla unik är inte jag att just jag ska skita i att nån tycker jag är intressant! Hur och varför ska jag verka oberörd när magen åker runt likt en torktumlare då han bedyrar hur fin han tycker jag är?! Vi kan inte vara de enda oväntade kompisarna som tänder på varandra... Min kropp reagerar av bara tanken på honom och ibland anser min hjärna att det är ok. Ibland inte. Det som är nytt o konstigt o inte passar in i en ram är arbetsamt för lilla huvudet. Skrämmande. Hjärnan vill flytta ifrån övriga kroppen. Detta är ingen otrohetsaffär. Det är ett försiktigt trevande efter att göra rätt.. Jag försöker stänga av. Koppla bort. Fokusera på helt andra saker. Vill, vill, vill inte tänka på honom. Tänker, tänker, tänker att jag inte vill önska mest. Räds, räds, räds för att såra någon eller bli ledsen. Han har sitt liv. Vad ska han ha mig till!? Jag är ingen trofé. Kommer aldrig vara eller bli. Vill han bara kunna skryta med att jag är yngre o gillar honom? Nää... Han är inte sån. Vissa människor lär man känna fort o de känns som man känt hela livet... Båda vill varandra väl. Otroligt väl. Saker och ting ordnar sig. Alltid. En tjej som jag, som är van att ha hängslen och livrem samt bilbälte på mig som trygghet. Då jag städar bilen i garaget. Ensam... Jag ska väl fixa detta? Jag är försiktigheten själv. Eller? Utan problem. Saker svalnar. Löser sig automatiskt. En het potatis svalnar. Men är så varm i början. Så god. Liknade jag precis attraktion med en kokt potatis? Ja... Det gjorde jag visst. Och det är helt ok det med. Det går åt mycket energi att känna att det man tänker på inte är som det ska. Trots att det är harmlöst i sig. Även om tankarna och fantasier faktiskt är det jag själv har att basa över. Jag är faktiskt chef där. O chefer i allmänhet har sällan rätt... Men får bestämma hur mycket som helst ändå... Varför kan jag inte bara bestämma att det är ok. Jag tänder på honom. Längtar efter honom. Och vill... Vill träffa honom. Jag har det bra. Men lite tankfull. Tycker jag är väldigt lycklig och har enormt mycket bra i mitt liv. Jag har en vinstlott i handen. Och... Framförallt... Jag tänker absolut, absolut inte på den där killen just nu... 836 4 1 vuosi sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Besöket i affären Längtan är ofta helt orealistisk som handling. Man sitter och tröstäter eller gråter, fast ett inte är bra. Det är i alla största mening en ärlig känsla. Det är det. Man längtar efter någon som betyder något. Eller som har betytt något. Eller som man önskat att man själv betytt något för. Det behöver inte ens betyda att personen finns i ens liv längre! Kanske till och med att denne har förbrukat all möjlig rätt att ens befinna sig i huvudet. Men ibland, från det mest oväntade håll kan det komma krypande. Den där jävla längtan. Eller så är det så uppenbart att man är på väg in i saknaden att man vänder om! Vänder sig om o springer allt vad man orkar! För sitt liv och vad tygeln håller. Då man håller för öronen för att inte påminnas av låten på radion. För att inte förknippa något vardagligt med något jobbigt. Som närmare man blundar då man går förbi en affisch med just den filmen man såg första gången... Då man drabbades av den... Första kyssen... Det är plågsamt när ögonens glittrande färg bleknar. Då en godtrogen tjej byter skepnad från skuttig kanin till lurad och menlös fårskinnsfäll... När gnistan dör. När välviljan ålar sig ut genom en springa i väggen och försvinner... Smyger iväg i natten och självdör. När bitterheten, tomheten och förvirringen är allt som finns kvar finns bara en räddning: Film och godis. Den där helgen var det tredje resan till affären som stod på agendan. Visserligen till olika butiker för att kamouflera det onyttiga. Helt okräset hade filmer avhandlats i ett rasande tempo. Bästa kompisar hade fått sig en liten lögn rakt upp i näsan. Nej då. Allt var bra. Fanns inget de kunde göra. Jag var upptagen hela helgen. Allt skulle bli bra... Men det var inte sant. Jag var ensam och övergiven...Jag tog bussen som naturligtvis var försenad till affären. Min svullna gestalt med pmsfyllda bröst och plufsiga haka valsade in på Ica. Jag tog tag i en liten röd korg med hjul och med ett trollslag vaknade jag till ur min deprimerande dvala. Som i en film hade jag sträckt mig mot samma kundkorg som någon annan. Jag hörde en mörk vänlig röst brumma: Oj, ursäkta mig. Förlåt. Våra axlar bumpade in i varandra och jag förstod nästan på en gång vem det var. Jag kände igen den där rösten. Även om de va längesen. Det var slitigt och strävsamt. Men gav så mycket tillbaka. Det fanns föräldrar som man stod ut med bara för att man var tvungen. Så fanns de sådana som bara gled med och var tacksamma att någon ville ta sig an skitungarna på dagarna. Så fanns det Tomaten. Hans dotter kallade honom så. För att förnamnet var påfallande likt den knallröda grönsaken. Jag fick liksom hålla tungan rätt i munnen när jag hälsade för att inte säga fel. Han lämnade över korgen till mig via en gest med handflatan utsträckt mot mig. Han tog en annan. Jag jag nästan glömt honom. Men tanken kom tillbaka. Jag hade tyckt han var den snyggaste pappan i gruppen. Hade tillåtit mig att tänka så. De andra var bara spetor med koppel runt halsen där deras respektive hade kollen på allt. Förvirrade och totalt ointresserade och där med också ointressanta. Men den här mannen hade gnista. Trots att han var en sliten småbarnsfarsa lyste det i ögonen nu precis som det gjorde för tre år sedan då jag såg honom sist. Jag vet inte om vi pratade. Vet inte om hela affären stannade upp. All känsla jag bar på sen innan skrek på att få bytas ut. Likt små krigare på en trång träbänk i en svettig gympasal vinkade de för att bli utbytta. Få bli nåt bättre. Starkare. Härligare. Nåt sa mig att det var mer än glädje i ditt ansiktsuttryck. Men jag har haft fel förr. Vi gick längst gången tillsammans och språkade. Jag gick förbi måndag hyllor där jag tänkt stanna innan jag ens lämnat min hall där hemma. En snabb skräck spred sig att jag likt ett fån skulle hamna i kassan utan en enda pryl i korgen. Nåt fick jag hitta på. Den lilla stunden fick mig att tänka massor. Visste att jag skulle njutit i stunden. Pratat och faktiskt lyssnat. Men jag kände så starkt och vaket att det du gav var något jag ville ha. Att det jag fick inte kändes tillräckligt men att jag var villig att ge mer. En önskan av att få låta dig känna hela mig. Röra min kropp. Komma i snabb kontakt med min själ. Undrade hur dina läppar skulle ha smakat. Hur din rygg skulle ha känts mot mina trevande fingertoppar. Då fantasin om din hårda och längtande kom hejdade jag mig. Hallå! Sa han just nåt? Precis som vanligt i den verklighet, som alla idioter vägar kalla nåt annat än verklighet, finns inte bara njutning. I den verklighet som är den jag vill ska vara det sanna finns bara njutning. Det är vad andra kallar fantasi. Men även fantasin kan ju innehålla problem om man nu vill det. Men åh. Tänk om fantasin fått vara min verklighet. Bara en enda gång. Bara en enda dag. Då hade jag tryckt upp tomaten mot en avskiljs hylla. Viskat att jag var där för o köpa kondomer och glidmedel. Chokladsås och mineralvatten. Hade tvättat hans kuk tills den fått en behaglig smak av jordgubb och lime. Slutit mina ögon och Gert mig hän. Sugit. Smekt. Tryckt tillbaka honom med en hand. Inte kunnat låta bli utom smeka mig själv samtidigt. Låta han ta tag om min nacke...Jag blir avbruten vid frysgrönsakerna. Verklighetens syrliga stank väcker mig till det obarmhärtiga sinnesintrycket av en sjukt attraktiv kvinna. En jag inte tidigare sett. Någon jag aldrig mer vill se. Hon står där med sina löjligt korta shorts som blottar minimala trosor under. Sådana som endast säljs i butiker där personer helt utan underhudsfett är välkomna... Jag hatar henne när han lägger armen om hennes nacke och låter armen vila o tjejens axel. Hennes och inte min. Hon pillar med solglasögonen och kan inte bestämma vart hon vill ha dem. Håret, linningen på toppen och näsan. Förmodligen dement, hinner jag tänka. Ett sista leende. Sen rycker jag åt mig första bästa produkt för att kamouflera mitt totala tuppjuck och sinnesfördärv. Skyller på att jag måste gå för att hinna med bussen hem. Jag ser hur han följer min blick. Känner mig iakttagen. Mellan hyllorna stöter vi ihop. Inte fysiskt i en krock. Men vi väljer varor omsorgsfullt med ryggarna mot varandra. Han är lång. Brunbränd. Äldre än sist. Men lika charmig. Undrar om han tycker jag är fånig... Hoppas han inte kan läsa tankar. Då och då ser jag tjejen. Hon tappar nåt o lutar sig framåt. Jag inbillar mig att alla män i hela butiken ser hennes insida lår och drömmer om hennes lilla mussla. Jag är inte ett dugg intresserad av skaldjursplatå. Hade kunnat intressera mig för korv. Möjligen. När förödmjukelsen i min egen hjärna gör det för outhärdligt att stå ut så letar jag mig till kassan. Ställer mig i kö. Drar mig till minnes den där morgonen för fyra år sedan. Då jag i hallen skrev dagens matsedel på vita tavlan för alla föräldrar och barn att läsa. Då Tomaten kommit ut från avdelningen för att gå mot ytterdörren. Han hade såklart lämnat sin lilla solstråle hos min kollega och precis när han kom runt knuten till hallen hade han ropat: Hej då älskling! Jag som då bara registrerat det första i morgondimman ville naturligtvis inte verka otrevlig. Så jag såg mig i bråkdelen av en sekund självklart som ensam mottagare för hälsningen. Lite för ärtigt hade jag då svarat: Hejdå! Han hade stannat till. Bara en liten stund. Bara han och jag. Vi hade skrattat flera gånger åt det där. Mina kollegor med. Undrar om han mindes det där... Lite förargligt, men väldigt oskyldigt. Det där sköna pirret som kunde komma av en sån sak var en välkommen drivkraft och biprodukt av att gå till jobbet. Det behövdes då och då för att orka med vardagen. Väl i kassan satt en snygg och trevlig ungtupp. Tatueringar på armen, säkert nyknullad tack vare Tinder. Det visste jag såklart inget om. Men i mitt huvud var det så. I mitt huvud var jag den enda som skulle somna ensam inatt. Broccoli, tändvätska, tamponger och matlagningsgrädde hamnade skamset i min påse. Jag tittade på varorna och de undrade va fan de gjorde där... På väg mot utgången sneglade jag åt höger och såg Tomaten o det lättaste ligget i Sverige, som jag döpte henne. Jag försökte slita blicken från dem och ansträngt stirrade jag rakt fram då han sträckte sig mot blondinen för att omfamna henne. Så hör jag plötsligt han säga: Ok, tack för skjutsen då syrran! Vi ses i helgen då. Nejdå... Jag tar bussen hem... ;) 1444 1 1 vuosi sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Lekande lätt Jag vet det är en fantasi. En dröm. Ett krumsprång. En parallell värld. En verklighetens flykt. Men hjärnan trivs. Du är vacker. Jag är nyfiken. Det är nytt. Det är trevligt. Din kropp väcker mig. Min längtan. Min fantasi är vaken och min hjärna har vevat igång. Du gör alla rätt. Förutom att inte finnas där så mycket jag önskar. I min fantasi försöker jag bli mätt. Nöjd. Men så mycket lockar. Så mycket pockar. Så mycket jag vill veta. Du härliga åtrå. Som legat död och i vilande position. Som nu stäcker sig mot mig och jag omfamnar den. Lite rädd. Lite ovan. Lite härlig. Trevande. Försöker. Tassar. Vill inte skrämma. Inte skrämmas. Inte bli skrämd. Men det är som det är. Det är bara här. Det är bara nu. Du har inte bråttom. Du är inte jäktad. Du är stadig och trygg. Lugn. Tillbakalutad och tar allt med ro. Vill väcka din hunger med de medel jag har. Hetsa upp din längtan med en fantasi. Njuta av en durrande vibrerande känsla som växer i kroppen. Lek med mig! Låt oss leda vägen rakt in i ovissheten. Ta det för vad det är. En lättsam akt av ren och skär kåthet. Nu. Här. Snart. Hjälp mig. Längtar efter dig. Du vill. Du är villig. Jag vill. Nu. Ta mig. 1025 7 1 vuosi sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten När jag läser det du skriver Ligger på ryggen i sängen. Min kropp tynger undan en liten del av den stabila men ändå fluffiga madrassen. Ryggraden tackar för ställningen. Bröstkorgen guppar upp o ner på ett typiskt kvinnligt sätt. Fast det är helt fel att andas så. Det är magen som ska bli stor o mindre. Men det är bara män som andas så. Som inte bryr sig om midjemåttet och invanda sociala tokigheter. Mannen pratar om okokt ris där ute i köket. Jag tänker på dagen. Hur du hela tiden funnits där. Som ett nätspöke. Som klappat min hjärna då den behövt det och sparkat mig i baken då jag inte orkat. Du är en kompis som var oväntad. Som inte förväntades. Mannen svär åt något som ramlar i backen. Han vet inte du lockar mig. Gör mig sugen. Smyger intill mig i drömmarna och viskar något. Jag kan bli helt galet sugen på dig. Galet... Sådär att tarmarna vrider sig av välbehag och underkroppen blir alldeles mjuk och stum och öppen o stängs o varm o fuktig. På en och samma gång. Det är du. Du som får mig må bra när jag mår dåligt som får mig sugen då jag mår bra. Bra. Bättre. Bäst. Andningen blir avslappnad. Lugn. Behaglig. Mina händer vandrar ofta runt helt förutsättningslöst när jag läser mail från dig. Händerna fingrar vimsigt runt över mitt nyckelben följer kroppens konturer och kroppen gillar fingrarnas dans. Jag tänker på dig. Hur jag påverkar dig. Hur jag finns i ditt huvud. Hur jag får dig att må. Det är våran hemlighet. Och jag gillar det. Sen. Ikväll ska jag tänka på dig. Din kropps konturer och manliga tyngd. Att du tänder mig tänder dig. I min fantasi mitt i min verklighet. Det gillar jag...Vill komma. Komma. Komma igen. Över dig. Med dig. Till dig. Igen. 1146 2 1 vuosi sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Uppdraget Busigt loggade jag in från jobbet. Arbetar med så mesiga kollegor, eller slankas säga snälla, att de aldrig skulle säga något. Att ta fram mobilen då o då gjorde inget. Dock funderade jag ibland om det satt en kamera ovanför mig. Vad hade man sett? Garanterat nakna bilder så o då. Men det generade inte mig. Då o då surfade jag runt. Men då läste jag mest mail. Ett glatt och trevligt mail kunde lätta upp vilken grå dag som helst. Jag strök bort lite hår från halsen och knopade vant på tangenterna. Jodå. Ett meddelande. Jag hade snackat med honom tidigare. Han tog en paus o kom sedan tillbaka. Det var så i den här världen. De flesta hade man korta korrespondenser med. Andra längre. Då o då funderade jag på varför jag ens skrev o la ner så mycket tid på killar som när som helst skulle kunna gå. Svaret blev alltid att de va spännande. Jag fick ut nåt av de. Lände mig spännande och intressant ett tag och kunde bidra till ett leende. Hos en främmande. Sexig Karl. Det hela hade börjat som en uppmaning från honom. Att jag skulle ge honom ett uppdrag. Min tolkning och utvärdering var att det hade blivit väldigt bra. Det var inget märkvärdigt han skulle göra. Men det att jag fick bestämma gjorde mig pirrig o förväntansfull. Längtade efter att höra resultatet. Även om det aldrig sades rätt ut tror jag att uppdraget eskalerade i sexiga ångor även dagen efteråt. Att hans tjej inget visste att jag var med på ett oskyldigt hörn gjorde det hela mer spännande. Spänning under ansvar. Och på en lagom nivå. Nu i alla fall var det min tur. Likt en pedagogisk lärare lämnade han utmaningen ganska öppen. Direktiven var att göra något jag aldrig tidigare gjort. Men tillsammans med min man. I några dagar funderade jag. Kunde i de tristaste stunder komma på utmaningen och le. Fånigt stort. Ibland kom en nyfiken mening om det snart var dags o de var det. Efter jobbet en alldeles vanlig vardag var det dags. Jag visste inte alldeles säkert hur det skulle sluta. Trist oskyldigheten och det vanliga i situationen var det eggande. Roligt. Nytt. Mina steg visste vart de skulle. Men ingen annan. Jag plockade upp mobilen och skrev ett meddelande. Men skickade det inte bara till en. Jag är på väg till erotik-affären, skrev jag. Så mysigt. Maken trodde enbart det var till han. Men jag visste bättre. Fet eggade mig. Fukten hängde i luften och jag drog pt sjalen mot halsen. Tänk om någon jag kände skulle Svea där inne. Med spelade självsäkra kliv stegade jag in i butiken. En korpulent härligt entusiastisk men samtidigt samlad kvinna kommer mot mig. Hon vill gärna hjälpa till. Jag vandrar runt och fastnar för maskerna som hänger på en vägg. Jag provar några. En del ser jag fullständig inte klok ut i. Men i andra kan jag se mig själv. Kanske det nattlinnet skulle fungera till den masken, tänker jag. Jag har alltid velat ha en sån mask. Vet inte varför riktigt. Men aldrig unnat mig. Plockar upp telefonen. Läser upphetsade meddelanden och nyfikna frågor. Jag kan inte svara. För inget var bestämt än. Plingeling. Dörrklockan pinglar och in kliver en kille i 30- års åldern. Han ser mig, som egentligen inte ser så porrig ut i vinterjacka och trollet Plupp- frisyr. Men jag känner direkt den otroligt nervösa stämning som uppstår. Han ser egentligen väldigt bra ut. Men det blir så komiskt alltsammans. Killen med de nervösa dragen smyger längst väggen. Kollar på strap- on och dildos. Går över till andra sidan och stirrar nervöst. Jag försöker glida runt obehindrat och vi passerar varandra nån gång. Ja doftar på olika massageoljor. Tycker alla fem luktar billigt. Lite äckligt. Blir inget köp. Vänder mig om och ser... Jajemen! Bingo. Där har jag det. Jag har varit i butiken tidigare. Även i liknande i andra städer. Ibland hittar jag ingenting. Men ibland fastnar jag för saker. En expedit sa en gång att det visuella är lika viktigt med leksaker som med levande människor. Det besöket resulterade i en rosa alldeles för stor dildo. Men jag attraherades inte av den mindre modellens ollon. Lite skrattretande. Men ändå. Jag stegar fram till väggen och sträcker automatiskt fram handen. Tror musiken spelar i bakgrunden. Ingen aning. Hör hur killen harklar sig och frågar butikens ägare varför det är olika storlekar på kondomerna. Jag försöker att inte börja skratta. Eller ens rycka på ögonbrynet. Kvinnan bakom disken tar ett andetag och kliver fram bakom disken och går fram till honom. Instinktivt vill hon säkert klappa honom på huvudet och säga: Lille vän. Men istället svarar hon proffesionellt till den stackars idioten att alla män är olika utrustade. Men att medium är vanligast. Jag i min tur står med ryggen mot dem. Fingrar lite på kedjan och sidenbandet på handbojorna. Strassen på sidan ger ett kvinnligt och sexigt intryck. Jag har bara haft ett par bojor innan. De var rosa, fluffiga och gick sönder innan ja ens blivit sexuellt aktiv. Jag fick dem av bästa vännen som ett skämt då jag fyllt myndig. Öppnat paketet inför farfar och allt. Jaa... Hela livet är ett lärandetillfälle och hur gammal man än blir slutar man inte att hamna i pinsamma situationer. Tydligen. Då kvinnan ska lämna killen vid kondombordet vänder jag mig hastigt om och påkallar hennes uppmärksamhet. Jag blir visad lite olika penisringar och jämför hit och dit. Jag tackar för hjälpen och ställer mig och fingrar lite på förpackningarna. Kanske skulle va en kul överraskning. Att köpa en ny, kanske ännu bättre sådan. Då kommer killen. Som från ingenstans. Ställer sig med axeln mot min axel. På ett otroligt stirrigt och osexigt sätt säger han: Jag hade också tänkt att köpa just en sån där. Han måste ha märkt under skrattanfallet att ljudvolymen var lite väl hög. Jag som varken är pryd eller lätt generad har ingen kontring alls. Jag tror ett leende kommer från min mun. Men jag kan inte för mitt liv komma mig för att söka ögonkontakt. Jag har funderar färdigt. Tar ett paket och backar. Går till kassan och hjälp. De blev ju en hel del... Precis när jag betalat ser jag något i ögonvrån. Fan. Shit också. Handbojorna. Ska jag strunta i dem? Blev dyrt ändå... Så hör jag mig själv säga: Ojdå, jag glömde visst. Vi tar de här med. Väl ute med den stora, anonyma kassen börjar jag gå mot bussen. Jag känner mig förväntansfull. Busig. Glad. Något jag aldrig jag gjort förr börjar planeras. Fas ett är avslutad... 1160 1 1 vuosi sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Du gifta kvinna, din man tänder på mig Du tror inte att jag tänker på dig. Men det gör jag. Eller så är det snarare så att din man tror att jag tänker på honom hela tiden. Jag vet inte vem du är i verkligheten, men jag tror jag fått en ganska bra bild av vem du är för mig. Du sexiga, spännande man. Vad du gör på nätet mot din frus bättre vetande vet jag där emot mycket om. Hon skulle förmodligen börja kasta vaser och skor kring sig om hon visste. Katter och gubbar skulle få ta skydd. Men de är helt ofarligt. Jag lovar kära fru. Din man är bara lite överkåt o frustrerad förstår du. O det är där jag kommer in i bilden. Jag är en lagom attraktiv kvinna i mina någorlunda bästa år. Jag har stora bröst och visar bara mina fysiskt bästa attribut för allmänheten på skumma webbsidor. Då jag går på stan ryggar ingen eller tittar bort. Jag kan föra mig i möblerade rum och får ofta komplimanger för att jag hanterar bokstäverna väl. Komplimanger om att jag är rolig kommer då och då. Inte alls när jag på något sätt ska försöka vars det genom att dra en putslustig liten historia eller så. Nejdå. Folk ler åt mig mer eller mindre dolt då jag inte ens försöker. Då jag anses gulligt naiv eller fysiskt komisk. Jag drar gärna till med lite halvsanningar för komisk effekt och anstränger mig ofta för att få andra att trivas i mitt sällskap. Det här är min hemlighet. Att prata med kullar, män o gubbar. Få njuta av att de njuter av mig. Jag är gift och nöjd med det. Men många nätter drömmer jag om andra män. Hur det är att kyssa dem. Smeka deras kantiga kroppar. Män som är närhetstörstande anstränger sig ofta lite mer för att få kontakt med mig. De skriver långs mail och jag känner mig utvald. Rensningen är hård och skoningslös. Ofta krävs inte mycket att få svar. Lite glimten i ögat och så. Men de kan va nog så svårt att vara kompatibla i verkligheten. Ja, då man ändå har massor med sinnesintryck att gå på! Men i text och att få in en givande dialog på några minuter medan äkta frun är ute med soporna. Ja du, de är inte så lätt. Just nu är det din man som fångat mitt intresse...Det enda din man vill ha egentligen är din uppmärksamhet. Att du ser honom. Att du förstår att han är nöjd med dig som du är. Förutom att du slutat ligga med honom. Att du inte använder de där sexiga underkläderna som han köpte i födelsedagspresent åt dig. Han saknar sexiga och spännande snabbisar i källaren och att du avgudar honom. Annars är allt bra. Tryggt och harmoniskt. Ni betalat av på huset ihop o barnen är ju er lycka. Men han saknar att förlora titeln älskare och bara sjunka till graden vaktmästare, kock eller chaufför...Det är där jag kommer in i bilden. Jag vill inte åt din gubbe. Jag vill inte ha honom. Tack för att just du har tagit dig an honom! Ni behöver varandra. Men jag vill se din gubbe för den han vill vara just nu. Sanningen kanske inte är hel. Den kanske inte ens är halv. Men vi flest en fantasi ihop. Han tycker jag är spännande och han tror att vi skulle kunna ha ett spännande sexuellt möte i en skog... I en bil eller under en bro. Kanske får jan köpa mig de där trosorna han tycker var snygga. Kanske får han i fantasin en kyss i pannan och smekning över gylfen. Kanske, kanske får han höra mig komma. Kanske, kanske ligger han vaken och glittrar med ögonen en natt eller två. Han blir längre kvar i badrummet än vanligt. Hans darrande händer skjuter ut sats efter sats i handfatet. Han dushar varmt och ofta för att då skaka ur sin kåthet ur den längtande kuken. Åh så han längtar. Behöver kicken och sedan avslappningen. Bilderna på hans mobil som han sänder mig är nästan för vågade i en studie om könets olika utseende beroenden på person. Men de kommer då och då till mig. För att jag vill. Känner för det. Tillåter och får en känsla av att jag är uppskattad. Utvald. Speciell. Även om det inte är så, så är känslan den. Kalla mig slampig om du vill. Hata mig om du känner för det. Jag gör dig en tjänst om du spelar oberörd. Din man visslar när han steker ägg på morgonen. Han hämtar tidningen och kramar dig hejdå. Han känner sig viril och spännande och vet du vad. Det är han. Många gånger är han det. Ibland är han en oeftertänksam slusk som tror att jag ska finnas kåt och redo precis när han vill. Då o då är hans värde mer värt än mitt. Ibland är hans utlösning och bekräftelsebehov så mycket mer värd mig. Då jag under söndagsmiddagen i mitt riktiga liv ska slänga allt för att få läsa att han snart ska komma... Av tanken på mig. Inga mail svaras på, små omtänksamma, ibland klicheaktiga fraser skickar han. Mina noveller hinner han läsa tusen gånger. Att dregla över mina avklädda bilder finns det tid för. Men att på allvar hinna diskutera något viktigt är underprioriterat. Då har jag blivit ett objekt. En figur utan egna känslor. Då är illusionen bruten. Förtroendet på väg bort. Vänskapen på väg utför. Då den sexuella längtan överskuggar allt socialt förnuft. Jag är också en människa. Med känslor och jag försöker verkligen ta mig tid för att lära känna dig, mannen. På riktigt. Att få veta vem du vill vara och vad du är för någon i verkligheten. Förstå dig. Ge dig en stund av de du behöver. Men jag gör det fan i mig inte gratis... Där går gränsen för välgörenhet. Då känns det sunkigt och äckligt. Det är precis så hur det går till då en favorit blir blockad... Saknaden är stor. Jättestor. Alla timmar man lagt ner. Ju längre tid, desto mer märks det. Jag är en porrdocka i din egna fantasi, herr medelålders man. Jag njöt av din uppmärksamhet. Jag är ingen lätt människa. Jag ställer krav med ger dubbelt. För att jag är nyfiken på människor. Hur öppen jag än är så blir jag ofta besviken. Så kära fru Du. Va inte rädd för mig. Jag förstår precis varför du inte vill ligga... Jag är på din sida för det mesta, till sist. 2332 5 1 vuosi sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Tänder du på mig också? Det är så fel att bli kåt av dig. På dig. I samma rum som dig. Men det är omöjligt när jag märker att vi synkar. Vi funkar. Du förstår. Du ser. Har sett dig som klumpigt associationer. Försökt att inte som tidigare bara flyga iväg. Hänföras av nästan ingenting. Låter dig inte få det gratis. Men för dig är det nog ganska jobbigt. Du ser mig sitta under samma filt som din bästa vän. Pussa hans näsa och bara vara hans. Hans.Men nångång i sena natten blir jag din. Om så bara för en stund. Funderar hur dina läppar skulle smaka. Hur du skulle närma dig mig. Röra mig. Förföra mig. Smaka på mig. Egga mig. Se på mig då jag ber dig om mer. Mer och mer. Mer. Din blöta panna och ditt nöjda leende nära mig. Flyta ihop och se vad vi kan skapa för energi ihop. Från ingenstans kommer impulser att jag tänder på dig. Det kommer oväntat varje gång. Då o då. Från till synes ingenstans. När jag känt mig iakttagad. Då jag försiktigt bekräftat dig. När du gjort mig glad eller visar du är på min sida. När du visar intresse o glädje att hänga med just mig. Jag fantiserar då och då att jag rider dig. Att du får mig att komma. Verkligheten knackar envist på dörren. Stoppar mig. Anropar hjärnan och ifrågasätter mitt psyke. Han är absolut inget för mig. I riktiga livet hade det inte blivit mer än ett knull. Sen hade jag undrat vad jag sett i honom alls. Hur jag över huvud taget kunde komma på den idéen. Eller så hade ljuv musik o under uppstått. Tänk om jag vetat om du tänder på mig med... 1927 3 1 vuosi sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Middag hos grannen Den mörka kvällsluften svepte sin iskalla kappa om mig. Jag drog sjalen tätare min hals och rätade till kappan. De tio stegen mellan våra portar kändes ännu kortare. Jag sneglade upp mot takets droppande och såg lilla lampan lysa i fönstret. Allt kändes precis som det brukade. Dagen hade varken varit dålig eller bra. Det hade varit en helt vanlig måndag mitt i livet och förmodligen skulle dagens spagetti och köttbullar för alltid vara höjdpunkten. Hade iaf inga som helst tankar på något annat. Med ett nonchalant handslag slängde jag höger hand runt handtaget till dörren. Jag höll vant upp den med ena foten medan jag svepte mig in och tände lampan med höger armbåge. Trappstegen ekade djupare och dovare ju flera våningar jag traskade. Väggarna var kala och kalla. Vid ett av fönstren sneglade jag ut och mötte en tråkig parkering dekorerad med lite oärligt florsocker. Fordonen där ute såg ut som färgglada godisbilar täckta med grädde. Under färden upp för trappen började jag som vanligt tänka på min kondition och vad man skulle kunna göra åt den. Om man bara orkade... Sjalen lindades upp i rörelsen framåt till dörren. För att ventilera drog jag ner dragkedjan och drog lite i klämningens halslinning. Efter tre djupa andetag för att försöka dölja flåset plingade jag på. Två glada ögon och ett härligt rädda mötte mig i hallen. Han påstod sig vara närmare 190 men upplevdes bra mycket kortare. Kanske var det år av TV-spelande som skapat både kroppen och hållningen. Utan att vänta på mer välkomnande sparkade jag av mig skorna o räckte över formen jag balanserat i famnen. Jakob var något yngre än mig och egentligen inte alls min typ. Men redan från start hade en oundviklig kemi funnits där. Om den berodde på min övertrevliga natur och livliga fantasi visste jag inte. Men det spelade ingen roll. Det var trevligt med lite sällskap. Naturligtvis hade det varit mitt förslag att käka middag ihop. Jakob och min man var vänner och kollegor sedan länge. De jobbade tätt ihop, samåkte till och från jobbet tillsammans och dessutom numer bodde ett gruskast ifrån varandra. Just den här veckan hade min man fått rycka ut på ett blixtakut jobb, som han vanligtvis inte alls hade något med att göra. Men pga tidsbrist och ont om personal hade han med två dagars förvarning fått slänga sig på ett plan till Ryssland. Det kändes sådär.. Tycker inte om att vara ensam... Jakob och jag snackade och skrattade över bordet och jag tyckte väldigt ofta han och min man påminde om varandra... De hade samma sorts humor och liknande jargong. Jag upplevde till och med att den förstnämnde ofta tog mitt parti, bekräftade mig, busade och tordes slänga sexuella skämt över mig. Antingen var jag som en kille i gänget. Eller så... Var det som jag kände ibland. Han spanade in mig...Efter den helt odramatiska men ändå goda måltiden reste jag mig för att duka undan. Han tordes inte skuffa undan mig men visade med kroppen jag skulle skita i de där o bara låta honom ta hand om mig. Jag ville i alla fall ställa in mjölken och han ställde hela sin storlek i vägen. Jag harklade mig och sa skämtsamt: Eh, ursäkta du står i vägen... Han rörde sig inte ur fläcken utom jag var tvungen att pressa mig mellan honom och bänken för att komma fram. Mina bröst så nära hans kropp. Jag blev förvånad hur det började dunka i bakhuvudet på mig. Som om en liten, galen galen trummis åter vaknat efter en koma...Jag blinkade långsamt och tror min kropp frös till lite. Okey.. Fantasin hade funnits där. Tänk att få känna lite på den mest förbjudna frukt i världen. Men hade aldrig ens tordas fundera vidare på det... Jag svalde hårt, försökte le och gjorde honom ofrivilligt till viljes. Jag lämnade disken och vandrade iväg i hand lägenhet. Jag granskade och kände in atmosfären. När jag tänkte efter hade jag aldrig varit hemma hos en singelkille o ätit förrut. Livet hade bara blivit så. Kändes märkligt men fortfarande lite pirrande. Jag hade varit där förrut. Men inte på de här sättet. Jag vandrade bakom en vägg och drog traditionenligt ipp mina korviga leggins. Hela lägenheten andades ungdomlig kille. Ensamhet. Längtan. Pengar på inredning som inte kunde läggas på någon annan. Ändå hade han inte råd med mer än en enda växt tydligen. En ledsen liten pengablomma på bordet. Sovrummet hade fascinerat mig flera gånger. Han hade världen högsta säng. En gång på smyg hade jag halvsuttit i den för att kännas hur den kändes. Men vilat på knän och fötter för att kvick komma upp om någon skulle komma på mig. Den hade varit jävligt mjuk och studsig. Jag kom på mig själv då och då på att tänka på att jag hade velat ligga i den där sägen. Med Jalob brevid. Min nakna rygg med hans hand utforskande över och mina blottade bröst tryckta mot världens mjukaste madrass. Brrrr... Skakade av mig det och gick förbi dörröppningen in till fantasiernas hemvist och vandrade istället in till vardagsrummet och slängde mig ner i soffan. Han kom strax efter och frågade om jag ville ha något. Jag tänkte snabbare än förståndet och fick bita mig i tungan för att inte svara: Ja tack, vad sägs om en hård kuk. Det sa jag inte. Jag log något kåtsimmigt och tror jag fick fram ett nej. Den stora, varma, härliga främmande kroppen lade sig på behörigt avstånd. Jag tyckte han kollade lite väl lyckligt på mig. Att han barrikaderade sig skälv med en stor fluffig kudde var säkert för att skapa lite avstånd. Eller...! Varför satt han med den i knät...? Komplicerade tankar snurrade runt och till slut, efter mycket snurrande hamnade mitt huvud i hans knä. På kudden. Tvn snurrade och jag tyckte om att känn hans andning. Vi pratade om något värdelöst och busigt skojade vi. Händer som lekte och kittlade. Mitt i ett ögonblick möttes våra ögon och ingen ville gd vika. I en förlösande första kyss. På gränsen till för intim flät vi ihop. Tid och rum stannade och snurrade fort samtidigt. Jag hade förväntat mig en tafatt historia med trevande händer. Tvärt om. Han var nyfiken och hungrig. Inlämnande men tog sin chans. MittHuvud tickade runt som en pil i ett chokladhjul. Plötsligt landade tanken på skuld. Jag frös till is och jan reagerade förhållandevis fort. Hans andning var berusande och munnen öppen. Jag kände mig tvungen att förklara, men innan jag hann kom hans mun så nära mig det bara gick utan kroppskontakt. Han väste anfått fram: Det är lugnt. Jag har mer att fantisera om än livet räcker till nu. Har drömt om dig sedan jag sov över hos er första gången. Du vet, då du kom och hälsade i pyamasbyxor och linne...? Jag tyckte du var så... Vacker.Oj... Ding, ding, pang och explosion. Från ingenstans blev jag helt tokigt galen. Jag som är så försiktig med att lyssna på smicker. För att inte göra något dumt bara för uppskattning. Men att höra denna blyga, unga kille prata om mig på de här sättet... Det blev övertändning Delux. Jag blev tokig och slängde mig på honom. Gränslade hans höft och kysste honom blött och intensivt. Oj, bad jag längtat efter spänning. Jag gned mina lår nära hans kropp och dansade en rytmisk skön dans som fick mig bli rädd för att bli för våt. Men lite hjälp hittade hans händer mina bröst, rygg, nacke och rumpa. Jag njöt av att se honom sådan. Han såg smått choklad och euforisk ut. Att veta vad och vem han skulle tänka på efteråt var jag. Att nästa runk i den där stora sängen skulle handla om mig. Att jag tände honom tänds mig. Ett hastigt infall fick mig att åla ner mellan hans knän. Lirka med mig en kudde i fallet och börja smeka hans lår ömsom mitt nyckelben. Jag lyfte lite på klänningen och blottade min vita bh. Han gillade det. Stönade något om de största bröst han sett! Något där inne ville ut. Helt klart. Jag tog ett djupt andetag. Väntade på ett godkännande och la vänster hand på hans höft. Sakta hittade den andra handen hans dragkedja. Spänningen var olidlig då rörelsen neråt påbörjades. Då... Ringde en telefon. Febril förvirring kom efter cirka tre sekunders paralysering. Vems var det? Hur, vad, vem, varför...? Jag hittade min lur. Kikade på den och förstod. Jag stängde av ljudet och lät det fortsätta ringa. Med hjälp av soffa, bord och kille pressade jag mig upp i soffan igen. Med en trött men nöjd blick lutade jag mig mot hans axel: Tack, du kommer vara min favoritfantasi, viskade jag. Han mötte min panna med sin kind och höll med. Det här skulle vara vår egna lilla hemlighet. Jag vred på mig o pussade honom i pannan och gick ut i hallen. Efter en varm kram ringde det även i hans telefon. Han plockade fram den ur fickan. Rätade till gylfen som ändå inte ville sitta korrekt över skrevet. Båda såg vem det var på displayen och vi kom tyst överens om att jag skulle ringa upp maken då jag kom hem. Det slutade uppembart lite abrupt den kvällen. Men kanske till det bästa. Efter tre orgasmer, plus en fontän tillsammans med min dildo fick jag ett sms. Naken och ensam i min säng den natten började jag fnittra och skratta högljutt av hjärtats lust. Jag hade verkligen haft fel. Dagen kunde få en ny höjdpunkt. Nämligen det här lilla smset. Det var ett kort, kort meddelande och kom från Jakob. Men det sammanfattade den gemensamma känslan och sa allt om kvällens upplevelse. Nämligen: Tack, dags att hitta nya lakan... ;) 1978 2 1 vuosi sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Inte alls en vanlig novell Något saknas mig och jag vet inte vad det är. Vänder och vrider mig i sängen. Landar på rygg och smeker min blottade mage. Hör dig snarka bredvid. Allt jag nånsin hoppats på. Varför är jag så hemsk mot dig ibland? Skäller och gnäller? Jag önskar och hoppas. Men öser också tid och obegränsat med omsorg över dig. Närmar mig och lyfter armen. Handen åker med. Lägger handen nära, nära din kropp. Så nära att hårstrån på din hud nästan snappar upp min närvaro. Men bara nästan. Du andra tyngre. Ditt undermedvetna är säker på att jag vakar. Vaktar och vårdar. Finns förnickla bjuder på min värme. Dina djupare andningar tack vare min närvaro lugnar mig. Varför längtar jag? Vad vill jag ha? Varför kämpar jag inte i den riktningen? Har jag redan gett upp? Är det en blott skugga jag säker. Något jag tror jag vill men inte orkar? Har jag inte mer vilja än så? Sanningen är att jag kämpar. Mest hela tiden. Vad gör jag här? Ständigt besviken. Söker något som inte finns. En flykt. Ett trevligt ord. Tidsfördriv. Ingen jag pratat med på nätet kommer komma då jag ligger gammal och skröplig. Undrar hur gammal jag blir. Tankarna susar runt i ett virrvarr. Nutid blandas med fantasier. Underbara minnen kopplade till sexuell upphetsning blandas med grå frustration. Tänker med förväntan på tjejträffen imorgon. Fingrar på kamraten över mitt nattlinne och minns hur fin förra helgen var. Två hjärnor o symbios och sex som bara klaffade. Hur kåtheten forsade och lakan som fick åka till tvätten. Inga fläckar den här veckan. Tänker på dåtid. Nutid. Framtid. Natten är tankarnas tid. Min tid att landa och reflektera. När natten går in i morgonen finner jag mitt lugn. Min tröst. Min frustration får landa. Jag låter saker bli som de blir. Jag har levt en tredjedel av mitt liv. Ungefär. Hoppas jag. Om man generaliserar. Tacksam för det livet. Så redo för uppdateringar. Så längtande efter nya upplevelser. Ny tur. Nya mål. Tillsammans med dig. Men ändå på egen hand. I mitt huvud. Min framgång. Mitt leende. Så tacksam för stor och liten som skänker mitt liv njutning. Som gör varje dag till något bekant och tryggt eller nytt och spännande. Mitt liv är mitt. Bara mitt. Imorgon ska jag fortsätta leva. Tacksam. 1391 1 1 vuosi sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Swingers, jag...? Del 1. Jag har länge vetat att jag skulle vill uppleva mer. Se mer. Prova mer inom sex. Jag förlovade mig väldigt ung och har levt i elva år med samma man. Längtan efter att prova nya saker har varit ömsom stor blandat med totalt ointressant. Livet tar oväntade svängar och snedsprång. För många år sedan planterades ett för på riktigt. Vi ville. Vi trodde vi vågade. Besök på en parklubb bokades in o vi reste till Göteborg. Jag har i efterhand inbillat mig att det inte var meningen då. Ödet gjorde en skarp u-sväng och medan vi höll på o göra oss i ordning för en kväll vi inte skulle glömma så ringde arrangörerna. Kvällen ställdes in pga läkarbesök... Besvikelsen var total. Allt kändes meningslöst. Hotellrummet. Resan dit. Alla samtal där hemma... Livet rullade på och var emellanåt helt fantastiskt. Ibland väldigt vardagligt och i stundom ruskig guldkant. Men jag kunde inte glömma. Kunde inte låta bli de där tankarna som ständigt gjorde sig påminda. Tänk om ett par på stranden skulle börja smeka varandra? Skulle jag titta bort eller kika vidare? Då och då på en fest eller i en bar hade tanken slagit mig att sex hade kunnat kännas hur naturligt som helst. Hur onaturligt det än var för mig. Som prydhets-minister och allt... Tänk om andra bara visste. Tänk om de runt mig såg in i min hjärna. Vilken total chock. Söt och snäll. Hjälpsam. Rolig. Det var. Öl de epitet som snarare rörde sig kring min ringa person. Swingers? Nja. Nej. Skulle inte tro det. Flera gånger påpekades i diskussioner med maken den erotikdödarna som gett oss sån energi och sexuell tändning. Att se flera personer klä av sig till musik. Att då en lap-Dance. Jag hade helt klart genrerna där för experimentella äventyr. Mannen var inte med på noterna. Nöjd med bara mig, hette det. Jag skämdes för att den romantiska och smickrande kommentaren aldrig riktigt räckte just i de sammanhangen. Jag var för nyfiken. Oerfaren. Efter misslyckandet med parklubben i Göteborg hade vi mest kikat på alternativ. Jag hade tjatat och velat fantisera om situationer som kunde uppstå på en sån klubb. Tålmodigt hängde mannen på. Men utan egen drivkraft. Så för en vecka sedan bestämdes det. Efter ett jobbigt halvår skulle en sista minuten tas. Till Spanien. Jag var tacksam för presenten som möjliggjordes tack vare mannens hårda slit innan jul. Han behövde slappna av. Plong. Ett helt oväntat sms kom från honom. Jag hade visst missat det första gången och då reaktion uteblivit från mitt håll hade det skickats igen. En länk. Till en parklubb. Jag fattade ingenting. Jag hade som deltidssyssla att försöka tolka min älsklings signaler. Men detta var långt från möjligt att tänka sig. Med ett helt förvånat plyte konfrontrerade jag honom. Eh. Va!? Till svar fick jag den mest avslappnade blick tätt följd av ryck på axlarna. Ja, de va ju utomlands. Som att det nångång ens varit på tal som krav. Eller önskemål. Hela veckan märkte jag en spänd förväntan. Tänk om vi skulle gå ändå? Göra slag i saken? Vi pratade om det som varit helt borta från kartan som något möjligt. Jag fick hopp och pirr. Längtan. Kände ett driv. Ingen vet nåt om livet bakom knuten. Skulle jag dö inom en snar framtid ville jag inte dö nyfiken. Det var ett som var säkert. Att vi hade pirrig energi emellan oss var helt uppenbart. Sånt är välkommet efter så många år tillsammans. Men Gud. Skulle vi våga...?Kvällen innan flygets avgång vimsade jag runt. Valde kläder och underkläder o hade i bakhuvudet. Tänk om jag kommer dit. Vad ska jag ha på mig? Valet landade på svart. Svarta underkläder. Visste att det var ett säkert val i många sammanhang o de hade sin givna plats o väskan. Vissa temakvällar hade vi läst om och då vissa klädkoder. Ibland orkade jag inte ens tänka på det o försökte fokusera på att bara komma iväg. Lite sol...Jag blir kåt nu när jag skriver om det här. Tänker tillbaka. På hur snabbt nåt kan ändras. O inte enbart i negativ riktning. Snarare tvärt om... Fortsättning följer. 1908 5 1 vuosi sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Andas Vinterkvällen var precis som all andra vinterkvällar. Trött och mörk. Jag tog bussen hem och precis då jag kom gående fram till dörren mötte jag maken. Vi kom hemPrecis samtidigt. Han såg sliten ut och vi skrattade lite åt timingen. Han sneglade åt den dolda, svarta, anonyma påsen. Jag svarade med ett leende och så fort jag tagit av mig skorna i hallen smög jag in i badrummet. Öppnade påsen och började fingra på sakerna jag köpt. Hur skulle jag introducera det här? Jag jag ingen aning. Hade inte kommit så långt. Jag hade inte köpt några farliga saker. Men de brände i påsen och ville komma fram. Jag stack ber handen och drog upp den röda, glittriga masken. Tog på mig den och drog åt sidenbandet i nacken och avslutade med en knut. Jag tyckte själv jag såg lite hård ut, mitt i allt. De mjuka konturerna i mitt ansikte försvann. Kvar fanns en anonym, småsugen galning. Jag granskade mina underkläder och det kanske inte var det sexigaste jag ägde. Men det fick duga. Efter så många år ihop behövde inget vara perfekt. Huvudsaken det var roligt, skönt och härligt. Jag steg ut ur badrummet, genom hallen o valsade in med spelad säkerhet in i köket. Ställde mig mot dörrposten och svankade med rumpan mot väggen. Med ett leende släppa mannen sin slev och kom emot mig och gav mig en kyss. Det som hände där efter kommer för alltid vara mitt livs näst bästa sex. Men något blurrigt. Vi hamnade i sägen och den Cassanova-inspirerade masken åkte av. Istället byttes den mot en ögonbindel. Jag hade med mig påsen in och drog upp handbojorna och viftade menande med dem. Han var inte sen med att fästa mina händer. Varsamt placerade han dem ovanför mitt huvud. Jag var förväntansfull och kände från en sekund till en annan hur pirrig jag blev. Hur porrigt det kändes. Händer började utforska min kropp. Händer som varit där så många gånger förr kändes ändå son helt nya. Det var härligt och mina ljud smet från mina läppar. Med ett sinne borta bad jag killen prata med mig. Göra ljud som kändes bekväma och ge mig kommando. Jag som aldrig riktigt förstått det där med undergiven och övergiven o dominant och allt där emellan njöt. Jag hade makten. Men inte kontrollen. Gav den till någon jag litade på. Han förvaltade den väl. Mina trosor fick efter en stund glida av. Händer hande smekt länge och min underkropp hade förberetts. Åhhh, så underbart det var. Allt kändes som för första gången, om det inte varit för att första gången varit en katastrof. Jag älskade känslan av att ligga på rygg o fingra på mina egna händer och vänta på nästa kommando. Det var svårt att ligga still. Jag gillad verkligen hur han strävt och strängt sa det till mig. Är det skönt, stönade han fram? Kände hans händer på mina lår och tunga som rytmiskt och mjukt smekte min känsligaste punkt. Jag tror jag fick fram ett svar. Jag fick hjälp av en bestämd men mjuk hand att hamna på knäna. En skön och längtande kuk kom stående från sidan och och försökte sluka den. Jag skakade av upphetsning och hade svårt att andas. Jag njöt och gick totalt upp i känslan. Då en hand smög sig på och masserade mig samtidigt där nere brast det för mig. Jag rann som en galning ner över hans arm och fontänen var ett faktum. Hans mun letade sig nära mitt öra och viskade: Mmm, vad våt du blev. Skönt... I ren galen kåthet slängde jag mig ner på rygg och en stor, härlig kropp kom över mig och gled in. Hans kuk smekte mig från insidan och hand händer gjorde det utanpå. Galet. Jag stönade in i en kudde och visste han granskade min kropp in i minsta detalj. Jag kunde ge mig hän på ett helt annat sätt utan min syn. Jag fick en känsla och puttade undan honom. Jag som i vanliga fall sällan rider hoppade så smidigt det gick upp på honom. Hörde hans stön. Njöt. Tänkte på uppdraget jag fått av den där mailkompisen: Något du aldrig gjort förut. Jag gled ur och bytte. Hans kuk var grov av behandlingen och med lite saliv plus min egen väta gled han in där bak. Analt hade jag njutit av många, många gånger förr. Men inte i denna ställningen. Jag fick luta mig lite bakåt och det var så skönt. Han smekte mig underbart över hela kroppen och fontän nummer två var ett faktum. Jag började skaka och ville inte nåt annat än att följa upp den med en vanlig orgasm med. En liten rullning senare ligger jag på sidan och smeker mig själv och runkar honom samtidigt. Han hjälper till genom att smeka in först ett och sedan flera fingrar. Det exploderar och även om jag inte hade haft ögonbindel på mig hade det högst troligt blivit svart. Allt runt omkring var helt sekundärt. Just där och då var det två kroppar som njöt. Jag var ändå inte färdig och innan mannen nått den ultimata höjden släpar han sig i kåtrus till sängens förända för att sedan lyfta upp mina ben på sin axel. Med en kuk där bak, fingrar i mitten och min hand över klittan kommer jag utdraget och med vågmässiga, något trötta kåtryck. Som två vattenpölar dimper vi ner nära bredvid varandra och andas. Jag tar min högra hand och lossar lite på ögonbindeln och tittar ut i verkligheten. Där ligger en tagen men nöjd make. Det här var roligt, säger hans blick. Men munnen har fullt upp med att andas... 407 1 1 vuosi sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Smaken av en tunga Vem säger vad som är rätt? Vem säger vad man ska? Hur det ska göras och varför? Jag visste bara en sak och det var att jag ville vara just där och då. Mitt förnuft skrek men lusten ropade högre. Vem säger vad tillfredsställd är? Vem avgör hur något ska se ut? Imman växte på insidan av bilfönstren. Det skapade en dimridå mot verkliga världen. Du och jag i en tyst aktion mot världen. Promenerande pensionärer och rullande barnvagnar till trots. Livet levdes och det kändes genom hela min kropp.Jag älskar känslan av att ge sig hän. Göra det som känns bra. Även om det är smått omoraliskt är det så härligt. Eller så är det just därför suget fångar och förför. Eller förgör... Förgör förnuftet. Gör man det som känns bra finns det i alla fall en bra förutsättning för att kunna rättfärdiga sina handlingar. I alla fall inför sig själv. Den ivriga handen var så kall. Så längtande och letande. Innanför bh-n fumlade fingrar i trånga och begränsade utrymmen. Trots fina försök gick hans upphetsning inte att dölja. Jag hade ingenting emot det. Njöt av att det var jag som orsakat det. Bjudit på det. Fått dela det tillsammans med honom. Efter en liten uppmaning, för att kolla om han ville, så puttades min hand över gylfen.Jag bad honom hålla utkik. Jag visste det var precis lika trovärdigt som att ge ansvaret till en trasig frysbox. Men pulsen steg och stämningen blev allt järvare. Skärpet knäpptes upp. Hur kunde de vara så här? Hur blev det på detta viset? Ingen visste. Få brydde sig. Två på hela jorden visste om hemligheten. Att det var som det var. På en parkeringsplats i ingenstans. Händerna virvlade runt. Blickarna flackade och pipande läten blandades med bas. Nackar fick en smekning och händer möttes. Häftigt, lugnt, trevande och längtande om vart annat. Uppmanade till en spejning och tydligen var kusten klar. Kändes underbart att smeka tyget som omslöt hans hårda. Ingen aning om vad kalsongerna hade för färg eller form. Inne i huvudet fanns bara känslan. Förvåningen. Över att det kändes bra. Längtande. Något jag saknat. Mitt nyckelben njöt av beröring och en förvirrad hand virrade sig ut på låret. Jag ville njuta genom att ge honom njutning. Allt för många tankar och komplicerade omständigheter gjorde mig för spänd att ens tänka på det. Jag ville känna på honom. Låta han känna mig. Hans ögon. Åh. Vilka ögon. Jah njöt i fulla drag av att höra hand röst så nära mitt ansikte. Hur andningen blev tyngre. Snabbare. AnsträngdInnanför tyget gick det lättare. Jag smekte upp och ner och kände över den mjuka och sköna pungen. Känslan när förhuden gled upp och ner var bedövande för hjärnan. Huvud flaxades runt och bytte positioner. När hans nacke böjde sig bakåt visste jag han inte längre kunde hålla emot min intensiva och ivriga massage. Med lite lättare rörelser lockade jag fram orden. Meningen som får mig att bli alldeles galen: Snart... Jag kommer snart. Åååh... Skönt. Med ny kraft och lite förberedelse för det som komma skulle smekte jag honom så skönt jag kunde. Jag stönade av hans beröring och kände hur jag blev kladdig mellan låren. Mina ögon blundade av välbehag när de karakteristiska rycken kändes genom hela kroppen. En förvånad men avslappnad känsla spred sig genom luften och för att försöka frambringa normal andning upphörde kyssarna. När kläderna var tillrättalade kikar vi ut genom en glipande rutan. Det kommer folk emot oss. Galet. Med ett leende besvarades min generade men nöjda blick. Skratt, fniss och sköna kramar avslutade händelsen. Något att minnas en dag när jag sitter i rullstol på ett äldreboende. Bus och attraktion i ren form.Även nu, flera timmar senare, känner jag smaken av hans tunga. En smak som vimsigt cirkulerar runt i min mun och får mig minnas... 971 2 1 vuosi sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Resan Haft en underbar resa till o från Tallin. Massor med sol och trevligt sällskap. Inte haft såå mycket och spana på kanske. Men än en gång konstaterat att alla grabbar med solglasögon är sexiga. Spelar ingen roll hur risig killen är o övrigt. Nästan. Han får en lång titt av mig ändå. Ett leende på det och nästan alla är stiliga. En trevlig frisyr och kanske skjorta på det och de är 'hemma'. Tänkt mycket på mitt liv... På vem jag är. Vad jag vill. Hur jag har det kontra andra människors vardag. Så många människor som får hela sitt liv förstört av krig, olycka eller diktatorer. För att inte tala om de människor som själva medvetet eller omedvetet skapar sig ett eget litet helvete. Eller varför inte tänka en stund på alla som sitter oskyldigt dömda i fängelse. Det finns massor med öden. Människor som kan påverka eller som inte kan det i så stor utsträckning. I jämförelse har jag det äckligt bra. Men det gör inte att man måste tycka allt är bra hela tiden..Men en sak är klar. Vem som helst kan påverka nästan vilken främling som helst. Om man bara vågar kika upp från mobilen, törs öppna ögon, öron och kanske även mun. En trevlig blick eller menande gest kan betyda mer än någon kan tro. Medan jag njutit av underbar mat och sol har jag även tänkt på våldtäkten som uppdagades på en annan kryssningsbåt idag. Som de pratat om i media. Hur dagen fortlöper för alla inblandade där... Hemska, oförlåtliga handling. Med eller utan detaljer. I huvudet har intryck från en helt okänd stad samsats med tankar på min så kallade bucketlist. Vad jag vill försöka hinna med o sträva efter innan jag dör. Hur många punkter har du på din lista? Min är inte färdig och kommer kanske aldrig bli det... Vissa saker ska man bara fantisera om... 1285 1 1 vuosi sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Swingers, jag? Del 3. När vi kom innanför dörren möttes vi av ett smalt, vänligt ansikte. Den fejkblonda kvinnan började med att ursäkta hur få personer det var där just den natten. Att det på lördagarna kunde vara upp till 30 personer. 20 par. Jag fick panik bara där. Hon pratade vidare på engelska kort om hur det såg ut där inne. Att vi var välkomna men skulle vara förberedda på det lilla urval. Med tanke på vad just vi va ute efter. Där fick jag luften tillbaka o öppnade truten. Jag skrattade o sa att vi inte heller visste vad vi letade efter. Att vi va nya o första besöker. Det sades bara för att tydliggöra något helt uppenbart. Hon kunde se på oss hur nya vi var på detta. Inte osäkra. Men nya. Det stod en man brevid kvinnan i kassan. Jag blev nervös av hans leende. Jag visste inte varför. Vi valde iaf att kika in. Vi betalade avgiften som var något mindre på vardagarna. Vi ville se oss omkring och en drink ingick. Väl inne var det som en discohörna på en finlandsbåt. En stackars bartender skötte musik och utdelning av drycker. På baren stod två skålar. En med lösgodis och en med kondomer. Utan att så mycket som att dra på smilbanden kom jag på det viktiga och komiska i att ta rätt sak i rätt skål till rätt ändamål. :) Vem fan ville äta godis nu?! Vem ville ens ha de där gelésakerna som någons nerollade hand vidrört. Jag beställde ett glas vitt vin. Jag kunde liksom inte med att ta en Cola. Det kändes inte värdigt, även om det hade varit ok. Till min förvåning smakade det väldigt gott. Lagom surt. Vi satte oss i en jättefoffa och spanade ut. Två par satt bakom väggen i en annan soffa. Framför oss förespeglade ett par i medelåldern. Det syndes på dem hur mycket de gillade det här. De var de enda som dansade. Rörde varandras kroppar. Jag hälsade försynt då jag fick förbi. Mannen och jag satt som två barn som kommit in i en godisaffär. Vi stirrade runt och när jag föreslog att vi skulle gå in i ett museum strejkade han något högljutt. Jag tyckte det såg mysigt ut. Men han var verkligen nervös då. Dit kan ju alla komma! Det var fyra par och nån enstaka singelkille då. Paret som satt bakom väggen närmast oss försökte få ögonkontakt när vi vandrade förbi. Framförallt tjejen med mig. Jag var inte kontaktbar. Registrerade allting. Mannen svettades och svepte sin öl. Sen bestämdes det att vi skulle gå o se oss omkring. Det avskräckande korset på väggen vid baren kanske användes ibland. Kanske inte... Kvinnan i kassan vid entrén hade pratat om bakomliggande rum med små sängar, stora sängar, bås, bubbelbad osv. Innan ett visst klockslag fick man besöka utrymmena med kläder. Efteråt var det underkläder eller naket som gällde. Jag trodde vid 23.30 aldrig att jag skulle valsa runt där avklädd! Så fel jag hade... Vi gick in genom ännu en dörr och möttes av dusch och omklädningsrum. Sen alla sängar och rum. Altanen avsedd för rökning mm. Det var bara vi där och en kille dom satt och rökte. Jag fastnade med händerna på en ledstång och såg på den enda tv-apparaten en ung bli påsatt av den mest gigantiska kuk jag sett. Musiken som strömmade runt var bra. Vet inte alls vad det var men det kändes bra. Jag ville tillbaka till baren. Trodde vi skulle vara där enda tills vi skulle gå hem. Smeka hans lår o kuk genom tyget kanske. Jag och mannen kom på mycket att tänka på regler. Vad som var ok och inte. Inte oss emellan utom vad som ansågs som ok. Hur man praktiskt hängde upp gardinerna kring sängarna om man ville ha besök. Invitera någon. Eller så Helt plötsligt reser sig det förspelande paret sig upp och går sig väg. Som på given signal. Jag hade inte ens uppfattat detta om maken inte recenserat att de bara väntat på att klockan skulle slå tolv. Så att alla som befann sig där inne skulle vara avklädda. Inom kort var vi helt ensamma i baren. Jag skymtade en otroligt attraktiv man valsa runt i handduk. Annars ingen. Där och då hade jag kunnat sitta kvar. Men då va de maken som tog initiativ! Vi går in, utbrast han. Vi tar de lugnt. Vi kollar lite. Här började jag känna av att andningen blev normal. Jag hade börjat slappna av och det kändes inte så märkligt att använda nyckeln vi fått i entrén för att lägga in kläderna i ett skåp. Som på ett badhus. Handduken var liten och jag virade den runt magen. Rumpan o bh syntes. De gjorde inget. De va ju slum belysning och de som inte ville se kunde blunda. Med det samma jag svängde runt hörnet stannade hjärtat. Rakt framför mig låg det förspelande paret i en väl upplyst säng. Kvinnan låg på rygg och hennes bröst flöt ut mot kanterna av hennes kropp. Håret flödade över madrassen. Den skalliga mannen låg mellan hennes ben. Jag hade mycket svårt att sluta stirra. Ville inte. Så fick jag syn till vänster att den unga tjejen som försökt få ögonkontakt med mig låg i en annan säng och smekte killens kuk. Han hade byxor och tröja på sig. Istället för att ifrågasätta hela situationens absurda verklighetsanknytning så tyckte jag det var orättvist. Varför kulle just han få vara påklädd? Tjejen hade stayups. Det såg jag när hon ställde sig upp på golvet och sänkte sig ner för att suga honom. Några singelkillar ställde sig framför sängen där den skalliga mannen slickade. Ogenerat började de runka. Försiktigt och njutande. Draperiet var fördraget men allt syntes. Så alla utom en höll sig till regel och hålla sig utanför. Samma man med enormt stånd höll senare på att bli utslängd pga svårigheter att förstå regler. Om jag och mannen varit de minsta oroliga över detta, så hade han inga gränser alls. Han försökte ta kontakt med allt och alla. Han la till och med sin hand på min trosbeklädda bak när han gått förbi. Hade det varit den sexiga killen i handduk hade det varit annat. Men jag pep till oproportionerligt högt o h hoppade till. Han blev ångerfull o bad på engelska om ursäkt, darling. Harmlöst. Men jag var inte alls beredd o ville inte alls interagera med honom. Mitt psyke är fantastiskt märkligt uppbyggd. Jag står där och ser på fantastiska par som delar med sig av en show. Som gillar att visa upp sig. Men jag tänker på hur modig man som singelkille är som går dit. Kanske de tröttnat på vanliga krogen. Men paren där och då hade inte ens en liten vilja att bjuda in nån. Mannen o jag provade en 'box'. Vi satte oss där o kysstes lite. Men han var inte nöjd. Ville se mer. Den var ganska avskild. Kuren, rummet bredvid den skalliga mannens tillfälliga sexpalats var ledig. Det var ett helt svart rum med mjuka kuddar. Jag släpade dit mannen och la honom på rygg. Hörde lite stön runt om och all nervositet släppte. Jag ville. Jag sög som en galning och när han kände på mig stönade jag ogenerat, men inte så högt. Jag önskade att nån skulle gilla mina ljud och gå igång på dem. Jag har haft problem genom åren att bli tillräckligt kåt för att kunna rida. Med avslappningen som det helsvarta rummet gav så hoppade jag upp på den svullna och hårda lemmen. Lätt gled den in och jag red. Oj vad jag red! Kåt som ett djur och våt som en näckros. Då och då fastnade jag i rörelsen och stannade. Kikade bakåt. Jag hade ryggen mot dörröppningen o ville se vart jag hade de andra. Ville förvissa mig att ingen stod nära. Ingen var nära. Mannen lugnade mig o sa han skulle säga till. Han blev öm, vilket aldrig hänt före mig. Jag slängde mig på rygg och andades. Musiken spelade och jag hade släppt nästan alla jobbiga spärrar. Ingen såg mig. Det var kolsvart och jag älskade det rummet. Jag ville komma och med mannens fingrar i mig och mina utanpå kom jag... Efter en stund. Kom så kraftigt. Skönt. Härligt. Lugnt men mäktigt... bröstkorgen åkte upp och ner och jag kände hur underbart det kändes. Vet inte hur länge jag låg där. Men pustade och kände avslappningen komma. Tänkte mannen skulle få komma med men han ville dra ut på det. Jag gick ut genom dörren för o hämta lite papperservetter. Jag låg på min handduk men ändå. Det stod en ask brevid den stora sängen där nu den sexiga singeln låg. Han såg på mig och hälsade. Jag hade en blixtrande tanke på att börja prata med honom men tänkte jag skulle hålla låg profil. Så låg de nu gick. Kvällen fortlöpte och natten förlorades i lekar i olika rum. Alltid ensam med mannen. Aldrig med någon åskådare. Men jag vet vi hördes. Vid två var vi nöjda, trodde vi... På hotellrummet samma natt, morgonen därpå och kommande eftermiddag räckte energin som det där besöket gav... Vi känner oss väldigt nöjda just nu. Glada att det fick bra. Att båda gillade det och att tjafs och svartsjuka uteblev. På en romantisk takterrass med levande ljus och lyktor kom mannen njutningsfullt över sin egen mage. Han vågade stöna och lät kåtheten ebba ut. Vi låg med armarna runt varandra och kollade upp i det vita tälttaket och konstaterade att bäddsoffan var bekväm. Vi var nöjda. Efter en skön dusch letade vi oss ut från huset och samlade tankarna över en kebab. Jag var hungrig som ett djur efter all energiåtgång som det krävts att bara gå dit. Jag ångrade att jag aldrig pratade med paret som haft sex framför oss...Hade önskat att de fått veta att de va de första som vi såg ha sex irl och att vi gillade det... Tror de hade tyckt om att höra det. Till alla som vill prova säger jag bara: Gör det. Läs på, rannsaka dig själv och gå dit. Alla klubbar är olika. Alla kvällar är olika. Alla människor är olika. Men en sak är klar. Det är helt vanliga personer som går dit. Och misstänker du att du skulle tända på att se andra ha sex så tycker jag absolut du ska prova. Det kanske blir bra eller så är det bara att gå därifrån. Jag kommer aldrig glömma hur den lockiga kvinnan red sin flintskalliga man. Hur den långa, grova åkte in och ut. Det var riktiga människor som njöt på deras sätt. Jag tror verkligen den upplevelsen stärkte oss som par. Verkligen. Kan säkert göra det motsatta med... Om det går lite snett. Spänningen ligger där som en dimma, hela tiden nu. Jag vet hemligheter om mig som ingen runt om mig vet... ;) 1547 8 1 vuosi sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Swingers, jag? Del 2. Flygningen till värmen gick bra. Förutom att värmen inte riktigt hängde med den där första dagen. Vi utforskade hotellet, området runt om och jag vågade bada i den uppvärmda poolen en enda gång. Vid en av mina surfstunder i hotellets foajé, där områdets enda wi-fi fanns, så fick jag veta att två släktingar hade bokat en resa till samma land. En kort bilresa bort. Om det var en reell oro eller om den användes som ett förkläde alternativt eld i baken visste jag inte. Vet jag inte. Kommer aldrig få veta. Men jag vet att mannen flera gånger sa: Vi måste till klubben innan deras flyg landar. Så. De va bestämt. Så mycket ville vi det alltså. Vi läste flera bloggar om vad man skulle tänka på vid första besöket. Undersökte klädkoder för den närmaste tidens evenemang och till slut tyckte jag det kändes för långt bort till lördag... Utan att tänka mig för och mitt i en motoriskt ogenomtänkt rörelse sa jag: Men vi går väl ikväll då? Där slutade min kropp att fungera. Händerna som plockade med kläder tappade all förmåga. Jag såg något i mannens ansikte. Det var inte apati. Det var förväntan men förklädd som försiktig panik. Båda var trötta efter dagen och omställningen mellan kyla och värme. Jag visste att det fanns större förutsättningar för en bra och givande kväll på klubben om båda var pigga, glada och full i gas. Jag mindes i ett trollslag några av de gånger då trötthet helt lamslagit stämning, glädje och livslust... Fråga mig inte hur det gick till. Men utan att egentligen bestämma så var det bestämt. Solklart. Vi skulle dit. Mannen la sig på sängen och sa lite kaxigt att han kunde börja göra sig i ordning när jag var klar. Med en grimage började jag fumla bland smink och rakhyvlar. Jag visste han hade rätt. När alla onödiga hårstrån på min kropp var borta tog jag en varm dusch. Tänkte på att jag inte tänkte så mycket. Jag var inte kåt, inte sugen, bara som en fiolsträng. Jag visste hur skört det här var. Hur sjukt de här var! Jag var verkligen inte nåt material för parklubb. Swingers va för helvete inget för mig. Eh... Jooo. De va de. Visst...Jag smorde in mig och petade, pillade och duttadet. Blåste håret. Sminkade fel och sminkade om. Jag lovar att en astronaut pysslar med liknande minutiösa förberedelser inför en helt ny resa. Nästan iaf. Så stod jag där äntligen framför spegeln. Kände mig snygg. Barnens i en svart klänning med brodyr över bröstpartiet och chiffong över kjolsdelen. Just den kvällen fick man komma klädd hur man ville. Bara de va fint o festligt. Mannen var så stilig i jeans o sober skjorta. Vi kollade på varandra. Stämningen går att beskriva. Totalt mekanisk. Kanske inte så sexig eller vibrerande. Kanske inte som vi tänkt. Om vi hade tänkt. Vi var öppna med o ta saker för vad det var. När jag tog på mig kavajen och halsbandet och svepte ett extra tag med det rosaskimrande läppstiftet kände jag. Herre Gud. Jag är på väg.Hans hand i min. En extra check så brösten satt på plats i min svarta push. Dörren bakom oss stängdes. I receptionen bad vi om en taxi. Den kom extremt fort och jag slängde ett öga på klockan som satt över receptionistens huvud. 22.45. Nittiotalsmusiken dundrade från den mössbeklädda taxichaffisens bil. Han frös tydligen med tanke på klädsel. Men båda fönstren var öppna. Det blåste och vajade tag i min svarves. Jag tittade ut i den bläcksvarta natten. På alla vackra gula ljus och stadens försiktiga nattliv. Jag kände verkligen att jag levde. Jag levde! Jag lutade mig framåt mot framsätet där mannen satt. Jag tog på hans axel och jag vet han hörde jag log. Hur är det? Frågade han. Jag lever, kom det från mina läppar. I grannstaden var det neonljus och barer öppna. Konstiga typer sålde leksaker mitt på trottoaren och de hade säkert kunna fixa knark om man önskat det. Det kändes som ett aningen ruffigt kvarter men hade stora fina hotellkomplex runt omkring. Vi hade angett adressen till ett hotell i närheten och hoppade av. Vi visste inte alls åt vilket håll vi skulle. Här kände jag en stor risk. Stress och överkänslighet är en dålig kombo när man ska se andra människor knulla... Även o andra sammanhang, men inte minst då. Vi letade oss fram till stranden. Vackert. Sandstrand och knyckande svarta vågor rullade in. Jag försökte besöka en toalett o nervöskissa på en hamburgerkedja. Men de hade ingen. Vi vankade fram och tillbaka och stirrade på byggnaden. Den var svart, eller om det var ljuset som gjorde den det. Den var stor. Mörk. Skrämmande. På framsidan avslöjades mycket lite om var som dolde sig där inne. En affisch som såg ut att vara tagen från framsidan på en bok i Fifty sades of Grey- serien. Vågar vi, visade jag? Med det samma svarade jag med en nervös stampning i marken. Näää, jag vågade inte. Jag omfamnade honom hårt och vi gick lite till. Jag ville han skulle ta min hand, se mig i ögonen och säga att jag visst vågade. Men han va lite nojig han. Men lite mindre fysiskt stirrig. Till slut förstod jag att det hängde på mig. Jag var så nära nu. Om jag inte visade att de här skulle gå bra skulle besvikelsen vara enorm då jag satt i taxin på väg hem inom en minut... Jag ville. Utan ögonkontakt o med ett resolut grepp i armen på hans skjorta kom ett: Jaaa, från min mun. Jag vågar. Jag visste att om nån kollat åt vårt håll och faktiskt brytt sig hade de sett vad vi var för skummisar. Att vi klättrade upp för trappen till den avskärmade avsatsen. Att vi var såna där avvikande, märkliga människor med onormal sexdrift. Pulsen steg. Neonslingan som visade vägen hypnotiserade mig och hjärnan försvann i någon sekund när jag öppnade dörren mot det helt okända... Fortsättning följer. 1338 3 1 vuosi sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Några ord till alla tjejer Du är vacker precis som du ärFast brösten hänger lite här och därMed hår på ditt ben och sneda ögonbryn Du ska fan inte bara behöva äta grynNågra kilo för mycket eller inget fett allsTrots födelsemärke eller knöl på din halsDu är viktig just som du är Detta oavsett om du är från fjärr eller när Tidningar kablar ut steriotypa normer på hur snyggt ska se utDet är silikon där och onaturligt plutKänner du dig för mörk eller förargligt blekAtt vara en tjej är ingen barnlekÄr du för kåt eller ligger omkringBara du är rädd om dig gör det ingenting Letar du efter kärlek eller bara en snoppSäger du vad du tycker men åker på en propp Är du för stark eller kanske för svagVänd dig till en brud för vi är alla i lagGe inte upp och tappa inte orken nuDet finns bara en och det är du 746 1 1 vuosi sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten På hotellsängen (3) Jag drog ett djupt andetag och lät huvudet sjunka ner i det mjuka. Håret lät jag flyta ut över den vita kudden. Jag kände att du tittade på mig. Eller i alla fall åt mitt håll. Du rörde på dig och öppnade upp din famn. Din varma famn omslöt mig som en värmefilt och det fanns så mycket att säga. Massor att prata om. Kallprat om hur det kom sig att vi låg här. Prat om väder och vind. Svårigheter som båda visste fanns i varandras liv. Vi hade kunnat se ett avsnitt av något värdelöst på dumburken. Men allt det där var nedprioriterat. Vi liksom fann oss i känslan av lugn och ro. Hans hand smekte ömsint över tyget på min sammetsmönstrade klänning. Kände hur han utforskade mönstret med fingertopparna och jag började fantisera om vad de fingrarna kunde göra istället. Hand mun närmade sig min och jag hörde hans andetag så nära mig. När första kyssen kom smet ett litet förvånat och nöjt ord från mina läppar: Oj! Han svarade genom att leende upprepa ordet och bekräftade det med ett litet: Ja. Mer kommunikation är så behövdes inte. Mjuka, försiktiga kyssar med min hand i hans nacke kändes underbara. Hela min kropp reagerade och jag kände hur magen spände sig. Jag blev våt, längtande, hungrande och öppen på en och samma gång. Kah ville vara med honom. Ha honom på det sätt jag kunde. Ville bara njuta. Jag sträckte mig mot golvet och plockade upp min sjal. Band den runt hans ögon och uppmanade honom att känna på mig. På så sätt kunde jag slappna av och inte tänka på granskande blockar. Med detsamma lydde han och var inte speciellt blyg. Fingrade runt de olika tygens kanter och vrår tills jag befriade hans blå och knöt upp knuten i nacken och lät det skira tyget åter falla till marken. Min handflata nuddad hans blottade rygg och jag smekte sidan av magen. Hans andhämtning blev mer och mer ansträngd men han lät så nöjd. Glad. Kåt. Mina ögon öppna sig och jag backade ifrån läpparna mitt emot mig för att säga nåt. Vi hade över nätet fantiserat om att få duscha ihop. Låta det varma vattnet strila över våra kroppar medan vi strulade. Vi hade en chans. Minst en chans. Kanske bara en enda gång. Jag lirkade av mg kläderna och lockade in honom i badrummet. En blick och leende. Det behövdes inte mer. Jag tog initiativet men visste han vill med. Det var bara rätt sak att vänta in mig. Badrumsspegeln mitt emot duschen avslöjade inte mycket. Imman gjorde det omöjligt att se något. För att få plats fick vi lämna duschkabinen öppen. Men vad brydde vi oss om det? Min nakna kropp nuddade hans. Läppar mötte mina bröst och sög in bröstvårtorna. Det kändes inte så mycket, men han njöt av det och jag tyckte om att ha honom där. Tungan och läpparna letade dig runt och rätt dom det var sög det tag i hela magen och livmodern o äggstockarna drog ihop sig i en behaglig kramp. Jag letade mig neråt och kände en hårdnande len som längtat efter uppmärksamhet. Hans stön fick mig totalt ur balans och jag njöt av vattnet och av nuet. Med lite schampo masserade jag hans hår och han tvålade in min byst. Jag mindes att den enda tanke jag hade var att jag hoppades att vattnet inte skulle ta slut. Händer utforskade och jag begravde min näsa mot hans axel. Tog spjärn mot väggen och förstod långt senare han hade varit tvungen och hångla med en tvilling i ryggen... Även om jag inte riktigt ville så blev det tyst överenskommet med en nickning att avsluta aktiviteten. Blöta och något omtumlade torkade vi oss behjälpligt.Väl i sängen igen drog jag täcket över min våta kropp. Vad höll jag på med? Jo, jag levde. Jag njöt... Ljudlöst och tyst kom han in i rummet efter mig. Han såg något omtumlad ut. Lite som en ruffig fågelunge som inte förstått att den ramlat ur sitt bo. Jag la mig på mage med handduken under. Ryggen blottades och täcket dolde benen. Över mig kom en längtande och hungrande kropp. En försiktig och ömsint älskare som absolut inte ville göra fel eller få mig att känna obehag. Jag var förvirrad. Men trivdes. Hans mage mot min rygg. Hans händer vid min sida. Han kysste mig i nacken och min kropp började följsamt och våglikt röra sig. Båda gjorde ofrivilligt nöjda ljud och and ingen blev intensivare. Jag tordes inte vända mig om. Jag var för stel och fastnaglad och registrerade stunden som aldrig kommer försvinna och lämna mig. Det som däremot följde sedan är något mera luddigt. Kåtheten tog över hand och jag blev mer och mer avslappnad. De ömma lyssnarna övergick i mera hetsigt utbyte av hormoner. Tempot ökade och hjärtat klappade på. Jag hörde hans puls och den rusade som en ardenner. Han var noga med att bedyra min skönhet och han visade med alla medel att han ville vara där och då. Han försökte verkligen få mig att känna mig speciell och utvald. Det var vi båda två. Bara när jag tänker på där och då blir jag upphetsad. Det var ett av mitt livs mest erotiska tillfällen. Jag var inte längre ovetande. Han hittade funktioner på min kropp som jag aldrig själv hittat. Fotänorgasmer fick jag flera stycken. De kom och kom och jag njöt och njöt. Jag visste det vart något han tände på lite extra och det i sig gjorde mig extra villig att släppa fram dem. Det fanns något oundviklig upphetsande i att vara med en erfaren och något äldre man. Jag fick styra men han ledde. Det fanns inget facit. Inga måsten. Vi gjorde det som kändes bra. En liten slick här en bortsprungen tumme där. Jag smekte hans hårda lem som tycktes växa hela tiden. Den kändes så annorlunda. Flera gånger ryckte hans kropp till för som att säga att det var för skönt. Det var en fröjd att se hans ögon himla och sluta sig. Att se det vita landa på hans mage. Att jag hade fått ge honom den stunden. Att vi hade fått njuta tillsammans. Jag skrattar nästan alltid efter en orgasm. Blir flamsig och skojar. Men denna gången var det annorlunda. Min kropp ville ha mer och mer och mer. Den vägrade skaka av upphetsning och efterskalv. De enda två lösningarna på det problemet är aningen att låta mig komma igen eller att försöka lugna mig. Avleda eller trösta. Jag hade nog blivit väldigt arg om telefonen ringt eller om någon knackat på dörren. Men jag hade blivit avbruten. Min kropp njöt utan att mitt huvud var med och hela jag krampade ihop mig och vid det här laget var jag så våt någon kunde vara. Ville ligga nära och låta honom leda profylaxkurs. Jag visste att om han bara andades djupt och upprepat bad mig göra detsamma skulle det ha fungerat. Men detta var så långt ifrån vanlig orgasm man kunde komma. Jag kunde bara inte sluta skaka, stöna och komma. Stackaren bredvid mig som inte alls var van med detta tordes nästan inte titta på mig med risk för att få igång mig ännu mer. Men det är lite överdriven hybris. Att jag ska komma av att nån tittar på mig. Men skrattatacken var förlösande och jag samlade mig och l mig tillrätta på hans arm. Slappnade av och... Började skaka av upphetsning igen. Helt resolut la han mig på rygg och började slicka mig. Hans fingrar gjorde det så sjukt skönt innuti mig och jag försvann i en dimma. Litade på honom och släppt allt. Jag vet jag är trång men när han gillande sa det kände jag att jag var nära igen. Huvudet exploderade och med lite hjälp med mina händer kom jag en sista gång. Som två papperservetter föll vi ner och andades. Vad sjutton hade hänt? Det kändes sorgligt att se på klockan att det började närma sig slutet... Kläder togs på och utcheckningen gjordes. Lite medtagna, trötta men fnittriga avlutades träffen. Det rörde sig många tankar i huvudet och den stora frågan var om det var värt det? O det var det! Alla gånger om. Borde det vara enda gången och aldrig mer? Absolut. Skulle det ske igen? Ingen aning.. Tänker jag på honom just nu? Självklart... Ångrade jag mig? Nej... 732 3 1 vuosi sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten C6 med äldre man Regnet strilar ner över taken. Över träden och rinner ut i små bäckar längst med gatan. Skymningen ordnar ett helt magiskt men ändå konstigt ljus. Om bara en halvtimme kommer allt vara mörkt. Dolt. Gömt. Ett helt samhälle som kryper in till sig. Som sörjer att sommaren snart är över. Små lampor tänds och tv-apparater underhåller. Någon bråkar med sin fru. En del har varit på sin första trevande dejt och bjudit hem någon till sig. Förväntansfullt har sängen bäddats. Skrynklig men väldoftande. Det finns ju ändå gränser för vad man gör för sex. Betala för middag och taxi. Stryka lakan också?!? Nää tack...Jag ligger i soffan med tankarna lite överallt. Ett öga på en gammal film. Det andra vilar på telefonen. Fördelen me o se nåt gammalt skräp är ju just det. Att man kan göra flera saker samtidigt. Även om varje tillfälle för avslappning och fokus borde tas. Ensam hemma ikväll. För ovanlighetens skull. Tar upp telefonen o loggar in. Igen. Vill så gärna att du ska vara där. Jag borde inte vilja. Men jag vill... Jag vill så gärna. Vet inte varför. Men vill ändå. Önskan att få vara nära dig en liten stund bränner. Lockar. Verklighet i drömmen. Känner inte dig, men känner din vänlighet. Din vilja att lära känna mig. Ju mer du försöker sexa upp mig med dina ord ju mer stretar jag emot. Backar. Vill inte. Kan inte. Törs inte. Men när du backar och blottar strupen kommer jag krypande. Ålande. Springande. Till dig. Tänker på konversationen vi hade förra veckan. Åh, så gärna jag skulle vilja prata med dig mer... Igen. Så där intensivt...Du har en spännande profil, konstaterar jag ännu en gång då jag loggar in på din presentationssida. Med en lockande kropp... Jag undrar lite över ditt ansiktes drag och ögons färger, som jag troligen aldrig, aldrig får se... Blir fachinerad över att jag blir så pass intresserad. Så många som skriver. Så få som fångar mig. Visserligen kommer ofta samma meningslösa rader som inte har någon som helst anknytning till det jag försöker förmedla i min presentation. För det mesta är det så uppenbart samma desperata försök som skickats till alla med kvinnlig profil. Undrar om det nångång fungerat? Sånt fungerar inte på mig. Jag vill inte ha någon som är så unik att han är den andre precis lik. Jag vill snacka o lära känna någon som är som han är. Även över nätet. Iaf lite grann av den som finns i verkliga livet. Där ute. Här.... Vi har hörts av sen den där eftermiddagen. DET har vi. Nästan varje dag. Korta och snabba rader om väder och vind. Lite artigheter och komplimanger. Du väntar på grönt ljus på att ta snacket lite mer vågat igen. Du känner av min reservation... Det är på väg från gult nu. Men inte riktigt där än... Jag längtar så efter ännu en längre njutbar stund. Med... Honom. Dig. Han. Jag surfar runt och undrar vad jag egentligen gör på en skum webbsida som den här.. Egentligen. Å andra sidan ser jag den mycket ofarlig. Egentligen. Avdramatiserad som att köpa mjölk på affären. Eller en Bingolotto av en pensionär på torget. Spänningen är inte att logga in här av ren kåthet och leta efter en snabb lösning på ett problem. Jag tror jag hela tiden letat efter ett problem. Nån som kan kittla intellekt och fantasi men samtidigt se mig som en människa. En helt ovanligt vanlig person som bara råkar vara nyfiken.Du dundrade in med hull och hår och överraskade mig. Det tar lite tid de här o få ordning på hjärncellerna... Du lyssnade på mina tankar och jag kände verkligen att du ville väl. Jag vågade inte tro på det. Men kunde inte ignorera känslan. Du hade inte velat installera Skype på telefonen. Anledningen var lika häpnadsväckande som smickrande. Om den nu bara varit sann o inte ett fiskande efter att stoppa min puls. Vilket du gjorde. Det kändes ärligt o jag ville tro dig. Du skrev att du inte tordes ha mig överallt. Av risk att bli för beroende av mig... Hur svårt de än va att förklara o hur gärna jag än inte ville så fastnade den meningen. Jag blev så smickrad o hade ingen aning att dina tankegångar ens kunde gå så efter så kort kontakt. Men sanningen var att jag kände samma sak. Jag hade äntligen hittat det jag saknade. Fullkornsfrallan som mättade lite av den omättliga hunger som rev i kroppen. Det är underbart när känslan kommer. Attraktionen. Nyfikenheten. Dragningen. Nervositeten. Osäkerheten. Tidigare hade de alltid varit jag som frågat efter att få höra en röst. Om så bara för en liten stund över telefonen. Som en sann röstfeticist sa rösten så mycket. Ibland hade intresset blivit mer. Ibland hade en lovande kontakt även dött ut pga väldigt kaxig eller pipig stämma. Men den här helt vanliga dagen kände jag du ville. Du frågade inte rätt ut. Men det kändes i luften. Försiktigt la du ut en liten krok och jag tog den. Från dolt nummer skulle vi höras. Jag skulle få höra rösten på den man som upptagit nästan alla tankar i tre veckor. Bara det att den personen på andra sidan skärmen uttryckte sin nervositet gjorde de hela mycket mer speciellt. Nervös. För o prata med mig? Det var något mysigt med det. Att jag kunde få en äldre, vältränad, verbal och beläst man att tappa trådar o besinning. Jag älskade det! Ett litet hej senare var jag fast. Den hesa, försiktiga men ändå resoluta röst dolde illa en liten nervositet. Skrattet var helt fantastiskt och fick mig att spänna mig och slappna av på samma gång. Då en tappade tråden, som ändå var mycket trasslig och inlindad, så tog den andra upp den. En trevande men härlig symbios. Jag erkände det inte ens för mig själv. Men en hand trevade runt över mig vågräta kropp och handen gled lätt och obehindrat innanför kläder och smet ut igen. Tänkte att det inte skulle märkas. Vi pratade om normala ting blandat med anspelningar mot det sexuella. Jag kunde inte låta bli att förstå hur kroppen lite stressad o nervöst flackade där hemma hos dig. Hade gjort allt för att vara en fluga på väggen. Se handen i pannan och glittrande prickar i ögonvrån. Dina tänder som diskret blottats i ett brett leende och det förvånade kroppsspråket som en överraskad kropp tar då något är oväntat trevligt. Jag kom på mig själv att fantisera om när du kom på du var attraherad av mig första gången. När o var o hur ståndet trängt igenom första gången. Hur pulsen höjts o hur du njutit av det. Du visste redan jag fantiserat om dig. Men den här lite nervösa spänningen gjorde att jag inte förstod mitt sinnesläge innan det var försent. En del personen har man inget att säga. Andra känns det som om man aldrig får prata klart. Ministrarna o halvtimmen gick o jag visste du skulle bara tvungen att gå. Båda vågade lita på att den andra hade haft en trevlig stund. Den där spänningen o det trevande att lära känna en annan är fantastiskt spännande. Konstigt. Lite magiskt. Med ett klick var samtalet över. Andningen låg kvar något ansträngd o kroppen var pigg och sprallig. Jag tyckte verkligen att det kändes bra. Som o tanka en tom bil. Nu plutttade den vidare. Pling. Ett meddelande. Du var inte ensam hemma längre. Men kunde inte släppa mig. Mig. Från ingen stans kom den undertryckta kåtheten fram. Den bubblade igång och inget annat betydde något. Känslan hade funnits innan men mer försiktig. Mer subtil. Du hade visst omtanke o du va så snygg... Du hade ett sätt som fångade in mig o gjorde mig trygg. Så mycket annat än majoritetens patetiska försök att få mig galen o frustande. Mer försiktigt och uppbyggande. Fråga mig inte hur eller varför. Jag kände bara att jag inte ville släppa dig. Inte än. Inte nu. Jag ville... Njuta med dig. Ville vara med dig. Slöt mina ögon och lät strömmen med värme och lust passera genom vener och artärer. Inandningen satte sig som en liten spärr i halsen och skapade ett skönt vakuum i magen. Med viss möda flyttade jag fingrarna över tangentbordet på telefonen och skrev helt öppenhjärtigt. Utan krusiduller: Jag är kåt. På dig. Du som hade åtaganden. Måsten. Krav ville inte gå. Från att ha haft en mer eller mindre helt vanlig konversation så blev stämningen uppjagad. Efter alldeles för många sekunder kom bekräftelsen på gillandet tillbaka som små svarta bokstäver mot vit bakgrund: Me like. ;) Spattig av hormoner och situationen med en äldre och okänd man gjorde mig sprittande och paralyserad på en gång. Som jag önskade att du skulle hjälpa mig. Leda mig. Jag hade ju redan kapitulerar. Lämnat makten i sina händer. Jag ville du skulle ta hand om mig. Tänk att nåt sånt här kunde kännas så spännande. Så verkligt men ändå en fantasi. Vart är du? Jag stirrade på bokstäverna som ploppat fram och skrev ett svar. Soffan. Får jag fram. Ord för ord leder du mig fram till vad min kropp innerst inne vill. Byxor och trosor hasas ner mot anklarna och för en liten stund är mina händer inte mina längre. Jag skriver och beskriver min njutning. Min andning. Benens position upp mot ryggstödet på soffan. Fingertopparna glänste, om man nu hade haft tid att granska dem. Spänningen gjorde det både svårare och skönare att slappna av. Kroppen pausade för att huvudet skulle hänga med. Allt snurrade. Stannade. Jag kan inte. Skrev mina fingrar ner. En liten paus och sedan svarade du och lugnade att det var ok. Du uppmanade mig till att andas. Att de viktigaste var att jag mådde bra. Jag njöt av den psykologiska varma filt som drog över hela mig. Du bytte fokus och beskrev hur du hade agerat om du varit hos mig. Du väntade på patrull som skulle stoppa dig. Men den kom aldrig. Hur din hand varsamt men bestämt känt på min kropp och följt mitt kroppsspråk. Stannat då jag spänt mig av nervositet och smekt ivrigt då mig kropp öppnat sig och tyst skrek i vällust. Du berättade att du var kåt på mig. Hur den oväntade tändningen skulle ligga kvar hos dig hela kvällen. Jag ville inte du skulle gå. Kramperna mellan låren ville inte sluta lägga sig. Små rörelser blev stora cirklar när klittan påkallade uppmärksamhet igen. Jag stönade högt och hoppades att du i huvudet hörde mig. Din hesa röst dröjde nu kvar hos mig. Höften guppade i en rytmisk osynkroniserad rumba och från skåran rann lust. Snart skrev jag. Kunde riktigt se din hungriga blick. Hur du inte tordes göra något själv men hejade på mig. Hetsade. Väntade in.Nu var det inget som stod i vägen. Alla mentala spärrar var upplösta. Kroppen slängde sig rytmiskt och okoordinerat fram och tillbaka. Jag va nära. Nära. Nära! Kom då, du liksom viskade över orden. Kom då! Ömsint men bestämt smattrade orden över skärmen. Hörde din röst inom mig. Jag älskade att lämna över kontrollen... Kände mig trygg och den lätt dominanta framtoningen du visade kunde i rätt kombination med ödmjukhet, timing och omtanke göra mig helt djuriskt galen. Med rätt sällskap visste jag att jag kunde bli helt vild. Allt försvann. Strömmen formligen porlade runt i hela mig. Stöten gick från min underkropp och lamslog hjärnan. Totalt. Fingertopparna hade svårt att sluta. Jävlar. Jävlar... Jag kom! Din stolthet o tacksamhet över att få vara med mig var påtaglig. Men du då? Det du då skrev som avslutning och svar innan du gick offline gav en känsla av total närvaro. Hade du varit bredvid mig hade du troligen lutat dig över mig. Tagit ett varligt men bestämt tag om mina handleder och viskat: Inte den här gången. Men vänta du bara... När det händer kommer jag spruta som en jävla galning över dig... Vänta bara... Du ska få se... 2410 7 1 vuosi sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Förväntningar och blixtar Förväntningarna var skyhöga då jag satt på bussen och skumpade. Eller totalt obefintliga. Alla tänkbara känslor hade susat runt i över ett dygn och slagit knut på sig själv. Sedan hade de gått och lagt sig under en sten och kräkts för att sedan hetsäta något tungt. Typ sten. Men det var helt enkelt så. Att vi skulle ses. Igen. Det var bestämt. En andra gång nu. Första gången hade varit totalt jätteoskyldig. I alla fall om man såg till vad som hade kunna hända. Vi hade setts på ett fik. Stirrat på varandra i total barnslighet. Fnissat då vi mött varandras blick. En kram när vi kom. En i parken och en halvtaskig då vi skiljdes vid tåget. Gräsänkan jag hade tagit tåget då till honom. Till hans hemstad. Den där killen som jag inte visste helt om jag kunde lita på. Än. Varför ville han träffa mig? Eller va de ens han som föreslagit det? Nej. Det var helt och håller jag. O fet störde mig. Mycket. Det var jag. Helt och hållet. Men så förtvivlat gärna ville jag göra det. Ja, alltså både lita på honom samt krama honom igen. Minnena från första gången jag träffade honom låg som ett spöke. Allt som varit lite mindre bra. Men också som en välsignelse med det som varit nära på fantastiskt. Eller snarare som en ärlig påminnelse. Vad jag kunde förvänta mig. Minst. Kunde inte glömma känslan. Hade inte kunnat sluta tänka på den under sen tid vi varit ifrån varandra. Hur fort han fått mig att slappna av. Bara genom den stora bedriften genom att vara mer nervös än mig. Solen hade varit skarp den dagen. Känslan hade pendlat mellan tafatt och kompisaktigt till vibrerande och allvarlig. Stötar hade gått genom huden och studsat runt i kroppen tills den landat i hjärnan. Båda var medvetna om hur fort den där råa och enkla attraktionen kom smygande. Men ingen visste något om den andres tankar. Än. Blickarna hade varit kraftiga den där första gången och strömmen genom kroppen hade varit intensiv. I alla fall var det minnet jag kunde komma ihåg. Mindes jag inte kunde låta bli att pilla lite på honom. Erbjuda min arm för honom att känna lite på. Båda hade blivit förvånade då känslan plötsligt äntrats. Blickar som dröjde sig kvar och ögon som glittrade. I parken hade vi flytt alla blickar och eventuell rädsla för att bli igenkända. Det var ju i din hemstad och allt. Bakom buskar i gräset låg i vi försommarsolen och granskade varandra. Du var ofattbart underklädd för att träffa mig första gången. Med hål i allt från tröja till skor. Du luktade enorma mängder rök från nervösa rökpauser, buskig ögonbryn, var en aning kortare än mig och hade dessutom hål i örat. Brynen var i och för sig ansade för min skull och även klädseln hade säkert en tanke bakom sig. Kanske var det den outfiten som var minst söndrig. Jag å min sida hade varit galen åt andra hållet. Kvällen innan tvagande jag mig och ansade varje del av min kropp som möjligt var. Som jag prydligt la fram på byrån på kvällen innan. Jag hade tippat ut allt jag ägde i väskan och omsorgsfullt packat om den. För att klara alla utmaningar. På morgonen hade jag sminkat mig mer än jag brukade. Mest för att jag letade efter självförtroendet där nere bland ögonskuggor och läppstift. Det funkade ok. Kollade mig i spegeln så länge att jag nästan blev sen. Väl framme i storstan hade jag fått vandra runt och vänta på hans ankomst. Det var skönt att hinna landa lite. Jag gick in i klädaffärer och kollade mig i spegeln. Hur såg jag ut? Skulle jag verkligen ha på mig detta? I panik köpte jag två nya toppar oxh tog på mig en. Men jösses. Jag hade ju en helt värdelös bh på mig till den överdelen! Hur tänkte jag. Jag irrade mig mer och mer in i träsket av panik. Så vad skulle jag göra? Jag hade två val. Antingen ta på mig det jag valt ut med omsorg som var bra nog eller så skulle jag skita i alltihop o bara komma Alm jag var. På vägen till mötesplatsen träffade jag tyvärr på en gammal bekant som fuckade upp planen totalt.. Han tog fokus och jag blev nervös. Vad gjorde jag här? Jag sa jag skulle träffa en vän då han frågade. Det var ju ingen lögn. Typ. Du beskrev dig själv efteråt som ett som stolpskott. Jag tyckte de va bra. De skulle ju ändå aldrig hända något. Men något hände. När känslan blev för bra och du hämnade lite för nära. Men låg kvar. I ren nervositet hade jag satt mig upp på rumpan. Placerat en handväska emellan oss och fått hjärnsläpp. Du hade lagt dig på mage. Hade det varit för att dölja en fysisk reaktion? Besvikelsen hade varit total då jag varit den som signalerat trygghet och initiativ genom hela träffen. Jag var ju ett totalt nervätas som behövt vakuum och en påk i huvudet. Minst. Jag hade fått betala både biljett o min dricka själv. Den där tomten hade paralyserad av skräck och akut blodbrist till och med glömt bjuda på den glass som lovats mig... Det gjorde ju inget. Jag var inte där för att överösas med grejer eller mat. Handlade mest om en gentil gest. Ett ansträngande för att visa sin tyckom o att han njöt av mitt sällskap. Men han kanske inte va sån. Jag gav honom en sista desperat chans att bjuda på något sent på kvällen under taket på tågstationen. En hel dags svält pga nervositeten hade gjort sitt till. Hade försökt o mig lite för att inte svimma. Men inte ens smörgåsen i kiosken erbjöd han sig betala. Inte för att jag brydde mig. Egentligen. Jag skulle ju ändå aldrig träffa honom igen, tänkte jag. Jag gav den där tafatta knasen en kram, som vi båda konstaterade sen var helt kass innan tåget blev min fristad några timmar. Mackan var slut innan tåget åkt ifrån stationen. Så utsvulten var jag.Väl hemma igen hade jag varit så galet hungrig. En macka på hela dagen. Himla tomte. Vem var han egentligen? Han var mycket äldre än mig. Inte min vanliga typ. Typ och typ förresten. Jag var ju upptagen. Trogen. Som berget. Med en inre känslig kompass hade jag alltid brottats med det naturliga i att tända på andra samt att samtidigt skämmas lite för att göra det. Man hittade sig en make o så skulle de va. Bara. Besvikelsen hade varit total då jag varit den som signalerat trygghet och initiativ genom hela träffen. Jag var ju ett totalt nervvrak som behövt valium och en påk i huvudet. Minst. Jag hade fått betala både biljett o min dricka själv. Den där tomten hade paralyserad av skräck och akut blodbrist till och med glömt bjuda på den glass som lovats mig... Det gjorde ju inget. Jag var inte där för att överösas med grejer eller mat. Handlade mest om en gentil gest. Ett ansträngande för att visa sin tyckom o att han njöt av mitt sällskap. Men han kanske inte va sån. Jag gav honom en sista desperat chans att bjuda på något sent på kvällen under taket på tågstationen. En hel dags svält pga nervositeten hade gjort sitt till. Hade försökt o mig lite för att inte svimma. Men inte ens smörgåsen i kiosken erbjöd han sig betala. Inte för att jag brydde mig. Egentligen. Jag skulle ju ändå aldrig träffa honom igen, tänkte jag. Jag gav den där tafatta knasen en kram, som vi båda konstaterade sen var helt kass innan tåget blev min fristad några timmar. Mackan var slut innan tåget åkt ifrån stationen. Så utsvulten var jag.Behovet av spänning och kickar hade ökat hos mig. Jag hade jobbat med det jättemycket. Jag hade ingen direkt aning om hur du ramlat in i mitt liv. Men du fanns bara där och kändes som en vän. En riktigt bra vän. Helt otrolig lyssnare och tålamod som guld. Efter den soliga dagen i din hemstad hade den sexuella energin stegrat maximalt. Jag fantiserade i större utsträckning och minnet av din hand mot min nakna arm. Tanken på din trevande hand i svanken. Funderingar på din granskande och hungriga blick gav bränsle till att komma om och om igen... Från små, små hårda kärnor av ingen ting till fluffiga och krispigt smaskiga. Jag uppskattade den förmågan hos dig. Att reflektera och låta mig älta sönder och krama ur varje känsla v varje sekund. De va inte lila som fann nöje i det. Ingen annan alls för att vara ärlig...Tre veckor eller så hade vi pratat mycket intensivt och hunnit ses vänskapligt en gång. Det hade varit bra veckor som gräsänka då mannen jobbar utomlands. Du hade hållt mig sällskap över nätet i större utsträckning en tidigare mer sporadiska korrenspondans. De sämre minnena bleknade bort och det som varit från träffen lyftes fram. Så oskyldigt. Men eggande. Det gick inte att toppa. Eller? Efter att ett inbokat möte oss emellan ställdes in kändes allt helt omöjligt. Ingen visste om vi någonsin skulle få chansen att ses igen... Jag kände någonting och visste den känslan delades. Vi hade något ogjort. Hur oskyldigt det än kunde vara visste jag att båda velat kyssa varandra. Vi kunde inte låta nyfikenheten vinna fullständigt och totalt. Men kunde klappa den mothårs. Dagarna rullade på och killens outtömliga omtanke sinade inte. Den växte. Dagarna rullade på och vi skrattade och pratade om livets allvar och orättvisa om vart annat. Jag kunde inte förstå vart all tid och vilja att lägga den på mig kom ifrån.. Från avskrap oxh fantasier från förra träffen växte en längtan för att ses igen.. Medan maken var utomlands på jobb skulle de gå. Han hade ändå varken tid eller intresse att veta exakt vad jag gjorde. Visste inte varför men det blev så. Båda ville. Vi visste inte vad. Men vi ville något och det ville i utforska. Så vi bestämde att ses igen. Det var därför jag satt på en rullande buss nu. Samma dag då min man skulle komma hem igen på kvällen satte jag mig på en buss. Hade sminkat mig lite och duschat. Desperat försökt få håret att ligga som jag ville. Jag var lugn. Visste vad jag ville göra. Jag ville känna. Ville uppleva och stilla min nyfikenhet lite. Samtidigt som moralen hade ett stadigt tag kring nacken på mig så satt jag här. Hade laddat med en banan i väskan den här gången. För att inte svimma. Om jag skulle bli lika hungrig som förra gången. Men visste det var omöjligt att äta då jag var nervös. Det var en underbar känsla. Jag kände och levde. Vibrationerna från bussen ekade genom hela mig och jag tordes inte ens tänka på vilken reaktion det skapade i mitt inre... Hur det fysiskt påverkade mig. Jag blev så otroligt upphetsad och mitt inget drog ihop sig som en svamp som ville skydda sig får regnet. Eller nåt. Regnet sorlade ner över fönstren och jag räknade ner stationer via övervakning av bildskärmar i bussen. Snart. Snart. Väl av bussen skakade mina ben. Det hade varit finare väder förra gången vi sågs. Men det spelade ingen roll. Jag visste du var framme redan och väntade på mig. Som att möta en gammal vän. Men inte så gammal och inte bara kompis. Du hade berättat vilken färg på bil du hade o jag styrde kosan mot parkeringen. Du dök upp i havet av metallfärger och jag hade svårt att titta på dig. Kikade upp i paraplyet istället.En varm och härlig kram inledde dagen. Tänk om jag bara anat vad den skulle ha i sitt sköte... Jag hade åkt dit med en förväntan. Att bara träffa dig. Men förra mötet hade saknat något... Det kunde ses oskyldigt. Men jag hade verkligen önskat att få känna dina läppar mot mina. Jag hade gjort noggranna och utstuderade planer i huvudet. Men hoppades allt skulle lösa sig automatiskt. Men jag ville kyssa dig.Vi kände varandra försiktigt på pulsen. Inte bokstavligt talat. Men vi kände av varandras spänning bara av att träffas. De här var galet. Mina ögon var säkert svåra att få tag i. De flackade ivrigt att registrera så många intryck jag bara kunde få. Vad hade lett hit? Hur sjutton kunde detta vara verklighet. Jag satt i en främmande mans bil. Som jag knappt kände. Eller gjorde jag det? På nätet hade vi ju spenderat massor med tid. Mer än med nån av mina släktingar tillexempel. Det kändes mitt i all absurditet som en naturlighet. Det var här jag ville vara. Han var som en bästa vän. Fast vi liksom inte ens rent teoretiskt skulle ha kunnat lära känna varandra. Ingen annan på jorden visste ens att vi funnit varandra. De var våran egen lilla hemlighet. Mina ögon flashade förbi hans. De såg så snälla ut. Lite glada och lättade av att mina åkte förbi. För att sedan försvinna ner i mitt knä igen. Jag var inte blyg i vanliga fall. Men det här var inget vanligt fall. Han var så otroligt lätt att prata med. Vi skrattade och hängde som vilka som helst. Heta känslostormar kom och ebbade ut. Vad gjorde jag här, var en tanke som kom hela tiden... Envist vann känslorna som sa det var harmlöst. Mysigt. Spännande. Livsbejakande. De segrade över alla andra. Jag började slappna av och njöt av att min hand nuddade hans och att killens underarm nuddade mitt ben. Harmlöst. Men elektriskt. Likt två inbrottstjuvar tassade vi fram för att inte bli upptäckta. Fast vi inte gjort något kriminellt. Vi trivdes bara att sitta där i bilen och jobba. Prata. Lyssna lite på radion.Tillsammans bestämde vi oss för att gå en tur i den lilla stan. Det blev en hackig och stel promenad. Tänk om nån skulle se oss. Men bilen hade känts trång och hans röksug hade vunnit. Jag som i alla fall varit där innan visade vägen. Fast jag visste minimalt om guidning just där. Det tog inte många minuter innan vi var tillbaka o bilen igen. Nu fick de fan hända något. Återigen hade det blixtrar tag i mig och jag fick leda vägen. I ett tafatt försök likt en tonårings hade han fått lägga en hand på mitt lår. För att studera tyget i mina nya jeans. Hans reaktion var oproportionerligt kraftig. Jag var nästan rädd då han vinglade iväg med bilen. Vi ville iväg från alla blickar. Ingen visste vart. Vi hittade en regndränkt kyrka. På parkeringen stod en eller två bilar sedan tidigare. Han stannade motorn och la handen på ratten. Han såg stressad ut. Jag vände mig mot honom för att prata lite och då fick han ett totalt tuppjuck och startade bilen igen och vinglade ut på stora vägen. Eh, ok. In i stan igen och regnet öste ner. Jag kunde inte annat göra än att asgarva. Ja. Någon van förförare var han i alla fall inte. Jag skulle aldrig behöva känna mig som en i mängden, tänkte jag. Efter en hög skrattsalva och pedagogisk vägledning var vi tillbaka vid kyrkan. Men ställde oss denna gång på andra sidan vägen. Vid en liten men mäktig ruin. Han kändes en aning lugnare nu och jag väntade på en invit som... Aldrig kom.På golvet stod min väl packade väska. Hade laddat den med godis som tack för han körde en längre bit för att träffa mig. Men det var inte det jag tog fram. Nä, jag sträckte mig efter mitt rosa äggformade lipsyl. Det luktade en aning rosor och kanske en snurr av hallon. Jag visste inte säkert. Jag fällde ner spegeln i framsätet och smorde in läpparna ordentligt. Han kollade granskande på mig. Han såg lugn men spänd ut. Jag kunde inte låta bli åt att le över att jag hade övertaget. Jag drog en lätt inandning och sa: Jag tänkte vi skulle göra en undersökning... Vill du känna hur mitt lipsyl känns? Äntligen. Äntligen kom leendet från ditt ansikte. Det värmde upp hela bilen och äntligen mötte mina läppar dina. Det var ljuvligt och fantastiskt elektriskt. Äntligen... 508 2 1 vuosi sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Hotellet (2) Efter mycket om och men hittade jag ett hotell som hade dagrum. Det var ett litet hotell nära en stor motorväg. Det låg en bit bort från hemstaden och jag förstod att flera lastbilschaufförer och pendlande nattjobbare utnyttjade dagrum. Jag kände mig på gränsen till kriminell när jag sökte på hotell.. Inget var bestämt. Ingen av oss trodde nånsin det skulle bli av. Men fantasierna blev mer och mer lockande och vi bestämde att vi skulle ses helt förutsättningslöst. Nervositeten kom som ett brev på posten. Dagen innan stod jag länge i duschen och lät rakhyveln glida längst ben och mellan benen där låren möts. Känslan av pirrig förväntan var totalt påtaglig. Båda var helt oerfarna och helt oinförstådda med att vi länge hade färdats mot detta. Många gånger hade vi fnittrande i telefonen pratat om att faktiskt göra slag i saken. Att bara få ligga bredvid varandra mellan vita lakan. Prata ostörda och få granska varandras kroppar i verkliga livet. Förutsättningen var att lämna all prestige utanför och helt och hållet ägna sig åt det som kändes bra. Även om det stannade vid kram skulle båda vara nöjda. Vi skulle iaf få ses på ett hotell. Som var vår fantasi. I drömmen sov vi visserligen över. Men i vanliga, hetsiga, kravfyllda livet var det otänkbart. Det här var en chans. Ett litet kryphål att få prova. Vi tog den. Jag behövde aldrig ljuga om mina förehavanden. Ingen hemma frågade. Jag kände ingen skuld fast jag nu hade ett rum bokat. Nyfikenheten tog över. Det var fel. Men det kändes så rätt. Dagen kom och min svarta bh åkte på. Jag valde omsorgsfullt ett par klarröda bekväma trosor med spets. Min tanke var inte att matcha till perfektion utom att ge spänningen förutsättningar. Skulle mina kroppsliga funktioner slås på skulle det blottas i de valda trosorna. Det var jag helt säker på. De var mycket tunna och känsliga för våta fläckar. För ovanlighetens skull använde jag plattången och snyggade till mig i håret så gott det gick. En liten basic make up o sen på med den svarta klänningen. Det fick duga. Jag pluffade till brösten och kände ett sting av oro. Tänk om det skulle bli problem eller förhinder. Tänk om dagen skulle kännas obarmhärtigt lång? Eller varför inte alldeles för kort? Jag skulle iaf få träffa honom. Efter överenskommelse hämtade han upp mig en bor utanför centrum. Lände igen bilen då den svängde in på parkeringen och ställde sig fashionabelt felparkerad o några sekunder. Där var han. Sittande bakom ratten i otroligt snygga mörka jeans o en alldeles ny grå T-shirt. En svart, tuff välsittande jacka framhävde det bästa med kroppen. Bröstet var inbjudande och händerna torra men lockande. Håret var bångstyrigt lockigt i nacken och skägget passade honom. Han såg bättre ut än på någon bild jag tagit emot. Han slängde nån komplimang över mig. Men jag tog nog inte emot den så bra. Jah hade fullt sjå me att bara ta in allt. Det kändes inte alls som strås samman med en främling. Vi var gamla bekanta. Vi tog vid där chatten slutat och tog motorvägen. Snart såg vi hotellet och min puls som låg på normalt steg. Bad höll jag på med...? Hans hand landade på mitt lår som en lugnande gest och fick mig slappna av. Den fick så gärna ligga där. Beröringen kändes välmenande och härlig. Inte ens när fingrande nuddade min kind reagerade jag med förvåning. Jag tyckte om det. I ren automatik lutade jag mig åt sidan och gav honom en kyss på kinden och en puss på halsen. Han sträckte på sig som en tupp och tog emot den med ett litet, dovt stön. Det här skulle bli en bra dag. Bilen styrdes in på en parkeringsficka och det var nu det gällde... Fantasin va nära. 597 1 1 vuosi sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Vädjan till en älskad make Hej älskling. Vill bara du läser detta. Begär inget annat just nu. Intresset går upp. Det försvinner. Men för mig kommer det tillbaka. Jag tänder på idéen. Viljan och nyfikenheten att bejaka livet. Lusten. Prova det oväntade. Såg dokumentären om människor som besökt parklubb o det kändes så självklart att jag någon gång vill prova det!Jag tycker att det verkar så spännande precis som en vanlig fest gå dit och träffa folk det är precis så min fantasi är här. Att gå dit socialisera kolla lite på folk se hur andra beteer sig. Men den stora grejen med det här är att vara med dig. Att få uppleva det med dig. Att få känna attraktionen till dig med babe. Att prova nya saker.Jag tänder på tanken att ha tre maskerade män framför mig. I mantlar och masker. Få ta för mig av deras lemmar och kåthet. Suga. Känna. Utforska. Skapa mig en erfarenhet. Tillsammans. Jag har förstått och jag vet att du inte delar den här fascinationen med mig,alltid. Men jag vet att du innerst inne är lite äventyrliga också. Även om vi aldrig kommer att få synkade. Så skulle jag så gärna vilja gå dit. Det är ingen enkel sak. Ibland känns det precis som vilken möjlighet och enkel grej som helst. Men det är det inte. Det är viktigt att diskutera igenom innan vad vi vill. Hade du tänt på tanken att ha en tjej till hade jag kunnat utforska det. För att känna att jag har upplevt. Levt. Provat. Men överallt på nätet står det att man kan gå dit och bara titta första gången. Ta en drink. Prata sessan kring känna stämningen. Bara vi ha klara regler för vi vill jag skulle bara vilja gå dit skulle bara vilja uppleva det känna spänningen. Jag blir kåt bara av att tänka på det. Jag måste få fantisera om det. Det kanske inte är något för mg. Men fantasin om det gör mig galen. Jag försöker acceptera att du inte lika nyfiken. Men jag är väldigt väldigt nyfiken. Så oerfaren så villig att lära mig. Det kan ju vara så att de stönar du för väsen att vi blir av att hända om alltihopa det vet vi inte innan.Risken finns ju också att ingen gillar dig jättemycket och en annan gillade inte men andra sidan vet jag inte hur länge jag kan hålla min nyfikenhet i schack. Jag har väntat så länge jag vill och så länge upplever någonting spännande med dig. Och nej det är inte bara porrklubb som är spännande. Men det var så roligt och prova.Inte idag inte imorgon men fråga när skulle du kunna tänka dig och göra det för mig tillsammans med mig. Vill du det? Vill du uppleva det med mig? Det blir en senare fråga om man vill göra saker och ting mer avancerade. Men att bara gå dit känna in känslan. Vill du?Älskar dig. Kram 738 0 1 vuosi sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Då nyfikenheten fick vinna (1) Då nyfikenheten fick vinna. Så många fantasier. Mängder med tankar. Stridslystna och ettriga funderingar som planterades för länge sedan. Tänk att en enda gång få låta nyfikenheten ta över. Tänk att ligga på sin dödsbädd o tänka att något var ogjort. Moral och fina värderingar i behåll, men med en skavande längtan. En undertryckt vilja och negligerad vilja att leva. Prova. Försöka. Följa känslan. En enda gång...Så många år som sprang förbi. Utan att ens fråga om jag ville det skulle gå så fort. Människor runt omkring. Som nästan inte fattade någonting. Jag försökte göra rätt. Jobba, sköta mitt liv efter bästa förmåga och samtidigt nöja mig. Jag hade i det stora hela ett väldigt bra liv. Jag hade blivit bränd några gånger i ungdomen och tänkte ge upp tanken helt på att hitta någon som tyckte om mig. Men likt ett trollslag stod han där en dag och bara fanns i mitt liv. Jag ville inte vara utan honom och vi delade allt. Nästan. Trots att alla andra runt om kring tyckte vår saga var en framgång så gnagde något i mig. En förlorad erfarenhet.. Att gifta sig med första killen man hade sex med var en barndomsdröm. Du vet, prinsessa o prins. För alltid. Jag förstod tidigt att något saknades i ryggsäcken. Jag hade inte lekt av mig... Tänkte många gånger då det var svåra tider att jag skulle pausa min kärlek o få de där singellivet. Men de fungerar ju inte så. Jag hade också som eget förslag att vi skulle gå på parklubb eller leta efter en partner till. Inte pga missnöje. Utom för att det fanns en hel värld där ute som var helt oupptäckt. Lite nya grepp och sex som var nytt. Efter några desperata försök som slutade innan de ens börjat gav jag upp. Tjat i flera år mynnade ut i att kärleken till varandra va de som var kvar. Men räckte det? Varför var jag inte nöjd?Jag har alltid gillat det spännande i att prata med andra över telefon eller nätet. Det blev min alldeles egna lilla fristad. Mitt komplement till förlikning att de inte skulle bli mer utbildning till sexreportoaren. Kanske när jag blev änka om femtio år. Kanske jag skulle få prova nåt annat då. Jag hade inte bråttom. Jag hade sex med honom och mig själv. Hade andra i tanken då jag gjorde det på egen hand och det fungerade bra. Till en dag. På en något suspekt sida knallade en figur fram ut skuggorna. Jag hade sett honom i periferin o tyckte han hade sunda värderingar. En dag skickade jag ett meddelande till honom över hemsidan och fick svar. Ganska fort. Mailen blev efter hand mer och mer detaljrika. Utökade. Långa. Förtroendet byggdes upp och snart hittade vi varandra via flera kanaler. Det var något nytt och ingen hade väntat med den attraktion som byggdes upp. För det mesta kunde jag läsa av honom och vi förstod varandra ganska bra. Vi va i liknande situation o hade inte räknat med den vänskap som växte fram. Det som var ovanligt med honom var den vilja att ge mig tid. Hans tålamod var större än min och vi gav varandra ömsesidigt stöd när livet i vardagen kändes lite extra svårt. Det känns lite konstigt att en information om vad en annan människa ätit till lunch eller vad personen drömt om på natten kan synas så intressant. Men med denna kille var det som med vilken vän som helst. Men lite, lite svårare att förstå sig på. De var visserligen lite svårt att hänga med i svängarna mellan syskongnabb, sambotjat, kk- upphetsning och vanlig jävla medmänsklig omtanke. Men trots alla slingriga spår hittade vi tillbaka till varandra. Han var en sådan som inte drog när de körde ihop sig. Det betydde mycket. Jag fick vimsa runt. Jag tilläts vara den jag är o ha mina känslor. Han visade tydligt han trivdes med mig och det var en kombination av alltihop som fick mig att leta upp numret och ringa till ett hotell... Fortsättning följer. 624 1 2 vuosia sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Det psykologen inte vet När jag kom till dig första gången till vårat första möte hade jag varit i lokalerna förrut. Jag hade träffat två psykologer innan som på varsitt sätt övergett mig, enligt mig själv. Den första som bytte arbetsplats och den andra som väldigt verbalt uttryckte att vi skulle ta vid där jag och den andra psykologen hade slutat. Det fungerade inte för mig. Jag bestämde för mig själv att ge den kontakten tre möten, för jag hade så desperat gärna velat ha en samtalskontakt. Men jag kände mig inte hjälpt Jag satt i den här stolen och var ledsen, förvirrad och förbannad. Jag hade sedan tidigare i livet väldigt litet förtroende för kuratorer och psykologer. Jag som redan kände mig värdelös och misslyckad tyckte inte att det var mitt jobb att samtala med båda. Så kom jag då till dig. Det tog tio samtal innan jag lärde mig ditt namn. Jag var så inne i mina tankesnurror att jag inte hade en aning om någonting, kändes det som. Jag har aldrig trott på att en psykolog skulle kunna hjälpa mig så mycket som du har gjort. Jag vet att du säkert vill att jag ska säga att vi gjorde det ihop och kanske även att jobbet är mitt. Men utan dig hade jag varit precis lika vilse fortfarande. Förmodligen. Jag hade bestämt mig för att ge dig tre träffar med. Efter det hade jag nog gett upp... Jag hade inte suttit där om jag inte var desperat i jakten på nya verktyg. Mitt gamla sätt med stentrappor var för förlegat. Det fungerade inte. Jag tappade greppet. Världen hade blivit för ohanterligt svår och långt från den verklighet jag ville... Kanske önskade. Jag minns efter första träffen att jag låg i sängen på kvällen och sa högt ut i natten. Jag tror att det här blir bra. Jag pratade nog med min man. Men han sov förmodligen redan. Bågit hade förändrats och iden började smälta...Jag har verkligen önskat ett annat sätt att hantera saker på genom åren. Har känt frustation över de saker i världen man inte kan påverka. Har velat förstå alla känslor och varför jag gör som jag gör. Den första vinsten av våra träffar, jag kommer ihåg, var när jag lovat att komma på ett jobbmöte, men inte ville gå. Kunde gå. Kände ingen behållning av under sjukskrivningen. Du bjöd in mig i värmen och vi diskuterade och vände oxh cred på känslorna. Vi ägnade hela det tillfället åt att prata om undanflykter. Rädslor. Du använde metaforer som gjorde jag förstod. Du pratade om att gå in i hissar eller låta bli. Att aktivt välja. Detta oavsett om man hanterar rädslor just då, eller inte. Oron över konsekvenser och eventuella vinster trängdes med inte fullt så sanningsenliga fakta i huvudet. Att aktivt välja att man inte vill välja förstod jag också till slut att det var ett val. Jag kände en sten i bröstet lätta när jag valde att inte delta i just det mötet. Jag fick faktiskt inte spott och spe av kollegorna. Istället möttes jag av enorm empati. När jag berättade om upplevelsen och styrkan efteråt fick jag en första beröring. Din hand var så skön mot mitt lår. Min hand snuddade din. Ögon började glittra. Dina varma händer smekte orörligt min känsliga kropp. För en minut, men ändå för alltid. Sakta kommer en förändring. För att man själv vill och är öppen för det. Jag vet inte på vilket annat sätt jag skulle kunna förklara att mitt liv är mer annorlunda nu. Livet är detsamma med stök och ovisshet. Men det har hänt något med mig. Jag har varit så rädd för att det ska försvinna. Gå över. Glömmas bort. Men min hjärna är inställd på förändring. Men det tar mycket kraft, blir lite mekaniskt klumpigt ibland och jag känner mig lite vilsen. Trots detta har jag börjat prata mycket, mycket snällare till mig själv. Jag är den jag pratar mest med i hela världen och jag var så omedveten om att den enda jag mobbar är mig själv. I en värld där många försökt har du lyckats. Jag är inte kass. Jag är inte värdelös. Jag förtjänar lycka. Det värsta kommer inte helt per automatik att hända mig eller drabba mina närmaste. Men det här är något jag kämpar med varje dag. Varje kram efter varje träff skog an en längtan efter mer. Min längtan från min man in i din famn blev starkare. Intensivare. Ville... Visste inte vad. Men tände på dig. Om än bara i tanken...Natten innan vårt sista möte låg jag vaken. Av fundersamhet och skam. Jag gick ut i vardagsrummet och la mig tillrätta. Fantasier kan aldrig bli fel. Jag var så sugen på dig. Ville ha dig. En enda gång. En natt. Ivrigt och intensivt steg längtan och mina fingrar fladdrade ivrigt och hårt. Jag fann en kudde och bet tag hårt i den när jag kom. Kom. Kom. Av dig. För dig. För den du varit. För att det var över. För den du aldrig kunde blir... Vilken orgasm! Den var min och min hemlighet. Dagarna går. Jag bekräftar mina känslor och lär mig nya saker om mitt psyke hela tiden. Livet rullar på. Även om jag vet vår kontakt är över så känns det helt ok. Jag kommer sakna dig för du var väggen jag studsade emot. Ögonen som aldrig slutade glittra. Faktum är att jag pratar mycket om sådant du och jag tagit upp under våra träffar. Du är med mig. Du har inte bara varit med och hjälpt mig hjälpa mig själv. Du har bidragit till en gladare make som har en lite mindre instabil fru. Du hjälper till att tända veken till raketen i lönndom. Du har gett mig råd som hjälpt mina vänner precis lika mycket som de hjälpt mig. Mina föräldrar märker stor skillnad på mig. Jag upplevs som gladare och mer harmonisk. Jag vet inte om det stämmer. Men jag tror på uppdateringar, även om jag generellt är emot nymodigheter. Jag är på väg mot elin 2.0. Jag vet inget om framtiden. Men jag vet nu något jag inte visste förrut. Jag tände på dig och jag underbar om du tänkte på mig på samma sätt... Det få jag aldrig veta... Även om din och min kontakt var av proffesionell art och jag vet att jag kommer klara mig utan dig har jag uppskattat den på så många sätt. På massor av vis... Fler än du anar... 737 0 2 vuosia sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Ett erfarenhetens sprut Mitt högra ben gungande lättsamt över mitt vänstra knä. Ögonen vilade lättsamt på dumburkens meningslösa färgkavalkad. Det halvätna äpplet rullade runt över magen och förstrött fingrade höger pekfinger i en förvirrad hårlock. Utan att riktigt ha tänkt det landade mina ögon på klockan. De va ju lugnt. De va ju över en timme kvar. Vänta nu... En timme kvar?! Det hade de ju varit för en timme sedan! Fanstyget till armbandsur hade övergivit mig. Förbannade batteri. Upp som en virvelvind yrade jag runt och hittade handväskan. Slet med mig en vattenflaska. Hann dra med en borste genom håret och på med lite smink. Vart var nycklarna nu då? Efter mycket om och men hade jag i alla fall fått på mig både jacka och två skor. Slängt mig i bilen och brummat iväg. Killen och jag hade tagit en paus. Efter så lång tid tillsammans visste vi inte längre varför vi hängde ihop. Då hade du funnits där. Som en räddare i nöden. Jag ville inte sitta ensam en kväll till. Lite besvärad hade du sagt på telefon att du hade planer. Men att jag gärna fick följa med. Jag älskade ju musik o hade länge velat höra dig spela. Jag hittade ganska fort dit jag skulle och hittade en fin parkeringsplats som till och med jag kunde parkera smidigt i. Löftet om att ses utanför hade inte gått att hålla. Jag som aldrig var sen hade ändå lyckats bli det idag... Jag tror jag låste bilen och småsprang mot dörren. När jag kommer in är jag en aning mer andfådd än jag tänkt mig. Ett litet gäng äldre killar står och pillar på sina instrument. Kollar så gitarrer är stämda och trummor sitter fast där de ska, eller vad det nu är som musiker gör. Jag ser tre förvånade ansikten och ett lyckligt. Du flaxar ut med armarna i en pose som påminner om en albatross som ska nödlanda. Med stora okontrollerade kliv kommer du emot mig och jag landar i din varma famn. Hej, viskar han mot min kind. Kul att du kunde komma. Jag har inte ens hunnit hänga av mig jackan än, men den är öppen och jag känner hans mage mot min. En alldeles lagom lång kram mynnar ut i ett skratt. Gitarren hänger på sidan om hans kropp och dinglar. Jag hade hoppats på en liten vinkning till de övriga, men förstår att de inte alls var förberedda på min ankomst. Först kommer en lufsande och snart har alla tre omringat mig från ena hållet. Jag i ögonvrån att en av killarna stryker sitt hår bakåt. Lite sådär obekvämt. Som den gången jag träffade skolans drottning tio år senare på Coop. Hon hade märkesjeans o jag hade i bästa fall dolt både godispåsen i korgen och budgetlegginsen innanför kappan. Jag kände någon bakom mig. Han rörde mig inte. Men jag kände mig beskyddad. Och det behövde jag säkert. Jag vet inte vem som sa det, men då artighetsfraser var avklarade tyckte nån de va dags o öva. Jag förstod direkt vart jag skulle sitta. I den gamla biosalongen var det inte direkt fullsmetat med publik. Jag var ensam. Jag hängde av mig sjalen mot en stolsrygg och ställde den alldeles för överdimensionerade väskan på sätet bredvid. Jag såg en lite menande blick från en av bandmedlemmarna och blev helt oförberett nervös. Va gjorde jag här? Jag lyckades på något sätt både välta väskan, sparka i allt som gick att fastna i samt få sjalen på golvet under stolen. Graciös som en handikappad ångvält fick jag i en främmande samling krypa runt på alla fyra. Hur jag än vände mig kom jeansrumpan i riktning mot grabbarna. Jag hade fullt upp med annat, men fick för mig att de inte såg. Men bara en idiot hade missat den knuffen i sidan som en grabb gav en annan... Tack o lov hade jag tagit på mig en skir tunika jag trivdes i. Jag hade pimpat mig i så god tid innan att jag lyckades komma för sent. Jag kollade åt Eddies håll. Han såg ut som en blandning av hårdrockare, nallebjörn och fantasifigurer Hagrid från filmerna om Harry Potter. Han hade funnits länge i mitt inbox. Ci va vänner. O naturligtvis tyckte jag om honom. Men det var inget mer. Han hade tagit på sig rollen som tröstare direkt då det strulat ihop sig i mitt liv. Det var jag så klart tacksam för. Samtidigt som jag var på min vakt... En tjej kunde inte vara nog försiktig. Jag hade aldrig varit i en replokal innan. Inte med vuxna deltagare iaf. Jag trivdes. Älskade musik som luft och hade jag inte varit för blyg hade jag tagit chansen att sjunga mer. Jobb och annat tog tid. Sågen fick stå tillbaka. Grabbarna grus drog igång o jag kunde inte tro de. De va asbra. Hade ju hört några låtar som jag fått skickat till mig. Men de va fränt o se de ge sig hän. Jag kände Eddies blickar. Han gillade att ha mig där. En egen lite trofé. Jag log i mitt stilla sinne. Jag såg mig själv verkligen inte så. Men av alla tjejer som var i lokalen just då så var jag helt klart i topp gällande det mesta... Jag lyssnade. Tlttade. Försökte se intresserad ut trots att musiken inte var min smak. Han stod där framme vid micken och släppte mig inte med blicken. Ett dugg. Han bara körde på och knullade mig i huvudet hela tiden. Det både såg och kände jag. En smula obekvämt och jag blev generad och upphetsad på en och samma gång. Jag ursäktade mig och vandrade iväg för att ta lite luft. Den kalla luften fick mig att lägga händerna om mig för något sorts försök till värme. Jag kände steg bakom mig. Jag behövde inte vända mig om. Jag visste vem jättegrizzlyn var. Han. Lyfte upp mig och snurrade mig runt. Jag var inte direkt van vid att människor bar runt på mig. Liten hade jag aldrig varit. Mina bröst snuddade hans bröstkorg och han släppte inte taget om min rygg. Kramen var ett konstaterande. Jag kände mot mitt ben att han ville. Ville vara nära. Blev påverkad och han ville inte dölja det. Vi kände inte varandra såå bra o jag var uppenbart generad. Men vantrivdes inte... Jag försökte föra nån sorts konversation men det gick dåligt. Jag förstod att o och med denna stund skulle jag lära mig nåt för alltid om mig själv. Att inte i förväg sätta spärrar. Jag hade redan innan tänkt att jag aldrig skulle tända på en äldre, långhårig, smått gråhårig, tatuerad snubbe. Ändå fanns något där. Attraktion kan vara så enormt mycket. Olika saker. Detta var en sak och det var nu. Bandet hade tagit en paus o surrade i pausen. Såg glansen i dina ögon och vi lutade oss mot huset. Händer gled över kläder och med en gillande nick gled min hand innanför. Huvudet åkte bakåt och jag såg hur han försvann i extas och förvåning. Luften var tunn och för att undvika krusning i luften slutade båda att andas. Jag kände hur stor och grov han var. Lite för hårig för min smak. Men ville inte vara utan erfarenheten och njöt av att få känna det här. Spänningen. Dela något här och nu. Blötte med min saliv och smekte galnare och vildare. Snart kisade han med sina vackra små ögon mot mig och jag höll utkik. En o äntrad snabbis utmynnade i ett sprut rakt mot husväggen. Även om jag velat hade jag aldrig kunnat hålla upp hela hans tyngd själv. Han såg ut att kollapsa när som helst av välbehag. Vi hörde främmande steg komma emot och en röst varnade oss. Snabbt rättades saker till. Jah strök en hårtes bakom örat. Precis när basisten kom bakom knuten ställde jag mig strategiskt så fläcken skulle döljas. Naturligtvis undrade han när vi hade hånglat klart. Han skulle bara ha vetat...Efter den kvällen sågs vi aldrig mer. Han skaffade flickvän och jag var aldrig intresserad på det sättet. Ibland är ett sprut bara ett sprut och bäst är det utan tvekan med musik som inramning. 949 3 2 vuosia sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Attraktionens flummigaste målning Attraktionens penseldrag betyder inget utan inspiration. Ett stilleben värt sitt namn. Ditt namn. Jag kom vandrande med mitt staffli och hade inte målat på så länge. Kanske aldrig målat på det sättet alls, förresten. Du visade mig nya tekniker. Fick låna din pensel. Du satt tålmodigt och tittade på. Lät mig vimsa. Måla fel. Utanför linjerna. Vara kreativ. Ibland rasade allt. Stativet gick sönder. Det började regna, blåsa och blixtra. Om vart annat. Ibland satt du alldeles tyst bredvid mig och lånade ut en axel. Ibland kändes din axel hur lång som helst. Trots avstånd fanns närheten som aldrig känts. Jag hörde en gång att en själsfrände kunde vara något annat än en romantiskt lagd sagoprins, som många filmer och böcker presenterar. En föreläsare på tv föreläste om en helt annan sorts teori kring mänsklig närhet som jag valde att tro på. Ta till mig. Vilja veta mer om. Hon sa att en riktig själsfrände kom in i livet och påverkade det. Påverkade vem man var. Att man inte nödvändigtvis levde lyckligt med denna i alla sina dagar. Bara att man var någon innan och att man var en reviderad person efter. Ibland tror jag att jag är en skrivmaskin. Stenkaka eller kanske till och med flintyxa. Så stilla livet står. Så lång uppförsbacke det är. Jag kämpar och övar genom att torrsimma i Sahara. Gör allt för att komma framåt. Försöka se möjligheter. Inte bara lägga mig ner och dö. Det är en fin present att ge någon av sin tid. Försöka skapa förtroende. Vilja spendera tid med varandra. Tro på vad den andre säger. Det är en generös gåva när någon tar fram silvertejpen och trots otillfredställande medel ändå vill försöka laga. Hjälpa. Fast man inte vet hur...Hur kan de gå såå fort i svängarna. Man hinner inte kunna det man kan och känna sig förtrogen i kunskapen innan det är över. Slut. Känns ensamt. Blixten är borta. Bara en stor grå filt över hela jävla alltihop. Känslor växlar med vinden. Att känna av hur andra mår innan man själv vet hur man ska tolka något är nödvändigt för en hållbar miljö. Men också helt förkrossande. Då man är överlycklig och inte känner att resten av rummet dansar med. Man ändrar fokus och vill stötta. Jag stannar upp och blundar. Ingen i världen, inget förutom sjukdoms förödande glömska kan få mig glömma dina händer mot min hud. Hur du på en plats vid en punkt var min. I alla fall för en liten, liten stund av livet. Denna suck och pust av en evighet. Tack för gåvan och vandringspriset. De för och nackdelar dina måleritips har Gert mig bär jag med mig. En del ligger längre ner i ryggsäcken. En del färger bär jag i bröstfickan. Vernissagens dag kom aldrig. Kommer aldrig komma. Men jag kommer garanterat att stanna upp då jag ser en affisch med din vackraste målning avbildad nånstans. Denna kopia av hur två dårars verklighet var, kommer att granskas med känslornas kofta närmast omvärlden. Vi var. Ett tag. En stund. En fantastisk fantasi. 706 3 2 vuosia sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Underbar dag i en säng Hon vaknade den morgonen och undrade om allt hade varit en dröm. Alla känslor rusade runt likt myror i en stack. Förvirrat men organiserat kaos. Hur kan allt vara så svårt? Mångbottnat? Konstigt? Underbart? Livsbejakande? Läskigt... Hjärtats dunk kändes vid skuldran. Andningen långsam men pulsen hög. Drömmarna hade varit kors och tvärs. Det enda hon mindes säkert från natten var att hon drömt om honom. Och mens... Kanske choklad... Hon log varmt i sin ensamhet åt huvudets virrvarr och sedan var resten inte ens ett minne blott. Det var helt glömt. Handen gled lättsamt genom håret och snöflingorna singlade ner utanför fönstret. Den här årstiden var hoppfull och fullständigt deprimerande på en och samma gång. Sommar och klänningsköp ena dagen. Andra dagen var det höst igen och tredje dagen snö. Kaos. Hela världen var i kaos... Så varför inte hennes hjärna med..?Nervositeten tog över hennes nerver och lugn pianomusik letades fram. Tårarna sniglade sig fram över kinderna. Det här var fel... Men ändå så rätt! Hon hatade att trösta sig själv. Men ofta var det den enda som kunde det. Var hon en hemsk människa? I sådana fall var varför inte så svår att lista ut... Men om hon vände på det, varför var hon inte en hemsk människa? Vad var skälen till att den annars så moraliskt bakbundna själen fick lite frisedel just nu? Inga svar fanns direkt att få. Förutom vetskapen att ingen är perfekt. Ingen är ofelbar. Och igår.. Så härligt... Så förbjudet. Hon ångrade ingenting. Men hon visste hon var gift ändå...Ibland är en hemlighet just en hemlighet. Då och då är en upplevelse just det. Vill inte såra eller såras. Bara, bara leva i en upplevelse... Det är dock något komplicerat då man lever med någon annan. Någon man älskar går där bredvid så hoppar helt plötsligt en helt främmande chackpjäs fram. Främmande och skrämmande, men ändå inbjudande och charmig. En liten glädjeskuttande filur tittar fram. En vän. Ett komplement. En vän. En axel. Försök till tröst. Källan till skratt och olidlig åtrå. Längtan... Så oförståeligt allt kan vara ibland. Hon rörde sig runt i sängen och kände hur kladdig hon var. Våt och villig. Kroppen mindes gårdagen. Kroppen mindes något som ingen annan kände till. Jo, en till. Men. Ingen mer förutom han. En människa på jorden. Filmen som var gårdagens verklighet spelades upp i huvudet. Rätt och fel spelade en stor till i hennes inrutade och korrekta, men ändå kaosartade verklighet. Till slut ville hon slå sig loss! Leva lite. Känna en gnutta erfarenhet. Lära sig något nytt. Den andra puzzelbiten hade något som ingen annan hade... Ett tillbakalutat lugn. Oron fanns där hela tiden. Att det inte skulle vara besvarat. Precis allt med kontakten var komplicerat. Men ändå så lockande. Härligt. Längtan blev fysisk och den mycket äldre mannen slutade aldrig finnas i tanken. Mer eller mindre hade vänskapen betytt mycket i den verklighet som var hennes liv. Stöttning, vänskap och den omtanke som fanns där kändes genuin. Men den var verkligen där och då. Ingen visste om imorgon. Då hon blundande såg hon hans ansikte. Ingen hon skulle kunna leva med.. De var för olika. Bodde i olika städer. Skilda liv. Det smärtade till i hjärtat, eller iaf området runt i kring. Ansiktet mindes allt för väl hans smekning. Leendet då dörrklockans klang slutat klämta. Det var bara hon och han. En liten stund på jorden. Båda njöt av sällskapet. Kramen. Värmen. Äntligen. Känslan av ömsesidig längtan som hittat hem. Någonstans att landa. Hans blick som granskande vandrade runt över hennes kropp. Som försökte vara subtil, men avslöjade gillande. Hon njöt. I sängen hade njutningen fått leda vägen. Livet var där och nu och ingen var helt nöjd fören livet hade gett dem den där stunden. Stunden av livet. Den stula dagen, en snodd dag av så många andra. Den alldeles helt galna vardag som båda tillät sig bli till något underbart och hemligt. Så enkelt och ändå så svårt... Känslor och tankar i ett enda kaos. Sex och njutning är så mycket mer än knull, tänkte hon. Att få glutta på en alldeles utkörd småbarnspappa som sover på ens arm. Hur kyssen i pannan som känns alldeles för öm, men på tok för underbar för att stoppa. Att bara pausa en dag. En dag. Ta det som behövs. För att gå tillbaka till livet. Omoraliskt. Hur ska man kunna hålla en sån sak hemlig? Hur hemskt det känns att vilja ses igen. Nu. Nyss. Att inte veta när och hur och var, eller ens om... Tänk om jag aldrig får smeka hans mage igen, tänkte hon. Hon funderade på hur hans kropp känts. Hur den småbusiga stämningen kändes så naturlig. Hur hon njutit av att se han njuta och granska duschens strålar som smekt hans styva och längtande kroppsdel... Händer som lekt en farlig men fantastisk lek. Tänk hur två njutande kroppar kan låta... Hur små saker kan minnas in i minsta detalj. Hur nästan ingenting, för att det är så litet, ändå kan betyda så mycket. Ångesten kommer, men frågan är om det inte är värt det. För längtan ät större. Att stöna brevid någon är inte kriminellt. Något du behöver, intalade hon sig själv. Komplicerat. Men underbart... En behövande människa. Inte hemsk eller elak. Bara längtande. Levande. Solen hade stängts ute med ett draperi hela den där dagen. Samtal djupa och förtrogna hade växlats med trams och förlorade blickar in i ett par mörka ögon... Tänk att ett skratt och ett snuttande i en hårkalufs kan sätta sådana spår. Kommer aldrig glömma honom, suckade hon. Kommer alltid minnas... Att han var en av alla människor som gjorde mig till den jag är... Även om vi aldrig mer ses så var det underbart. Men varför är jag inte en hemsk människa som ägnar mig åt moraliskt förfall? Räcker det med att väga upp med allt gott jag gör? Hur kan nåt fel kännas så rätt, tänkte hon då klockan tvingade henne att stiga upp. Känslan av tyckom var så stark. Varma känslor och minnen rusade upp och rörde runt. Längtan... Hon tyckte verkligen om honom. Mer än han visste... Jävla åtrå. Underbara virrvarriga liv. Underbara man... 932 1 2 vuosia sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Vila hos dig Jag springer och jagar en dröm. En fantasi jag inte egentligen vill ha. Jag har bestämt mig för att den helt enkelt var bra. Ingen sanning i min fantasi. En känsla bara. Som finns djupt där inuti. Där får jag vara helt galen och gränslös. Skulle livet vara så här? Ja, just nu. O just här. De är så. Men i hjärnans vrå finns åtrå. Den galna lusten till alla ord som vill komma ut. Men muren finns där. Verkligheten är för brutal för att prioritera fantasin. Hemligheternas krumsprång och kapplöpning med hormoner. Önskan om svar. Förväntningar på mycket. Men jag har inget. Hjälp mig andas. Vagga in mig i tryggheten. Krama om mig. Ge lite av dig själv. Jag väcker dig då mitt sår är läkt. Då är det dags för åtrådd pånyttfödelse. 1114 4 2 vuosia sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Ett ögonblick av mental njutning Jag ligger i min säng. På mage. Vilar ögonen på tv:n. Mello. Musiken får min rumpa att dansa. Mina pyamasbyxor gnider sig skönt. Linningen sitter mjukt lite nedanför höften och linnet korvar upp sig i midjehöjd. Sträcker mig över hela dubbelsängen och hänger ut överkroppen över kanten. Tar en klunk ur glaset och vinglar tillbaka glaset på bordet. Känner missnöje över vad som visas på tv:n. Fel vinnare igen... Vänster hand glider genom håret. Smeker de lena och sköna topparna. En helg i gräsänkans tecken. Tänker på dig. Du äldre man. Ödmjuk men naturligt lätt för att föra. Som tassar på tå men gärna tar ratten. Försöker. Vill finnas där. Du vill närma dig. Vet inte hur. Du har min respekt för du har fångat mitt intresse. Du har mitt intresse för att du för dig som en man i skift. En riktigt fin man i handling. Reslig, vackert leende och en blick att dö för. Att just jag får fånga ditt intresse o sno åt mig lite tid är smickrande. Att våda finner njutning i varandras sällskap över nätet är mysigt. En hemlighet. Vår hemlis. Jag blir flickaktigt fnittrig. Pillar på telefonen och läser du vill skriva en novell med mig i åtanke. Det har många genom åren gjort. Några har lyckats. Andra inte. Det märks om det är en novell som är skriven för eller till eller om nån annan. Så är det bara. Inget fel i det. Men oj så sexigt med en novell om mig. Till mig. För mig. Du frågar, lirkar inte nödvändigtvis jag berättar gärna vad jag gillar. För du har mitt förtroende på prov. Mina kinder hettar och min underkropp andas djupt. Känner hur uppspelt och avslappnad jag blir på en och samma gång. Handen glider längst magen men stannar där linnet hamnat. Halvvägs upp på bröstet. Bröstvårtan är helt dold men anas utan genans där under. Handen vill gärna mer men tiden finns inte. En snabbis kanske? Jag som vet hur jag vill ha det? Med en skön fantasi i huvudet kanske... Handen glider längst byxbenet och över den lilla kullen. Försiktigt. Knappt kännbart. Springan och det däremellan som tyg och hud skyddar sträcker sig mot handen. Helt omedvetet och automatiskt. Gud... Kollar på klockan. Hinner inte. Inte nu... 402 3 2 vuosia sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Rader tillägnade kuken Dessa kukar. Som skapar förvirring och fascination. Som skapar panik och nervösa svettningar. Penisar som står när de inte står och slaknar när de inte ska. Kroppsdelen som är så omsusad, tabubelagd, exponerad. Denne lille kran som nästan halva befolkningen vandrar runt med. Pillar på, gökar med, uträttar sina behov med... De är fascinerande. De är läckra, fula, majestätiska och allt där emellan. I en salig blandning. Det finns tre sorters beskrivningar på mannens organ som jag har urskiljt. Små, vanliga och monsterkukar. Mina personliga preferenser kan jag prata om en annan gång kanske... Men jag är lite nyfiken över hur mycket killar verkligen bryr sig om det här... Opererar sig. Provar tabletter... Allt för o få större. Även mogna, ståtliga män har ibland erfarenheter av att ha blivit retade för en sned eller liten snopp. De är ju som himla dumt. All mobbning är onödigt lidande. Men för nåt man verkligen inte kan påverka... Den sitter ju där den sitter. Vart kommer idealet ifrån att de ska va så stora? I antikens Grekland var extremt små idealet. För att det ansågs som mer fertilt. Spermierna behövde ju inte åka så långt då. Det är inte bara intressant hur en kuk ser ut, är eller presterar. De bästa att analysera är hur den snoppen sitter på resonerar och förhåller sig till den. En med stor kan försiktigt själv ursäkta sig för att den är liten. En som skryter om stor kanske har en mellan egentligen. Den som har stor kanske skäms o har problem med hela sexgrejen. Jag efterlyser här och nu bilder på stora kukar. Jag vill se bilder på er som anser er ha stor. Letar på nätet och kollar runt. Jag vill se bilder på smala. Små. Korta. Vill lära mig. Veta mer. Granska. Går det att fejka bilder o lägga ut så de ser större ut? Klart de går. Men hur gör man de snyggt? Är man ute efter dejt märks det ju ändå. Till slut. Oavsett hur du ser ut där nere så är du lila mycket värd som din personlighet. Låter lite hårt. Men är du en trevlig verbal person så står du högre än din erektion, i alla fall enligt mig. Visst. Många tjejer attraheras av en visuellt, stereotyp manlig lem. Men de flesta föredrar något mer än en kropp. I alla fall i längden och det är så mycket mer som räknas. Vad man gör med det man har, tillexempel... 1387 5 2 vuosia sitten

Novella, 37 4 vuosia sitten Mitt hjärta Ligger på mage och hjärtat dunkar. Känner det genom bröstkorg och hals. Det dunkar hårt och rytmiskt genom käke, tunga och revben. Ögonlocken känns tunga och jag undrar om det är nu livet kommer att upphöra. Pulsen känns så ansträng men ändå så svag. Kan man dö av sorg? Kan ett hjärta brista? Kan en människa förlora sig själv för en dum jävla fantasi man aldrig når? Ja, det kan man... Jag hade följt med honom hem. Den där långa, blonda och uppenbara. Levt en liten stund. Låtit han ha mig och jag hade haft honom. Främmande händer över en längtande kropp. En hård och sökande lem i jakt på lättnad. En vilsen själ hade i natten letat rätt på en likasinnad. Uppenbart tjusig men tafatt och blank. Intetsägande som också gett upp. På jakt utan mening eller mål... Som tog det som fanns. Kanske skulle det här bli ett komiskt minne en dag. Då jag i lag med vänner kunde sitta och skratta åt det här. Men jag hade inga vänner. Ingen att anförtro mig till. Tilliten var slut för mänskligheten. Det fanns ingen bot eller räddning. Det enda som fanns kvar var att ansluta mig till den förvirrade skaran. Helt ovetande hade han köpt min själ. Det var ju inte han jag hade velat ha...Jag hade sålt mig för det hutlösa priset av noll kronor till herr urtvättade kalsonger. Till mr otvättad och desperat. Detta för att en liten stund få känna mig vacker. Hade blundat och smekt. Svalt hårt några gånger och drömt om en annans kuk. Den där kroppen som jag aldrig kunde få brevid mig. Den där människan som jag drömt om så länge att själen var blå av inandning. Min lott här i livet var att söka lycka där jag fann den. En ensam glödlampa lyste i hallen. Vart han befann sig visste jag inte. Med rörelser likt en halvsidesförlamad igelkott försökte jag skaka liv i min kropp. Jag vred mig och la mig på rygg. Hörde ljud som fick min annars avdomnade kropp att spänna alla sinnen. Det knäppte, porlade och surrade. Jag kände mig tom. Men ändå nöjd. En liten snurr på mina hormoner hade jag i alla fall fått. Jag hade känt värme och något hande valt mig. Om än sist kanske. Men jag blev vald. Medsläpad hem. I bästa fall frukost. Täcket var inte det fräckaste. Blommiga krusiduller från 90-talet skulle jag tro. Men det var nybäddat. Med lite fantasi. Troligen var killen och duschade. Jag drömde mig iväg till att han stod på balkongen och ringde sina killkompisar. Skröt om att han haft världens bästa ligg. Jag vet inte om han hade kommit. Men det rann något ur mig. Vad det var spelade mindre roll. Var det mina egna safter hade det inte varit helt bortkastat. Förmodligen. Händerna smekte längst den illa avklädda kroppen. Trosorna hängde vid anklarna och fantasin tog sats. Tänk om jag legat hemma hos den där killen jag drömde om. Kanske han hade kunnat få mig njuta. Jag hade aldrig velat sluta... Mina fingrar smekte sig längst sidan på magen. Ner över höftbenet. Med ivriga rörelser hittade jag till det kladdiga. I cirkulerar rörelser rörde jag runt. Om och om igen. Tänk att få bli bjuden på nystekta ägg och kaffe av den där gifta men underbara mannen. Som jag älskat över mitt förstånd... Tänk om han var min. Utan att tänka mig för började fötterna kränga. Orgamsen var nära. En ansträngd andning hejdades några sekunder för att lokalisera främlingen. Inga ljud hördes. Fingrar hittade vant in. Smekte där ingen kille lyckades smeka. Jag tänkte på den där underbara mannens läppar. På hur hans långa, raka trängde in och... Wooooa... Jag kom. Och kom. Och kom. Med rytmiska och krummandd rörelser var den ljuvliga känslan ett faktum. Himmelen på jorden. Några sekunder var livet perfekt. Jag brydde mig inte om att jag var i en främmande säng helt ensam. Sexualiteten var den lycka jag kunde få nu. Jag tog den. Hoppades på annat sällskap nästa gång. Jag hann precis dra upp trosorna och räta till dem innan dörren knarrade upp. Lite ansträngt och med rodnande kinder försökte jag se opåverkad ut. En nyduschad smått förlägen blond liten sak tittade fram. Först såg jag håret. Sedan brickan. På den låg en tallrik med två mackor på. Hans leende påminde mig varför jag låg här. Kanske jag skulle ge honom en chans till... 1370 1 3 vuosia sitten