Onnistui
Tumma teema
Ruotsi
Valitse maa
Joulun videokilpailu 2024 🎥😍🎄
Runsaat palkinnot voittajille 🏆🤑 Kuka tahansa voi osallistua! Lisää
Novella 38 vuotta
Nainen
Länsi-Götanmaan, Ruotsi
Viimeinen vierailu: 4 vuosia sitten
Erilaisia

Uppdraget

Busigt loggade jag in från jobbet. Arbetar med så mesiga kollegor, eller slankas säga snälla, att de aldrig skulle säga något. Att ta fram mobilen då o då gjorde inget. Dock funderade jag ibland om det satt en kamera ovanför mig. Vad hade man sett? Garanterat nakna bilder så o då. Men det generade inte mig. Då o då surfade jag runt. Men då läste jag mest mail. Ett glatt och trevligt mail kunde lätta upp vilken grå dag som helst. Jag strök bort lite hår från halsen och knopade vant på tangenterna. Jodå. Ett meddelande. Jag hade snackat med honom tidigare. Han tog en paus o kom sedan tillbaka. Det var så i den här världen. De flesta hade man korta korrespondenser med. Andra längre. 


Då o då funderade jag på varför jag ens skrev o la ner så mycket tid på killar som när som helst skulle kunna gå. Svaret blev alltid att de va spännande. Jag fick ut nåt av de. Lände mig spännande och intressant ett tag och kunde bidra till ett leende. Hos en främmande. Sexig Karl. Det hela hade börjat som en uppmaning från honom. Att jag skulle ge honom ett uppdrag. Min tolkning och utvärdering var att det hade blivit väldigt bra. Det var inget märkvärdigt han skulle göra. Men det att jag fick bestämma gjorde mig pirrig o förväntansfull. Längtade efter att höra resultatet. Även om det aldrig sades rätt ut tror jag att uppdraget eskalerade i sexiga ångor även dagen efteråt. Att hans tjej inget visste att jag var med på ett oskyldigt hörn gjorde det hela mer spännande. Spänning under ansvar. Och på en lagom nivå. 

Nu i alla fall var det min tur. Likt en pedagogisk lärare lämnade han utmaningen ganska öppen. Direktiven var att göra något jag aldrig tidigare gjort. Men tillsammans med min man. I några dagar funderade jag. Kunde i de tristaste stunder komma på utmaningen och le. Fånigt stort. Ibland kom en nyfiken mening om det snart var dags o de var det. 

Efter jobbet en alldeles vanlig vardag var det dags. Jag visste inte alldeles säkert hur det skulle sluta. Trist oskyldigheten och det vanliga i situationen var det eggande. Roligt. Nytt. Mina steg visste vart de skulle. Men ingen annan. Jag plockade upp mobilen och skrev ett meddelande. Men skickade det inte bara till en. Jag är på väg till erotik-affären, skrev jag. Så mysigt. Maken trodde enbart det var till han. Men jag visste bättre. Fet eggade mig. Fukten hängde i luften och jag drog pt sjalen mot halsen. Tänk om någon jag kände skulle Svea där inne. Med spelade självsäkra kliv stegade jag in i butiken. 

En korpulent härligt entusiastisk men samtidigt samlad kvinna kommer mot mig. Hon vill gärna hjälpa till. Jag vandrar runt och fastnar för maskerna som hänger på en vägg. Jag provar några. En del ser jag fullständig inte klok ut i. Men i andra kan jag se mig själv. Kanske det nattlinnet skulle fungera till den masken, tänker jag. Jag har alltid velat ha en sån mask. Vet inte varför riktigt. Men aldrig unnat mig. Plockar upp telefonen. Läser upphetsade meddelanden och nyfikna frågor. Jag kan inte svara. För inget var bestämt än.

 Plingeling. Dörrklockan pinglar och in kliver en kille i 30- års åldern. Han ser mig, som egentligen inte ser så porrig ut i vinterjacka och trollet Plupp- frisyr. Men jag känner direkt den otroligt nervösa stämning som uppstår. Han ser egentligen väldigt bra ut. Men det blir så komiskt alltsammans. Killen med de nervösa dragen smyger längst väggen. Kollar på strap- on och dildos. Går över till andra sidan och stirrar nervöst. Jag försöker glida runt obehindrat och vi passerar varandra nån gång. Ja doftar på olika massageoljor. Tycker alla fem luktar billigt. Lite äckligt. Blir inget köp. Vänder mig om och ser... Jajemen! 

Bingo. Där har jag det. Jag har varit i butiken tidigare. Även i liknande i andra städer. Ibland hittar jag ingenting. Men ibland fastnar jag för saker. En expedit sa en gång att det visuella är lika viktigt med leksaker som med levande människor. Det besöket resulterade i en rosa alldeles för stor dildo. Men jag attraherades inte av den mindre modellens ollon. Lite skrattretande. Men ändå. Jag stegar fram till väggen och sträcker automatiskt fram handen. Tror musiken spelar i bakgrunden. Ingen aning. Hör hur killen harklar sig och frågar butikens ägare varför det är olika storlekar på kondomerna. Jag försöker att inte börja skratta. Eller ens rycka på ögonbrynet. Kvinnan bakom disken tar ett andetag och kliver fram bakom disken och går fram till honom. Instinktivt vill hon säkert klappa honom på huvudet och säga: Lille vän. Men istället svarar hon proffesionellt till den stackars idioten att alla män är olika utrustade. Men att medium är vanligast. 

Jag i min tur står med ryggen mot dem. Fingrar lite på kedjan och sidenbandet på handbojorna. Strassen på sidan ger ett kvinnligt och sexigt intryck. Jag har bara haft ett par bojor innan. De var rosa, fluffiga och gick sönder innan ja ens blivit sexuellt aktiv. Jag fick dem av bästa vännen som ett skämt då jag fyllt myndig. Öppnat paketet inför farfar och allt. Jaa... Hela livet är ett lärandetillfälle och hur gammal man än blir slutar man inte att hamna i pinsamma situationer. Tydligen. Då kvinnan ska lämna killen vid kondombordet vänder jag mig hastigt om och påkallar hennes uppmärksamhet. Jag blir visad lite olika penisringar och jämför hit och dit. Jag tackar för hjälpen och ställer mig och fingrar lite på förpackningarna. Kanske skulle va en kul överraskning. Att köpa en ny, kanske ännu bättre sådan. Då kommer killen. Som från ingenstans. Ställer sig med axeln mot min axel. På ett otroligt stirrigt och osexigt sätt säger han: Jag hade också tänkt att köpa just en sån där. Han måste ha märkt under skrattanfallet att ljudvolymen var lite väl hög. 

Jag som varken är pryd eller lätt generad har ingen kontring alls. Jag tror ett leende kommer från min mun. Men jag kan inte för mitt liv komma mig för att söka ögonkontakt. Jag har funderar färdigt. Tar ett paket och backar. Går till kassan och hjälp. De blev ju en hel del... Precis när jag betalat ser jag något i ögonvrån. Fan. Shit också. Handbojorna. Ska jag strunta i dem? Blev dyrt ändå... Så hör jag mig själv säga: Ojdå, jag glömde visst. Vi tar de här med. Väl ute med den stora, anonyma kassen börjar jag gå mot bussen. Jag känner mig förväntansfull.

 Busig. Glad. Något jag aldrig jag gjort förr börjar planeras. Fas ett är avslutad... 

Kommentti

Lähetä