Då nyfikenheten fick vinna.
Så många fantasier. Mängder med tankar. Stridslystna och ettriga funderingar som planterades för länge sedan. Tänk att en enda gång få låta nyfikenheten ta över. Tänk att ligga på sin dödsbädd o tänka att något var ogjort. Moral och fina värderingar i behåll, men med en skavande längtan. En undertryckt vilja och negligerad vilja att leva. Prova. Försöka. Följa känslan. En enda gång...
Så många år som sprang förbi. Utan att ens fråga om jag ville det skulle gå så fort. Människor runt omkring. Som nästan inte fattade någonting. Jag försökte göra rätt. Jobba, sköta mitt liv efter bästa förmåga och samtidigt nöja mig. Jag hade i det stora hela ett väldigt bra liv. Jag hade blivit bränd några gånger i ungdomen och tänkte ge upp tanken helt på att hitta någon som tyckte om mig. Men likt ett trollslag stod han där en dag och bara fanns i mitt liv. Jag ville inte vara utan honom och vi delade allt. Nästan.
Trots att alla andra runt om kring tyckte vår saga var en framgång så gnagde något i mig. En förlorad erfarenhet.. Att gifta sig med första killen man hade sex med var en barndomsdröm. Du vet, prinsessa o prins. För alltid. Jag förstod tidigt att något saknades i ryggsäcken. Jag hade inte lekt av mig... Tänkte många gånger då det var svåra tider att jag skulle pausa min kärlek o få de där singellivet. Men de fungerar ju inte så. Jag hade också som eget förslag att vi skulle gå på parklubb eller leta efter en partner till. Inte pga missnöje. Utom för att det fanns en hel värld där ute som var helt oupptäckt. Lite nya grepp och sex som var nytt. Efter några desperata försök som slutade innan de ens börjat gav jag upp. Tjat i flera år mynnade ut i att kärleken till varandra va de som var kvar. Men räckte det? Varför var jag inte nöjd?
Jag har alltid gillat det spännande i att prata med andra över telefon eller nätet. Det blev min alldeles egna lilla fristad. Mitt komplement till förlikning att de inte skulle bli mer utbildning till sexreportoaren. Kanske när jag blev änka om femtio år. Kanske jag skulle få prova nåt annat då. Jag hade inte bråttom. Jag hade sex med honom och mig själv. Hade andra i tanken då jag gjorde det på egen hand och det fungerade bra. Till en dag.
På en något suspekt sida knallade en figur fram ut skuggorna. Jag hade sett honom i periferin o tyckte han hade sunda värderingar. En dag skickade jag ett meddelande till honom över hemsidan och fick svar. Ganska fort. Mailen blev efter hand mer och mer detaljrika. Utökade. Långa. Förtroendet byggdes upp och snart hittade vi varandra via flera kanaler. Det var något nytt och ingen hade väntat med den attraktion som byggdes upp.
För det mesta kunde jag läsa av honom och vi förstod varandra ganska bra. Vi va i liknande situation o hade inte räknat med den vänskap som växte fram. Det som var ovanligt med honom var den vilja att ge mig tid. Hans tålamod var större än min och vi gav varandra ömsesidigt stöd när livet i vardagen kändes lite extra svårt. Det känns lite konstigt att en information om vad en annan människa ätit till lunch eller vad personen drömt om på natten kan synas så intressant. Men med denna kille var det som med vilken vän som helst. Men lite, lite svårare att förstå sig på. De var visserligen lite svårt att hänga med i svängarna mellan syskongnabb, sambotjat, kk- upphetsning och vanlig jävla medmänsklig omtanke. Men trots alla slingriga spår hittade vi tillbaka till varandra. Han var en sådan som inte drog när de körde ihop sig. Det betydde mycket.
Jag fick vimsa runt. Jag tilläts vara den jag är o ha mina känslor. Han visade tydligt han trivdes med mig och det var en kombination av alltihop som fick mig att leta upp numret och ringa till ett hotell...
Fortsättning följer.
Kommentti