Illeria

Det visas det såklart inte mycket av i porrfilmer. 

Såvida det inte är en närbild av en precis lovlig tjej när hon får ansiktet glaserat av en man som, enligt porrfilmernas regelo numero uno, är minst 15 år äldre än tjejen.

Ibland, när nyfikenheten är stor, kan jag kolla in amatöravdelningen på olika porrsajter och gå på jakt efter filmer där just ansiktena visas. 

Ibland kommer det en liten skymt av det där som fascinerar mig så: ett ansikte förvridet av njutningens extas.

Man eller kvinna spelar ingen roll, jag fascineras av båda synerna, för att få se något så fantastiskt som en människas ansiktsuttryck när h*n är helt förlorad i njutning, det är så fint att se att jag bara måste le lite.

Önskar att jag kunde få se två människor ha sex och sedan kunna titta extra noggrant på deras (oglaserade) ansikten precis när de orgasmerar.

Såhär års går jag bara och väntar på att våren ska försvinna så att jag får slippa snorig näsa och kliande ögon trots en daglig maxdos av antihistamin. Jo, jag lider nämligen av pollenallergi och som tusentals andra är jag enbart negativt inställd till våren.

Tänk eder en dag, såhär på våren när solen äntligen vågar bränna hål på vintermolnen, att man har fixat sig lite. Sminkat sig snygg, har lite urringat, flawless frisyr som matchar läpparna osv, och så kanske man går förbi killen man har småflörtat med av och till i ett halvår. Man går långsamt förbi honom för att hinna med att tajma in DET RÄTTA ögonblicket att ta ögonkontakt, att med enbart ögonen säga: 

"Hej du, jag har tänkt på dig när jag dubbelklickar min mus varje morgon och fastän jag aldrig har haft skönt sex med en kille så skulle jag inte tveka om jag fick ner dig på rygg, för vet du vad: du och jag har KEMI!"

och så ler man sådär lite lagom flörtigt, låtsas bli blyg och generad, titta bort OH EM GEE, men titta på honom igen medan man biter lite sexigt i underläppen medan man går förbi.

Jo, visst fan kan jag säga allt det där med endast ett ögonkast! Det är bara det att såhär års blir jag snorig och rödögd av pollen, så gissa hur jävla sexig jag känner mig?

Fan ta våren! 

Hade det inte varit för våren så hade jag jävlar i mig smitit in en snabbis till stan nu på kvällen och gjort mig ett ärende förbi en bar där min flört jobbar. Jag hade gått förbi med sådana där modell-på-catwalken-steg bara för att mina bröst skulle studsa i behån, och jag skulle TITTA på honom. 

Skulle ge honom en blick som får honom att förstå att jag snarast måste byta trosor om jag tänker på honom för länge.

Men det är vår nu och jag och många andra pollenallergiker är under husarrest om vi inte vill råka få ett ragg som tänder på våra snoriga näsor. 

Jag hoppas att min flört kan vänta på mig. Så fort pollentiden är över nu så jävlar, då ska jag smita in till stan en kväll och gå förbi hans bar och ge honom en blick som får honom att förstå att hela min hand blir blöt när jag ligger och smeker mig själv och tänker på honom.

Känns som om det går emot en naturlag att ha mitt ansikte på en sexsajt, hehe! Jag är väldigt privat av mig även IRL så det tar verkligen emot att ens tänka på att ha ett ansiktsfoto här.

Andra foton, på kroppen, har jag dock tänkt på att fixa nya. Men självförtroendet vacklar rejält ibland så jag funderar på om det ens är något att visa? Sladdriga lår, putig mage, och bullig fitta. Vem vill se det? Fan, jag vill inte se det ens i duschen!

Minns när jag gjorde det: jag var så förberedd på att få bekräftelse på att de var fula. I förväg, redan när jag tog fotona, föreställde jag mig att jag skulle få kommentarer i stil med "fan vad fula", "usch vad äckliga" och så vidare.

Föreställ er då min eviga förvåning när jag nu: 2,5 år senare fortfarande inte har fått någon negativ feedback på mina bröstfoton :) Drygt 50 kommentarer totalt och alla är positiva, tack för det!

Den enda lite halvt negativa kommentaren jag fått var av en kille som skrev att mina bröst såg trötta ut, vilket jag faktiskt fnissar lite åt. Killen kanske menade det som en pik men jag tyckte det var lite roligt! Mina tuttar hänger ju som fan, de är trötta, hahaha!

Men alla andra kommentarer är positiva :)

NU, 2,5 år senare, tänker jag på den där nervösa stunden då jag laddade upp fotona och var så förberedd på att få bekräftat att mina bröst var lika fula och hemska som jag själv tyckte. Jag hade ju hängtuttar redan i tonåren och min morsa som ammat tre barn har snyggare bröst än jag: det var så lagom roligt att jämföra mina bröst med hennes och se att mina hängde mer än ett par bröst som matat tre ungar. Redan i tonåren hade jag typ bestämt mig för att det bara var gamla morsor som ammat ungar som "fick" ha hängtuttar. 

Ibland tänker jag fortfarande sådär: det är bara tillåtet att ha hängbröst om man har ammat bebisar (i och med att det är bröstens enda syfte), och jag har ju inte gjort det, men jag har nog nästan helt slutit fred med mina bröst nu. De hänger, so what?

Nu tänker jag också att det kanske är som så att bröst alltid är fina? I mäns ögon alltså? Eller? 

Min andra gång dröjde tills 18 mars 2001.

Och den andra gången, den är svårare att minnas. Dels för att jag var väldigt berusad, och dels för att det är 13 år sedan.

Mars 2001, det var då jag umgicks nästan enbart med två äldre män. Nu har jag ärligt talat inte en susning om hur eller var jag träffade dem, vilket är lite konstigt eftersom de var bra mycket äldre än jag. Den ene var skinhead och var nog närmare 40-årsåldern då. Den andre var punkare och var tio år äldre än jag, som var 17 då. (Det är möjligt att jag träffade dessa män via mina hårdrocksvänner jag hade då. Runt 2000-2001 umgicks jag mycket med hårdrockare utan att jag delade deras musiksmak, jag umgicks helst med personer som mina föräldrar ogillade: punkare, hårdrockare, missbrukare, skinheads, invandrare, och så kallade soc-fall. När jag var 17 år gammal avskydde jag mina föräldrar och gjorde allt för att irritera dem! Revolt, minsann! Men jo, det var nog så jag träffade de två äldre männen.)

Mannen som var skinhead var lite udda på flera sätt, vilket jag gillade enbart för att mina föräldrar skulle gå över till andra sidan gatan ifall de såg honom... Skinhead-mannen var jätteintresserad av mig och vi gick på ett par dejter. Mer blev det inte för på andra dejten, som var hemma hos honom, gick jag på toa för att kissa och när jag fick se skicket som toaletten var i, ville jag bara spy! Den toan hade nog inte rengjorts på minst ett halvår! Andra och sista dejten hemma hos skinhead-mannen blev kort: jag drog hem illa kvickt och beklagade mig senare i telefon till min expojkvän Staffan (som jag var vän med i flera år) över hur vidrig toaletten var. 

Jag fortsatte att umgås med skinhead-mannen, men aldrig mer hemma hos honom och aldrig mer som en dejt. Istället träffade jag honom bara i sällskap med punkaren som börjat visa intresse för mig.

Punkaren hette Hans och var som sagt 27 år då när jag var 17. Det blev ofta som så att Hans och skinhead-mannen fixade in mig på barer när jag ville komma in. Alla tjejer kan väl relatera till det: går man med äldre killar som blir man sällan ombedd att visa leg på krogen. Jag brukade ringa upp Hans när jag ville ut och festa och han ställde alltid upp och fixade in mig utan att ens ragga på mig.

Trodde jag.

(fortsätter i nästa blogg)

Då, på den tiden när jag bara var 17 år, fattade jag aldrig att Hans var ute efter mig. Jag trodde bara att han var en schysst kille som tyckte det var kul att lura vakterna på krogen så att jag kom in. Men nu fattar jag ju att det var en taktik han hade så att jag skulle lita på honom och inte tycka att det kändes konstigt den där kvällen 18 mars 2001 när han hade fått in mig på en bar och supit mig full.

Baren stängde och Hans drog med mig ut. Jag var så full att jag inte kunde stå upp utan att svaja men efter en stund klarnade jag till och insåg vad klockan var. Sista bussen hem hade redan gått och jag hade inte råd med taxi. Jag var så full att jag bara ville hem och jag minns så tydligt hur jag står där med Hans som håller i mig och jag funderar på om jag ska våga ringa mina föräldrar och be dem komma och hämta mig, eller om jag ska chansa och gå hem. Kommer ihåg att det var kallt och att jag resonerade som så att jag hade en promenad på drygt fem kilometer att gå hem och det såg jag fan inte fram emot eftersom det var kallt och mitt i natten, och jag hade verkligen ingen lust att bli en nyhetsrubrik i lokaltidningen dagen efter... När jag var 17 år hade jag gått hem mitt i natten flera gånger och klarat mig oskadd varje gång, men jag var alltid livrädd för att råka ut för något som skulle resultera i att jag blev något som folk läste om i tidningen när de drack sitt morgonkaffe. Att ringa mina föräldrar var uteslutet, jag hade ingen lust att förklara varför jag var full när jag hade kört klassikern och lurat i dem att jag sov över hos en kompis. Men Hans var ju en schysst kille: nog kunde jag väl få sova över hos honom?

Visst, Hans lovade att jag kunde få sova över hos honom. Inga problem! Vi gick hem till honom.

När vi kom in i hans lägenhet hade jag nyktrat till av promenaden. Jag gick på toa och när jag kom ut igen hade Hans tagit fram öl åt oss. Vi snackade lite och jag drack ett par klunkar av ölen fastän jag hellre hade velat ha en kopp te efter den långa och kalla promenaden. I mitt halvnyktra tillstånd började det gå upp för mig vart jag befann mig, och jag la också märkte till att en hel vägg i Hans vardagsrum var täckt av bokhyllor där det måste ha varit uppåt tusen porrfilmer. Hans tittade mycket på mig, som om han försökte få reda på vad jag tyckte om hans porrfilmsvägg som så tydligt syntes bakom honom. Det jag tänkte på var dock inte hans enorma porrfilmssamling, utan hur jag kunde ta mig därifrån. Men jag hade få chanser att klara mig vägen hem till fots från Hans lägenhet som låg långt norr om staden. Mitt föräldrahem var nu nästan en mil bort. Fan.

Jag minns faktiskt inte hur vi förflyttade oss från vardagsrummet till sovrummet, men vi gjorde det iallafall, och inne i sovrummet började Hans smeka mig litegrann. Jag tyckte att det kändes sisådär okej: helst ville jag ju bara sova, men Hans var ju schysst. Eller? Jag började försöka kyssa honom, jag tänkte att vi kunde väl börja med lite hångel så får vi se vart det leder helt enkelt. Men när jag försökte kyssa Hans på munnen så ryggade han tillbaka och motade bort mig. Jag frågade honom vad det var, mådde han bra, eller vad var det? Hans svarade att han bara ville kyssa tjejer han var kär i.

Nu skrattar jag lite åt minnet, för jag kommer ihåg att jag blev helt ställd och tänkte något i stil med "Okej, han vill inte kyssas, hur fan ska vi hångla då?" ungefär. Och det undrar jag fortfarande: hur hånglar man utan att kyssas...? Låter tråkigt, minst sagt.

Vad Hans verkade tycka var hångel visade sig vara att han klämde mig på brösten några gånger och sedan drog av mig kläderna. Jag var inte speciellt intresserad av att ligga med honom, dels för att han inte ville hångla "på mitt sätt" (med kyssar), dels för att jag inte var upphetsad det minsta, och dels för att jag bara ville sova. Men jag tänkte också lite stil med att det var väl lika bra att göra som han ville. Vilket jag nu inser hur korkat det låter. Men jag gick med på det ändå, och när Hans penetrerade mig var jag förberedd på smärtan jag känt tre år tidigare när jag hade min debut.

Någon speciellt stor smärta kom dock aldrig och det tog en bra stund innan jag fattade varför. Först trodde jag att det var kondomen jag hade tvingat Hans att ta på, jag trodde det var glidmedel och grejer som gjorde att det inte gjorde ont att ha sex fastän vi inte hade haft något förspel förutom kläm på brösten. Det gjorde lite ont men inte så farligt, och efter några minuter kändes det knappt något alls när Hans tryckte in snoppen i mig. Det kändes, ett tag åtminstone, helt okej. Dock en lite skum känsla att ha något i mig som rör på sig... Efter kanske tio minuter, en kvart, drog han sig ur och satte sig grensle över min bröstkorg. Han stönade att han var tvungen att spruta i min mun, "Öppna munnen, öppna stort nu!" ropade han. Jag gjorde som han sa, gapade stort, och var samtidigt nära att börja gapskratta.

Både åt situationen och åt honom, men mest åt honom: Hans snopp var så otroligt liten. Jag är inte ute efter att narra honom här, men: inte mycket grövre än en prinskorv, och kanske tre centimeter längre. Halvslak dessutom. När jag låg där med Hans sittandes över bröstkorgen på mig, han runkar rejält och ropar om och om igen att jag ska gapa stort, förstod jag varför jag inte hade känt så mycket. Varken smärta eller njutning: jag hade mest bara känt "något". Idag blir jag full i skratt när jag tänker på det, men då kände jag mig lite smått panikslagen. Allt jag tänkte på då var att jag bara skulle klara av det här och sedan skulle Hans förhoppningsvis somna.

Trots att han drog rätt våldsamt i sin snopp när han satt där, grensle över min bröstkorg, så sprutade han aldrig. Jag suckade av lättnaden när han klev av mig och la sig ner bredvid mig och sa att han var nog för full. Vi småsnackade lite, jag dåsade till en stund när han släckte lampan, och sedan ville han att jag skulle suga av honom. Jag hade aldrig gett oralsex och hade inte en aning om hur jag skulle göra, men tänkte att det var väl kanske likadant som att dricka läsk genom ett sugrör? Så på det viset gjorde jag det, vilket jag skäms lite för nu faktiskt. Men jag visste inte hur jag skulle göra när Hans tryckte mitt huvud mot sitt skrev, så jag började suga precis som om jag drack läsk genom ett sugrör: genom att skapa lite vakuum i munnen. Jag gjorde det några gånger och väntade på att han skulle säga något, ge mig direktiv, en hint, vad som helst! Hans sa ingenting, han bara tryckte ner mitt huvud när jag försökte titta på honom i mörkret. Jag fortsatte suga som om jag drack läsk genom ett sugrör, och efter några minuter bad han mig sluta. "Jag är väl för full tror jag." sa han.

Vi låg tysta en stund och efter någon kvart hörde jag hur han snarkade. Jag var klarvaken och kände med varje cell i min kropp att jag ville hem. Jag väntade ytterligare någon kvart innan jag försiktigt klev över honom och plockade ihop mina kläder. Smög naken ut i vardagsrummet där jag klädde på mig, smög tillbaka ut i hallen och tog mina skor, handväska och min jacka, och helt ljudlöst öppnade jag ytterdörren och kom äntligen ut i trapphuset. 

Med dörren stängd bakom mig rafsade jag på mig jacka och skor, knäppte jeansen och skärpet och tog hissen ner. Nere vid porten kollade jag vilken adress som stod på tavlan över boende, och så ringde jag nummerupplysningen eftersom jag inte hade en aning om vilket håll jag skulle åt. En trevlig herre på nummerupplysningen kunde ge mig vägvisning åt tågstationen till, och därifrån hittade jag hemåt. Nästan en mil gick jag fyra på morgonen den 18 mars 2001 när jag hade haft sex för andra gången. Halva vägen gick jag och funderade på VAD I HELVETE VAR DET DÄR som jag nyss hade varit med om, och den sista halvan av vägen tänkte jag nog ingenting eftersom det var minusgrader och jag hade en sådan där plastkappa som var modet på den tiden. Hem kom jag iallafall, har för mig att klockan var runt halvsju när jag smög in i mitt föräldrahem och upptäckte att ingen var hemma.

Jag tog en lång dusch och sedan somnade jag. Efteråt när jag snackade med kompisarna låtsades jag som om det hade varit ett helt normalt one night stand, som flertalet av tjejkompisarna hade hunnit med (påstod de åtminstone), men jag minns faktiskt inte vad jag själv tänkte om det. Var det helt normalt?

Som en kvinna i fertil ålder men utan sexliv och varken graviditeter eller förlossningar bakom mig, behövde jag ändå uppsöka gynekolog för ett tag sedan. Min mens är nämligen konstig och det brukade den inte vara. Den brukade komma som planerat på dag 28, 29, eller 30, jag hade aldrig några smärtor eller problem under mina fem mensdagar. Men så för två år sedan började mensen komma tidigare än dag 28. Utan vidare kunde den komma så tidigt som dag 23 i cykeln, och vid två tillfällen, i augusti och i oktober förra året, fick jag extrema menssmärtor. Helt fruktansvärda smärtor hade jag. Hade så ont att jag hamnade i "smärtkoma" då jag bara låg och vred mig av smärta, kallsvettades enormt över hela kroppen, blev illamående och ena gången kräktes jag till och med.

Sedan dess har min mens fortsatt vara konstig, den kommer tidigare varenda månad och ibland får jag ganska ont. Inte sådana extrema smärtor som de två gångerna förra året, men jag har börjat få mensvärk varje månad nu och det brukade jag inte ha.

Jag gick länge och oroade mig för vad det kunde vara. Jag är lite för gammal för att det inte ska finnas någon anledning ju, vid 30 års ålder när man har haft mens halva livet, då bör mensen vara regelbunden. Dessutom hatar jag allt vad sjukhus och vårdcentraler är. Jag googlade och fick träffar som knappast lugnade mig, endometrios, PCOS, hormonrubbningar. Allt det stämde in på mina symptom och efter några månader av oro och nojjor tog jag till slut kontakt med min vårdcentral, trots min sjukhusfobi. Visade sig dock att min VC inte har någon kvinnosjukvård mer än att det finns en gynstol i ett rum, och helt oförberedd på gynundersökning fick jag ligga i den där stolen medan en kvinna som knappt kunde svenska tryckte upp fingrarna i mig.

Jag var skitorolig verkligen och ville inte alls genomgå en gynekologisk undersökning, men jag tvingade mig att sitta kvar i stolen trots att jag blev förbannad på kvinnan när hon sa åt mig att slappna av, för: hur jävla lätt är det? Dra ut dina jävla fingrar så slappnar jag av, kärringjävel. Senaste gynbesöket jag hade innan detta var för ett par år sedan då jag kallades för cellprovstagning och barnmorskan vägrade använda glidmedel, och den undersökningen gjorde så ont att jag hade svårt att sitta i flera timmar efteråt. Den senaste gynundersökningen jag hade nu var känslomässigt hemsk men fysiskt var det inte så farligt. Efter undersökningen drog läkaren slutsatsen att min mens var oregelbunden pga min övervikt och och avfärdade helt min oro och mina frågor om de två gångerna då jag har haft hemska menssmärtor. Blodprover togs och sedan lämnade jag vårdcentralen mer orolig än innan.

Några dagar senare ringde läkaren upp mig och med stora svårigheter att förstå vad hon sa, pga hennes usla svenska, fick jag till slut veta att alla prover var normala. Hormoner, järnvärde, levervärde, och massa saker hade testats och allt var tydligen normalt. Läkaren sa igen att min övervikt orsakade problemen och därför ville hon inte skriva remiss till sjukhuset för mer noggrann undersökning, istället frågade hon om jag ville träffa en dietist. Jag tackade nej och la på, och sedan dess har jag gått runt och känt mig stundtals rosenrasande arg, och stundtals gråtfärdig av oro. Känner att jag verkligen hatar den där läkaren, dels för att hon efter två minuters samtal skyllde min konstiga mens på min övervikt, och dels för att jag överlag känner att jag bara har blivit avfärdad av en okunnig läkare som inte tog min oro på allvar.

Jag menar, jag känner min kropp och jag vet att något inte stämmer nu. Den här månaden kom mensen tre dagar tidigt med jämna smärtor hela tiden och jag känner att något inte stämmer i min kropp. Jag kan bara inte godta läkarens förklaring med att det är min övervikt som orsaker detta, dels för att jag alltid har varit överviktig och varken gått upp eller ner i vikt de senaste 10 åren, och dels för att jag har känslan av att något är fel. 

När jag tänker på det blir jag gråtfärdig av oro och jag önskar att jag kunde tvinga den där jävla läkaren att skriva remiss till kvinnosjukvården på sjukhuset. Min sjukvårdsfobi hjälper inte till direkt, det tog ett halvår innan jag vågade ringa vårdcentralen och resultatet av det mötet var ju så lagom trevligt. Det stod inte ens i kallelsen att det var gynundersökning som väntade mig. I hopp om att åtminstone få träffa en svensktalande läkare har jag googlat lite och hittat en privat klinik här i stan. Verkar okej på hemsidan iallafall, men det lär ta ett tag innan jag vågar ringa. 

Är så genuint förbannad på läkaren nu. Uselt bemötande och usel svenska. Jag tycker om att se utländska kvinnor ha ordentliga jobb, jag tycker det är toppen att kvinnor från en kultur där kvinnan rätt ofta inte får vistas utanför hemmet, kommer till Sverige och utbildar sig och blir jämnställda. Det är verkligen toppen för jag vill att de ska lyckas eftersom alltför många flyktingar inte ens får uppehållstillsstånd. Så när jag ser en utländsk kvinna med ett bra jobb som till exempel läkare, då känner jag nästan att jag kan bli lite stolt över mesiga Sverige som trots allt lyckas ibland. Men den här läkaren som jag träffade nu för ett par dagar sedan, jag är så besviken på henne att jag vill anmäla henne för felbehandling. Hon var så fördomsfull i sitt bemötande och var mer intresserad av att ge mig tips om diet, träning och sluta röka, än att lugna min oro över min oreglbundna mens. De två gångerna jag har haft fruktansvärda menssmärtor viftade hon bara bort, istället pratade hon om BMI och ville att jag skulle ställa mig på en våg. Visst, det är solklart att jag är överviktig! Det råder ingen tvekan om saken: jag har ungefär 20 kilos övervikt, jag röker och är dålig på att äta enligt kostcirkeln. Men det var inte därför jag sökte hjälp. Jag sökte hjälp för min oregelbundna mens som jag har fört logg över sedan december 2012, och den loggen var hon inte ens intresserad av att se.

Vill anmäla den där läkaren för felbehandling, eller allra minst klaga på henne. Men det kommer jag förmodligen inte att göra just för att hon antagligen har fått klagomål/anmärkningar från andra patienter och jag vill inte vara spiken i hennes kista, så att säga. För mig representerar hon en utsatt grupp liksom, och jag vill att de utsatta ska få det bra. Så på grund av det anmäler jag henne inte. Istället försöker jag uppmana mod att ta kontakt med den där privata gynkliniken här i stan. 

Ni få män som har läst hela detta mensdrypande inlägget, ni vet inte hur lätt ni har det. Jag hoppas ni är tacksamma för att ni slipper ha mens och genomgå obekväma gynundersökningar utförda av otrevliga läkare. Var glada för att ni slipper bära på oro och känslan av att något är fel när mensen som är det enda tecknet på att kroppen fungerar, helt plötsligt blir konstig och innebär svåra smärtor.

K6 är brutalt. Det är ett rått ställe där allt som räknas är kuk och fitta. Varje gång jag loggar in syns ju det och jag blir i princip påhoppad av män som skriver alla möjliga råa och brutala sexuella handlingar.

Gillar jag att ta satsen på pattarna?

Gillar jag att suga kuk? 

Vill jag bli knullad hårt bakifrån?

Och sedan få sperma över hela ryggen?

Vill jag suga kuk samtidigt som jag knullas i röven?

Gillar jag att bli dubbelmackad?

Vill jag titta på när man runkar för mig i cam?

Är jag en undergiven slyna som vet sin plats?

Vet jag om att kuken ställde sig upp när han såg mitt foto?

Och så vidare.

Inte för att dessa handlingar är fel eller sjukliga i mina ögon, det tycker jag inte. Jag dömer inte så fort. Känns det rätt för alla iblandade så visst, fortsätt så. 

Men det är så brutalt och rått på K6 att jag börjar tappa intresset. Eller sugen, helt enkelt. 

Känns ungefär likadant som en gång i högstadiet när min skola renoverades och tjejerna och killarna fick dela omklädningsrum när vi hade gymnastik. Det hade hängts upp ett skynke som delade omklädningsrummet på mitten med ett duschrum i varje ände, och gympaläraren brukade stå och vakta vid skynket för att killarna inte skulle kika. 

En dag efter gympan gick jag på toa innan jag skulle duscha, och jag hade mens då så det tog en extra stund innan jag kom ut från toaletten igen. Då upptäckte jag att alla tjejerna hade duschat och klätt sig och gått utan mig, och att läraren därför hade lämnat sin vaktpost utan att veta att jag var på toan. Med bara en handduk om mig dessutom, hur läraren kunde missa att min väska och mina kläder låg kvar på en bänk, ja det förstår jag inte. Antar att han sket i det? Jag hörde hur killarna var inne i duschrummet så jag struntade i duschen och chansade. Jag klev i trosor och jeans, krånglade på mig behå och tröja, strumpor och skor, sedan halsduk, mössa och tjock jacka. Allt i en rasande fart med ryggen mot skynket och öronen spetsade mot duschrummet där killarna fortfarande duschade. Flera dagar efteråt kom jag på att jag borde ha klätt på mig inne på toan. Jag har fortfarande ingen aning om varför jag inte kom på det då och där.

Jag märktes aldrig av killarna då, men så som jag kände mig då medan jag klädde på mig med klassens skräniga killar i duschen på andra sidan skynket, så känner jag nästan varje gång jag loggar in på K6.

Utelämnad. Lovligt byte, typ. 

K6 är nog inte ett ställe för mig.

På senare tider nästan enbart sexuella funderingar, för det känns som om jag inte förrän NU är redo att ha sex. 

Hmm, dumma jag som började alldeles för tidigt. Tänker jag tillbaka på mitt 14-åriga jag så inser jag ju nu att nä, jag var fan inte redo då. Men det var ju som så att "alla andra" hade gjort det, tssk, tssk! Det fattade jag ju efteråt att inte en jävel i min ålder hade börjat ha sex ännu. Dumt att jag hade det bara för att "alla andra" hade gjort det. Jag som i högstadiet umgicks med de "coola" i skolan trodde verkligen att jag var den enda som var oskuld. Men det blev glasklart dagarna efter min debut att inte ens tjejerna som hade pojkvänner hade gjort något mer än att hångla, fastän de alla sa att de hade gjort både det ena och det andra.

Dumma, dumma, 14-åriga Illeria som trodde dem!

Men äsch, nu är jag 30 år och vet bättre. Orkar inte bry mig om mitt 14-åriga jag mer, även om hon till viss del fortfarande finns kvar. Ibland dyker fröken osäker tonåring upp och agerar djävul på min axel när hon påstår att ingen kille kommer tro mig om jag får såpass bra kontakt med honom IRL att jag vågar berätta om min oerfarenhet. För det är lite av ett skräckscenario faktiskt. Är lite skraj för att jag ska få sådär superb kontakt med en kille som sedan inte tror på mig, eller ännu värre: skrattar åt mig och blir stöddig.

Eller något som nog vore det värsta: att jag har sex med den där killen och så funkar det inte och så blir jag besviken. Det oroar jag mig nog mest för tror jag.

Jag vet ju inte hur bra sex är! Hur är det när två personer med kemi mellan sig har sex? Hur ser det ut liksom?

Jag funderar på om det skulle gå att fixa en deal med ett par kanske? Att jag får titta på dem när de har sex så att jag får en klar bild av hur det kan eller bör se ut? Undrar om det går att fixa? Jag skulle inte alls vilja delta, bara titta på dem. Och kanske vara fotograf åt dem ifall de så önskar, för det skulle jag ju kunna göra i utbyte mot att jag får titta på. De får fotona och jag får en uppfattning om hur det går till.

Rättvist byte, månntro? 

Det vette fanken om något par går med på det. Men det vore något att tänka på faktiskt.

Jag snittar på drygt 50 mail om dagen.

Som jag får alltså (svarar på kanske fem av dem). Och nästan alla mail är från män som har en NÄRBILD på sitt kön.

Min spontana tanke brukar faktiskt vara:

Uuuh, lägg av. Jag åt ju nyss.

Varför behandlar ni kukinnehavare era kön som en metmask? Liksom, ni slänger ut den och hoppas på att få napp? Varför inte ta lite mer aptitliga foton på snorren då? 

Eller gillar ni enbart tanken på att er kuk ER STOLTHET er manlighet slängs upp rätt i mitt fejs?

Asså, det finns ju många tjejer som kollar kukfoton, men eeh. Jag känner massvis med tjejer som kollar kukfoton och garvar åt det. 

Ärligt talat, så jävla snygga är kukarna ju inte.

Det är ju inte fittan heller, iofs. 

Rynkig och äckligt brunrosa, om jag ska utgå från min egen. Hårig på ställen som är galet svåråtkomliga med min ladyshave också :-/ 

Allvarligt, hur FAN ska man kunna raka rent precis där blygdläpparna gör ett uppåner-vänt V i formen???? Jag hukar i duschen varje dag men ÄNDÅ finns det hår kvar!

Min fitta har dessutom en underlig hudflik bakåt anus till, säkerligen fullt normalt, det är inte det jag tänker på nu. Men fan vad äckligt det ser ut alltså. 

Mina yttre blygdläppar är så tjocka också. De är så tjocka att de är jätterynkiga när jag inte är upphetsad. De täcker de inre blygdläpparna helt och hållet, så jävla tjocka är de! Det går inte ens att se mina inre blygdläppar om man inte särar på de yttre först. Riktigt jävla äckligt tycker jag.

Och fult! Och trekanten, eller vad man ska kalla det, är jättebullig! Sådär bullig att när jag klämmer på det så känns det som ett bröst, nästan. Äckliga bullfitta!

Jag önskar att min trekant var platt och fin!!! Önskar att mina yttre blygdläppar var tunnare och mindre rynkiga! 

En av mina tjejkompisar har en så jättesöt fitta att jag faktiskt är grymt avundsjuk på henne för den. Hennes fitta är sådar perfekt aprikos/rosaaktig i färgen och de yttre blygdläpparna är väldigt söta! De är så små att de knappt inte ens täcker de inre blygdläpparna! De tittar liksom ut!!! 

Guuuuud vad jag önskar jag hade en sådan fitta. Jag är, helt allvarligt, GRYMT avundsjuk på min tjejkompis för att hon har så söt fitta. Är så avundsjuk att jag kan gråta, nästan.

Min rynkiga fitta känns som ett skämt i jämförelse. Brunaktiga och tjocka blygdläppar som är helt rynkiga som om jag var 80 år gammal! 

Usch........Sorry. Ni grabbar kanske åt nyss.....

Får ju erkänna att jag är enormt förtjust i era kukbilder, jämfört med synen av min feta och rynkiga fitta. Era kukar brukar ju åtminstone vara fina i färgen liksom.

Häromdagen onanerade jag och efteråt låg jag stilla och fortsatte smeka mig en stund till. Oftast onanerar jag som tidsfördriv, typ medan potatisen kokar, medan tvättmaskinen bli klar, eller så "drar jag en höger" i väntan på att kvällsfilmen ska börja. 

Oftast. Och oftast brukar jag väl då också gå upp direkt efteråt och tvätta händerna och sedan fortsätta laga mat/tvätta kläder, eller kolla på filmen. Eller somna, det händer också, hahaha! Men häromdagen låg jag kvar och smekte mig lite mer, och fick då för mig att jag skulle sticka in ett finger i slidan, trots att jag inte brukar onanera så. Jag nöjer mig med klitorisgnidning annars, det är ju enklast, bara gnid gnid häpp! Färdigt på fem minuter!

Till min ganska njutningsfulla förvåning så var jag nästan tvungen att börja pulla mig själv nästan direkt när jag hade stuckit in mitt långfinger, för det var riktigt skönt. På ett lite udda sätt dock. 

Jag orkade inte pulla mig någon längre stund, hade redan legat och fingrat på mig i nästan 20 minuter så jag hade lite kramp i handen, haha! Så jag kände liksom aldrig något mer än att det kändes lagom skönt på det där udda viset när jag hade fingret i slidan.

Vad jag däremot märkte var att min slida slöt så otroligt tätt om mitt långfinger, trots att jag var helt avslappnad och inte knep åt alls.

Vad jag vet om kvinnlig anatomi så finns det som en ring av muskler precis när man kommer in i slidan, och det märkte jag själv när jag hade fingret inne. Det har jag ju såklart märkt förut en massa, massa gånger när jag bytt tampong, och då har jag bara tryckt in tampongen liksom. Men jag har aldrig på riktigt känt efter hur det känts att undersöka det området just efter onanin, när jag är drypande våt och helt avslappnad. 

Min slida slöt så otroligt tätt omkring mitt finger, och jag har ganska små och korta fingrar dessutom. Jag gick och funderade lite på det där i ett par dagar, och av ren nyfikenhet tog jag och mätte med ett måttband runt min långfingertopp. Sedan dess har jag verkligen undrat på allvar om jag kanske är för trång.

Min långfingertopp var nämligen bara cirka 5,5 cm i omkrets. Och min slida slöt så otroligt tätt omkring fingret. Alltså, verkligen lufttätt, så tätt var det. 

Går och funderar på om jag borde skaffa en dildo, om det nu går att hitta en dildo som inte är av en absurd storlek.

Inte så konstigt kanske: jag minns nämligen att jag aldrig skrev om det i dagboken då dagarna precis efteråt, utan drygt ett år efter min tredje gång gjorde jag en liten notering om att si och så lång tid hade gått sedan senaste gången. In mer än så skrev jag om tredje och senaste gången jag hade sex, och det talar ju för att det var precis så minnesvärt också.

Får hur som helst skriva direkt ur minnet om tredje och senaste gången jag hade sex:

Det var 2002, någon gång på sensommaren. Jag minns att natten var ganska kall så det var väl kanske i september gissar jag på. Jag var ute på en bar i staden och sprang helt oväntat på en av mina käraste vänner Jennifer. Året innan hade Jennifer och en annan tjej bjudit mig på min första och enda drogupplevelse: en enda kväll, ett enda bloss på en cigarett med hasch i och kvällen slutade med att jag slocknade och var helt utslagen i Jennifers säng. Det är en upplevelse som jag aldrig har ångrat av flera skäl: det har bidragit till att göra mig till den jag är idag, inte minst att jag numera vet att jag verkligen menar det när jag tackar nej vid erbjudanden om att ta ett bloss (vilket hände så sent som i våras). Jennifer var min bästa vän och med henne upplevde jag det udda jag var med om första och enda gången jag testade någon drog, och delvis på grund av den kvällen avgudade jag henne. Jag skulle kunna skriva sida efter sida om hur jag reagerade på den drogen eftersom det är kristallklart i minnet, men det hör inte hit så jag hoppar över det. 

Men efter den kvällen då jag rökte på för första gången, försvann Jennifer snabbt in i missbruk av andra droger. Hon erbjöd ofta mig att testa både det ena och det andra, men jag tackade alltid nej eftersom jag var skrämd av hur jag reagerat på haschet. Jag pluggade in info om olika droger i en gammal skolbok och bestämde mig fort för vad jag tyckte var okej och inte okej. Cannabis verkade vara okej medan till exempel amfetamin verkade vara för kemiskt, men efter att jag testade hasch ändrade jag mig och blev helt anti alla droger. Men Jennifer testade nog alla droger en gång innan hon fastnade för heroin, började langa, och försvann ur mitt liv i ungefär ett år.

Fram till 2002 då hon hade en kort nykter tid och jag sprang på henne på en bar. Det blev ett kärt återseende och för ovanlighetens skull slutade kvällen med att jag fick ragg istället för Jennifer. Någon timme innan stängning drog hon hem tidigt medan jag stannade kvar och småhånglade med en kille.

Han hette David eller Daniel, vilket av namnen han hette minns jag faktiskt inte men vi kan kalla honom för David för enkelhetens skull. David verkade vara helt reko men jag tvekade ändå litegrann. Lite mer än ett år hade gått sedan senaste gången och jag tvekade rejält trots att David verkade vara ett klokt val. Han kysstes bra, var både rolig och trevlig, och fick mig att fnittra när han sa att han kunde ligga och kyssa mig hela natten. Jag tvekade trots att han inte gav mig någon anledning att tveka. Jag minns fortfarande hur jag står vid baren och velar mellan att springa efter Jennifer och ta en tjejkväll hemma hos henne som "back in the days", eller om jag ska dra hem den här David och hur det än går åtminstone ha något att fnittra åt med Jennifer i telefon dagen efter?

David viskar något i mitt öra, något om att jag är vacker, och till slut går jag med på att lämna baren med honom. Vi tar en taxi hem till mig och det är än idag den enda gången jag har åkt med en kvinnlig taxichaufför. Hon fnissar lite diskret när David säger om och om igen att jag är så vacker och att han gärna vill ligga och kyssa mig hela natten. Jag fnissar för att jag är full, taxichaufföreren fnissar för att hon nog inte har hört smörigare smicker än detta från baksätet. Flertalet gånger får jag ögonkontakt med taxichauffören i backspegeln och jag skäms för fan än idag när jag minns hennes blick! När David, schysst kille som han nog var, har betalat taxin och chauffören kör iväg, ser jag hur hon skrattar för sig själv. Under den korta promenaden på cirka 30 meter till min dörr önskar jag att jag kunde bjuda hem chauffören istället, kanske hade hon och jag ihop kunnat få den här David att gå hem? 

Jag har nämligen redan ångrat mig men vågar inte säga något till David. Han var ju så mysig på baren, och så schysst som betalade taxin. Jag inbillar mig nog bara att jag inte vill, för om jag inte ville ligga med David så hade jag väl inte tagit hem honom till mig?

När vi börjar kyssas slappnar jag av lite. David är väldigt varsam och nästan irriterande försiktig i kyssarna och när vi tar av oss kläderna känner jag att jo, jag vill. Jag minns så tydligt hur jag känner upphetsningen komma och jag blir nästan lite stolt över mig själv för nu gjorde jag ett bra och medvetet val! Sedan förra gången har jag tänkt efter ordentligt och kommit på att jag ska noga välja ut, inte bli utvald. Jag ska inte gå med på att ligga med en kille för att det är vad han förväntar sig. Girl Power, kvinnans rätt, RFSU-kampanjen med "okej sex", man får alltid ångra sig, och så vidare. Jag ska välja mitt val!!! När David får av sig byxorna börjar jag nästan gapskratta åt hans kalsonger eftersom de har Batman-motiv, men jag lyckas hålla mig och fnissar kvävt mot hans mun när vi kysser varandra. 

Det går fort. När Davids kuk kittlar mitt underliv kommer jag i sista sekunden på att, hoppsan, kondom ska vi ju ha. Hela gänget av tjejkompisar, däribland Jennifer, har tvingat mig att lova dem att aldrig ha ett one-night utan kondom, detta efter att 14 av drygt 20 tjejer i min gymnasieklass allihopa fick klamydia under loppet av två år. Jennifer och en till blev dessutom gravida med one-nights, gjorde abort och grät ut hos mig, så i sista sekunden hejdar jag David och säger att han måste ha kondom. Han säger okej men han har ingen med sig. Men jag har eftersom jag och tjejgänget i grupp gick till ungdomsmottagningen för att stötta en tjej som skulle ta klamydiatest, och vi passade på att tömma mottagningens förråd av gratiskondomer. Jag går upp och rotar efter kondomerna. Vart fan la jag dem? De flesta av kondomerna skickade jag iväg till en tjejkompis som reste till Thailand och gjorde slut på sitt eget förråd av svenska pålitliga kondomer på en vecka... Men jag behöll ett tiotal gummin för mig själv. Och la dem någonstans, på ett smart ställe som jag inte hittar direkt nu såhär på fyllan med David som iakttar mig med kuken redo. 

Efter några minuter hittar jag kondomerna och lämnar åt David att ta på den eftersom stämningen har stendött mellan oss. Plötsligt känner jag att jag vill hem till Jennifer, ligga i hennes säng och flamsa åt sådant som bara hon och jag förstår. På en sekund blir jag besviken på mig själv för innan jag gick för att leta fram kondom så var jag för första gången i mitt liv verkligen tänd i sällskap med en kille. Jag ville verkligen ha sex med David, så mycket att jag i en halv sekund övervägde att chansa och köra oskyddat. Men Jennifers och tjejkompisarnas förmaningar ekade i skallen så jag tog upp kondomkravet ändå. Jag tänker på Jennifer och undrar vad hon gör nu. Sitter hon och väntar på att jag ska ringa och berätta allt? Jag har redan sett att mobilens blåa display har lyst genom väskans tyg en gång, det var nog Jennifer som var nyfiken på hur det går. 

När David står på knä i sängen mellan mina ben hinner jag tänka mycket innan hans kuk kittlar mitt underliv igen. Han lägger sig på mig utan att penetrera mig, och vi kysser varandra lite kort innan han tittar mig djupt i ögonen. Då känner jag att jag absolut inte vill. Jag vill inte, jag vill, inte, jag vill inte. Låt mig va. Vill sova, vill ringa Jennifer, vill krypa ihop med grannens katt i famnen, vill ta en varm dusch, vill kunna gå hem, varför tog jag hem en kille till mig för? Ögonkontakten med David ger mig rysningar så starka att jag fortfarande minns dem. Något var det men jag har fortfarande ingen aning om vad det var som så ögonblickligen gjorde mig nästan gråtfärdig av ånger. 

David penetrerar mig och jag blir ännu mer besviken trots att jag var beredd. Men jag säger inget till honom och jag spelar med när han frågar om det är skönt. Det känns inte så mycket, men det gör väl lite mer ont än vad det är skönt. Något vidare förspel hade vi ju inte. Efter bara några minuter vill David byta ställning och när han reser sig upp ramlar han omkull och ramlar på mig. I villan och fyllan råkar han skalla mig litegrann och det är inte alls så farligt men jag låtsas som om det gör skitont för att få ett par minuter att tänka. Borta i hallen ser jag hur mobilens blåa display lyser genom väskans tyg igen, ljudet är avstängt men ändå kände jag på mig att den ringde. Det är nog Jennifer som antagligen är vansinnig av nyfikenhet vid det här laget. 

Stämningen stendör mellan mig och David, och när han försöker kyssa mig när jag fortfarande låtsas att jag har ont efter skallningen, motar jag bort honom och behöver sedan inte mota bort honom igen. Han lyder snällt och lägger sig ner bredvid mig istället. Jag ojar mig lite över att det gör så ont efter skallningen, medan jag i huvudet planerar lite. Han är rejält full och kuken har redan slaknat, jag gissar och hoppas att han ska somna snart. David somnar mycket riktigt efter bara några minuter och jag kliver försiktigt över honom och ta ljudlöst på mig kläderna som ligger på hallgolvet. Tänker att jag önskar att det inte var min lägenhet för då kunde jag sticka nu, men dumt nog har jag dragit hem en kille till mitt hem. Jag smyger ljudöst ut med väskan i handen och går iväg en bit på gatan för säkerhets skull eftersom huset är så lyhört. 

Nästan ett kvarter bort ställer jag mig vid en lekplats och kollar mobilen. Jennifer har mycket riktigt ringt två gånger och skickat flera sms där hon skriver "Fan! LYLLOS DIG DIN JÄVEL du ligger väl och knullar nu och jag har inte ens några batterier till rabbiten!!!!!" och liknande grejer. Jag ringer upp henne och hon skriker sig hes av skratt när jag berättar hur det faktiskt gick till. Jag är någonstans mellan skratt och tårar när jag frågar henne hur fan jag ska få ut David från mitt hem, för den obekväma morgonen efter vill jag inte vara med om. Jennifer hånar mig i någon kvart innan hon hjälper mig komma på en nödlögn som jag sedan använder. På vägen tillbaka stöter jag på en förvånad grävling som väser argt åt mig, och jag springer mot huset livrädd för att bli biten. Grävlingar kan ju bita tills benet krasar, har jag hört åtminstone. När jag kommer in i min lilla studentlya funderar jag allvarligt på att gå ut till grävlingen igen för David har sparkat av sig täcket och i skenet av min hallampa ser jag vilket "kap" jag har gjort. Hade detta utspelat sig i den digitala tid vi lever i nu så hade jag fotat honom och skickat till Jennifer, men 2002 hade jag inte ens digitalkamera och smileys var fortfarande den nya hippa grejen i sms. MMS och kameramobiler fanns inte ens då, vad jag minns. 

Med viskande röst ringer jag och beställer en taxi åt honom först innan jag väcker honom. Han försöker stanna kvar men går till slut eftersom jag, enligt Jennifers nödlögn, säger att jag måste jobba om ett par timmar. David försvinner ut i gryningen åt det håll där jag bett taxin vänta, och jag byter genast lakan i sängen. Ringer Jennifer igen och vi gapskrattar åt att han glömde kvar sina Batman-kalsonger. Minuterna senare vill jag dock spy eftersom kalsongerna har bromsspår. Framåt femtiden på morgonen smyger jag ut i det gemensamma köket jag delar med andra studerande och lånar någons stekpincett som jag plockar upp och slänger kalsongerna med. Stoppar sedan tillbaka stekpincetten i lådan, bäddar rent i sängen och flamsar i telefon med Jennifer en stund till innan vi somnar.

Det var tredje gången det. Tredje och senaste gången.

Känns ibland som den sista. Tolv år har det gått och jag gav väl upp antar jag. Flera grejer kom emellan, jag hoppade av och påbörjade studier några gånger, föll in i en depression i flera år, flyttade, osv, men någonstans gav jag upp och slutade försöka. Tänkte att det inte var meningen att jag skulle vara med om det där som sades vara en så stor del av andra människors liv. Det är väl inte förrän nyligen som jag har börjat få vissa sexuella insikter och insett att jag inte behöver "lära" mig något om sex eftersom det går på instinkt. 

Något som jag för övrigt insåg när jag blev olyckligt kär förra året och för första gången sedan David kände att jag blev tänd i sällskap med en kille.

Hur fan klarar ägarna av att ens ha en kuk?

Jag, personligen, plus (nog) varenda tjej jag någonsin snackat med, har allihopa luftat följande undring:

Hur orkar snubbar ha kuk? 

Liksom, om jag hade en kuk så skulle jag oroa mig hela tiden för vad den tänker hitta på! 

Asså, om jag har en kuk nu då, tänk om kuken vill sova när jag vill leka? Kuken säger nä fan, lägg av, sluta slå mig, jag har huvudvärk. 

Eller tvärtom! Tänk om kuken vill leka när kukägaren vill sova?? Eller typ bara gå till Hemköp och shoppa mjölk och Nutella ifred, men så får kuken vittring på en het blondin i sådana där kompressionstights där grensömmen har glidit upp mellan blygdläpparna och skinkorna så att det syns att inga trosor finns där, och kuken bestämmer sig för att NU SKA VI LEKA!!!!

Eller mitt i mellan! Kuken bestämmer sig för att vara superalert och redo för inbrott (hö-hö-hö) vilken sekund som helst, och därför efter en lång dag ställer sig i strikt manöver i samma stund som tv's kvällsnyheter råkar visa en bild av Angela Merkel. (som en killkompis beskrev det på fyllan en gång inför ett gäng gapskrattande tjejer)

Vad gör man då? Som innehavare och ägare av en kuk, vad fan gör man då?

Ärligt talat, om brudar hade kuk så skulle vi oroa oss hela tiden för den.

För, vad gör man som innehavare av ett organ som lever ett helt eget liv?

Det där är en ständig undring bland brudar.

Trots att jag är öppen om det, trots att jag är rak om det, så förstår ingen hur laddat det har blivit för mig att jag närmar mig min fjärde gång.

Killar jag har kontakt med en längre tid vill ha ett löfte. De vill att jag ska lova dem sex om vi träffas, och på den här sajten är jag knappast chockerad av att bli avkrävd sådana löften, men däremot blir jag genuint ledsen av det.

De förstår ju inte. Ingen förstår!

Ingen förstår hur chockad jag blev av min första gång, hur motbjudande min andra gång var, och hur besviken jag blev min tredje gång.

Jag gav ju upp det. Försöken, visserligen bara tre, var ju inte bra och jag gav upp det och tänkte helt ärligt att det inte var meningen. Det var aldrig meningen att jag skulle kunna ha skönt och fint sex liksom, så tänkte jag och jag gav upp. Jag fantiserade ofta om det ändå, men de fantasierna handlade mer om min längtan att bli älskad. Jag ville vara omtyckt och känna mig omtyckt mer än vad jag ville ha sex, för sex enligt mina upplevelser var inte så trevligt. 

Sedan dess har jag önskat att det trots allt ändå, kanske, en vacker dag, kanske händer det mot alla odds och 12 års acceptans av att jag inte var menad att uppleva det där som sades vara så fantastiskt. Kanske kunde det vara möjligt att jag visst var menad att uppleva njutning? Det var den stora olyckliga kärleken förra året som fick mig att börja våga hoppas på allvar, för med honom ville jag göra allt. Med honom kunde det helt enkelt inte finnas någon tvekan, det kunde enbart bli bra och skönt. Men han var en olycklig kärlek, så det blev ju aldrig något med honom. Men han väckte min längtan. En längtan som då hade slumrat i drygt 11 år och som jag hade tryckt undan eftersom jag var övertygad om att sex inte var menat för mig.

Det är 12 år sedan tredje försöket. Jag har hört tjejkompisar snacka om hur deras pojkvänner har varit och de har till och med beskrivit det i detalj, och någonstans började jag längta efter det. Fastän jag hade accepterat att jag aldrig skulle få vara med om det, började jag tänka "Åh jag vill också!" allt oftare.

Med åldern har jag väl nu fått en annan syn på saken och vad jag numera kämpar med är att våga närma mig ett fjärde försök.

Men vad ingen förstår är hur grymt jävla besviken jag skulle bli om mitt fjärde försök inte blir bra. Ingen förstår att jag faktiskt inte skulle orka komma tillbaka från det. Jag skulle ge upp. Jag skulle inte orka resa mig upp och kämpa fram nytt hopp. Istället skulle jag fullkomligt acceptera att det inte var meningen att jag skulle vara med om skönt sex, och jag skulle fortsätta leva ensam i resten av mitt liv.

Nu när K6 är uppe igen så ser jag att inlägget som heter "Avsugning" har fått över tusen läsningar och därmed är det mest lästa inlägget jag skrivit.

Det tycker jag är hysteriskt roligt alltså. Mitt maliciösa jag tycker det är helt ärligt skitkul.

Tänker mig att kåta grabbar sitter med kukarna redo och dammsuger hela K6 efter något trevligt, och så ser de mitt blogginlägg med titeln "Avsugning".

Ah fan, najs!!!! tänker grabbarna då.

Det är för fan hysteriskt roligt att föreställa mig att jag har gjort över TUSEN män besvikna i och med den något vilseledande titeln. 

Bwahahaha!!!

Få se om jag kan göra om det... Avsugning 2! 

Moahaha!

Det kanske låter roligt, men det känns faktiskt som sorg.

Min fitta är så oälskad.

Inte ens jag tycker om att titta på den ju.

Den är så outnyttjad och övergiven, bortglömd och lätt misshandlad följer den bara med mig överallt.

Min fitta är gjord för att ge mig njutning, fulländad till perfektion är den fullt kapabel till att skänka mig enorma njutningar.

Men den har aldrig fått göra det.

Och min fitta är minst lika kapabel till att ge någon annan enorma mängder njutning, men inte heller det får fittan göra.

Inte ens en liten njutning har fittan fått skänka, varken mig eller någon av de tre kukar som fått besöka den.

Inte en enda sekund av njutning.

Min fitta får bara känna några tamponger varje månad, samt ett och annat finger vid ack så nödvändiga gynundersökningar.

Varav det senare får fittan att krampa och knipa allt vad den kan på grund av riktigt otrevliga gynundersökningar.

Fastän fittan är så fulländad, får den aldrig vara med om något njutbart. 

Det känns riktigt ledsamt alltså.

Min fitta sörjer verkligen att hennes syfte har frångått henne.

Hon kan längta efter besökare ibland, men hon vågar inte släppa in dem direkt eftersom allt annat än mitt eget finger får henne att knipa i panik.

Såg nyss "The Virgin Diaries" på TLC.

Fy fan vad patetiska människor!

Trettioåriga tjejer som säger sig vara oskulder och väntar på den rätte, två skulder som aldrig ens har kysst varann gifter sig och brudens syster säger att det kommer vara en fin och sensuell upplevelse på bröllopsnatten.

Bwahaha.

Fin och sensuellt? Okej fuckers, räck upp handen om ni hade en "fin och sensuell" första gång.

Hur fan ska första sexet vara sensuellt? Även om man är sjukt kristen och sparar allt till bröllopsnatten (ren idioti) så seriöst: hur kan första sexet bli sensuellt?

Jag blickade såklart genast tillbaka på min smått brutala första gång och njöt nästan av att vara cynisk när jag hånskrattade åt de patetiska oskulderna i "The Virgin Diaries" där alla verkade se på första sexet som något vackert. Nästan äckligt fel ju.

Min första gång var svidande hård och som en jävla käftsmäll efter allt jag läst i tantsnuskböcker och tjejtidningar. Jag lovades uppleva viss nervositet men att allt skulle bli fint och bra när det väl gällde, och någonstans övertalades jag om att det egentligen bara var dumt att vara nervös när jag var med en äldre kille eftersom han säkert visste hur kvarnen skulle mala...

Rädslan inför vad som skulle komma, ovissheten inför what da fuq was going on, obekvämheten av att bli avstrippad mina skyddande kläder och som fjortonåring plötsligt ligga naken med en äldre kille som sedan härjar fritt och hänsynslöst med min nervösa kropp.

Chocken som ingen hade talat högt om. Chocken av den skärande iskalla smärtan som tog alltför lång tid att gå över till en mer brännande och svidande smärta som höll i sig till dagen efter. Ice bucket challenge är för mesar.

Enbart lättnaden av att det var över, och att jag fick skryta inför min kompis om att ha blivit av med oskulden - enbart det gjorde hela upplevelsen okej efteråt. Och den övertygelsen höll jag fast vid i flera år efteråt, och gör det väl fortfarande nu också. Även om jag idag inte skulle tveka att puckla på den där Kristoffer lite lätt om jag såg honom på stan, kanske mest på grund av att jag flera år senare fick höra att han fortsatt ta oskulder på liknande sätt och dessutom fått smak för fjortisar även när han själv var runt 30, så har jag valt att lägga händelsen bakom mig.

Det var DÅ, och dåtiden hindrade mig länge från att gå vidare. DÅ hör inte ihop med NU.

Att puckla på den där Kristoffer lär dock inte hända eftersom han bor kvar i samma gamla håla och jag flyttat långt bort, flera gånger, sedan dess.

Välkommen till verkligheten oskulder. Tro inte att första gången blir fin och sensuell, det är för fan omöjligt.