- 1 år sedan Skandaler på våra kryssningar. Det är så här; Det som händer på båten stannar på båten. Var och en berättar själv vad den vill berätta MEN det ses inte med blida ögon att man berättar om andra. Det är inte roligt för någon att få höra ett och annat om sig själv sen efteråt som dessutom oftast inte stämmer eftersom det kommer från en annan, oftast inte ens inblandad persons mun. Gör man så, riskerar man att inte bli tillfrågad nästa gång. 113 0 3 år sedan
- 1 år sedan Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. Det är en bok som ALLA borde läsa. Själv förstod jag att jag hade tur i skolan; Jag hade lärare som gillade min "manliga" attityd. Även om jag hade motsatsen också. De som i första hand borde läsa den är alla pappor med flickor och alla mammor med pojkar. Samt alla mammor med flickor och alla pappor med pojkar. Kort sagt, alla som har barn helt enkelt. Eller alla som jobbar med barn. I boken tas exempel upp på hur olika pojkar och flickor behandlas på dagis och i skolan. Och att mönstret förljer med hela livet. Tom ända in i politiken. Ska nog starta ett nytt feministparti jag... Fast jag tycker inte om ordet feminist, det har tyvärr förstörts av vissa militanta rabiata fruntimmer som inte förstår den rätta innebörden. Lite som nazisterna förstört rätten till vår flagga och vår nationalsång. Men jag tänker faktiskt sjunga nationalsången när jag vill ändå och jag tänker vara stolt över den svenska flaggan fast jag inte är någon rasist. Nu ska jag hämta novellens dotter på fotbollsträning. Kram på er, Jolo. 46 0 3 år sedan
- 1 år sedan VARNING!!! Jag är på ett fruktansvärt, satans, helvetes, jävla dåligt humör! Skriver du något jag inte gillar riskerar du att bli blockad!!! Mest har jag lust att förstöra någonting, ha sönder, slå och banka så jag får utlopp för min ilska, men så gör man ju inte. essutom brukar jag ångra mig om jag ändå gör något sådant, för oftast går det sönder saker som jag sen kommer på att jag behöver... Nå, nu har jag varnat er i alla fall. 90 0 3 år sedan
- 1 dag sedan Skön webcam.. Kollade en skön webcam nu.. Amatör givetvis.. Tjejen i paret smekte sig skönt. Efter en stund kommer killen och runkar av sig.. Sprutar över hennes underbara stjärt.. åååh va kåt jag blir... =)) Vill lika dant... Minst *L* 76 1 3 år sedan
-
1 år sedan
Snart så...
Snart kommer nya sajten!Jag säger snart men det jag menar är om en månad eller två.Jag jobbar på med att fixa till alla småsaker som dyker upp i gränssnittet och som Matte lyckas paja när jag tittar bort. :)Skämt åsido. Det kommer bli ett klart lyft. Bla kommer Emojis gå att använda, bara en sån sak. :P
106
3
3 år sedan
- 3 månader sedan Sex motionsformer Ja sex bränner kalorier bra, men alltså vilka andra träningsformen utövar alla dessa sköna och porriga människor? 86 0 3 år sedan
-
4 år sedan
Trenden håller i sig
Någon gång, då och då kommer mail av en speciell karaktär i min låda. Det är från män som konsekvent vägrar säga vem de är. Jag ska liksom per automatik veta vem av alla gamla kontakter det är som skriver just då.
Så fantastiskt egocentriskt! Som att jag går och tänker, minns och funderar på just den göken hela tiden. Jag blir fan arg! Jag försöker behandla andra med respekt och vara en sjysst böna.
Men ska du be om ursäkt för något eller lätta ditt hjärta. Ett: Säg vem du är. Två: Tala om vad som tynger dig. Snälla. Är du inte redo att göra detta, ta inte upp min eller någon annans tid. Tack.
324 1 3 år sedan -
4 timmar sedan
Hej
Se mail, från aggor, KarlstadKanske börja med lite telefon ?54 0 3 år sedan
-
8 år sedan
Heta tips till er killar :P
Ja ja jag vet att vi är på en sida inriktad på sex...
Men bara för att vi är de så betyder inte de att vi tjejer vill ha öppningsrepliker som:
-Hej, suger du bra?
-Får jag knulla dina bröst?
-Är du undergiven?
-Tar du den i baken?
Hett tips killar, börja med ett hej, haft en bra dag, hur mår du, skiner solen hos dej eller nån annan trevlig öppningsreplik så kanske ni får svar på era mer sexinriktade frågor senare istället för att bli blockade på en gång :D
408 5 3 år sedan - 8 år sedan Äntligen semester Att de kan vara så skönt med semester....Började första dagen med sovmorgon... blev väckt av att min man slickade mej till en skön orgasm innan de blev en helt otroligt härligt knull...... kan de bli bättre än så.... 75 1 3 år sedan
-
6 år sedan
En anledning att inte svara mejl
Gud vilka bröst, vilka bilder, vilken kvinna! Du har tillstånd till våra privata - vi ser gärna dina privata om vi får också.
Mvh J och A
------ Inte intresserad men tack ändå
Nehe och varför inte det då?!
222 2 3 år sedan -
1 månad sedan
lesbisk
drömde om lesbiskt sex i natt.
mardröm.
jag vill ha kuk inte fler hål.
Jack Of Sound - Kaylees Nightmare är ett bra soundtrack till den drömmen. 194 0 3 år sedan - 1 år sedan Kan man annat än vilja läsa boken... Detta är förordet till boken "Lilith" av Anita Gustavsson. Att skildra kvinnokamp på paradisisk nivå är kanske att gå alltför långt tillbaka i tiden. Men jag kunde inte motstå frestelsen när jag av en slump, en söndag på en diktar träff, hörde någon nämna Lilith, Adams första hustru. För mig var detta nyheter, jag blev genast intresserad, ja rent av facinerad och inspirerad. Vad var nu detta? Här har vi kvinnor sedan tidernas begynnelse trott att vi måste foga oss efter skapelsens herre mannen, och så anar man att redan de första kvinnorna på jorden ställde krav på jämlikhet. För hur skulle annars myterna om Adam och Lilith kunnat uppstå? Här har mannen under oräkneliga år åkt snålskjuts på Bibelsn skapelsehistoria. Och så upptäcker man att det finns andra alternativ, andra sagor som tycks ha varit djupt rotade i folktron, på den tiden då sagor och myter berättades från människa till människa. Jag skyndade hem mycket fort den här speciella söndagen. Med synnerliga ivriga fingrar bläddrade jag mig fram i uppslagsboken som fanns till hands därhemma i bokhyllan. Jag hittade henne nästan genast. >>Lilith<<, stod det. Enligt rabbinsk traddition var hon Adams första hustru, som övergav honom och i ormens gestalt uppträdde som frestaren i Edens lustgård. Lilith finns omnämnd i Jesaja, kapitel 34 vers 14. Det var allt jag denna söndag kunde utröna om Lilith, men redan på måndagsmorgonen uppsökte ajg stadens bibliotek, slog i uppslagsöcker, fick tips om gamla skrifter. Välvillig personal på biblioteket erbjöd sig att rekvirera det material jag önskade. Och så småningom klarnade bilden av Lilith. Åh, om vi alla kvinnor genom tiderna vetat om denna myt, vilket trumfkort vi kunnat ha i bakfickan. Gjorda av mannens revben, bah...! Myterna om Lilith var flera och något olika. Där fanns verisionen att Lilith och Adam skapades på samma gång, rygg mot rygg som tvillingar, sprungna ur jorden eller stoftet. Där fanns också verisionen att Adam skapades först men när Skaparen upptäckte att det inte var gott för mannen att vara allena lät han ännu en människa stiga upp ur stoftet som var Adam lik. Detta skulle ha varit Lilith. I Paradiset vägrade emellertid Lilith att vara sin mans tjänare. Lika lite ville hon vara honom underdånig.Hon menade att de båda var jämlikar, sprungna ur samma jord. I vredesmod lämnade hon Paradiset och Adam vände sig till Skaparen med en bön om hjälp. Lilith tillfrågades om hon ville återvända till Paradiset men vägrade konsekvent. Istället skulle då Eva skapats av ett av Adams revben. Lilith återvände dock en gång till Adam efter Evas skapelse och de "famnade varandra i kärlek". Detta famntag resulterade i barn. Efter att ha lämnat Paradiset sammanknippas Lilith med demoner av olika slag och hon sägs till och med ha levat tillsammans med djävulen, här under namnet Semael. Hon är i folktro modern till trolska älvor, sjöjungfrur, oknytt och trollkonor i största allmänhet, fastän hon i vissa skrifter rent av omnämns som jungfru Lilith. Vanligen antyds det att hon var alltför givmild med sin kärlek, alltså i klartext en smula lösaktig. I Goethes "Faust", första delen, nämns hon under häxnatten. Där är hon Adams förskräckliga fastän samtidigt sköna och lockande första hustru. Hur jag personligen har uppfattat Lilith kommer säkert att framgå. Jag ser henne som människa och kvinna. Hon vill inte göra om sig efter mannen, hon är sig själv nog som kvinna. Hon är frigjord, inte rädd att säga ifrån, att ta konsekvenserna av sitt eget handlande. På ett sätt påminner hon mera om oss nutidskvinnor än Eva. Hoppas jag? Att hon sedan i sagan blivit en djävulsmoder är väl helt följdriktigt, inte kunde hon ostraffat överge Adam i Paradiset. Nattetid sägs hon fortfarande hemsöka män i snärjande lustfyllda drömmar, där hon visar sin kärlek men också sin styrka. Boken om Lilith är väl främst en utflykt i min egen fantasi, men bland de källor där jag hämtat mitt stoff vill jag nämna "Die Sagen der Juden" av M J Berdyczewskii (Ruten & Loening, Frankfurt 1913) och ett utrdrag ur "Standard Dictionary of Folklore, Mythology and Legend" (Funk & Wagnalls, New York 1972) Som ni kan utläsa av texten var den första mannen ungefär som många män är idag... Lata mansgrisar som anser sig vara berättigade till allsköns uppassning och att vara otrogna. Nä så illa är det inte. Se dock till att kramas ordentligt, Jolo. 48 0 3 år sedan
- 4 år sedan Glad Känns väldigt bra ikväll. Jag är ganska harmonisk och njuter av att jag har en familj. Lever i kollektiv i helgen och än så länge har inga bråk brutit ut. Känns bra att ha några att bry sig om och en trogen skara som finns där för mig. Somnar lycklig. 142 0 3 år sedan
- 1 år sedan Idag... Tog den underbaraste tiden i mitt liv slut. Singel igen för hans kärlek finns inte längre. Jag hoppas verkligen alla förstår att jag ingen sexuell kontakt vill ha på bra länge. Vill jag så tar jag kontakt ok. 55 0 3 år sedan
- 4 år sedan Njuter Njuter av att känna det där igen. Förhoppning... Tajming... Glädje. Pirr. Det är härligt. Ofta kortvarigt men det räcker gott. 195 0 3 år sedan
-
8 år sedan
Jag var din
Kom hem från en påskmiddag nu.
Och är inte så lite på lyret, som man säger.
Alltid när jag är "på lyret" blir jag sådär superfilosofisk förr eller senare. Jag har aldrig blivit bara "woah party ös ös ös KBK" av alkohol, det stadiet når jag, och lämnar inom den första timmen av berusning.
Efter det når jag det där filosofiska stadiet.
Då är jag sådär filosofisk att jag inte ens bryr mig om att dela med mig av mina banbrytande filosofiska tankar. Det är ju ändå bara jag som är filosofisk/smart nog att begripa hur träffande mina tankar är.
Men jag gör ett undantag ikväll.
För ikväll saknar jag att tillhöra någon.
Jag hade en vän, en tjekompis, som jag tillhörde i tre fantastiska år. Hon och jag var alltid häftigast, och hade alltid roligast. Hon ledde vägen, jag följde efter. Tills jag hittade mig själv och märkte att även jag kunde leda. Då gled vi isär litegrann. Hon försvann in i politiska intressen, jag satt för det mesta bara hemma och förvånades över vilken människa jag var på väg att bli (alla som har gått i terapi vet vad jag menar).
Vi träffades fortfarande då och då, men oftast var det bara för att festa. Vi vinade och röjde regelbundet:
* vi sa till en vakt på Pitchers att han hade fin rumpa,
* vi försökte dra med en estländsk/rysk byggnadsarbetare hem för att lura av honom pengar,
* vi tog tillfället i akt och smusslade undan ett par hundra när en dräggfull kille på Harrys fick ett psykryck och slängde alla sina pengar på dansgolvet,
* vi trädde en kondom på en fiendes dörrhandtag (hällde i lotion för att få det att se ut som en använd kondom)
* vi smsade till killen jag hade en crush på och erkände mina känslor,
* vi satt på bryggan på Sandgrundsudden och skrattade oss förstörda åt en kille i så kallade "speedos",
* vi jävlades med alla som dömde oss utefter vårt utseende,
* vi lyssnade på ABBA och Lady GaGa och var ju bara sååååå coola,
* vi busringde femhundramiljoner gånger till ALLA vi kände.........................................
Det bästa med det hela var att jag kunde lita på henne. Jag var trygg hos henne. Och det har jag faktiskt aldrig varit i någon annan relation.
Hon var min vän och jag älskade henne mer än vad jag någonsin har älskat en vän. Jag var så stolt över henne och vår vänskap, för vi var otroligt olika och borde väl aldrig ha kunnat bli vänner, och hon hade gått igenom så mycket svårt att jag avgudade henne för hennes styrka.
För den här flickan: hon hade upplevt så stora motgångar i sitt unga liv att ingen, INGEN hade blivit förvånad om hon hade tagit livet av sig i tonåren. Ingen i hela världen hade tyckt att hon gav upp om hon hade tagit livet av sig. Även de som anser att självmord är synonymt med att ge upp, hade inte tyckt det.
Hon gav aldrig upp.
Hon kämpade vidare och passerade tonåren, och blev 20 år.
Sedan 21.
Och sedan blev hon inte mycket äldre.
I mars i år skulle hon ha fyllt 22 år, men hon blev inte mycket äldre än 21 år och cirka 10 månader.
Hon gav aldrig upp, jag lovar, hon gav faktiskt inte upp.
Hon bara dog.
Och jag saknar att tillhöra henne.
Vem ska jag tillhöra nu?
245 1 3 år sedan -
8 år sedan
Tuttkomplimanger
Jag blir alltid lika förvånad när jag får komplimanger från yngre killar som gillar mina bröst.
Killar från typ 18 upp till 25 skriver att jag borde gå utan behå, jag är så het att de får stånd direkt, de vill hälla öl/chokladsås/glass på mina bröst och slicka av det (hahahaha), och en del skriver långa listor på vad de vill göra med mina tuttar.
Bland annat hålla om dem på natten för då sover de bra.
Om det är killarna eller mina tuttar som skulle sova bra av att bli omhållna förtäljer icke mailen jag får, hum, men det är ju skojigt skrivet åtminstone.
På sätt och vis blir jag mer förvånad av att få sådana komplimanger från yngre killar. De äldre männen som ger mig komplimanger, okej det har jag lättare att tro på. Äldre män vet att bröst kan se olika ut. Typ. De har fått sänka sina krav liksom. De går med på att attraheras av hängtuttar för att inte såra sin partner.
Men de yngre killarna? Runt 18 och upp till 25 bast, jag finner det svårare att tro på dem när de ger mig tuttkomplimanger för jag tycker att yngre killar, ja de vet väl ingenting? Killarna i den åldern har väl bara sett porrstjärnor med så hårt pumpade bröst att tuttarna inte ens gungar lite när tjejerna är med i en air-tight-scen och får kukstötar från alla håll?
För några år sedan, 2007 tror jag, bytte jag internetleverantör och var då utan internet i ett par dagar. För att överhuvudtaget överleva dessa hemska dagar bokade jag en internetdator på biblioteket, vilket jag nog inte gjort sedan 2004. Men hur som helst, jag satt där och njöt av internetuppkopplingen när jag hajar till på killen som sitter bredvid mig. Jag bara hajade till på denna drygt 18-årige kille, varför fattade jag inte förrän senare. Han sitter inne i hörnet vid raden av datorer och har vänt datorns skärm ytterligare mot hörnet till. Han ser nervös ut och och vågar inte möta min blick när jag ger honom en tresekundersblick, och jag tänker egentligen inte på det förrän någon halvtimme senare när jag ska gå därifrån. Då ser jag att hans datorskärm visar en porrfilm och killens ena hand är någonstans i skrevområdet under hans jacka som låg fint draperad över hans underkropp. Jag var diskret och låtsades som ingenting såklart, även om jag skrattade i hissen ner efteråt, men det där var min bild av 18-åriga killar.
Killar i den åldern har väl bara sett och tänt på sådana tuttar, de plastiga fotbollsrunda tuttarna som alltid pekar perfekt norrut även om tjejen står på händerna?
Och så skiver de till mig att de fick stånd när de fantiserade om mina tuttar?
Varför? Hur?
När JAG var 18 var de jämngamla killarna idioter. De fattade aldrig något och eftersom de växte upp med Pamela Anderson på teves bästa sändningstid så kände ju jag (och säkert några tusen andra brudar) att mina tuttar inte dög. De skulle aldrig vara tillräckligt för att hetsa upp den där killen i parallellklassen som jag var så kär i. Det var inte förrän vid 26-27 års ålder som jag började tycka att jämngamla killar började få något innanför pannbenet.
Då, förr i tiden, var 18-åringa killar idioter som dreglade över Pam och Tiffany Amber Thiessen, och som sa till mig och en tjejkompis att sluta gnälla när vi blev rädda när de höll fast oss och tafsade.
Nu är 18-åriga killar människor.
När fan hände det???
270 2 3 år sedan -
8 år sedan
Någon
Jag går ibland och ber universum om att hitta någon.
Någon trevlig och schysst man med snälla ögon.
Någon lång trevlig man?
Som kanske har ett jobb där han bär uniform...? Vilken uniform det är spelar väl egentligen ingen roll, men jag vill absolut inte ha en brandman. Det är för självklara skämt där: Ta fram slangen älskling...
Polisuniform funkar ypperligt dock. Det är förvisso jävla självklara skämt om poliser också: Ska vi leka tjyv och polis? Har du en batong åt mig? Välkommen hem lagens långa stake! Jag är olydig, sätt mig i handbojjor! Good cop, bad cop. samt oändliga varianter på den första... Så poliser borde ju gå bort där också, men eeh, uniformen funkar helt enkelt.
I toppen av sexiga uniformsyrken ligger väl dock militären, men tack så mycket freds-Sverige som totaltavvecklar försvaret och lämnar uniformskåta brudar åt sitt öde. 80-talisterna var väl bland de sista pojkarna som tvingades bli män.
Så en man i den där "så-sexig-att-det-dunkar-i.min-fitta"-uniformen lär jag väl inte hitta. Om inte svenska poliser börjar tvätta sina uniformer i 90 grader då alltså.
Någon som jag vill träffa är verkligen en man som har någon typ av uniform i jobbet. Ordningsvakter duger finfint får jag erkänna. Den där flörten ni vet, han som jag har en långdragen och högst oskyldig flört med: han är ordningsvakt på en bar inne i stan. Dör fan varje gång jag ser honom. Han har så vackra och ärliga ögon att jag glömmer bort mitt eget namn när jag ser honom.
Har länge känt att män i uniform funkar och det undrar jag ibland över. Idag verkar ju ungarna uppfostras med "F.T.P" och "A.C.A.B" men jag växte upp med både regelbundna kvällsbesök från trötta poliser och en sådan där skolsnut, en polis som varje läsår gjorde infobesök i skolan. Det första borde egentligen ha gett mig en aversion mot poliser efter jag jag blev rädd för dem när de skulle få mina bråkande föräldrar att skärpa sig, men numera diggar jag snutar. Kanske tack vare skolsnuten?
Mest är det väl kanske mest på grund av att jag ser en trygghet hos poliser. Tänker ofta att man måste väl ha oändligt tålamod, fett med inre lugn, och rejält med självdistans för att överhuvudtaget kunna fungera i polisyrket - och det är ju attraktiva egenskaper.
Är helt klart en sådan man jag vill ha. Sådana män finns väl såklart också utanför poliskåren, men om jag lyckas haffa mig en faktisk polis med dessa sexiga egenskaper, då blir jag fan själaglad :-)
282 0 3 år sedan -
8 år sedan
Varför jag valde
Tänker på förra årets stora olyckliga kärlek. Repat mig från chocken av att se honom, bara sådär pang, har jag såklart gjort nu. Det är ju snart en månad sedan jag såg honom, men ja, det tog säkert uppåt två veckor innan jag var helt okej igen.
Nu inatt tänker jag dock på honom. Funderar och försöker komma på varför jag valde honom. Vad var det med just honom, 12-poängaren, som jag föll för? Ja, det vet jag faktiskt inte. Det var bara han, hela han, och jag kände att han var min. Eller borde ha blivit min.
Det lustiga med det hela är att tidigare hade jag bara förälskat mig i vrålsnyggon. I högstadiet och gymnasiet blev jag bara kär i snyggingarna, och åren efter gymnasiet fram tills förra året blev jag faktiskt inte kär alls. Det gick alltså lite drygt tio år utan att jag var kär/förälskad i någon överhuvudtaget. Intresserad blev jag såklart lite då och då, men aldrig mer än så. Sedan kom 12-poängaren in i mitt liv och såg helt vanlig ut i utseendet, varken ful eller snygg var han i mina ögon. Efter första mötena hade jag, och antagligen alla som han träffar, beskrivit honom som en "medium-low" på den där brutala snyggskalan. Förra årets stora olyckliga förälskelse var alltså ingen jawdropper till utseendet.
Men han hade personlighet. HELVETE vilken personlighet, humor, och charm han hade! Och det var hans personlighet jag föll för, jag blev stenhårt kär i honom för hans mysiga och gulliga attityd, hans söta humor, och hans glödande charm, och jag föll så jävla pladask för den här mannen att jag 29 år gammal satt och skrev hans namn om och om igen i min dagbok. Med olikfärgade pennor och små hjärtan överallt till och med. Gissa hur förvånad jag blev när jag tydligen hade slutat vara ytlig och istället gick och blev fjortisförälskad i en man enbart på grund av hans fantastiska personlighet? Jag började inte tycka att han var söt, snygg, cool, gullig, sexig, osv förrän LÅNGT inne i förälskelsen. Så jag var tydligen inte så ytlig som jag trodde. Är åtminstone kul att man kan överraska sig själv sådär, antar jag.
Efter varje möte svävade jag på moln långt innan jag upptäckte att jag var kär, och när jag till slut förstod att jag blivit kär i honom blev jag först livrädd och försökte undvika honom. Jag tryckte undan mina känslor och undvek honom, väntade uppåt ett halvår med att träffa honom igen eftersom jag tyckte att förälskelsen säkert skulle självdö då. Sedan kom ett oväntat möte då jag sprang på honom inne på en bar (av alla ställen) och han, full och tydligen kramsugen, hälsade på mig med en stor kram som fick mitt hjärta att slå så fort att det kändes mer som pirrande kittlingar än regelbundna hjärtslag i bröstet.
Vid det laget hade jag undvikit honom i nästan ett halvår och efter den kramen han hälsade mig med, efter det fanns det ingen återvändo för mig. Jag gav upp min rädsla och lydde mina känslor och tillät mig själv att uppleva alla dessa banala känslor man får när man blir kär. Jag blev glad så fort jag såg honom. Hans leende gjorde mig lycklig. Hans ögon glittrade blygt blåa och vackra när han såg på mig. Alla hans korkade skämt om "Grand Theft Auto" (som han var halvt beroende av) fick mig att fnittra och fnissa som en barnunge. Om han råkade röra vid mig slutade min hjärna genast att fungera normalt och istället återupplevde jag beröringen om och om igen, och blev hyperkänslig där han hade vidrört mig. När han gav mig komplimanger för att jag skrattade vackert, rodnade jag och blev lika blyg som när jag vid fem års ålder fick träffa Tomten. Jag kunde sitta och stirra stumt i flera minuter på hans händer, och jag som aldrig förr varit ett fan av rejäl kroppsbehåring på män, tyckte helt plötsligt att hans håriga fingerknogar och ludna armar där håret letade sig upp genom länkarna i hans klocka, var det sexigaste jag någonsin sett. Hans korta helskägg var dessutom så sött på honom att jag blev riktigt kåt av att fantisera om att få fläta in mina fingrar i det.
Vi började retas med varandra, sådär vänskapligt och småsexigt gav vi varandra små pikar. När han hade vinröda och tighta byxor frågade jag om hans mamma visste att han hade lånat hennes kläder. När mitt linne råkade hasa ner lite för mycket så att han såg min gråa spetsbehå, kallade han mig för "vamp" och påstod att jag ljugit tidigare när jag sagt att jag inte visste hur man flörtade. När han fortsatte använda de där hemska vinröda byxorna sa jag: "Snygga byxor! Finns dom i hetero?". Och när jag veckan efter mötte honom med nytvättat och ofixat vansinneshår som vinden hade våldfört sig på, flinade han och sa: "Öh, hallå, åttiotalet är över."
En av de sista grejerna han pikade mig för var sedan han råkat se mig ute på stan, på fyllan, då jag och mina kompisar tydligen hade gått förbi honom och hans kompisar och fått dem att skratta sig fördärvade eftersom jag och två tjejkompisar gick och sjöng/vrålade på "Äckligt" av Ansiktet. Jag såg honom inte då, men när jag träffade honom dagarna efteråt pikade han mig utav bara helvete för att jag gått runt i city vid halvtvå på natten och vrålat "du och jag under täcket baby, det har gått flera veckor baby, sen vi låg där hos dig och du frågade mig ska vi göra nåt äckligt baby?" (bara för att jag kan hela texten till den låten och är tvungen att sjunga den såfort jag är full).
Det beteendet från honom, och hundra andra småsaker, gjorde mig bergsäker på att han var intresserad. Men samtidigt visste jag att han var upptagen och jag var plågsamt medveten om att han bara flörtade med mig för att jag välkommnade det.
Jag har varit kär förr, och det finns ett par tidigare förälskelser som jag fortfarande minns än idag. På min Facebook har jag en gammal högstadieförälskelse som jag skulle bli helt fnittrig av att se IRL om det skulle ske idag, trots att det är 17 år sedan jag var kär i den snubben. En del förälskelser stannar ju kvar hos en, de är speciella lång tid efteråt. Jag har en granne som är både gift och skild och sedan gift igen, men hon lovar och svär att hon än idag skulle fnittra som en skolflicka om hon sprang på den där killen hon var kär i för dryga 40 år sedan.
Min 12-poängare dock, honom klarar jag ännu inte av att se. Lite skrämd av det faktum att jag fortfarande känner något för honom, har jag sedan snart en månad tillbaka hållt utkik för att vara förberedd på om han skulle råka befinna sig i närheten. Ändå hoppas jag fortfarande på att få se honom igen. Få en andra chans, snälla? Jag måste få glida fram till honom sådär coolt och världsvant, le och småsnacka en stund, precis som jag har drömt om att göra.
Snälla?
260 0 3 år sedan