Detta är förordet till boken "Lilith" av Anita Gustavsson.


Att skildra kvinnokamp på paradisisk nivå är kanske att gå alltför långt tillbaka i tiden. Men jag kunde inte motstå frestelsen när jag av en slump, en söndag på en diktar träff, hörde någon nämna Lilith, Adams första hustru.
För mig var detta nyheter, jag blev genast intresserad, ja rent av facinerad och inspirerad. Vad var nu detta? Här har vi kvinnor sedan tidernas begynnelse trott att vi måste foga oss efter skapelsens herre mannen, och så anar man att redan de första kvinnorna på jorden ställde krav på jämlikhet. För hur skulle annars myterna om Adam och Lilith kunnat uppstå?
Här har mannen under oräkneliga år åkt snålskjuts på Bibelsn skapelsehistoria. Och så upptäcker man att det finns andra alternativ, andra sagor som tycks ha varit djupt rotade i folktron, på den tiden då sagor och myter berättades från människa till människa.

Jag skyndade hem mycket fort den här speciella söndagen. Med synnerliga ivriga fingrar bläddrade jag mig fram i uppslagsboken som fanns till hands därhemma i bokhyllan.
Jag hittade henne nästan genast. >>Lilith<<, stod det. Enligt rabbinsk traddition var hon Adams första hustru, som övergav honom och i ormens gestalt uppträdde som frestaren i Edens lustgård. Lilith finns omnämnd i Jesaja, kapitel 34 vers 14.
Det var allt jag denna söndag kunde utröna om Lilith, men redan på måndagsmorgonen uppsökte ajg stadens bibliotek, slog i uppslagsöcker, fick tips om gamla skrifter. Välvillig personal på biblioteket erbjöd sig att rekvirera det material jag önskade.
Och så småningom klarnade bilden av Lilith. Åh, om vi alla kvinnor genom tiderna vetat om denna myt, vilket trumfkort vi kunnat ha i bakfickan.
Gjorda av mannens revben, bah...!

Myterna om Lilith var flera och något olika. Där fanns verisionen att Lilith och Adam skapades på samma gång, rygg mot rygg som tvillingar, sprungna ur jorden eller stoftet. Där fanns också verisionen att Adam skapades först men när Skaparen upptäckte att det inte var gott för mannen att vara allena lät han ännu en människa stiga upp ur stoftet som var Adam lik. Detta skulle ha varit Lilith.
I Paradiset vägrade emellertid Lilith att vara sin mans tjänare. Lika lite ville hon vara honom underdånig.Hon menade att de båda var jämlikar, sprungna ur samma jord. I vredesmod lämnade hon Paradiset och Adam vände sig till Skaparen med en bön om hjälp. Lilith tillfrågades om hon ville återvända till Paradiset men vägrade konsekvent.

Istället skulle då Eva skapats av ett av Adams revben. Lilith återvände dock en gång till Adam efter Evas skapelse och de "famnade varandra i kärlek". Detta famntag resulterade i barn.
Efter att ha lämnat Paradiset sammanknippas Lilith med demoner av olika slag och hon sägs till och med ha levat tillsammans med djävulen, här under namnet Semael. Hon är i folktro modern till trolska älvor, sjöjungfrur, oknytt och trollkonor i största allmänhet, fastän hon i vissa skrifter rent av omnämns som jungfru Lilith. Vanligen antyds det att hon var alltför givmild med sin kärlek, alltså i klartext en smula lösaktig.

I Goethes "Faust", första delen, nämns hon under häxnatten. Där är hon Adams förskräckliga fastän samtidigt sköna och lockande första hustru.
Hur jag personligen har uppfattat Lilith kommer säkert att framgå. Jag ser henne som människa och kvinna. Hon vill inte göra om sig efter mannen, hon är sig själv nog som kvinna. Hon är frigjord, inte rädd att säga ifrån, att ta konsekvenserna av sitt eget handlande.
På ett sätt påminner hon mera om oss nutidskvinnor än Eva.
Hoppas jag?
Att hon sedan i sagan blivit en djävulsmoder är väl helt följdriktigt, inte kunde hon ostraffat överge Adam i Paradiset. Nattetid sägs hon fortfarande hemsöka män i snärjande lustfyllda drömmar, där hon visar sin kärlek men också sin styrka. Boken om Lilith är väl främst en utflykt i min egen fantasi, men bland de källor där jag hämtat mitt stoff vill jag nämna "Die Sagen der Juden" av M J Berdyczewskii (Ruten & Loening, Frankfurt 1913) och ett utrdrag ur "Standard Dictionary of Folklore, Mythology and Legend" (Funk & Wagnalls, New York 1972)


Som ni kan utläsa av texten var den första mannen ungefär som många män är idag...
Lata mansgrisar som anser sig vara berättigade till allsköns uppassning och att vara otrogna.

Nä så illa är det inte.

Se dock till att kramas ordentligt, Jolo.