Masked
, 39 år
Kille
Jönköping, Sverige
Senaste besöket: 4 år sedan
- 4 år sedan Sommarens fantasier. Det var varmt denna dag, nästan för varmt, solen sken och vinden blåste varma vindar. Vi hade talats vid flera gånger och hade länge velat ses. Jag väntade på henne i parken precis som vi hade bestämt, hade en vit skjorta på mig, ett par ljusa trasiga jeans och en ros i mörstfickan. Vi bestämde att så skulle hon veta att jag var jag, hon skulle ha en klänning på sig och en rosett i sitt hår. Jag hade lagt ut filten på merken, nära en stor ek den måste varit flera hundra år gammal, grov med stora grenar som bildade ett tak av löv. Här under var det relativt svalt, solens sken lekte sig ner mellan löven och ljus fläckarna bildade ett nästan magiskt mönster på marken. Jag såg mig omkring, såg barn som lekte längre bort, hörde hundar som skälde. I dammen bara några 10tal meter bort låg svanarna och tvättade sig, det glittrade i luften när vartnet yrde om dem. Visst jag var nervös, men väntan blev till förväntning och spänning. Hur ser hon ut? Hur låter hon? Vad luktar hon? Alla mina tankar yrde i mitt huvud, jag började fantisera och jag kände att jag började bli upphetsad. Den växte, mer o mer kände jag att... Just då får jag se henne, hon var kort, smal med långt ljusbrunt hår som nådde ner förbi midjan. En blå och vit klänning med krus ner till, med kanske 2-3 underkjolar. Hon såg mig inte först, jag vågade knappt resa mig upp, hon är ju så vacker. Tänk om jag gör bort mig, säger fel saker... Jag tittar upp medans jag tänker och ser att där står hon. Vid kanten av min filt, ler, hennes söta kinder blir runda och hennes vackra ögon kisar lite. Hon ser på mig och säger, underbar dag för en picknik, ellerhur? Jag stammar ut lite nervöst, ja, ja det tycker jag allt. Hon lyfter lite på kjolen och sätter sig framför mig på knä. Mitt hjärta bultade så hårt att jag kunde svurit att alla i parken hörde mig, men hon tycktes inte märka något, hon bara log och pratade om allt fint hon sett. Mina ögon trevade över hennes ansikte, ner på hennes kropp och jag glömde helt bort att lyssna. Jag kunde se hur solstrålarna letade sig ner genom löven och lekte med hennes ljusa hy. Hennes blå ögon glimade då solen träffade hennes ansikte, vinden blåste lätt i hennes hår och det skiftade i alla de möjliga guld färger. Hon stannar upp och frågade mig: Är något på tok? Jag generade och sa: Nej, jag har bara svårt att släppa dig med mina ögon. Hon snissade lite och sa: Du är för söt, har du något att dricka? Jag är lite törstig. Oj ja, visst har jag det, sa jag och lyfte upp en flaska rött vin. Jag öppnade flaskan och hälde upp två glas. Hon tog glaset mot sin mun, just när glaset rör vis hennes röda läppar, rinner en röd droppe vin ner längs hennes läpp. Droppen letar sig ner längs hennes haka, ner längs hennes hals, ner mot hennes bleka byst. Just när den ska försvinna ner mellan hennes bröst, fnissar hon och säge: Oj, så jag gör. Hon tar sitt pekfinger, fånger upp droppen, sätter singret mot sina röda fuktiga läppar och slickar sig sen om läpparna.Vi pratar i timmar, om allt och inget. SLäpper inte henne med blicken för en sekund, lyssnar och ler när hon skrattar. Känner doften av hennes perfym, en doft jag bäst kan beskriva som söt, rosig sommar då syrenen blommar som mest. Solen börjar gå ner och himlen blir vackert råsa, hon sitter där framför mig, med sitt långa hår, sin vackra klänning och sin blåa stora rosett. Dammen är aldeles blank, både rosa och bli av skenet från solen. Hon ler mot mig och säger, kanske är dax att röra oss hem till mig, innan det blir kallt? Jag ler och nickar. Kan inte sluta se på henne, inte sluta tänka på att få kyssa de röda läpparna, känna doften av hennes hår och smeka hennes bleka hy.Hon vänder sig om, ställer sig upp och går några steg för att plocka upp vin flaskan som nu rullat ner en bit på filten. Hon böjer sig sakta ner, jag kan se mer och mer av hennes vita knästrumpor som leker sig upp längs hennes ben. Just när hon tar i flaskan, svankar hon lite lätt och i samma ögonblick tar vinden tag i hennes klänning. Vinden lyfter hennes klänning just så pass, att jag kan glimta hennes vita silkes trosor, små röda rosor pryder dem. Trosorna har format sig efter hennes lena sköte, jag kan nätt urkilja konturerna av springan... Lika fort föll klänningen ner igen, hon vände sig om och log: Så nu har vi allt. Vi började gå genom parken, jag kunde inte sluta tänka på henns trosor jag sett och om hon gjorde det lite med flit. Det var nästan bara vi kvar i parken nu, solen var nästan nere och vinden började blåsa kallare. Jag såg att hon frös, så jag la min jacka runt hennes axlar som jag hade med mig i korgen. Hon log och pussa mig på kinden. Jag blev helt röd och tittade ner i marken. Vi närmade oss en parkbänk, i en liten dunge av buskar, buskarna bildade en ring runt banken och ett valv som ingång. Hon tog min hand och fnissa: Kom, här inne är det ju jätte romantiskt!Vill ni läsa fortsättningen? Kommentera eller mejla vad ni tycker, så gör jag en fortsättning! =) 3666 3 1 år sedan