Så naivt av mig... Livet skiter i att det är nytt år. Puckat av mig att tänka annat. Släkting med förmodat epilepsianfall blev min eftermiddag. Ambulanspersonal och chockade familjemedlemmar. 

Älskade vännen krampade i mina armar. Jag försökte hålla lugnet, samordna och ge direktiv. Jag har störtgråtit nu efteråt av anspänning. Hetsätit socker fast jag får huvudvärk av det... 

Bra första dag. Not. Livet blir som det blir. Var isf inte jag som låg sär på golvet och rullade med ögonen. Jag kunde finnas där och vara hjälp. Det blir iaf en dag att minnas, de flesta glömmer man ju bort.