Då o då kommer ämnet upp. Varför blocka? Skriver jag att jag bara är intresserad av o prata med unga killar tex så är det troligen så att det är sant. Min sanning. Skriver då en gammal gubbe som skulle kunna vara min egen farfar kanske jag rent av blir äcklad. Ett vänligt nej kanske inte fungerar. Mail på mail kommer om runkatunder med fantastiska o bildliga förklaringar... 

Block är inte dumt. Klart att den ibland missbrukas. Då en förklaring inte ens orkas led. Då nån vill mer än nån annan. Då det blir lite galet o känslomässigt... Stalkers...Blockknappen borde finnas i verkligheten med... Stopp. Nej. Vill inte lägga ler tid på dig. Punkt. Det som är lite sorgligt är att jag blir löjligt medveten om vilka jag har blockat... Mina ess. De jag gillat extra mycket. 

Han som jag ville så mycket mer med men som hade en galen flickvän som inte tillät saker. Han som rörde mitt hjärta o fick mig tro jag hade en vän för all framtid. Han som älskade mina noveller. Flera som fått en novell om sig. De som ville ha mig mer än i fantasin, de är många... Han som fick för mycket irl och sårade mig av misstag. Han som fick mig tro på snälla killar igen på nätet, men klantade sig stort. Han som velade fram och tillbaka o försökte leka med mig... 

Allihopa har jag blockat med veckor o års mellanrum. Varför då? Främst för min skull. Markering för att jag inte ska skicka mera mail. Inte lägga mer tid på just den mannen. Han är inte värd det mer. Inte den jag ville det skulle vara. Att se lån för den som den är kontra den man vill den ska vara är en utmaning. Inte minst på nätet. 

Låter de som att jag tar kontakter här lite väl seriöst? Kanske de. Varför skulle jag inte det? Det är ju mitt liv. Min tid. Och den jag pratar med är värd ett tydligt avslut.