I den tysta staden, där skymningen alltid dröjde sig kvar som en viskning, levde Aiko. Varje natt, när hon sjönk ner under täckena, drogs hon in i en annan värld – en plats där himlen var förföriskt lila och stjärnorna blinkade som om de kände hennes innersta hemligheter. Drömmarna var alltid så verkliga, som om hon kunde känna värmen mot sin hud och vindens smekningar mot sina bara armar.
En kväll, när månen precis börjat lysa över staden, hörde Aiko ett mjukt, nästan lockande rop på vinden. Hon följde ljudet genom de ödsliga gatorna, hennes steg lätta och förväntansfulla, tills hon stod framför en gammal bokhandel. Inne i den dammiga lokalen fanns en bok, vackert bunden med märkliga, förföriska symboler. När hon öppnade den, sveptes hon plötsligt bort av ett varmt ljus som omslöt hela hennes kropp, som om någon smekte varje del av henne samtidigt.
När hon vaknade igen befann hon sig i en annan värld. Luften var tung av doften av blommande nattsken, och framför henne stod en man med en aura så intensiv att hennes hjärta slog snabbare. Hans hår glödde som eld i den dämpade skymningen, och hans ögon brann med en hunger som fick henne att känna sig sedd på ett sätt hon aldrig tidigare upplevt.
"Du har kommit," viskade han, och hans röst fick luften att vibrera mellan dem. "Jag har väntat på dig, Aiko."
Hon kunde inte låta bli att dra ett djupt andetag när han tog ett steg närmare, värmen från hans kropp fick hennes hud att brinna av längtan. "Vem är du?" frågade hon, men hennes röst var svag, som om hon redan visste svaret.
"Jag är Sol, och du är Månens Väktare. Vi är skapade för varandra, för att balansera världarna – och oss själva."
Hans fingrar nuddade lätt vid hennes kind, och en ilning spred sig genom hennes kropp. Aiko kände varje beröring, varje andetag de tog tillsammans, som om tiden hade stannat. Det fanns en magnetisk kraft mellan dem, en outtalad förbindelse som drog dem närmare, och hon kunde inte längre stå emot den.
De förenades i en ögonblickets hetta, där ljuset från deras sammanflätade själar blandades med nattens mörker. Medan deras kroppar rörde sig i takt med stjärnornas puls, förstod Aiko att detta var mer än en dröm – det var början på något mycket större, både farligt och oemotståndligt.
Kommentarer