Monica, vi har under en längre period träffats regelbundet på internet och chattat med varandra om allt möjligt, högt som lågt, om vår vardagliga bestyr och om våra personliga
känslor. Vi har gemensamma intressen, gillar vara ute och igång med olika aktiviteter. Jag
uppskattar din spontanitet och oblyga sätt att kunna prata om allt. Dina träningsintressen
och inspiration har spridits via chatten till mig så att även jag har kommit igång. Magrutorna
ska komma fram igen, tja man kan ju alltid försöka. Vi har flera gånger planerat att träffas
här i Stockholm – en speed-dejt som du kallar det, haha. Tyvärr, på grund av alla möjliga skäl
har vi inte lyckats liksom ”få till” dejten. Jag har från start, känt en enorm längtan (tja begäret och lusten om jag ska vara ärlig, hehe), att få se dig live, att få se dina ansiktsuttryck när berättar om saker, se ditt leende och höra ditt skratt. Men på något sätt, trots att vi inte träffat varandra, känner jag att vi ändå har på något sätt har ett öppet och ärligt utbyte via chatten. Personligen känner jag att vi redan har klarat oss förbi det första prövningen, eller spärren, utan att få till den där speed-dejten, haha. Som läget är, har jag egentligen sett dina ben, som för övrigt ser fina ut på kortet via aff – och så kan jag se din porträttbild från yahoo.
Sammantaget tror jag att vi har kläm på varandra – trots att vi inte hunnit träffas.
Hur som helst har det gått en period och vi börjar närma oss sommaren 2010 och jag får
möjligheten att låna en segelbåt i Kroatien i 2 hela veckor. Jag har seglat i Medelhavet tidigare, bla i Grekland och Kroatien så jag vet att det är fint erbjudande. På något sätt, som
jag inte kan förklara hur det gick till, kommer jag loss från både jobb och hem (jag har ju det
där trista läget) och det visar sig på något underligt vis att du kan också komma loss från dina dubbla jobb – vad bra allting kan ordna sig i fantasins värld, haha. Vi slår till och bokar
flygbiljetter till Split, och vi ordnar så att vi kan sitta bredvid varandra på planet.
Hjärtat bultar och jag känner nervositeten i magen, när jag åker taxi ut till Arlanda. Vi har
bestämt att träffas vid incheckningen. Det är här vi kommer att träffas för första gången, insikten om en nära förestående dejt – som inte är en speed-dejt, men nästan som en blind-date, där vi för första gången kommer att kunna se varandra i ögonen, gör att temperaturen stiger innanför jackan. Jag inser också att jag inte vet vilken ögonfärg du har, eller vilken frisyr du har. På kortet är du blond och har lockigt hår. Jag blir ännu mer nervös när jag också inser att det finns risk att jag inte kommer att känna igen dig – eller att du inte känner igen
mig. Lugn tänker jag, det blir kanske rätt uppenbart med två desperata mogna personer står och spanar febrilt runt incheckningskön. Vi skulle kanske ha bestämt vi skulle bära en hatt
eller något annan igenkännings tecken – varsin skylt med ”seeking desperat Monica/Jonas”,
haha.
När jag står vid kön och är som mest desperat, uppstår det plötsligt en öppning bland alla
människor, och då får jag syn på dig. Jag känner igen dig direkt – och du ler igenkännande
tillbaka. – Hej Jonas, säger du! Jag får för första gången höra din härliga Värmländska dialekt.
Jag går fram till dig och vi håller i varandras händer och tittar leende i varandras ögon. Efter
en lång stund kramar vi om varandra och jag känner värmen från din kropp. En blyg puss på
mun och vi söker oss vidare i kön mot incheckningen. Vi står i kön och tittar på varandra och ler, jag känner mig glad och ser ännu mer fram emot att få segla 2 härliga veckor tillsammans med dig.
Väl på planet berättar jag om Kroatien, och eftersom det är tidigt på säsongen kommer det
inte vara så mycket båtar ute ännu. Det gör det lättare att vara ensamma på de finare platserna. Vi sitter nära varandra och vi håller i varandras händer – du är vacker och i bra form. Jag har ju kommit igång med träningen och har fått en bättre kondition. Jag hoppas jag inte ska göra dig alltför besviken när du får se mig i badbrallorna. Resan tar två timmar och sista halvtimman vilar vi en stund. Jag känner mig bekväm med dig, värmen från din arm och
ben gör att lusten vaknar till liv, nyhetens behag gör sig också påmind. Till slut kommer vi fram till Split flygplats och efter hämtning av bagage tar vi en taxi till Split marina för att checka in på båten. Vädret är härligt och solen värmer gott. Det är varmt men inte sådär stekande kämpig – lagom as we say in Sweden, haha.
Kommentarer