opposites attract...

De ringprydda fingrarna glider långsamt över den sträva stubben på den fyrkantiga hakan. Stubben blir inte märkbart längre mot den mjuka kvinnohanden som söker sig upp mot den rakade hjässan, över pannans markerade ådror. De grovhuggna ansiktet får en högröd färg när den fylliga kvinnokroppen pressas mot den tatuerade överkroppen. Upphetsat, nästan otåligt, låter han sina händer fyllas av de mjuka kurvorna och kramar med sina starka händer de mjuka skinkorna genom det tunna byxtyget. Han trycker henne mot sig, de stora tatueringarna med fornnordiska motiv som fyller de svällande armarna utgör en skarp kontrast mot hennes ljusa och eleganta kavaj. Han känner hur han sväller innanför de slitna jeansen, kan känna pulsen i sitt underliv som befinner sig i ett tillstånd av myllrande kaos. Hon känner det också och de fylliga läpparna skiljs åt i ett skälmskt leende. De målade läpparna blottar en vit och jämn tandrad som framhäver den mörka tonen i hennes gyllenbruna hud. Det som ger henne sitt exotiska utseende är de markerade ögonbrynen, som går i samma ton som det kraftfulla mörka hårsvall som ramar in det ovala ansiktet, främst karakteriserat av de höga kindknotorna. Hennes blick möter hans och han slås ännu en gång av de förvånansvärt ljusa ögonen, som har en grön ton som producerar en genomträngande blick, trotsig och utmanande.

Han låter sig domineras där de sitter i soffan, hon grensle över honom. Den hand som söker sig ner mot hans byxlinning känns dock allt annat än trygg. Farligt gränsöverskridande över den barriär som skiljer dem åt lirkar den upp metallknappen för att sedan med ett ryck minska det blåa jeanstygets tryck mot hans svällande lem. Provokativt låter hon sina vassa naglar hetsa honom än mer, hans stötvisa andning gör att den kraftiga bröstkorgen rör sig allt häftigare. Hennes ljusa kavaj faller till golvet och de bakåtdragna axlarna får det svarta linnet att strama mot de stora brösten. Hennes händer lämnar hans skrev för ett kort ögonblick och det tunna svarta tygstycket seglar ner och landar bredvid kängornas grova gummisula. Spetsen som håller de fylliga kurvorna på plats går i samma ton som de korpsvarta hårslingorna som gör de tunna banden sällskap över de smala axlarna. De grova händerna som rör sig uppåt, söker, finner, kramar, räcker inte till för att omfånga det mjuka hullet. Han är utom sig av upphetsning, ådrorna pumpar det svallande blodet genom den kraftiga kroppen och fyller den med en hetta som annars bara kan uppstå av det hat som sedan länge etsat sig in.

Hat. De mörka bröstvårtorna pockar på uppmärksamhet mot det skira tyget och hans klumpiga fingrar finner med viss, för honom ovanlig, elegans spännet som känns kallt mot hettan i hennes hud. Mjuka och tunga pressas hennes stora bröst uppåt av hans ivriga händer, hans fingrar nyper i de styvnade knopparna som kröner de mjuka kullarnas toppar. Deras halvöppna munnar möts och smakar på varandras okontrollerade andedräkt, frukten av de intryck deras kroppar lämnar mot de sökande händer som med allt större frenesi rör sig över dem. Hennes mjuka skinkor och lår lämnar hans böjda ben som han tvingas sträcka ut när de smala fingrarna med ett fast grepp börjar hasa den uppknäppta byxlinningen neråt. Naken och oskyddad känner han plötsligt behovet av den tidigare så skrämmande hand som ögonblickligen finner honom, hetsar honom, driver honom närmare gränsen. Den fina linjen mellan deras två världar har sällan varit så åtråvärd och önskad från hans sida, aldrig har han haft så bråttom att känna dess närhet som nu, han kan skymta den i samma ögonblick som hennes mjuka läppar skiljs åt söker honom och tar emot den hårda lemmen. Böjd över honom manar det kulliga landskapet honom att fortsätta framåt, att blottlägga mer av den mjuka huden framför honom. Det främmande tungomålet hennes mun talar är plötsligt förståeligt för honom, det uppmuntrar honom att dra det sandfärgade tyger neråt, att blottlägga det tunna svarta tygstycket som accentuerar persikohalvorna han plötsligt har i sina händer. Nakna. Mjuka. Varma. Dock inte lika varma som hennes mun som gång på gång rör sig upp och ner längs den ådriga hårdheten och slutligen lämnar honom glänsande när hon sträcker på sin smäckra kropp och otåligt för hans ansikte mot sig.

Pärlan som smyckar magens välvda kurva glänser lika mycket som dropparna i den smala alléns täta och mörka kronor innanför den tunna slöjan. Hans heta andedräkt tränger genom den fina spetsen och drar fram som en het sommarvind genom dalen. Det mjuka tyget, så tunt att det verkar som en andra hud och så lätt att det långsamt seglar ner, halvt befriat från gravitationens lagar, hinner knappt falla till golvet innan hennes bens svepande rörelse uppåt mjukt pressar det lena lårets hud mot hans sträva kind. Lika ivrigt som hon nyss gjort pressar han sin mun mot den smala strimman av svart hår och berusas av hennes värme och fukt. Hans händer kramar hennes mjuka skinkor hårt och trycker henne mot sig, galen av en törst som tycks osläcklig. När hon sakta sänker sin kropp neråt kippar de båda efter andan, plågsamt sakta glider den olivbruna kroppen ner tills deras länder möts. Hennes kropps rytm är långsam, magisk, likt en magdansös, den mjuka fukten för honom obönhörligen framåt. Brösten, yppiga och fasta, gungar mjukt i den långsamma dansen som får hennes inres mjukhet och fukt att locka honom längre fram på vägen. Hennes ansikte har ett uttryck av djup koncentration, den halvöppna munnen ger ifrån sig halvkvävda stönanden. Svettdropparna faller från hennes panna ner mot hans kraftiga näsrygg ovanför den sammanknipna munnen. Deras rörelser börjar bli alltmer okontrollerade,

Återigen lämnar hennes kropp honom glänsande och kall. På knä i soffan erbjuder hon denna gång honom att ta henne i besittning. Händerna på de markerade höfterna darrar i vågorna hans stötar skapar i de mjuka kurvorna framför honom. Hennes tunga bröst gungar för varje stöt, de fylliga läpparna lyckas inte stänga inne de allt intensivare gnyenden hon ger ifrån sig varje gång hans hårdhet fyller henne. De dekorerade armarna fjättrar med järnhand den mjuka kroppen som gång på gång sliter sig fri för att i nästa ögonblick våldsamt stöta bakåt. De korpsvarta hårslingorna smeker det svettblanka förvridna ansiktet och över de smala axlarna. Den smäckra ryggen, svettglänsande av den ansträngande rytmen, svankar allt kraftigare och plötsligt stelnar den smala kroppen till, dess rörelser avstannar så när som på de fylliga bröstens gungande för varje stöt med de styva bröstvårtorna pekande ner mot de mjuka soffdynorna. Gnyendet övergår i ett hest skrik och hennes krampaktiga kramande för honom framåt mot deras tillfälligt gemensamma mål, som hon redan nått men han ännu med stormsteg är på väg mot. Det flödar ur honom när hon skyndsamt vänder sig om och tar honom i munnen. Rännilarna bildar vita fåror från de röda läpparna ner mot den avsmalnande hakan och stora droppar faller långsamt ner mot de yppiga brösten som våldsamt hävs upp och ner av den andfådda andehämtningen.