Lurad och bedragen del 15

I dörren står Elaine barfota, iklädd någon form av bylsig träningsoverall. Jag blir förvånad när jag ser henne, hade aldrig kunnat föreställa mig henne i den typen av kläder. Hon tittar på mig och vinkar in mig med handen. Jag går bakom henne in i ett bibliotek där hon sätter sig ned i en fåtölj utan att säga ett ljud. Hon pekar mot en stol där jag sätter mig och hon betraktar mig ingående. Plötsligt tar hon till orda. -Du är sen, säger hon med en kall röst. Jag känner obehagskänslan komma smygande, och hämtar andan för att ta till orda. Elaine för upp ett finger mot sin mun för att visa att jag skall hålla tyst. Jag inser att det är nog bäst att inte säga något. -Det här duger inte Peter, du måste lära dig att komma i tid, fortsätter hon. Hur skall jag kunna lita på dig om du inte kan passa tiderna. -Förlåt, jag hade en buss och en… Längre hinner jag inte. -Tyst, säger Elaine, och hennes ögon bränner i mina. Jag ryggar nästan tillbaka och slår ner blicken, vet inte vad jag skall göra. -Du behöver en uppsträckning Peter, jag förväntar mig fullständig lojalitet från din sida, har du förstått. Jag nickar sakta samtidigt som jag tittar ner i golvet. -Vad kan vi tänka oss för straff för din nonchalans, säger Elaine och lägger huvudet på sned. Jag fattar ingenting, jag vet inte vad jag skall ta vägen. Mina tankar snurrar runt i huvudet på mig. Varför klantade jag till det så för mig och satte mig i denna situation tänker jag för mig själv. Varför kunde jag inte låta bli att surfa på arbetstid, då hade jag inte suttit här nu. Elaine studerar mig ingående och glöden i hennes ögon är kvar. Mina tankar avbryts av att jag hör steg bakom mig, det låtar som skor med klackar på mot parketten. Jag noterar detta och försöker vrida mig om. -Se på mig kommer reptilsnabbt ur Elaines mun. Jag vrider tillbaks huvudet. Jag kan känna närvaron av en person bakom mig. -Du rör inte en fena nu Peter, säger Elaine kallt. Jag sväljer och nickar mot henne. Jag ser hur Elaine lyfter blicken och nickar mot den andra personen. Plötsligt känner jag hur något sänks ner framför mina ögon och det blir svart. Olustkänslan sprider sig i kroppen och rädslan kommer krypande. Jag hör hur Elaine reser sig upp från sin stol, och kommer runt skrivbordet. Jag känner hur någon tar mina armar och för dom bakom min rygg och hur något kallt läggs om mina handleder och hur det klickar till. Jag känner att mina armar är fastlåsta på ryggen. Nu blir jag mer orolig och känner hur paniken stiger i kroppen. -Sitt nu still här, säger Elaine med hård röst. Hjärtat dunkar i kroppen och jag hör steg som avlägsnar sig i rummet. Jag sitter blickstilla och hör min egen andning tydligt och försöker spänna mina öron till det yttersta för att höra om Elaine är kvar i rummet. Efter vad som känns som en evighet provar jag försiktigt att resa mig upp, men upptäcker att jag sitter fastlåst i stolen. Jag sätter mig ner igen och försöker samla tankarna. Vad kommer att hända nu? Vad menade Elaine med straff? Plötsligt kommer Maria upp i huvudet och jag känner hur det börjar spänna i underlivet när bilderna av henne med rektorns kuk intryckt i röven. Jag tvingar mig själv till att tänka på annat, Elaine kan ju komma tillbaks när som helst. Plötsligt hör jag avlägset bort i korridoren steg närma sig. Jag tycker mig höra att det är flera personer som kommer gående. Återigen kommer paniken krypande. Jag spänner öronen till bristningsgränsen. Stegen kommer närmare och nu hör jag klart och tydligt att det är flera personer som kommer gående. Personerna kommer in i rummet och jag hör också ett frasande ljud, som jag inte kan placera. Plötsligt känner jag hur min högra handled lösgörs för att genast sättas fast igen. Jag tar mig mod. -Vad är det frågan om, säger jag och väntar på ett svar. Tystnaden är total men efter några sekunder hör steg och känner närvaron av en som kommer och ställer sig precis framför mig. Jag hör endast ett svagt frasande ljud, och känner plötsligt Elaines svaga doft i min näsa. -Vem har sagt att du skall prata, säger Elaine med iskall röst. -Släpp loss mig nu och sluta med detta tramset, kaxar jag till mig. Jag hör det frasande ljudet igen och känner plötsligt hur det bränner till på kinden då Elaines hand träffar den. -Du skall enbart hålla tyst. Har du redan glömt bort ditt avtal? Väser Elaine fram. -Du tillhör mig nu, hör jag hur hon säger triumferande och tar min haka i sin hand. Förnedringen är total, här sitter jag och blir örfilad av min chef och hör henne säga att jag tillhör henne. -För iväg honom, säger Elaine och knäpper med fingrarna. Jag känner hur någon reser mig bryskt upp och hur jag blir ivägledd av starka händer. Nu är jag riktigt oroad för vad som kommer att hända. Stegen går ut i hallen igen men där viker vi av och jag hör hur en dörr öppnas. Personen leder mig nerför en trappa och jag förmodar att jag är på väg ner i källaren på det stora huset. Ytterligare en dörr öppnas och jag leds in i ett rum, personen släpper mig och går ut genom dörren. Jag hör hur dörren stängs bakom mig. Jag står blickstilla och vågar inte röra mig. Jag inser att om jag försöker det kan jag kanske snubbla på något och falla handlöst framåt och skada mig riktigt illa. Jag blir stående och begrundar mitt öde, när jag plötsligt känner en förnimmelse om att det är någon i rummet. Jag försöker hålla andan för att höra om jag kände rätt. Plötsligt hör jag steg närma sig och jag känner en hand på mitt bröst. -Så du har varit olydig, säger en välbekant röst. Jag funderar på om jag skall svara eller hålla tyst, väljer det senare alternativet. Handen på mitt bröst tas bort och kvinnan går runt mig i cirklar. Jag känner hur hon studerar mig från alla håll och kanter. Plötsligt känner jag hur hon spänner något runt mina handleder och jag hör ett surrande ljud och jag känner att hon släpper loss min ena hand, för att genast kroka fast den i något. Hon gör likadant med den andra armen. Surrandet återgår, och jag känner hur mina armar lyfts uppåt. -Du svarade inte på min fråga, säger kvinnan igen -Jag förstår inte vad du menar, jag skulle komma hit på 30 minuter och lyckades med detta, svarar jag. Kvinnan hånskrattar åt mig rått. -För det första är jag inte du med dig, du skall titulera mig Madame. Och nej, du ringde på dörren 30 minuter och 17 sekunder efter att Elaine hade skickat sin sökning. Då har du inte klarat uppdraget, säger kvinnan med kall röst. -Och för varje gång du misslyckas kommer ett straff att utdelas till dig. Kom ihåg att Elaine äger dig nu och du gör som hon säger, förstått. Jag känner återigen skammen i kroppen, men också en svagt pirrande känsla när kvinnan säger detta. Jag nickar sakta åt henne, och jag riktigt känna hur hon myser åt hela situationen. -Nå, frågar kvinnan. -Ja, Madame, jag, jag har förstått, stammar jag fram. -Bra, säger hon och går och sätter sig i någon möbel av något slag. Hör återigen det frasande ljudet när hon sätter sig ned. Jag hör plötsligt hur dörren öppnas och hur det kommer in en person med ljudliga steg av klackar. Av ljudet att döma tolkar jag det som en kvinna, Elaine? Frågar sig min hjärna och bilden av henne i speceriaffären kommer upp. Pirret tilltar. Personen går fram till kvinnan och sätter sig ned bredvid henne i soffan. Hon säger ingenting. -Då skall vi se vad vi har framför oss, hör jag kvinnan säga. Plötsligt känner jag hur en tredje person börjar knäppa upp mina byxor och paniken sprider sig då jag kommer på att jag har mina latexkläder på mig under. Jag försöker undkomma genom att röra på min kropp, men upptäcker att mina armar inte har så stort spelrum. -Nej sluta, låt bli mig, släpp ner mig nu, hasplar jag ur mig. Jag hör hur kvinnan reser sig och med snabba steg kommer fram, jag hör ett snabbt frasande ljud och känner en svidande örfil igen. Kvinnan går åt vänster i rummet och rotar med något. Hon återkommer och ställer sig framför mig. -Jasså, vem har sagt att du skulle yttra dig, spottar hon fram. -Se så, öppna munnen nu säger hon. Jag tvekar en stund och känner hennes tumme och pekfinger greppa om min näsa. Jag inser att jag måste öppna munnen förr eller senare för att få luft, så jag kapitulerar och öppnar munnen. -Gapa ordentligt, fräser kvinnan åt mig. Jag känner när jag öppnar munnen hur hon pressar in en boll i min mun. Smaken av gummi sprider sig i munnen. Kvinnan rundar mig och spänner fast bollen med två remmar i nacken på mig. -Detta skall väl få dig tyst, eller va säger du, frågar hon. -Mmmmm, är det enda som kommer ur min mun. -Bra! Jag tänkte väl det, skrattar hon och återvänder till soffan. -Fortsätt, säger hon till den tredje personen som är närvarande. Jag inser att det inte är någon mening att kämpa emot längre, utan låter personen fortsätta med avklädningen av mina byxor. Jag rodnar under min ögonbindel då byxorna åker ner och jag inser att kvinnorna ser mina latexbyxor. -Nämen, vad har vi här då, Peter är visst lite kinky, säger kvinnan och jag hör hur dom småskrattar tillsammmans. För första gången så är jag glad över att jag har ögonbindel på mig, jag känner att jag är röd som en tomat i ansiktet. Surrandet återkommer och mina armar sänks sakta ner. Jag känner hur den ena armen släpps loss och hur min tröja tas av mig. Armen återplaceras i sitt låsta läge och den andra armen utsätts för samma procedur. När tröjan är avtagen återkommer surrandet och jag märker hur mina armar sträcks uppåt och utåt. Jag står utlämnad och med armarna ordentligt utsträckta. -Lika kinky på överkroppen säger kvinnan och reser sig med ett frasande. Den andra kvinnan följer efter. Stegen från deras klackar ekar och dom närmar sig mig. En hand sluts om min pung och klämmer till. Jag ryggar bakåt och stönar högt eftersom kvinnan klämmer hårt. -Stå still, fräser hon åt mig. Jag märker att den andra kvinnan har smugit runt mig och smeker min bakdel, och klämmer på mina skinkor. Kvinnorna avslutar det dom håller på med och återvänder till möbeln dom suttit i. -Det är inte mer än rätt att Peter får se vilka vi är här i rummet, säger kvinnan och knäpper med fingrarna mot den tredje personen som finns i rummet. Jag känner hur mitt hjärta börjar dunka i bröstet när jag inser att jag kommer att bli tvungen att titta dessa människor i ögonen om någon minut. Plötsligt känns det behagligt med ögonbindeln som jag har på mig. Den tredje personen kommer fram och knyter sakta upp min bindel, den avlägsnas från mina ögon och jag har svårigheter att se. Ljuset från två starka strålkastare lyser rakt emot mig. Jag kan ana två konturer bakom lamporna som sitter i en soffa. Plötsligt reser sig de två personerna och kommer fram genom ljuset, och jag är på väg att tappa andan….. Fortsättning följer….