Klädförsäljerskan Anna - Hemstadens nyfunna attraktion.

Sommarmånaderna för inte bara med sig grusade förhoppningar om mersoldagar, segling och nattligt utomhussex. De för även med sig möjligheten attpå ett avslappnat sätt resa från storstadsstress och tillbaka till sin barndomsgator.

Att traska vägar där varje meter har ett minne är speciellt. Gå förbi parkendär jag drack min första starköl, skolan bakom vars bollplank jag fick minförsta kyss, idrottsplatsen som skulle göra mig till den nya Thomas Brolin ochde utspridda a-lagarna som näst intill ses som inventarier. 

Med semesterlugn i kroppen och med sinnena vidöppna för retrospektiva intryckvalde jag att spendera en vecka hos mina föräldrar denna sommar, en vecka somförutom ett utvilat sinne även skulle ge mig mitt livs hittills bästa sex.

Jag vandrar shoppingstråket som senaste jag bodde här var mitt, där jag kundevarje centimeter, där jag hejade på alla och var precis så där självgod som ennybliven myndig bara kan vara. Med en större ödmjukhet, mognad och med ettleende på läpparna gick jag förbi killarna som hade tagit min och mina gamlakompisars plats där på caféet. Tänker att om några år är deras världskartaockså mycket större än denna gatan.

Efter att ha passerat gymnasiekillarna går jag förbi min gamla favoritbutik,där kläderna var nya men skyltdockorna de samma. Jag tänker först bara passeramen ångrar mig och slinker in genom den alldeles för smala dörren. Kassan ärtom, vilket kanske är förståeligt då det bara är ett fåtal potentiella kunderutspridda i butiken. Jag hejar på en kompis lillasyster på vägen ner motherravdelningen, skönt att känna igen någon i alla fall.

Efter att snabbt granskat ett något undermåligt utbud av skjortor och tröjorhamnar jag bland jeansen, kanske av gammal vana, men också av insikten att ettpar nya, lite tunnare hade varit en perfekt uppdatering av garderoben. När jagstår där och letar bland jeansen för att hitta storlekar hör jag en röst bakommig säga: -Behöver min herre någon hjälp?

Jag känner definitivt igen henne och jag märker hur hon även känner igen mig.Jag har svårt att tro att hon kan min namn men av artighet börjar hon ändåfråga hur det är med mig och vad jag gör nu för tiden. En lång dialog inledsdär hon växlar frågor om mitt nuvarande liv och mitt tilltänkta jeansköp. Honsäger till och med att hon glömt mitt namn, och hon svarar "Ja visst ja,Erik!" när jag berättar. Inte för att jag tror att hon någonsin kunnat detmen jag låter mig själv bli lurad av hennes snack. Det påstådda intresset förmig och mitt liv gör mig faktiskt lite varm inombords. Och hennes namn då?Svårt att inte veta det då hennes byst förutom ett tunt lager tyg täcks av ennamnskylt med texten "Anna".

När det gäller mitt intresset för ett par nya jeans letar hon vant fram ett heltannat par än de som jag tittat på från början och säger att de skulle passamig, ger mig ett par och ber mig gå till provhytten några meter bort medan honletar fram några andra par med närliggande storlekar. 
-Jag litar på ditt ögonmått, säger jag och går in i provhytten.

Efter att ha hängt för det svarta tyg som täcker öppningen av provhytten fårjag för första gången sedan Annas initiala ord tid att tänka efter. Det varmycket som snurrade, hade hon bara en flirtig säljarstil eller var hon genuintintresserad? Varför har jag tidigare inte upptäckt denna attraktion till henne,eller har jag det och bara glömt bort? Den här varma känslan, är det kåtheteller vad är det? 

Jag hinner precis få på mig jeansen när tyget helt utan förvarning dras upp ochAnna står där och granskar byxorna. Eller är det mina ben hon granskar? Jag harså fullt upp med andra tankar att jag inte ens reflekterat över om jag gillarjeansen eller ej. Men efter en titt i spegeln kan jag konstatera att hon harmycket god smak, jag gillar dem verkligen men de sitter lite tighta över låren,något jag nämner.
-Du ser, du borde inte lita på mitt ögonmått, skrattar Anna. Honlutar sig sedan fram och greppar tyget på ovansidan av mitt lår. Oj det varlite väl fysiskt tänker jag och börjar återigen grubbla över vilka signalerAnna ger mig.

Hon ger mig sedan ytterligare ett par jeans med annan storlek och ställer sigoch tittar på mig. 
-Jag kan ta det paret du har på dig, säger hon. 
Jag tittar lite fundersamt mot henne först och undrar om hon inte ska dra förskynket men börjar sedan knäppa upp de jeans jag har på mig. Glad över atthennes nyliga beröring blodfyllt min kuk på ett sätt som ger den bättrekaraktär under kalsongerna, men inte något stånd jag pinsamt hade varit tvungenatt gömma. Jag viker ihop jeansen så gott jag kan och ger Anna dem, sträckermig sedan efter det nya paret och börjar försöka lirka in mina ben i dem. Utanatt dra för skynket går Anna iväg för att lägga tillbaka de nyligen provadejeansen medan jag sätter på mig de nya. Jag spanar in hennes fylliga menvälformade stjärt när hon går iväg, vart kommer alla dessa underbara formerifrån? 

När jag knäppt sista knappen tittar jag upp mot henne, ser att hon står ochsneglar mot mig. När våra blickar möts börjar hon gå mot mig och frågar sedanhur jeansen sitter. Fan också, jag som trodde vi hade ett moment där, men såkommer hennes säljarsnack igen. 

Men jo detta par satt perfekt, enda problemet är att de är några centimeterlånga något som hon själv verkar ha sett direkt då hon går ner på knä ochbörjar vika upp det ena byxbenet. Hon tittar sedan upp mig mig och säger atthon gratis syr upp jeansen åt mig om jag väljer att köpa dem. Min hjärna gårigång ordentligt när jag ser henne titta upp i mina ögon från denna knäståendeposition och jag kan bara svara att jag givetvis vill köpa byxorna. Hon tarfram nålar och ett måttband och börjar nåla fast de uppvikta benen. Måttbandetbörjar hon mäta insidan av mina ben, förstår inte riktigt vad det ska vara braför men återigen blir hon så där på gränsen fysisk vilket bara späder på dengroende kåtheten inom mig. 

Hon ställer sig sedan upp, säger åt mig att byta om och att hon väntar vidkassan. Återigen börjar jag brottas med mina tankar, detta måste ju varitflirtande. Eller var det de? Hon gick ju bara? Hur ska jag avsluta det här, vadska jag säga?

Jag sätter på mig de shorts jag haft på när jag kom och vandrar bort tillkassan. Jag ger Anna de uppnålade jeansen, hon står där med sitt underbara mednågot pilimariska leende och frågar mig om jag kan komma tillbaka vid vid kvartöver sex. Jag tittar mot dörren och noterar att affären bara har öppet tillprick 18, något jag nämner för henne. 
-Dörren kommer vara låst, det är bara att knacka några gånger så kommer jagoch öppnar. Lovar att du kommer bli mycket nöjd med jeansen.

Hon ger mig sedan ett stort leende och försvinner in i dörren med skylten"Personal" på.


Vill ni läsa fortsättningen?