Gun var en kvinna som alltid visste vad hon ville. I sina tidiga fyrtioår, efter många år av att ha lagt sitt liv och sina drömmar åt andra, hade hon bestämt sig för att leva för sig själv. Och det var inte bara en mental förändring; hon kände en nyfunnen frihet som var omöjlig att ignorera.
Den varma kvällssolen silade genom fönstret, och Gun satt vid sitt köksbord med en kopp te. Hennes blick rörde sig längs de böljande kullarna utanför fönstret, men hennes tankar var någon helt annanstans. En känsla av längtan hade växt sig starkare i henne på sistone – en längtan efter något mer än de vardagliga rutinerna, en längtan efter passion och närhet.
Det var då hon hörde dörren ringa på. Hon reste sig långsamt och gick mot hallen, där dörren stod på glänt. På trappan stod Erik, en man hon känt i många år men aldrig riktigt hade sett på det sättet. Han var där för att hjälpa till med några småsaker runt huset, men Gun visste redan innan han hade öppnat munnen att denna kväll inte skulle bli som alla andra.
"Jag... jag hörde att du behövde hjälp med att få upp några tunga saker," sa Erik, hans röst lite osäker men ändå fylld med något mer.
Gun log, en förförisk glimt i ögonen. "Kom in," sa hon, och för första gången tänkte hon inte på det vanliga vänskapliga sättet de hade interagerat tidigare. Hon ville ha mer. Mycket mer.
De satt vid bordet, deras samtal började lättsamt men snart märktes att luften mellan dem blev tätare. Erik hade alltid varit tilldragande, men Gun hade inte insett hur mycket tills nu. Hon lade märke till hans händer, de starka fingrarna som förtjust rörde vid glaset, och ett plötsligt rus av hetta vällde upp i hennes bröst.
"Erik," sa Gun, hennes röst låg nästan som ett smycke i rummet, "Jag har tänkt på dig på ett annat sätt senaste tiden."
Erik höjde blicken, förvånad men också intresserad. "Och hur är det?" frågade han, hans röst nu något mörkare.
Gun lutade sig fram, hennes kropp nära hans. "Jag tror att jag vill upptäcka vad vi kan vara tillsammans," viskade hon och lade en hand på hans. Känslan var elektrisk.
Han var inte den som backade undan från en utmaning. Hans ansikte kom närmare, och innan någon av dem visste ordet av var de fångade i en kyss, en kyss som var fylld med all den längtan som de båda hållit tillbaka under så lång tid.
Deras kroppar möttes, och det var som om varje rörelse, varje beröring, var en upptäckt av något helt nytt. Gun kände hur hennes sinne blev ljust och hennes kropp fylldes med värme och passion. Hon släppte ut alla de känslor hon hållit inom sig, och i den stunden var inget mer viktigt än nuet.
Erik kände samma sak. Hans händer rörde sig över hennes kropp, långsamt och säker, och varje beröring fick Gun att känna sig mer levande än hon hade gjort på länge. Deras kyssar blev mer intensiva, mer desperata, som om de båda var rädda att förlora detta ögonblick av ren närhet.
När de till slut föll samman på soffan, andfådda och med hjärtan som slog i takt, kände de båda att detta var början på något som inte gick att stoppa. Gun var inte längre bara en kvinna i sina fyrtioår, hon var en kvinna som visste vad hon ville – och hon ville mer av Erik.
De lät tiden stå still, för i den stunden fanns bara deras kroppar, deras längtan, och en förälskelse som var på väg att blomma på ett sätt de aldrig kunnat föreställa sig.
Kommentarer