Jag smällde en fluga på benet. Nyrakade, för hans skull. Det va mycket jag skulle kunna göra för hans skull. Jag satt i en slänt på en hög kulle mitt i skogen just för hans skull. Jag kände mig fånig när tiden gick. Batteriet hade dött innan jag ens nått fram.
Plötsligt hörde jag en bil, dånet och ljudet från däck rullandes i grus kom närmare.
Jag kände hur pulsen började slå hårdare. Va det han? Snabbt en klunk vatten, jag torkade mig mellan benen då jag inte bar några trosor, ville fan inte att han skulle känna att jag va våt, att fukten redan letat sig fram. När jag rörde vid ......... gjorde inte saken bättre. Jag kände det strama åt, hur hela allt drog sig inåt i det ack så igenkännande krampandet..
Jag rättade till klänningen..... ljudet av en bildörr som slogs igen. Hörde hans röst då han verkade prata i telefon. Denna rösten. Rösten som fick varenda hårstrå på kroppen att resa sig. Nu kom känslan igen. Faaaaan!
Jag tittade upp, där kom han med vit t-shirt, keps och de bra åtsittandes skogsbyxorna... Han som jag mötte, då, för 17 år sedan. Han lyfte huvudet och våra blickar möttes.....
Kommentarer