Jag ligger på knä och håller fram min högra öppna hand mot M. Hon lägger stenen med fossilmärken i min hand och jag slutar mina fingrar runt den.- Tack älskade Madame, säger jag med sänkt blick. Sen öppnar jag handen och kysser stenen ömt som ett tecken på vördnad. I och med att jag fått tillbaka stenen så står M och jag på samma golv. Vi är två kvinnor som respekterar och älskar varandra och maktförskjutningen är lagd åt sidan för den här gången. Nu kan jag se M rakt i ögonen och när jag gör det ser jag en värme och glädje stråla emot mig. Inom mig känner jag en stor tacksamhet och jag går fram och kramar om M och jag pressar min kropp mot hennes under en lång, lång rofylld och närvarande stund. - Kom vi sätter oss i soffan, säger M till slut. Vi har lite att prata om. M sätter sig i ett hörn och jag sätter mig bredvid och lägger mitt huvud mot hennes axel. Hon tar min hand i sin. - Har du möjlighet att berätta vilka känslor och tankar du har just nu, frågar M lugnt. Hon ger mig tid så jag kan känna efter och få någon ordning på mina tankar. Vi vilar i tystnaden mellan oss. Ibland kan tystnaden vara så rogivande. Jag tittar på fotografierna på Ms vägg framför mig. Ser på dom fantastiska bilderna från Hurtigrut resan i Norge. Försöker föreställa mig hur otroligt mäktigt det måste ha varit att få glida fram genom dom olika fjordarna och få uppleva allt det vackra. Och sedan dom små sandalerna i blått som står på en grindstolpe på Öland och som antagligen har tillhört en lite pojke som glömt dom kvar på sjölandet. Och någon upphittare hade ställt dom på grindstolpen. Undrar vad den pojken gör idag och vem han var. Först försöker jag fokusera på mina känslor som spontant dyker upp. Jag försöker sätt ord på dom. Jag låter mina tankar och frågor få vila i hjärnan ett tag till. Låter mina känslor ta över istället. Jag väljer att försöka beskriva min känslor i enstaka ord. - Dom ord eller begrepp, säger jag till slut, och räknar upp dom har ingen inbördes ordning utan dom kommer bara som jag känner. Skam, Flyga, Liten, Uppfostran, Plikt eller lydnad, Roller och Duktig. M lyssnar bara. Jag känner att hon nickar så jag vet att hon lyssnar. Det blir tyst och jag förstår att M vill att jag ska fortsätta. Jag kan inte slita blicken från den vackra cognacskupan från Orrefors som står i sin värmare på den vita hyllan. Jag hade ingen aning om att det fanns speciella värmare till dom glasen. Jag brottas hela tiden med min skamkänsla och behov att vara en duktig flicka. Jag misstänker att det har med min uppfostran att göra. Det gör att jag får skamkänslor hela tiden. Jag får det när jag ligger över dina knän och får smisk. När jag blir bunden i stolen när du har ditt förhör. Men jag vet inte om skammen hör ihop med att jag får en känsla av att flyga när du smiskar mig eller ännu mer när du ger mig pisk med Miss Painful. Det finns ett talesätt att fina flickor gör inte sånt. Om det är kopplat till känslan av att vara en duktig flicka är jag inte säker på. Jag känner att på något sätt hör dom ihop. Egentligen vill jag inte ha känslan av skam men den finns där i alla fall. Och jag är inte på det klara med vad den gör med mig. Om det är ett budskap och vill berätta något om min personlighet. Jag tystnar och M säger åt mig att fortsätta med nästa ord som är flyga. När jag ligger över dina knän så samtidigt som jag känner enorm närhet så känns det som jag lyfter från ditt knä. Det är en så stor och mäktig känsla. Att sväva skapar en spänning inom mig. Som om jag är på väg på äventyr. Det är nog ett bra sätt att beskriva min känsla. Att vara på väg. Jag vet inte var jag ska landa och det höjer min känsla ännu mer. Dina daskar skyndar på mig på något sätt. Att du också vill att jag ska flyga eller sväva iväg. Jag är inte säker vad jag kan lära mig men det är en väldigt skön känsla och som jag vill stanna kvar i. Du distraherar mig med sköna smekningar och ibland viskar du saker i mitt öra. Konstigt nog så blir jag inte ledsen utan jag accepterar din vilja. Att du har stenen och har förmågan och makten att styra mig. Jag tror att tryggheten hos dig och vår relation gör att jag accepterar dina beslut och val. Det är konstigt att jag inte får en känsla av ambivalens mellan att bli styrd och få sväva iväg. Vi minns det här så får du prata om att vad liten innebär för dig, säger M och kramar min hand.
Liten, säger jag, medan jag funderar på varför det ordet dök upp i medvetandet. Vad menade jag egentligen med ordet. Jag funderar om det betyder att jag vill bli liten och slippa ta ansvar eller om det betyder att jag vill uppleva något från min barndom. Det första jag kommer på är när jag som
I huvudet av en undergiven kvinna (Del 3) 2
liten fick krypa upp min mors knä. Där kände jag hennes värme både mentalt och fysiskt. Det skapade på något sätt en trygghet och en inre lugn känsla. Jag minns inte vad vi pratade om då, men det är tillfällen som skapar en känsla av glädje inom mig idag. Jag tror att det byggde upp en trygghet hos mig. Kanske var det början på det som senare skulle bli att jag blev en duktigt flicka. - Varför tror du det, frågar M , och försätter. Är det inte andra faktorer som skapar duktig flicka syndromet. Ett behov av bevisa att du lever upp till dom förväntningar som finns både uttalade och outtalade från dina föräldrar eller andra vuxna. Kombinerat med att du då upplever en bekräftelse av att du just är en duktig flicka. Men det handlar också om att du ställer egna krav på dig själv. Mycket av våra beteenden är inlärda. Sitter inkodat i vårt undermedvetna. Och duktig flicka är ett inkodat beteende. Liksom mycket av våra sexuella preferenser. Så har jag inte tänkt på det, sa jag. Mycket som vi gör tycker vi ofta bara händer automatiskt. Men dom flesta av våra val är inlärt och inkodat i vårt undermedvetna och som gör jobbet när alla val behöver göras. Annars skulle vi inte orka leva. Ungefär som när vi kör bil och vi upptäckter att vi har kommit hem, men minns inte hur vi gjorde det. M nickade och log mot mig. I dina fantasier och drömmar finns en hel del från ditt undermedvetna. Alla tankar du tänker är valda av dig. Antingen av ditt medvetna eller ditt undermedvetna. Sedan tystnar M så jag inser att jag ska fortsätta. Jag ser bilder i mitt inre hur jag försöker föreställa mig hur jag medvetet inför allt som jag måste bestämma mig för står och funderar ett tag. Det blir på något sätt rätt komiskt så jag ler åt mig själv.
Ordet uppfostran formas i min tanke. Ett ord som både ger mig en känsla av njutning och glädje men också en känsla av skam och förnedring. Uppfostran i form av vägledning ger mig glädje och en inre tillfredsställelse. Olydnad ger mig en känsla av skam. Jag minns min fars intensiva blick när jag varit olydig i hans ögon och hans värld. Han skrek aldrig eller gormade utan pratade alltid med små, små bokstäver då. Det var som is på väggarna då. Så uppfostran betyder så mycket olika känslor. Jag vill inte jämföra dig med min med far, men han finns där långt inne i mitt medvetande och påverkar mina upplevelse av olydnad och formen av uppfostran. Jag upplever hela situationen med M och mig handlar om uppfostran. Kanske är det så att dominans och underkastelse bygger på begreppet och är ett fundament för just det som händer mellan mig och dig. När jag får stå på alla fyra klädd i höfthållare och strumpor så ger det mig olika känslor. Skam för att jag som vuxen tycker om att underkasta mig dig. Jag rodnar när jag tänker på det. Att bli fostrad av dig och att våga slappa taget om viljan att styra och visa mig vara en ansvarsfull människa. Stolthet för att du tycker om det du betraktar. Åtminstone är det den känslan jag känner. Jag har svårt att skilja om du ser mig som ett objekt eller en levande aktris och kvinna. M svarar inte på frågan. Tystnaden omsluter oss men jag upplever den inte som hotfull. Jag vill mig kvar och fokusera på ordet uppfostran. Jag försöker verkligen att känna efter vilka känslor som utspelar sig i min själ. Jag kommer tillbaka till känslan av skam men också att olydnad skapar en spänning inom mig. Olydnad ger mig känslan av äventyr och den dynamik som då bildas. Ambivalensen som uppstår när jag tänker på ordet. Kluvenheten för att det för mig tillbaka till mina föräldrar och främst min far. Är det så att jag vill bli uppfostrad och att jag mår bra av det? Jag skyggar lite för den frågan och vill nog inte ha ett svar för det svaret skulle nog störas av mina duktig flicka känslor.
M tittar på mig och säger Roller, men fortsätter inte utan väntar på mig. Jag tittar ner på soffbordet framför mig och den vackra blå kaffekoppen från De konglige och Blå måsen som serien heter. Kan inte låta bli att beundra elegansen och det otroliga arbetet bakom koppen och det lilla fatet. Den påminner om min mormor. Kvinnan som var en stor varm kram. Hennes kloka ögon som för det mesta alltid skrattade och log. Hos mormor kände jag mig trygg och sedd. Ser henne framför mig sittande i sin gungstol och med mig på golvet lyssnade på när hon läste sagor. Hon fyllde min själ med vackra och spännande bilder. Jag måste mig tillbaka till ordet. Jag upplever att i vår värld pratar många om att dom har vissa läggningar som en livsstil. Jag har svårt att ta till mig det sättet att se dominans och underkastelse på. Konsekvensen skulle bli att jag som undergiven inte
I huvudet av en undergiven kvinna (Del 3) 3
skulle ha något inflytande över mina val. Att M skulle få bestämma allt och att jag skulle bli en levande robot. M kallar vår dominans och underkastelse för dominansteater och att jag är en aktris på den teatern. Då blir det begripligt för mig. I våra liv så spelar vi olika roller. Jag spelar rollen som till mina barn. Jag spelar rollen som en arbetande kvinna på ett arbete som jag tycker om. Jag spelar rollen som aktris på en speciell teater. Rollen som dotter till min egen mor som nu börjar bli gammal och behöver stöd och hjälp. Och då blir min roll som aktris i en föreställning som just nu inkluderar två kvinnor. Om det blir fler aktriser i framtiden vet jag inte. Men jag vet att M har ett tema på sin teater. Ett tema som handlar om lust och lustens njutning. Jag hade i början svårt att ta in att lust är större än sex. M har fostrat mig till att njuta av allt som är lust för mig och för M. Det är anledningen till att jag är mån om att alltid bära vackra underkläder för jag vet att M njuter av att se mig klädd så. Det är en del av hennes lust och dessutom som så skapar det en känsla av att lyda och bli bekräftad som duktig aktris. M har sagt att det är bara jag som kan bekräfta mig själv. Jag ser inte vår teater som en terapi men den har utvecklande egenskaper när vi genomför vårt spel eller spelar våra roller för jag upptäcker sidor hos mig själv som jag antagligen inte hade upptäckt annars. Jag tar M:s hand och trycker den mjukt och försiktigt. Vill visa M att hon betyder mycket för mig och har betytt mycket. Jag tittar upp och våra munnar möts i en lång och intensiv kyss. Ibland är övergången mellan roll och att vara sig själv hårfin. Jag vet inte ens om det finns en gräns. Jag tittar upp ser in i M.s ögon, Hon vet att jag förväntar mig något men det kommer ingen kommentar nu. M har lärt sig att lyssna. Hon ger inga råd. Hon talar inte om för mig vad jag ska känna och hon låter mig göra det som behövs. Det kan ju vara därför många väljer att be. För hen som sitter i herrens sal bara lyssnar. Jag vet att jag måste komma med svaren själv till M och då kommer vi att prata om svaren. Det får mig att tänka på Pär lagerkvist och dikten
Kommentarer