Fiket vid sjön

(påhittad mest från min fantasi, men en gnutta sanning från något jag iaktog på ett café för en tid sedan):

Mannen stegade in på kaféet där dom bestämt träff, han går fram till disken och beställer en kaffe och en gräddbakelse, för det får honom att tänka på den söta kvinnan han ska träffa alldeles straxt.
-Det blir 74 kronor säger expediten, mannen stoppar in sitt kort i kortläsaren och ska betala, men det vill sig inte.
Mannen känner sig osäker över att kortet inte fungerar, men han avbryts.
-Inte nu igen... expediten ber om ursäkt för det inträffade.
-Jag ringde supporten i förra veckan om precis samma sak, två gäster blev jättesura och gick härifrån när jag frågade om dom kunde betala kontant, "det finns ingen som använder det längre", han var så otrevlig och jag blev så ledsen, vad kunde jag göra...?
-Jag har kontanter och är på gott humör replikerade mannen, inte behöver du bli ledsen över det, sa han och log mot henne.
-Det var snällt sagt, svarade den kvinnliga expediten.
-Så där ja, här är det en hundring, behåll växeln vetta.
-Tack, det är nog över fem år sen någon gav dricks, alla betalar ju med kort numera.
-Jag sätter mig nere vid fönstret mot vattnet om någon skulle fråga...
-Aha, du har en dejt, fyllde expediten i.
Mannen gick och satta sig vid bordet, men samtidigt log inte kvinnan bakom disken längre, hon såg nästan ledsen ut. Mannen hon nyss fått så fin kontakt med skulle uppenbart möta en annan kvinna här och nu... mitt framför ögonen på henne, mannen var alltså öppen för kärlek, det sved i hennes hjärta.

Det gick tio minuter, det gick tjugo, det gick tre kvart... mannen hade nu druckit både tre- och fyrtår med kaffe, han såg inte så munter ut längre, han började fippla med telefonen och såg sen ut som en ledsen hund... han sa lite tyst för sig själv:
-En lek - att se om hon kunde nå ända fram till en dejt... hon hade aldrig haft någon avsikt att komma. Mannen släckte ner mobilen och insåg att kafëet nu skulle stänga.
-Förlåt mig, men jag råkade höra vad du sa...
-Jo, ja... mannen hade svårt att hålla tårarna borta, och gjorde det inte heller... han grät verkligen.
Kvinnan gjorde nu något som hon aldrig gjort förut - hon tog mannens händer och sa:
-Jag är hungrig och tänkte göra varma mackor ikväll, vill du dejta mig istället? Hon blev illröd i ansiktet och började undra vad som flugit i henne.
-Eh... vill du det? Frågade mannen med en darrande röst.
-Jo... det var så länge sen... Hon började nu undra om hon blivit fullständigt galen - säga så där åt en fullt främmande karl, nu ännu mer illröd i ansiktet än någonsin.
-Nu måste jag stänga, vänta på mig ute i bilen, så åker du efter mig sen...

Bilfärden varade i en evighet upplevde mannen, men klockan i bilen hade bara gått 5 minuter. Dom svängde in på hennes garageuppfart och dom klev ur bilarna, gick mot varandra men ingen sa något, dom möttes i en kram som övergick i ett kyssande...

Dom kom innanför dörren.
-Nu ska du få... varma mackor, sa hon och retades med honom, samtidigt som hennes blick sa något mer.