Ella-del1

Detta är inte en bdsm-novell i vanlig bemärkelse, utan handlar mer om hur bdsm av rent misstag kan bli ett konstigt redskap i att försöka hantera svåra och jobbiga situationer.
I centrum står Marco och Ella som i en tårdrypande historia på olika sätt försöker hantera sin kärlek i ett struligt liv, genom att använda dominans och smärta som redskap.




Jag svepte med blicken genom rummet samtidigt som jag skrattade åt Martins skämt om den praktiska fördelen av att ha analsex med en gris.
Poängen gick inte alls upp för mig. Kanske inte för någon i rummet, om det ens fanns någon. Men Martins sätt att berätta historier med sitt stapplande språk, och sina yviga rörelser var roligt i sig, så en poäng behövdes inte alltid.
Framför allt inte framåt midnatt, som klockan var nu. Vi hade krökat sedan femsnåret utan att röra oss utanför lägenheten. Och ett par tre av polarna låg redan utslagna på olika ställen: Frank ute på toaletten, halvvägs in i duschen. Tony inkrupen bakom den slitna tresits-soffan. Och Anna som mer eller mindre hölls uppe av Tomas där hon satt lutad i soffan.
Jag svepte med blicken igen och försökte undvika hörnet inne vid fåtöljen där Hon satt. Det var fan inte lätt att ständigt låssas som att jag inte såg henne. Göra henne osynlig, samtidigt som man tittade på alla andra och pratade med dom.
Jag hade önskat att Hon inte var här. Eller. Jag tänkte efter. Det hade jag nog inte. Men det var svårt att bestämma sig.
Tomas lösgjorde sig från Anna, skruvade av korken på dunken, och hällde upp den grumliga vätskan i mitt glas som redan gjort besök där ett antal gånger under kvällen. Tomas var alltid givmild med det hembrända. Men någon gång önskade man att det gick få något att dricka som smakade gott. Fast så här dags spelade det ingen större roll förstås, så jag lät min lilla flaska whisky ligga kvar i plastkassen vid mina fötter och nöjde med Tomas smörja.
Jag tog lite groggvirke ur colaflaskan. Det var ljust the-färgat nu, efter att vi börjat späda ut det för ett par timmar sedan. Sedan tryckte jag ute en stadig klick tandkräm i glaset och rörde om med en penna, för att få det att lösa upp sig. Utan tandkräm gick det nästan inte dricka Tomas sörja alls, det hade vi alla lärt oss med tiden.
Plötsligt hörde han ett litet skrik och jag vände sig mot ljudet. Det var Hon i fåtöljen som skrikit till när Andreas, eller Stocken som han också kallades hällde, lite folköl över henne.
Det högg till lite inom honom. De såg ut att ha kul i hop, Stocken och Hon. Han hade medvetet satt sig på en uppochnedvänd läskback för att komma nära henne och Hon knuffade undan honom skrattande när han kom allt för nära, viftande med sin tunga, som tecken att han tänkte slicka på henne som en hund.
Ett behåband hade fallit ned över hennes axel, och det var nog för att det skulle ila till lite där nere i honom, trots all spriten.
Han reste sig upp och gick ut i köket, ut på balkongen och knackade fram en cigg ur det knöliga paketet han hade i bröstfickan.

"Är det här du gömmer dig?" Tomas och Anna kom rasande ut på balkongen en stund senare, tätt i hopslingrande.
"Mmm." Jag såg upp mot den gnistrande iskalla rymden ovan och släppte ut en puff med rök.
"Mår du inte bra lilla gubben. Är det Tomas mumma som gjort dig lite pömsig kanske". Anna höll sig fortfarande fast i Tomas och försökte fokusera mig med blicken. Hennes huvud vickade fram och tillbaks medan ögonen glasartat höll en helt annan riktning.
"Äh, den där sörjan känns ju inte för ens man pumpar in den i röven med cykelpump!" Svarade jag, och Thomas flinade gillande så den stora glipan där hans vänstra framtand suttit lyste tomt.
"Du tänker för mycket Marco!" Sa han sedan och sträckte sig efter ciggen i min bröstficka och tog sig en innan han stoppade tillbaks paketet i min ficka.
"Äh, han knullar för lite, det är det som är problemet!" Utropade Anna på sitt vanliga vulgära vis och försökte greppa mig om kuken.
Tomas såg inte det minsta besvärad ut. Det var inte mycket som besvärade honom. Inte mig heller men jag stördes av tjatet från Anna om det där med att knulla.
Jag tänkte säga något. Men Anna hade redan vänt intresset mot Thomas igen, och de hånglade ohämmat. Hennes hand masserade hårdhänt honom i skrevet och han hade fått fram halva hennes bröst innan han tog paus och tog ett bloss på ciggen.
Vi sa inget på en lång stund. Utan stod där i den iskalla decembernatten och tittade på de gnistrande stjärnorna.
Jag tog ett sista sug på ciggen, kastade ut den i snön och gned mig lite om mina bara armar innan jag gick in i köket igen. Tomas klarade sig utan mig.

På vägen ut från köket kom Jenny vacklande med sin vanliga upphetsade fylleuppsyn. Jag rundade henne och fick en smäll över ena skinkorna med nitbältet hon bar i handen. Sedan sjönk jag ned på den rangliga köksstolen i vardagsrummet där jag suttit förut, lagom för att se att det sista ur min grogg rinna ned i halsen på Stocken. Jag suckade lite, men var inte överdrivet ledsen för att få dela med mig av den sortens grogg.
En stund senare var vi på väg. Sista bussen var i antågande och vi var som vanligt ganska sena. Det fumlades med kängorna i den dunkla hallen och sedan ut i den iskalla decembernatten.
Det blev som vanligt stökigt. Det brottades, kastades snöbollar skreks ramsor och Jenny ramlade på sitt breda bakdel efter ha halkat på en förrädisk fläck is.
Bussen kom. Chauffören såg så där bedrövad ut som bara busschaufförer kan göra när ett tiotal slitna figurer med långa tuppkammar, nitar och kläder som såg ut att mögla av kroppen, omgärdade av total kaos, ville ta sig på bussen med de nästan tömda ölkassarna i högsta hugg.
Han såg ut som att han tänkte säga något först. Men suckade djupt och lät oss stiga på utan att bry sig om betalningen.
Vi klämde i hop oss där bak i den i övrigt halvfulla bussen. Sist på kom Hon på och hade svårt att hitta en sittplats bland alla andra. Anna knuffade raskt ned henne i mitt knä.
"Där kan du sitta! Marco vill ha lite fitta. Det sa han till mig förut!" Utropade hon lite triumferande och nöjd över att få in en poäng på mig. Jag hade alltid undrat varför hon älskade att hacka på mig, på det där viset.
Och när min ofrivilliga gäst i knät försökte resa sig upp och gå, Puttade Anna hårdhänt ned henne igen. Hon gav upp och vände sig ett halvt varv fortfarande sittande i mitt knä och såg på mig.
"Är det okej Marco". Undrade hon. Jag tittade inte upp på henne, utan min blick fastnade i de runda kullarna rakt framför mig, som nu upptog hela mitt synfält på ett sätt som var mer än definitivt.
"Sure!" Sa jag och harklade mig lite, eftersom jag tappat lite av tråden då jag plötsligt övermannades av de kvinnliga formerna.
Hon satt kvar så resten av resan och snackade med sin tajtaste polare Lula.
Jag kunde inte undgå att se varenda lite skiftning i den mjuka porslinsvita huden framför mig. Hur överdelen av hennes byst svällde i den svarta behån och hur den slitna gamla omgjorda t-shirten med Wattie på ramade in halsen och överdelen av armarna som nu syntes tydligt när skinnjackan glidit upp lite.
Det strålade värme ut från henne och hon luktade läder, gammalt vin och färsk svett. Och helst av allt ville jag bara slå armarna om henne.

Hon hade inte alltid varit "Hon". Fram tills för några veckor sedan hade Hon varit Ella. Gamla goa Ella. En av mina närmsta vänner sedan flera år tillbaks.
Vi hade delat på åtskilliga paket med makaroner, sista folkölen, sista ciggen i paketet.
Kort och gott hade vi ganska mycket i hop. Men det var på den tiden hon var Ella.
Nu var hon "Hon" helt enkelt. Som om det skulle vara mindre jobbigt om jag inte använde hennes namn.

Det var ett halvår sedan vi båda började inse att det fanns något mer mellan oss än bara vänskap.
Vi hade känt varandra så länge att vi inte riktigt förstod att det kunde bli så. Och en natt i början av juli när ett störtregn oss tätt i hop under taket på ett cykelställ började vi helt enkelt hångla.
Det hela höll i en knapp vecka, sedan efter lite fånigt tjafs mellan oss hittade jag henne i armarna på en av mina värsta ovänner, Bullen.
Och även om det hade gått nästan ett halvår, och hennes strul med Bullen inte resulterat i något, så pratade vi knappt med varandra längre. Lite kanske för att jag tröstat mig med ett par andra tjejer efter henne.
Men nu satt Hon där i mitt knä igen. Och det värkte i mig av lust att slå armarna runt henne, borra in ansiktet mellan hennes bröst och känna värmen från hennes kropp.

Bussresor så här dags på kvällen var alltid kaotiska, och bytet till ny buss nere på stan, än värre. Men polarna försvann en och en åt olika håll, gåendes och på olika bussar. I röran upptäckte vi att Jenny hade skadat sig mer än vi trodde då hon ramlat, och några av oss, jag, Lula och Ella följde henne till akuten där vi satt och väntade en god stund innan Jenny kom ut med ett stort bandage om handen.
Lula hjälpte henne hem och plötsligt stod jag ensam där med Ella på en iskall sjukhusparkering långt efter att sista bussen hade gått. Vi hade båda långt hem, och ingen av oss pengar till taxi.
"Fan också!" Svor jag och huttrade i min tunna skinnpaj. Ella stod bara tyst med armarna runt sig själv och stirrade ned på sina slitna kängor. Hon såg mer blåfrusen ut i sin lilla jacka än vad jag förmodligen gjorde. Och en våg av medkänsla bubblade upp inom mig. Jag började gräva i fickorna.
"Ha! Jag har nyckeln till replokalen med mig!" Utropade jag, och Ella tittade upp på min hand som fiskat upp ett par nycklar djupt nere i fodret på jackan.
Replokalen låg betydligt närmare än det var hem till oss, och så här dags var det förmodligen ingen som repade. Helt säker var jag inte, eftersom mitt band splittrats för några månader sedan och jag inte höll riktigt koll på vilka som repade där numera.
Men det var i vilket fall det bästa jag kunde komma på nu, och Ella tycktes hålla med, eftersom hon började gå bredvid mig utan att säga något.

Det blev en tuff promenad ändå, i kylan och snön. Det tog oss säkert 15 minuter att ta oss dit, och då vi kom fram hackade vi tänder av köld båda två. Ella värst.
Jag låste upp dörren till det gamla fallfärdiga huset som innehöll fler olika replokaler, inte bara våran. Det var stökigt redan i trappan upp till övervåningen där vår lokal låg. Men när vi kom in i vår egna replokal övergick oordningen i direkt soptip.
Det var skräp över allt. Gamla ölburkar, porrtidningar, spelningsaffischer, trasiga trumset, snus, fimpar, gamla kläder, pizzakartonerg, trasiga stolar och säckar med skräp. Överallt var det belamrat med skräp och spelprylar.
Ella gled ned på det som en gång varit en soffa medan jag arbetade mig fram till elementet för att se om det gick att höja temperaturen. Det var varmare än ute, en inte speciellt varmt.
Jag gick på jakt utanför lokalen och hittade en packe gamla värmeljus som jag placerade ut i stora högar där det såg som minst brandfarligt ut, innan jag tände dom.
Sedan sjönk jag ned bredvid Ella. Hon skakade fortfarande.
Jag grävde i kassen och fick fram en liten flaska whisky som jag sparat på när Tomas så frikostigt bjudit på det hembrända. Jag vred av korken och sträckte fram den mot henne.
Hon tittade upp på mig med ett hundvalpsliknande uttryck i ögonen och tog emot flaskan med darrande händer.
Jag såg på när hon drack. De fladdrande ljuslågorna fick hennes bleka hy att leva upp och glöda. Det svarta sminket som hade lösts upp fick ögonen att se helt svarta ut, så när som på en reflex mitt i pupillen. Fan vad fin hon var.
Hon tog en djup klunk till och vände sig sedan om, stel som en robot. Sedan var hennes läppar på mina, innan jag ens örstod vad som hände.
Vi var så frusna att vi knappt kunde komma åt varandra. Men våra munnar förenades och smaken av whisky brände än i hennes mun och fortplantades till mig.

Något generade drog vi oss i från varandra efter en stund. Det blev tyst en lång stund och jag såg inte hennes ansikte där hon satt i halvmörkret.
"Förlåt." Sa hon sedan. Det var det första hon sagt sedan vi kom ut från sjukhuset. Ja faktiskt det första hon sagt till mig sedan hon frågade om det var okej att sitta i mitt knä på bussen.
Hon förklarade inte närmare vad det där "förlåt" betydde. Men någon stans inom mig förstod jag att hon menade de där sakerna som nu var ett halvår gamla.
"Förlåt själv." Sa jag, eftersom jag onekligen kände att jag varit minst lika dum som hon.
"Nej." Sa hon och skakade lätt på huvudet.
"Men jag var..." Jag han inte ens påbörja meningen innan hon satte fingret över min mun och skakade på huvudet med en blick som jag mer än väl kände igen."Schyy." Väste hon tystande mellan läpparna, och satte ett finger över min mun, i ett tecken på att det var slutdiskuterat.
Vi satt så en stund utan att någon av oss gjorde ett försök att prata igen. Sedan kröp jag ned i änden av soffan och satte mig mot armstödet.
Ella kom efter. Hon satte den lilla whiskyflaska som nu var så gott som tom, mot mina läppar och hällde. Den starka spriten brände till och lade sig fint nere i min tomma mage.
"Kom här ska jag värma dig." Sa jag och särade på mina ben så hon kunde sätta sig mellan dom, nära mig. Jag lade armarna om henne i en omfamning bakifrån. Hennes jacka var som is. Det tunna, slitna lädret med nitarna på. Jag rös till av beröringen.
"Sabla jackor. Det blir snart en dunjacka i det här klimatet." Muttrade jag.
"Börjar du bli gammal." Skrattade hon tyst.
"Mmm. Jag känner mig gammal. Tillsammans med dig känner jag mig uråldrig."
"Med mig? Vad har jag med din åldersnoja att göra?" Undrade hon. Ella hade alltid retat mig eftersom hon var den yngre av ås. Hela ett år yngre.
"Men vi har gjort så mycket. Hunnit med så mycket tillsammans. Det får mig att känna mig gammal." Svarade jag.
"Ja, det kanske ligger något i det." Sa hon. Och vi tänkte nog båda på de tillfällen då vår vänskap hjälpt oss genom svåra situationer.

Vi satt så en god stund och lyssnade på köldens knäppande i det gamla huset, sedan böjde jag mig fram och lade min kind mot hennes och hon besvarade min kontakt med att pressa sig närmare. Jag kysste hennes hals och hon tog mina händer i sina och smekte dom försiktigt.
Hennes små flickaktiga händer med kortklippta naglar och flagnande lila nagellack strök över ådrorna på ovansidan av mina händer.
Jag lät min mun kyssa henne på halsen, borrade in mitt ansikte i hennes rufsiga lilafärgade hår och nafsade lite på alla hennes ringar som satt i örsnibben och hon böjde sitt huvud bakåt så vi kunde förenas i en kyss. Hon smakade gammal fylla. Det gjorde förmodligen jag med.
Jag kramade henne hårt och hon drog sig från mig och flämtade lite av bristen på luft i vår kyss.
"Du...jag har saknat dig. Jättemycket." Sa hon lågt. Nästan med gråten i halsen.
"Det har varit rätt tomt de senaste månaderna." Svarade jag instämmande.
"Så mycket förstört..." Mumlade hon för sig själv.
"Men det blir bra nu. Nu är det över." Sa jag och kramde till henne uppmuntrande.
"Kan det någonsin bli det igen." Undrade hon innan hon fortsatte. "Varför kunde du helt enkelt inte bara släpat i väg med mig den där gången, kanske gett mig lite stryk? Så hade allt varit över"
"Det är väl ändå inte riktigt min grej att slå tjejer så där." Skojade jag. Men hon skrattade inte. Hon var helt allvarlig.
Hon vände sig om, kurade i hop sig i min famn och grät tyst. Jag strök henne över håret och lät henne gråta en stund innan jag tog hennes lilla ansikte mellan mina händer och lyfte det mot mitt. Tårarna hade suddat ut hennes smink ytterligare och hon började nästan likna en panda.
Jag naffsade bort tårarna innan jag kysste henne igen. Den här gången svarade hon mer på min kyss, och det blev nästan.

Vi hånglade säkert så i en halvtimme, inne i ett närhetsrus som som bara krävde mer och mer av oss. Kläderna försvann ett plagg i taget, tills jag satt där med bar överkropp och hon i bara behå, trosor och kängor.
Vi hade sett varandra lättklädda tidigare som kompisar. Och vi hade vart nära varandra då vi hånglat under den där magiska veckan för ett halvår sedan. Men nu var det allvar. Närmare sex än så här hade vi aldrig varit. Det kändes självklart, men samtidigt rörde det upp så mycket känslor.
Det låg något plågat destruktivt i luften. Som att närhet och sex skulle vara lösningen på allt det som varit mellan oss. I alla fall kändes det så.
Och Ella såg mer eller mindre konstant gråtfärdig ut. Inte glad och förväntansfull som jag hade velat.
Hon hjälpte mig ned med byxorna, så långt det gick innan kängorna tog vid och sedan dök hon utan omsvep ner mot min kuk. Det var som att hon försökte betala av sin skuld till mig, genom att underkasta sig, snarare än att vi njöt av varandra.
Innan hon tog den i sin mun hann jag också tänka att jag förmodligen inte var så fräsch där nere. Visserligen hade jag duschat i morse. Men det var innan 7 timmars grav alkoholförtäring. Och sådant brukar sätta sina spår.
Men Ella ryggade inte undan. Tvärt om gjorde hon tydlig sak av att nästan slicka mig ren innan hon började suga.
Hennes lilla piercade tunga jobbade lätt och medvetet där nere, hennes varma, mjuka läppar nafsade och gned. Jag stönade högt.
Hon fattade också min hand, la den på sitt huvud och pressade uppmanande på, som ett tecken på att hon tyckte jag skulle ta för mig.
Det gjorde mig kåt och jag började hålla takten själv medan min kuk gick allt djupare i hennes mun, tills det började höras kräxreflexer. Vi höll på så en stund, tills jag tröttnade. Jag insåg att jag förmodligen aldrig skulle kunna spruta, även om jag hade stånd. Det var fortfarande för mycket alkohol i min kropp.

Vi kysstes igen. Men hårdare. Jag bet henne i läppen och hon sög sig fast vid mig. Jag spottade henne i munnen. Hon ryckte till av spottloskan men flämtade till och vidgade sin mun än mer. Jag spottade igen, och igen.
Jag satte handen mellan hennes ben. Hon var våt. Våtare än något annat jag känt. Våtare än niagarafallet och jag kände doften av fitta slå emot mig.
Hon ställde sig upp. Knäppte upp behån så att hennes bröst föll ut, stora och mjuka. Hon drog av sig sina svarta, slitna trosor och la dom bland alla prylar på förstärkaren som stod bredvid.
Jag tittade på och smekte mig lite själv. Så vacker hon var där hon stod helt naken, så när som på sina slitna gamla kängor och med lågorna från stearinljuset fladdrandes över hennes mjuka kropp,
Hon kom mot mig, utan att säga något och satte sig ned över mig. Det blev ögonblickligen varmt, vått och nästan outhärdligt skönt. Ella suckade högt av njutning vid inträngandet och lutade huvudet bakåt så hennes stora bröst sköts fram mot mig. Jag tog dom i händerna och började smeka. Mjukt och varmt. Hennes bröstvårtor var stenhårda.
Ella rörde sig upp och ned, medan jag njöt av hennes kropp, och dess mer upphetsad jag blev, dess hårdare blev jag med mina händer. Men Ella svarade bara med svaga stön som mer tydde på att hon tyckte jag gjorde rätt, än henne illa.
Tills hon plötsligt tog tag i min ena hand som höll i hennes bröst. Jag trodde jag gjort henne för illa och hon ville jag skulle ta det lite lungnare.
Men i stället så placerade hon tillbaks min hand runt brösten och pressade på hårt. Hon ville jag skulle vara än mer hårdhänt.

Sedan började något som kändes som en tävling mellan oss. Jag klämde och nöp hårdare och hårdare. Men hur illa jag än gjorde henne tycktes hon ändå acceptera det.
Till slut vred jag hennes bröstvårtor runt runt och lät mina korta naglar gräva sig in i dom. Sedan gjorde jag en paus.
"Mer Marco, mer." Väste hon då med grötig röst i mitt öra.
"Men, jag kan inte hårdare." Svarade jag nästan förtvivlat.
"Försök." Svarade hon och satte tillbaks min hand mot bröstet.
Jag stångades en stund till med henne, och hon började nu bli ordentligt öm i brösten så jag belönades med små pip. Men då böjde hon sig ned mot golvet och fumlade med sin jacka och fick fram något. Hon la det i min hand.
Det var två små blanka saker som reflekterades i stearinljusens sken.
Jag tittade närmare. Klämmor. Krokodilklämmor med vassa små taggar taggar i käftarna. Ville hon verkligen...?
"Ja" Sa hon utan att jag ens behövde fråga. "Ja Marco. Snälla, gör det."
Mina fingrar undersökte de små tingestarna. Det var rejäla grejor. Inga leksaker. Fjädrarna som höll i hop käftarna på klämmorna var mer till för verkstadsbruk än Ellas mjuka små fina bröst.
Men samtidigt gick det en ilning genom mig, och jag kände att kuken växte där inne i henne.
Med darrande fingrar öppnade jag de taggiga käftarna på första klämman och lät dessa närma sig hennes känsliga styva bröstvårta. Sakta lät jag den borra sig in i det känsliga.
Ella darrade och flämtade högt av smärta och såg nästan paralyserad ut när klämman fortsatte äta sig in i henne efter det att jag släppt. Utan att titta fumlade hon med handen och fick fram sitt tunna nitbälte, höll fram det mot mig, och skruvade sig ett kvarts varv där på min kuk så jag kunde komma åt att binda hennes handleder bakom hennes rygg.
Väl på plats där med det grova lädret som fjättrade henne tittade jag på den andra klämman, och sedan upp på Ella. Hon såg direkt rädd ut, men nickade bestämt samtidigt som hon flämtade av smärtan från den första klämman.

Om det första klämman varit jobbig för henne att ta, så var den andra ett rent helvete av smärta. Hennes bröst hävdes upp och ned i tunga flämtningar och hon bet sig hårt, hårt i underläppen för att inte skrika.
Väl på plats stirrade vi båda fascinerat på dom där de satt i brösten. Till och med i det svaga ljuset från värmeljusen såg man tydligt hur de bet sig djupt, djupt in.
Jag kunde inte hålla mig längre utan började röra mig inne i henne igen och hön böjde sig fram och kysste mig. Det smakade. Hon hade bitit sönder läppen på sig själv.
Jag höll själv takten nu, och fyllde henne med allt hårdare stötar, men nu tog hon min hand igen och förde den mot sitt klämförsedda bröst. Hon hade inte fått nog än.
Med ett hårt ryck vred jag om klämman, och hon skrek rakt ut. Fullkomligen vrålade av smärta. Jag slutade genast, skamsen över att ha gjort henne så illa.
Ella böjde sig fram mot mig Hennes andetag var ryckiga, tunga, plågade. Och hon väste knappt hörbart i mitt öra. "Gör mig illa Marco."
Jag kände doften och smaken av hennes svett, så nära var hon mig nu.
"Men hur mycket då?" Undrade jag knappt hörbart.
"Så mycket du bara vill. Hur mycket som helst. Straffa mig, gör mig riktigt djävla illa. Snälla Marco!"

Jag hade aldrig ställts inför det här tidigare. Visst gillade jag hårda tag. Och det var något jag testat med de få tjejer jag haft tillfälle att haft sex med. Men med olika resultat.
Men det här var annorlunda. Ella gav sig verkligen till mig. Underkastade sig på ett sätt mina onanifantasier knappt trodde var möjligt.
Samtidigt misstänkte jag att det fanns mer bakom. Att hon kände sig i behov av att straffas för att hon ansett sig göra fel. Att jag skulle straffa henne för att hon varit otrogen, även om hon aldrig riktigt varit det.
Jag klarade inte av de djuplodade psykologiska funderingarna nu. Och Ella kved fram ett "snälla skynda", mellan tänderna. Så jag förstod att hon inte ville dra ut för mycket på det.
Jag vräkte ned henne på golvet och kastade mig omedelbart över henne. Att komma in i henne igen, var inget problem. Hon var om möjligt än våtare än tidigare. Så våt att jag kände att det rann ned för pungen på mig.
Sedan började jag plåga henne sanslöst. Jag vred och drog i klämmorna. Nöp i brösten, örfilade, rev, slet och spottade. Ella skrek som ett skadat djur vid min behandling, tills hon slutligen sprack ut i en hysterisk gråt, och då fyllde jag henne med min säd med ett eget djuriskt vrål.

Nu var jag helt slut. Alkoholen som gick ur kroppen, kåtheten som sugit ut all kraft ur mig och tröttheten kom över mig. Men min Ella låg där under mig och grät övergivet. Min älskade lilla Ella. Hennes blick var bortvänd, som i skam och tårarna rann i strida strömmar ned för hennes kinder.
Jag tog hennes ansikte i mina händer.
"Ella." Sa jag. Hon reagerade inte. "Ella, snälla säg något." Hon reagerade fortfarande inte. "Men helvete Ella, prata med mig." Nästan skrek jag med gråten i halsen. Och då tycktes hon äntligen ryckas ur sin egna lilla värd, och tittade upp på mig.
"Är du okej?" Undrade jag tafatt.
Med en blick som tycktes fått en skrämmande insikt, nickade hon mot mig. Tafatt började jag undra vad jag skulle göra med henne. Jag ville ha upp henne på soffan, men klämmorna satt kvar i brösten och händerna bundna bakom ryggen. Måste få bort dom innan.
Jag fattade försiktigt tag i båda klämmorna samtidigt och började lätta på trycket. Jag hade själv aldrig testat sådana klämmor, men blev nu informerad om att smärtan då man avlägsnade de vassa huggtänderna nästan var värre än då man satte dit dom.
Ellas skrik då jag försökte, fick mig att släppa greppet om dom. Varpå de bet sig in i brösten igen, men med än mer smärta.
"På en gång, snabbt!" Uppmanade hon mig flämtande.
Jag tog sats ännu en gång och pressade i hop klämmorna så käftarna öppnade sig snabb, varpå Ella skrek än högre. Men då var de i alla fall brösten fria från de hemska käftarna.

Ella tittade på mig och skrattade lite, medan smärtan långsamt lämnade henne. Jag log tillbaks. Glad att inte behöva skada henne mer.
Jag lyfte henne till soffan och vi satte oss som vi gjort tidigare med mig mot ryggstödet och Ella mellan mina ben, så jag kunde krama henne.
"Hur är det?" Viskade jag i hennes öra.
"Det är okej." Svarade hon sakligt.
"Jag var så rädd att jag gjort dig för illa. För jag gjorde väl inte det gumman?" Undrade jag med skräcken rivande i mellangärdet över att jag förstör det bräckliga som fanns mellan oss.
"Så gubben, det är ingen fara. Det gjorde bara lite ont." Sa hon och smekte mig lite på kinden, så gott hon kunde där framifrån.
Det gjorde mig lite gladare. Men bara lite. Känslan av destruktiviteten mellan oss och oron att jag gjort något fel skavde inom mig.
Jag sträckte mig efter kassen. Den innehöll två folköl som ännu var kalla av vår promenad.
Det iskalla ölet strömmade ned för min strupe. Sällan hade en foliks smakat så gott. Jag gav burken till Ella som drack några giriga klunkar.

Jag hade velat ge henne allt just i den där stunden. Ett varmt bad, rena lakan, en god frukost, blommor. Allt för att bevisa hur mycket jag älskade henne.
Men allt jag hade var en extrapris-folköl, en skitig gammal soffa och ett dygnsgammal skäggstub. Men jag tror hon förstod i alla fall.
Hon tog en klunk öl till, gav den sedan till mig, som också tog en klunk innan jag ställde den på golvet. Sedan slog jag armarna om henne igen. Och kände hennes nakna fortfarande svettiga hud mot min. Kände hennes hjärta slå mot mina händer.
"Tack för att du finns, Ella." Viskade jag. Men hon svarade inte den här gången. Och vi sa inget mer, utan satt där och såg natten övergå i gryning där utanför fönstret medan stearinljusen slocknade runt om oss.