Bara kollegor 1

Åter på jobbet efter en lång semester.
Knappt att jag kommer ihåg varför jag ens är här.
Betyder ju att ledigheten definitivt gjort nytta.
Och nu sitter vi här igen, du och jag, i ett möte där strategier ska tas fram, planering genomföras och personal diskuteras.
Och spänningen finns kvar, den där vi båda märkte av i juni.
Tycker du är vackrare än nånsin. Ditt leende. Dina bröst som spänner mot tyget i blusen. Rumpan som döljs under en kort kjol som är perfekt skuren för din kropp. Doften av dig.
Som vanligt det sista halvåret är din blus lite mer uppknäppt när det bara är du och jag. En tydlig och lockande kant av en vit spetsbehå avtecknar sig mot din sommarbruna hy.
Du ser att jag tittar. Ler mot mig. Våra munnar rör sig och låter märkvärdiga ord höras i rummet.
Men jag vet att våra tankar är någon annanstans.
En lätt beröring av din hand. Och jag rör din. Bara fingertoppar över varm hud. Aningen av en rysning far genom mig. Vi ser varandra i ögonen.
Min blick fångar återigen bröstens vackra rundning.
Två styvnande bröstvårtor avtecknar sig.
Fingertopparna dröjer sig kvar på den andres hud.
Min hårdhet går inte längre att dölja och jag ser att du ser.
Skulle vilja kyssa dig djupt här och nu.
Men det kommer inte att hända.
Inte idag. Kanske aldrig.
Livet är där och driver in sina kilar mellan oss.
Så jag får ta bilderna av dig med mig hem och låta dem bli levande i kväll när jag ligger i min säng.
Känna hur de drar iväg med min fantasi och hur snabbt jag blir hård av att tänka på dig. Låta ett finger röra sig längs skaftet och tänka att det var ditt finger.
Känna din andning mot min hals och hur du trycker ditt varma och fuktiga sköte mot mitt ben.
Samtidigt som du smeker mig.
Håller mig på gränsen till att komma.
Länge. Plågsamt länge.
Och hur du till slut låter mig komma.

Det finns sämre tankar att ta med sig in i sömnens värld.
Kanske dyker du upp även där?