Jag längtar efter något. Inte vad som helst. Tröttnar. Får lust och hopp. Möts av förväntan. Så känns det bra. Hoppfullt. Något händer. Kanske upplever jag mig själv som objekt. Det blir ojämn vikt. Ingen ork eller lust att läsa dwt. Härligt stt bli avgudad. Men det tappar tyngd då ingen orkar bry sig. Intresset svalnar när inte problem eller hinder tas på allvar. Då man inte pratar om det. Andra gånger finns andra hinder. Jag finns där. Lyssnar. Har förståelse. Vilja. Ger o sen då jag behöver känner jag inte ömsesidighet. Tröttnar. Vet inte vad jag behöver, men vill ha det ändå. Orkar inte. Vet inte. Bryr mig inte. Blir uppgiven. Varför vill jag. Jag ger upp. Blir stickig och väger in gamla erfarenhet. Vill inte hamna där igen. Besviken och bitter. Det här är mitt liv. Snart ska jag kanske värdera annorlunda. Men jag har tid till både url o irl. Har ofta tid. Ork. Men när man åker i diket förstår jag man vill skita i allt. Kontentan. Ibland blir man trött på sig själv. Ibland blir man trött på allt. Ibland tacksam o glad.