Purple

Nattanke. Jag lever i fattigdom. Får kämpa för att kunna äta varje dag. Lider även av svår ångest och numera återkommande självmordstankar. 

Trots detta så borde jag vara tacksam. Jag hyr en lägenhet, jag har en säng att sova i. Jag kommer inte dö av hunger trots att jag får gå utan vissa dagar. Jag äger i princip inga kläder och detta gör att tankarna på självmord ekar i mitt bakhuvud. 

Men så kommer tankarna även på en kvinna i t.ex Indien där fattigdom ligger på en hel annan nivå, hon kanske inte har tak över huvudet, tillgång till rent vatten och en säng att sova i. Kanske måste hon sälja sin kropp för en bit mat till en sadistisk man. Varför lever hon? Vad är hennes livsgnista? Varför väljer hon att leva trots en missär?

Skulle vi byta liv i en vecka hade jag inte överlevt och i hennes värld hade hon kanske hamnat i himlen. 

Jag är tacksam för det lilla jag har, men ändå lider jag av dessa tankar om att ta mitt liv. Vad är hennes hemlighet? 

Är verkligen en fantastisk bok!

Och jag menar det!

Du behöver inte tro själv för att läsa den. 

Jag försökte mig på koranen och fick en mental hjärnblödning och rör den inte ens med tång xD

Jag förstår inte hur i hela man kan tro att stenar har... kraft?

Har du varit med om psykvården i din region? Hur har den funkat? Vad har de för system om man söker in akut?