Bokstavskombinatione
, 44 y.o.-
Fjällräven,56
onlinesöker träffsugna som är i sälen.. par, tjejer el killar
-
TheEverlasting,38
onlineÖnskar jag kunde rösta flera ggr 🙈😍
-
Teaser88,36
4 hours agoRösta på mig i Jultävlingen behöver lite motivation till att lägga upp fler snuskiga bilder efter
-
toyboy69,49
1 hour agoNågon kvinna / tjej som vill busa till det den 25 i Helsingborg?, hotellrum finns
-
Wired666,40
1 hour agoTransa eller feminin kille som vill suga/bli munknullad i Halland ikväll?
-
SlickaRumpa,43
onlineNågon tjej här som gillar tunga lite djupare i rumpan? 🥰🍑
-
grafit,58
4 hours agoVad tycker ni tjejer om när ollonet pressas mot livmodertappen smärta eller njutning?
-
Fredrik,37
1 hour agoChatt sugen kvinna?
-
Book78,66
6 hours agoIngen tjej som vill skriva chatta?
-
Buddy,43
1 hour agoNågon som vill skriva lite?
-
TE8993,35/31
2 hours agoBarnen tog sovmorgon så pappa fick ta hand om mamma hårt och ordentligt nu på morgonen, det kommer b
-
Sexaddict89,35
3 hours agoTjej / kvinna för cam?
-
Bokstavskombinatione,
43
7 years ago
Gah skrivförbud suger...
Rastlösheten tuggar på min själ. Skrivförbud på min favoritsida för menlös konversation haha! Så vad har du lärt dig då? Jo att man inte skall bjuda hem folk med erbjudandet om att kväva dem mellan dina skinkor och bjuda på späck i mängder.... :-D
Nä jag vet fan inte själv vad jag tänkte just där, det verkade ehh vettigt just då. Men det är tydligen brottsligt hehe Ibland måste man älska regelverk, brottsligt :-) Jag tänkte i mitt stilla sinne, snälla moderatorer om ni bara visste vad jag egentligen gjort som faktiskt är brottsligt på riktigt. Ja just det, på riktigt. Det är inte brottsligt att erbjuda sig att kväva dem med arslet. Stillöst, puckat, barnsligt ja vad som, men brottsligt nej det är det inte.
Bortsett från sånt där, så flyter livet, det är faktiskt helt okej när jag tänker efter. Ytligt menar jag då. Rent krasst är det helt okej, kanske till och med bra på riktigt. Om jag vore någon annan så kanske jag hade varit nöjd där.
Men nu är jag precis jag och därför är jag inte ett skit nöjd med det där. Jag vill ha mer, massor, mycket ja allt. Jag vill ha allt. Kommer jag få det? Nej nej det kommer jag inte. Överlever jag ändå? Ja absolut, klart jag gör.
Jag får frågor här inne ibland och antaganden också, gällande mitt val av nick, japp ni vet det fattar ett R i slutet, jag vet det också, faktiskt ;-)
Det antas saker, det är okej, det är bara inte okej när ni tar mig och dig för samma lika rakt av. Sist jag kollade var jag en individ och du var en alldeles egen individ du också, inte lika samma.
Jag går i valet och kvalet gällande om jag skall vara lika personlig här inne nu som jag var förr på en annan användare. Det där med bara yta funkar ju som sagt inte så länge för min del. Samtidigt så gråter mitt hjärta blod när jag förlorar mina skrivna ord, de är viktiga för mig. Det jag skriver är viktigt för mig, så enkelt är det. Mycket för att jag har lättare för att skriva om saker än att tala om dem, rätt ironiskt, för jag är absolut en pratkvarn av rang... Men i sista änden skall man nog ta till sig mer av vad jag skriver än vad jag säger, för grodor flyger ur min mun i rasande fart ibland och jag har förmågan att förvirra vem som än talar med mig, medveten och omedvetet, ett försvar absolut, praktiskt och dumt på samma gång.
Nå skit samma, mitt val av nick var det, tappade tråden ett ögonblick ;-) Ja jag diagnoser, det är en rätt ny grej i min värld, jag lever och lär liksom. Blir till och från omtänksamt varnad om att jag borde tiga om detta, inte vara så öppen, vara försiktig för andra kommer döma mig och tydligen hårt dessutom. Det är okej, döm på. Ni får på allvar leta länge för att hitta någon som bryr sig mindre. Jag har alltid varit dömd, det är inget nytt för mig, jag är både van och härdad. Väldigt få människor har förmågan att trycka till mig. Jag är en överlevare och sådan har jag alltid varit. Är helt och full medveten om hur starkt mitt psyke är, det är starkt. Förstår om det låter för jäkla skrytsamt, men det är inte så jag menar det. Jag har bara lärt mig med åren att jag faktiskt är stark, lite kul då jag själv sett mig som så svag och vek och menlös. Samtidigt inser jag rent logiskt att det är fel av mig att se på mig själv på det viset. Det finns människor här inne som är en del av mitt verkliga liv, ni vet det där vi alla har utanför datorskärmen. Kanske kommer jag få äta upp detta inlägg lite. Samtidigt så vet alla som känner mig att det jag skriver faktiskt är helt jävla sant.
Man får val i livet, på samma sätt som man kan välja lycka kan man också välja sorg och annat negativt, bitterhet osv. Man väljer själv. Visst lamslås man av besked, av förlust, av att bli sviken, bedragen och annat, det kan vi inte styra. Men vi kan styra vad vi gör med erfarenheterna när vi landat och tagit in allt. DET STYR VI genom de aktiva val vi gör, dock är många omedvetna om alla de valen och ibland får man jobba på att inse att man gör dom och sen på att gör dem med aktiva, alltså man ställer helt in och om hjärnan genom aktiva val, som den sen använder sig lite mer automatiskt av senare. Förändring av tanken, tankens kraft helt enkelt.
Långt innan mina diagnoser sattes så visste jag inne i mig själv att något, något gör mig lite annorlunda och inte riktigt som andra. Därmed inte sagt att det är fel, jag anser nämligen inte att jag är fel, jag är helt jävla rätt. Vågar inte ens fundera på hur mitt liv varit utan adhd, hade jag ens hittat de lösningar som jag gör med hjälp av detta handikapp. Nej jag tror inte det, jag tror min förmåga att tänka utanför den där berömda lådan finns just för att jag har adhd, att jag tacklar, ser och löser saker på ett helt annat sätt, mitt sätt. Rätt eller fel, fan vet. Det finns många stigar till bergets topp, men utsikten är den samma ;-) Genom åren har jag samlat på mig massor av trix som underlättar mitt liv. Strategier osv. Ibland faller hela mitt korthus ihop och jag får skrapa ihop alla delar och börja om och så rullar det på.
Om andra vill stämpla mig enbart genom informationen att jag har adhd så tycker ju jag i sista änden att det säger mycket mer om dem än det någonsin kan göra om mig, det i sin tur innebär ju att just de människorna är människor jag aldrig hade velat ha i mitt liv ändå. Hade du velat ha folk i ditt liv som dömer andra så snabbt och enkelt? Nä inte jag heller faktiskt.
Har jag stundvis värdelös impulskontroll? Svar ja
Är jag tanklös? Svar ja
Är jag lågt begåvad? Nej, snarare motsatsen OCH det är en förbannelse i sig. Hög IQ är inte bara någon jävla gåva, det kan vara och är för många även en förbannelse många gånger. Nej jag är inte ensam om den åsikten. De människor med en IQ som min som jag lyckats träffa håller jag hårt i, de är de få människorna där jag kan vara jag och tänka och tycka fritt och de följer med i tankekedjan utan att man behöver förklara allt om och om igen. Precis här går jag emot normen, man får inte kalla sånt en förbannelse, usch och fy av mig. Man skall vara glad och tacksam, jo och ödmjuk. Ledsen alltså, det är inte alltid min grej. Ödmjuk är jag, men det där med normer och sociala koder och mönster ;-) Så nej oavsett hur glad och tacksam jag är för att jag är en tänkande varelse, så hade jag nog när som bytt bort en hel del av min IQ mot en lägre, så länge resultatet av det hade gjort att jag var en mer nöjd människa, ja då hade jag bytt rakt av faktiskt. Sen ironin då att ha en hyfsat smart hjärna och inget att använda den till hahaha :-D Nej jag är inte bitter egentligen, jag skrattar ofta åt mig själv, min lott i livet och min jävla öde. Någon dag kanske jag kan vakna och bara aha det där det vill jag lära mig och bli nästan bäst på just det. Men jag har ingen sån där grej, inget sånt där mål och utan mål är min förmåga till hyperfokusering också menlös. Jag vill studera, plugga, det är min grej, rakt igenom min grej, men vad, till vad, vad skall jag bli? Ja alltså jag vet inte. Det är inte så att jag anser att jag måste bli något stort, att jag måste göra skillnad, nej det måste jag inte. Hade varit väldigt nöjd om jag vaknade och bara yeah jag skall bli den bästa pizzabagaren ever. Så nej jag måste inte bli atomfysiker Einstein två, jag måste inte rädda alla svältande barn, men jag hade gladeligen lagt hela min själ i att försöka göra det om jag kunde.
Så eftersom jag står där jag står och jag är den jag är, med de skador och diagnoser jag har. Så försöker jag för första gången i mitt liv ta det lugnt, lugnt, sansat, metodiskt, stressa långsamt ( seriöst visst låter det väldigt bra? Inom mig rasar samma duracellkanin på amfetamin som vanligt ) Men utåt försöker jag vara realist, hålla mig på planeten jorden och bygga mina legoklossar långsamt, noga noga analysera allt. Naturligtvis kan jag inte bestämma allt själv, jag måste vänta in andra, hela hela tiden, vänta vänta vänta, känns lite som när jag började skolan, sitt still på stolen, räck upp handen innan du talar, nej man får inte, sitt still, var tyst, sitt sa jag. Måste du greja med pennan sådär jämt. JA DET MÅSTE JAG för annars hör jag inte vad du säger!!!! Inom mig är allt samma och annorlunda samtidigt. Så jag väntar utan tålamod ;-) Men jag gör det, kugghjulen får ha sin gång. När de tuggat klart så kan jag utvärdera alla resultat och först då kan jag börja göra realistiska mål, sakta, säkert och målmedvetet jobba mig framåt, ditt jag vill.
Så min högsta önskan är ju att den där aha upplevelsen dyker upp inom mig medan kugghjulen sakta maler på. Min enda önskan just nu är alltså detta. Det är det enda utöver allt jag redan har som jag vill ha, som jag längtar efter och behöver, det där målet. För jag vet att jag kan, jag har redan bevisat det för mig själv, jag kan faktiskt och jag kan dessutom helt jävla själv. Alla de strider jag haft, alla mina fall, alla gånger jag legat längst där nere i brunnen rent mentalt, så har jag rest mig, skrapat ihop mig själv och fortsätt gå. Så jag vet att jag kan själv. Just nu fick jag iden om att posta denna text som anteckning inne på min fb, fast det vette tusan om jag vågar :-DBara för att jag kan själv så betyder inte det att jag måste vara själv eller att jag dissar andra. Är helt otroligt tacksam för de nära och kära jag har med mig. Fantastiska människor på så många sätt och vis att jag inte ens kan sätta ord på det och då är ord ändå min grej ;-)
Joo det var också grundtanken med mitt nick, bokstavskombinationer är ord och jag älskar ord. Gissar att jag kastade att yta åt helvete precis och massor av bokstavskombinationer blev det. Vem bryr sig? Jag gör, det är ju för min skull jag skriver inte sant :-)
Hoppas alla haft en hyvens helg och njuter av livet och tar vara på saj!
171 0 1 year ago - Bokstavskombinatione, 43 7 years ago Jaaaaa Det gick i lås och jag har bytt barnlediga helger med mitt ex så nu kommer vi köra tvärtom. Livet känns lättare. På riktigt. Bara av godo! 203 1 1 year ago
-
Bokstavskombinatione,
43
7 years ago
Avig
Tror ni man kan lägga in det som mellannamn, gärna ihop med ambivalent??
Nå passion, passion är ett bra ord, men kan även ses som förödande. Kemi, passion, sex, kärlek. Hur vet man skillnaderna alla gånger, vet man ens?
Hur många kan man få plats med och älska i samma hjärta, finns det ett stopp där?
Är vi byggda för tvåsamhet och monogami? Om vi nu är det, varför är ca 50% otrogna? Det är iaf vad undersökningar säger att vi människor är. Med det som bas så tänker jag att fler relationer hade fungerat bättre om de hade öppna relationer, som en primär partner och sen sexpartners. Eller poly då, för där kan man ju absolut säga att man får plats med fler än en kärlek åt gången och att det dessutom är helt okej och ingen behöver skämmas eller gå bakom ryggen på någon alls. Vilket man ju inte behöver vid en öppen relation heller rent sexuellt då.
Så vad gör att så många envisas med att leva monogamt? Samhällets normer, partnerns önskan, en illusion om hur det skall och borde vara?
Vem bestämde det, Gud? Om gud inte finns och så få tror på gud, varför lever man då efter en norm satt ur kristendomen?
Jag har bara levt i monogama relationer och det har fungerat för mig, otrohet har aldrig lockat mig, det är konstigt, för jag är egentligen en slampa utan större moral, eller jag var, sen blev jag förälder. Visserligen fortfarande en slampa med låg moral innerst inne.
Däremot har jag levt ihop med en som var otrogen jag vette tusan hur många gånger, men många var det. Det lustiga är att jag visste varje gång, varje gång det var på gång eller redan hade hänt. Små små saker i beteendet förändrades varje gång. Jag sa till och med åt honom att jaha det är dags igen. Hon svår på än de ena än det andra, att nej absolut inte. Jaja sa jag det kommer fram snart nog, det kommer alltid fram raring och det gjorde det. Samma visa varje gång. Här kommer då det som jag såhär i efterhand tycker är komiskt, märkligt udda. Jag erbjöd denna man en öppen relation, så slapp han skammen, slapp ljuga, smyga och försöka gömma saker och sopa det under mattan.
Men NEJ det gick inte för sig, hell no att en annan man skulle få ligga med mig. Vi hade redan en deal att jag fick ligga med kvinnor om jag ville. Han visste att det fanns större risk att lämnade honom för en kvinna än för en annan man, ändå denna fullständiga avighet och vägran till en öppen relation, ingen annan man skulle in i mig.
Kan inte låta bli att fundera på vad som skapar denna avighet. Vad gör att det är så jävla viktigt att ingen annan man knullar ens kvinna när man själv har behovet av att vara med andra, bli bekräftad av andra? Finns där ens en logik? Vilken är den, upplys mig du som förstår eller tror dig förstå.
Jag behöver inte förklara att denna relation var mycket, men inte sund, normal eller funktionell. I omgångar var den absolut funktionell. Men jag tappade också bort mig själv, helt och fullständigt. Det har tagit mig många mer år att skrapa ihop mig själv, försöka hitta mig själv, laga och lappa än vad relationen var lång. Den borde aldrig varat på länge. Men jag är envis och obstinat OCH jag kan vägra som ingen annan när folk säger åt mig vad jag borde göra OCH jag vägrade, bara vägrade ge upp, vägrade ge mig. Den borde aldrig varat längre än ett år, första året var bra, resten lemlästade mig långsamt, plågsamt, jag märkte det inte ens själv. Det är med facit på hand som jag ser saker med öppna ögon. Han trasade sönder mig, brukade mig, förbrukade mig. Dränerade mig på energi, på kraft. Så många saker som påverkade det där. VI levde i twilightzone. Fanns egentligen inte många saker som var helt rätt, som var bra, riktiga, lagliga eller normalt vanliga.
Aldrig någonsin mer kommer jag leva så, aldrig någonsin mer kommer jag backa på mig själv sådär. Det finns många människor som är rädda för ensamhet, som är rädda för att vara ensamma, själva. Jag är inte en av dem. Jag gillar ensam, uppskattar ensam, jag är mer rädd för tvåsamhet, för känslor med allt vad det innebär. Det är inte många saker som skrämmer skiten ur mig, men det och spindlar gör det...
Det märkliga är att jag var aldrig kär i mannen jag levde med, det fanns ingen förödande passion mellan oss, jag älskade honom, men jag var och blev aldrig kär i honom. Jag älskar honom än idag faktiskt, han är en riktigt god vän. Som vän är han bra, som partner på den tiden var han mindre bra. Han har jobbat en del med sig själv och det fanns såklart skäl och förklaringar till hans beteende, jag vet om dem. Det var delvis dessa som höll mig kvar. Jag kände ansvar. Han var som ett förvuxet barn på många sätt. Saker är ofta mer än de ser ut att vara. Utan mig hade han troligen varit död idag, hans egna ord. Men utan honom hade jag också varit död, han räddade mitt liv en gång, så jag gissar att det går jämt upp.
Hade jag kunnat leva om det så hade jag aldrig gjort samma val. Jag var trasig när vi möttes, trasslig och in i döden sorgsen, förblindad utan förmåga att fatta vettiga beslut.
Tur man lär sig av sina misstag, även om det går år innan insikterna fullt når en och man kan ta in dem.
Så mina ledord är kan själv va fan! ;-)
263 7 2 years ago - Bokstavskombinatione, 43 7 years ago Den där känslan... Av att vara ovärd. Att det inte spelar någon som helst roll vad jag gör så kommer jag aldrig duga fullt ut oavsett. Det är en ovärdig känsla och jag tycker inte om den alls faktiskt. Så nu tar jag mitt skumma tänk och intar sängläge och hoppas på att alla själsliga smärtor är bort när jag vaknar till morran. 160 0 2 years ago
-
Bokstavskombinatione,
43
7 years ago
Just idag
Kan världen mest dra åt helvete på riktigt. Gärna jag med den. Hade varit nice med ett stort jävla stenblock att krypa ner under, skrika, slå knogarna blodiga, blunda, somna och vakna till en bättre dag!!!
Enda riktiga baksidan med att vandra själv är att när det rämnar så finns det ingen där som kramar om en och lovar att allt blir bra eller bara finns och låter en rasa ut för man behöver det. Ibland känns det som en väldigt stor baksida iaf de usla dagarna.
I det stora har jag ju inget emot att vara allena. Men just idag hade jag uppskattat om livet varit annorlunda.
Det går över, det går alltid över. Inget med idag är annorlunda än andra gånger. Ibland blir det bara mer än jag orkar hantera och bråka med på samma gång. Får vara tacksam att avkomman är kidnappad så jag kan vara ett ras idag, svära, gråta och vara allmänt i olag med mig själv och världen i övrigt, ett paket av smärta och sorg. Imorgon är en ny dag, en då jag måste vara den som kramar, tröstar och står stadigt. Så vi ses du och jag morgondagen.
228 1 2 years ago - Bokstavskombinatione, 43 7 years ago Lista * Slipsar * Silvertejp* Plastfolie* RepChips, cola, vatten, madrassskydd??? 302 2 2 years ago
-
Bokstavskombinatione,
43
7 years ago
Bara tankar...
"Om det verkligen finns ADHD, ADD osv. så kan det inte vara ett nytt fenomen. Stökiga elever har funnits i alla tider. Skillnaden är väl främst att en lärare idag inte får höja rösten, eller slå näven i bordet, utan att det ska klassas som misshandel.
Jag hade själv ca 5 klasskamrater som i dagens läge säkert haft diagnosen ADHD/ADD. Efter några väl valda ord från läraren var de dock tysta. Märkligt att det gick att hålla ordning på stökiga elever förr.
Idag ger man stökiga ungar lite knark, och låter dem hållas. "Nedanstående text är ett svar på ovanstående, från ett helt annat forum. Egentligen inte ett svar heller utan mer jag som bara blev så jävla trött på folk överlag. Lägger in den här för jag vette tusan, kände jag borde spara det och att jag kommer använda det i framtiden till något. Vem vet kanske den där boken jag funderat på i en 8-10 år :-D
Okej, jag kan bara svara för mig själv här då. Men det du skriver om hade aldrig fungerat för mig. En näve i bordet, hallåEn höjd röst fungerade inte på mig, lärare har slagit mig, släpat mig, kastat mig, ingen gång av alla dessa gånger blev resultatet att jag satte mig ner som ett jävla ljus, ingen gång. En gång blev dock resultatet att min pappa nitade läraren som slagit mig och sa till honom att om jag inte slår mina egna barn så skall fan i mig inte du göra det.Slår du henne en gång till så kommer jag skada dig på allvar.
227 3 2 years ago
Det är enda gången i mitt liv som jag sett min pappa använda våld, enda gången jag sett honom arg, enda gången han använt sin fysik, storlek och kraft emot någon annan. Min kramiga nallebjörn till pappa som satt hemma och grät till lilla huset på prärien, mannen som flätade mitt långa hår och förbannade det lika mycket som jag själv för att mamma vägrade låta mig klippa det. Som varsamt med stora händer rengjorde sår och plåstrade om mina sår.
Det finns en grej som jag som adhd barn inte verkar vara ensam om att ha auktoritetsproblem. Slå bakut, bli obstinat, uppkäftig och vägra ge sig. När någon tränger sig på en och absolut hävdar att denne har rätt bara för den är vuxen, läkare, advokat ja vad fan som helst. En människa som inte fattat att respekt bör och skall gå åt bägge håll.
Välvalda ord och reprimander fungerar på ouppfostrade vanliga barn, så kallade normalstörda. Det funkar alltid, jag har kört metoden själv så många gånger. Däremot har det aldrig funkat på något diagnosbarn med adhd. Situationen blir bara större värre och växer och exploderar. Iaf på de som kan ses som busiga och utåtagerande, den andra sorten blir sårad och mår otroligt dålig, blir värdelösa och ledsna. sårade, rädda och mer ensamma. Den ena sorten reagerar alltså med ilska och självförsvar den andra blir ledsen, dödligt sårad av orättvisan av att tex vara falskt anklagad, få skulden för sådant man inte gjort. Sen finns de säker alla möjliga reaktioner där i mellan också. Detta är bara min personliga erfarenhet och inget annat.
Medicin är inte knark, det spelar ingen roll att du tror det. Jag vet att det inte är så, jag vet att det där är fel. Jag har nämligen knarkat på riktigt och jag lovar att det är inte samma sak. Idag äter jag medicin och jag förstår det som så att du då anser mig vara knarkare? Korrekt? Det är okej, du är inte ensam.
Men jag undrar ibland hur fan ni vanliga normalstörda människor skall ha det. Å ena sidan så skall jag anpassa mig till er värld, ställa mig i ledet och vara som folk, fast jag har ett handikapp som gör mig annorlunda. Jag sliter hela livet för att göra det där så gott det går. Å andra sidan så knarkar jag när jag får medicin som hjälper mig att anpassa mig bättre till er vanliga tröga värld. Som jag ser det så promenerar du runt på en smal grusväg, den är trygg, vacker och fin och du håller hastigheten efter det underlag du har.
Vet du vart jag kör, jag kör en formel 1 bil på autoban, Det finns ingen farthållare på min bil, den har broms, ibland funkar den inte helt dock, ibland kör jag av och helt åt helvete. Shit happens. Jag kör av för på min racerbana har andra gjort små grusvägar som hindrar min väg och de menar på allvar att jag skall köra min formel 1 bil där, på grusvägen. Jag kliver ur min bil och jag går längs deras fina grusvägar, jag håller deras takt, jag lyckas ibland och ibland inte, ibland rusar jag fram i min formel 1 bil. Jag kan köra den, jag är till och med duktig på att köra den. Du däremot hade kört ihjäl dig på en kvart och aldrig återuppstått. Så ser jag det. Det är helt okej för mig att du diggar promenader på grusvägar, jag kan också uppskatta dem och ibland längta efter att spendera hela mitt liv traskande på en vanlig vacker grusväg. Jag äter medicin för att hålla mig på din grusväg, min själ är fortfarande en formel 1 bil, en trimmad racerbil bland alla volvokombis som glider runt.
Hur jag än gör så är jag fel, när jag anpassar mig så gott jag kan så är det fel, äter jag medicin så är jag knarkare.
Emil i Lönneberga säger i en av filmerna: "Nä, nu blir jag arg, skrek han. När jag inte har pengar, då kan jag inte dricka sockerdricka, och när jag har pengar, då får jag inte dricka sockerdricka, när i hundan ska jag då dricka sockerdricka?"
Lite så känner jag ibland när det gäller er normala människor. Hur fan jag än gör så är jag fel. Alltid fel. Inte nog med att jag tydligen har ett handikapp som inte finns som är hittepå så drogar jag dessutom, trots att en läkare skrivit ut min medicin. Alltid ifrågasatt, måste alltid förklara mig. Ibland önskar jag att jag kunde ta alla som är som mig och starta ett eget land eller inta en egen planet, så kan ju ni vanliga lycka till här liksom. Ropa inte när ni behöver hjälp eller kört fast. Bit ihop och lös problemet, kan du inte? Nähä och på vilket sätt är det mitt problem tycker du? Jasså, jag har ansvar för att du är människa och min artfrände. Märkligt för det ansvaret har ju aldrig du haft, istället har du upprepade gånger satt knivar i min rygg, trampad på mig, spottat på mig, på den jag är, på det handikapp jag har och dementerat mig till en knarkande lögnare.
Vet du vad, du behöver inte oroa dig. Jag kommer hjälpa dig, inte för att jag egentligen bryr mig om dig längre, du har förverkat den rätten. Men jag vet att du har barn, familj vänner och andra som älskar dig, för dem är just du är viktig. Kan jag hjälpa dig så gör jag det, för deras skull. För de förtjänar det. För att jag någonstans inom mig ändå anser att du är lika mycket värd som jag är, för du är människa, precis som så är du bara en människa.
Ni får ursäkta hela högen. Jag vet att alla normala människor inte är emot mig, att ni inte är mina fiender och att alla inte alls anser eller tänker som jag skrivit ovan. Så jag menar inte att dra alla över en kant. Men just idag eller iaf just nu är jag bara väldigt trött på att bli ifrågasatt, ses som lögnare och knarkare. Innerligt trött på att att jag inte kan få vara och bli accepterad som jag är. Om jag hade krävt av alla att de skulle fungera som jag gör så hade de flesta inte hållit måttet alls. Men jag gör inte det, jag har inget behov av det. För jag ser inte mitt sätt som absolut rätt men inte heller så ser jag det som fel. För mig är det rätt att vara normal, men det är precis lika rätt att vara som jag och andra med mig. Så jag ber om ursäkt på förhand om någon känner sig trampad på eller stött, det är inte min egentliga mening. Man faktum är att jag också har känslor, väldigt många dessutom.
Önskar alla en fortsatt fantastisk dag, ta vara på er och på varandra, lev väl och må väl. - Bokstavskombinatione, 43 7 years ago Helvete också!! Galet kåt och jävligt irriterad och frustrerad skall vi inte tala om. Det kommer aldrig gå bra den här helgen. Får nog be någon kompis kedja fast mig här hemma så jag inte för några dumheter när jag ändå är barnfri!! 173 1 2 years ago
- Bokstavskombinatione, 43 7 years ago Trött! På tja ungefär allt!Så snäll sluta skriv meningslösa jävla mail innehållande ett hej eller tja eller allt väl? Eller för den delen gästboksinlägg med att du runkar till mina ben, fötter, rumpa what ever. Jag kan helt ärligt inte bry mig mindre. Hur fan du runkar, till bad fan du runkar och när fan du runkar ligger inte i mitt intresse alls. Det kommer aldrig ligga i mitt intresse så länge du är en person jag inte bryr mig ett jävla dyft om så kommer ditt runkande aldrig ligga i mitt intresse och i ärlighetens namn så bryr jag mig om rätt få och definitivt jävligt få främlingar på sidor som k6 BC osv och er jag bryr mig om tja det vi pratar om är ju sällan er kuk eller fitta och när fan ni onanerar så ingen oro där inte. Japp jag är hemsk och elak och fruktansvärd. Det är helt okej att känna fasa. Just do it. :-DTrött på den rätt hjärndöda ytan. På att vandra oberörd och på att hitta noll jävla mening. Så nej det är förmodligen inget dom helst fel på er alls men på mig. Ni är förmodligen bara helt vanliga människor som lever elt jävla vanligt och är nöjda med det och det är helt okej. Det är till och med skitbra. Jag är också en helt vanlig jävla människa, bara aldrig nöjd och icke kapabel till att leva helt jävla vanligt och vara nöjd med det. Shit happens och det brukar lösa sig. Jag är bara trött, ofantligt trött och ju tröttare jag är desto mindre skit, trams och yta orkar jag med och just nu orkar jag inget av det. Bortsett från det så är allt helt okej och jag mår fint. Är hel och frisk och har inga brutna ben vad jag vet, inte ens en liten förlylning som stör min värld. Bara trötthet och en stor portion orkeslöshet som gör att jag inte orkar bry mig om något jag helt enkelt inte är intresserad av på riktigt. Utan här inne och bristen på hjärnsubstans här inne galler helt enkelt inte under titeln intressant just nu. Så fram tills jag möjligen blir en något ytligare och mindre tänkande varelse som inte tar allt för jävla seriöst. Må väl och ta hand om varandra. PS. Är sjukt jävla röksugen just nu och då slutade jag röka i september. Bad hairday indeed! 240 6 3 years ago
- Bokstavskombinatione, 43 7 years ago Idag skall vi flumma gällande trekanter... Inte rektanglar eller ovaler. Utan trekanter. Eller varför inte en ormgrop. What ever. Sex på fler än två. Så vad har ni för erfarenhet. Tycker ni män det är lätt att räcka till för två kvinnor om de inte är bisexuella alls? Min erfarenhet och då i samtal med många andra människor säger att det är svårt att räcka till och att trekanter två män + en kvinna är lättare även om männen inte är bi alls då. Hur tänker ni andra. Vad är er erfarenhet?Min är inte så stor. Har dock testat bägge varianter. Men hade velat göra det som absolut vuxen med två män och bli sådär galet bortskämd. Samtidigt vet jag att en man kan göra mig helt utmattad och absolut bortskämd så det är inte det. Men han är speciell eller så är kemin speciell för jag har då aldrig upplevt samma med någon annan man och då har jag absolut testat ett par stycken under min livstid. Nå trekanter. Vad rekommenderar ni andra. Hur funkar det för er? Är inte avig till kvinnor alls. Det är bara så få jag går igång på ochbderad kemi med och någonstans har kah skitsvårt att förstå varför de ens skulle vilja vara med mig. Sen har just jag jättesvårt att ta emot och hamnar mer i läget där jag ger de gånger jag varit med kvinnor och tanken med trekant var att bli bortskämd och bara få och njuta hejdlöst iaf i mitt huvud. För min del har saker bara skett spontant utan planering. Jag har bara kört go with the flow och dragits med. Att en kvinna skulle dominera mig eller få mig att tappa sansen och balansen känns helt främmande och det är ju ändå det jag på något sätt vill ha. Pressas, drivas framåt gå över mina egna gränser liksom. Så min fasa är att den visionen blir pannkaka med en kvinna. För jag har aldrig mött någon med ett psyke som mitt eller på samma nivå på samma vis alls. Kan tänka mig att det kanske skulle funka om jag var med ett par som redan har erfarenhet ihop och är vana. Vad tror ni folket. Är det en bra ide eller? Samtidigt hade jag velat ha med en speciell man på just det där äventyret och då är det vips ingen trekant längre haha. Hmm det är nu jag borde haft en flickvän och låtit honom ha oss båda. Men så ser inte min verklighet ut direkt. Har ingen flickvän och även om jag hade en så hade jag inte velat dela henne med andra. Fan vad kass jag är haha. Tur man kan skratta åt sig själv. Finns så mkt jag vill göra innan jag dör. Men jag kommer inte vidare själv. Det finns en gräns för hur mycket man kan testa alldeles för sig själv. Så är det bara. Jag vet bara att jag vill ha långt mer sex än jag har och att det känns som slöseri att vara singel och nästan konstant kåt och på väg mot den där sexuella höjdpunkten folk nämnt hela livet. Vill bara ha mer mer mer. Komma mer och mer och mer. Det är så värt att svimma av för. Borde skriva noveller av mina tankar mixade med erfarenhet kanske. Det är på gång. Det kommer. Jag lovar. Tar lite tid bara att sortera ut. Idag är en sån där dag som jag hade velat spendera halva kvällen och natten med att ha dem skoja lekam pressa, njuta ohämmat och bara följa med vad den andre än hittade på typ. Försenade vårkänslor eller solsting. Vem vet ;-)Men den torra verkligheten är att jag ligger absolut ensam i min säng. Trollungen sover och hunden blänger styggt på mig. Jag gissar att hon vill ut. Så jag får offra mig och kliva ur sängen och gå ut. Jo jag håller på med en grej. Har gett fan i att onanera några dagar. Var bra nära förut men nej jag lät bli. Tänker fan inte så är det bara. Tänker vänta tills jag är på randen till galen typ. Kanske lagom till nästa helg barnledig och midsommar och fruktbarhets helg eller vad kallar folk det. Kanske dags att vända mina bittra erfarenheter av midsommar och göra något kul. Ha de bäst. Och dela gärna med er av er erfarenhet eller bolla med mig om ni nu ändå läser. Och du vacker om du läser och inte bara kollar bilder. Så nej jag kan inte riktigt släppa tanken på den där trekanten. Egentligen borde du fan ge mig en med dig och en extra man, någon het vän kanske ;-) Skäm bort mig. Gör vad du vill. Kör slut på mig. Utforska mig. Var galen :-D 318 3 3 years ago
- Bokstavskombinatione, 43 7 years ago Skriva vill jag idag... Lusten är enorm att starta datorn och skriva. Finns så mycket ord som vill ut, som behöver ut att det känns som att jag formligen skall exploder. För mkt skit och knas just nu. Hur mycket orkar enkla människor egentligen bära? Allts enkla som jag är då. Istället så måste jag kasta i mig en måltidsersättning och ta fram gravyrmaskinen och göra det jag skall så det är klart till kl 17 när min vän kommer för att hämta vaserna. Det är otroligt svårt att skapa när man har noll motivation. Idag får autopiloten styra helt enkelt. Det blir vad det blir helt enkelt. Hoppas glädjen i att skapa kikat fram när jag väl satt mig. Gravera är egentligen riktigt roligt tycker jag och innebär inte lika stort jobb som det blir att släpa fram färger och penslar som när man vill måla. Hoppas innerligt er dag är bättre än min. 179 2 3 years ago
- Bokstavskombinatione, 43 7 years ago Jag vill Ligga. Får man skriva så?Vill att du kommer hit drar mig i håret och hånglar upp mig mot en vägg. Får mig att sluta tänka och bara vara, bara existera just för dig, för allt det din mun, händer och tunga skapar och gör med min kropp. Jag vill flyga iväg komma hårt och mycket tills min kropp bara inte orkar mer och då vill jag ändå att du tvingar den att komma lite mer. En annan del av mig vill att du hånglar upp mig, då dig att sätta dig på en stol och sätta fast dig där och bara gå loss och pilla och ha mig som jag vill utan att du kan göra något åt saken alls....Inget av det kommer iaf hända idag så nu tänker jag helt kallt se till att komma för egen maskin och du kan få fantisera precis hur du vill om hur det går till. Men jag kommer komma hårt det känner jag redan nu. Frustrerad deluxe! 177 1 3 years ago
- Bokstavskombinatione, 43 7 years ago Jippie Jag överlevde helgen. Superbt!! Inga misstag, inga blunders. Helt fantastiskt juh. En portion av ödets ironi när man stöter på någon på nätet som är 2-3 minuter bort och lika galet sugen som man själv är och då kan man själv inte ses. Helt galet fantastiskt alltså. Murphy My man du slår aldrig fel! 183 0 3 years ago
-
Bokstavskombinatione,
43
7 years ago
Allvarligt talat...
Era stillösa plumpa ouppfostrade jävla dårar. Jag önskar att ni fick en charmkurs och hjälp med ert sociala handikapp! Vuxna människor med mindre social begåvning än en normal treåring. Ni borde fan i mig skämmas!
Enda fördelen är att ni gör det så enkelt att sortera ut de män som har fungerande hjärnor här inne, ni vet de få män som inte stoppar hjärnan i någon byrålåda så fort de loggar in på en sexsida.
Hade ni uppfört er såhär irl så hade ni fan fått en smäll. Ni är som en enda stor skamfläck som tyvärr drabbar även de vettiga männen då många blir skeptiska pga ert usla uppförande. Pinsamma är ni och jag skäms över er. Det är uppenbart att ni inte har vett nog att göra det själva.
Till er andra vettiga. Underbart att ni finns :-)
197 6 3 years ago -
Bokstavskombinatione,
43
7 years ago
Dryg....
Ja jag är en dryg och jobbig jävel till och från, jag inbillade mig att det framgick av min press att så är fallet. I vilket fall gott folk så är det precis så det är.
Ingen av er måste tycka om det och gudarna skall veta att jag absolut inte tycker om er alla alls, inte ens putte lite. De flesta av er betyder zipp nada, kanske en bra dag har jag någon form av respekt för just er för att ni är människor och ja jag anses tydligen också vara en människa, men där tar det sen stopp.
Jag har inget behov av att du/ ni skall tycka om mig. Det är inte så viktigt för mig att du/ ni gör det alls. Man kan inte gilla alla och jag har personligen aldrig haft något större behov av att bli omtyckt av alla alls. Lika lite som jag har ett stort behov av att ha massor av människor omkring mig. Det har jag inte, jag gillar att vara själv och jag gillar att vara ensam och ibland rä jag en social jävel också.
När du skriver hur stor din kuk är och försöker skryta med dina cm, din kropps längd och din hårfärg, så klyvs mina tankar, en del av mig vill bara brista ut i asgarv och jag gör det också och jag frågar mig, hmm är det ofta det där du drar upp första gången du pratar med någon, tja jag heter Pär ( obs fiktivt namn och alltså påhittat ) Din längd ser ju den andre och din hårfärg också, min kuk är x cm, allt bra med dig. Och jag kan inte sluta fnissa åt den korta lilla filmen i mitt huvud. den andra delen av mig undrar om du på allvar var inlåst den dagen hjärnorna delades ut eller blev hårt kastad i en betongvägg som barn upprepade gånger.
Det är helt okej för mig att du gillar din kuk, varsågod liksom. Men om det på allvar är den enda fördelen du har att framhäva dig själv med så kan jag inte riktigt se att du och jag har något gemensamt alls än mindre kan ha någon form av utbyte av varandra. Alltså jag skiter i dina 23 cm kuk rakt av, vad fan skall jag med dem till om din hjärna ändå inte funkar iaf hyfsat? För övrigt är det 9,5 cm mer kuk än jag har fitta till, du förstår min fitta är ca 13,5 cm djup, självklart flexar det och kan anpassas och beror på vart i menscykeln jag är och hur kåt jag är osv. Men du förstår ändå, det rä nästan 10 cm för mkt kuk, vart har du tänkt göra av dem?
Nä alla ni män, det är okej att ni har kukar och det är kalasbra att ni älskar era kukar, men oavsett om du har 10 eller om du har 20 cm kuk, om det på allvar är din främsta egenskap och det viktigaste du har, skriv fan inte till mig, för oavsett hur mkt jag älskar kuk och jag älskar kuk på riktigt och väldigt mycket så känns det rätt så ointressant att få din storlek tryckt i nyllet som start på en konversation, faktiskt. Jag är inte ett dugg jävla imponerad av din/ er kuk. Det är okej att ha den men det är med kukar som med religioner, det är inte okej att trycka dem i halsen på andra utan att fråga först.
Jag har en röv, en rätt stor jävla röv faktiskt, vissa verkar älska den och uppskatta den enormt, andra föredrar andra modeller av rövar. Men trots att jag har en jävla massa röv och trots att jag ofta skojar och säger att min röv är min absolut främsta tillgång, så är jag ändå mycket mer än bara ett arsle, även om jag har förmågan att definitivt vara just ett jävla arsle.
Så nu önskar detta jävla arsle god natt och hoppas att morgondagen ger mig lite mer hopp över mänskligheten än denna kväll har gjort. Ha de gött! 221 1 3 years ago