När du skriver om detta så tänker jag främst på kärleksrelationer, dejter och liknande. Det här kan ju anpassas till vänner också, men jag tror att jag alltid har haft en bra balanserad relation till mina vänner så sett. Jag är också en av de där som kämpar och hoppas in i det sista, trots att jag borde ha lagt ner mycket mycket tidigare. Kanske t.o.m. innan något inleddes. Jag har speciellt en relation till ett ex som stort sett varade över ett femtonårigt tidsspann. Det tog slut efter bara tre år, men hon fortsatte bara komma tillbaka på ett sätt eller annat. Velade fram och tillbaka, ville försöka, ville förändras, osv. Det tragiska i detta är att jag aldrig borde ha inlett en relation med henne från första början. Jag borde ha lyssnat på magkänslan. Jag visste egentligen från början att allt skulle bli skit med henne. Att hon aldrig skulle förändras. Vi var inte kompatibla för en relation. Så det är väl egentligen en del av mitt "tips." Lyssna på magkänslan. Man vet nog alltid innerst inne om något kan bli bra, om det är värt att kämpa för eller om det kommer bli en fruktansvärd uppförsbacke som med stor sannolikhet kan bryta ner en. Till slut, när min energi och vilja var slutkörd, så lärde jag mig hyfsat bra att bara lyssna på magkänslan, verkligen analysera vilken typ av människa den andra personen är innerst inne, använda mina erfarenheter och välja mina strider. Numera skulle jag verkligen kräva en ansträngning som är 50/50 från en innerligt vettig människa. Annars kommer mina varningslampor gå igång och då lägger jag ner.

Ja detta är det ständiga problemet, tänk bankomat:insättningar å uttag,dom som ger energi å dom som tar...