Först ett stort tack till alla ni som fanns för mig igår. Ni är guld värda. Ni finns utan krav på annat än att just få finnas..

Sen till vänskap..

Det finna många sorters vänner, såna som visade sig igår, de ska man vara rädd om och behålla.
Sen finns det såna som bara hör av sig när det är problem. De ska man inte behålla, de tar bara en jäkla massa energi.
Så finns det en sort som man verkligen inte borde behålla, men de är svåra att göra sig av med..
De man tycker om mer än som vän, men utan att det är besvarat. Men som ändå, så fort de märker att man är påväg bort, har hittat en ny att tycka om mer än som vän.. Då här de av sig, kan antyda att de inte mår så bra och när man då genast ilar till deras hjälp säger de itne vad det är utan bara antyder och åh det är så skönt att du alltid finns före mig bla bla bla..

Egoistiska personer. För när sånt sker får man ändå ett hopp, de kanske trots allt vill ha mer än vänskap? När man så helt och hållet finns där för dem igen så glider de sakta bort igen.. Säger kanske; Men, vi är bara vänner vet du väl?
De vill helt enkelt att det ska finnas någon, som alltid ställer upp, sm ger dem en egoboost iom att de så väl VET att man inget hellre vill än att få allt de kan ge och att man vill så mycket mer än dem.
Såna ska man ABSOLUT inte behålla även om de ger ett intryck av att vara din goda vän. Vänner gör inte så mot varandra, vänner blir GLADA när man hittat någon, de stöttar en helhjärtat.
Men just de vänner är så svåra att göra sig av med... För man har ett känslomässigt band till dem som man ändå, någonstans innerst inne länge hoppas på att det ska bli mer..