En vårdag, en tidig förmiddag, när all snön håller på att
försvinna, och man ser snödroppar vid husknutarna runt om i staden, staden
verkar få ett nytt liv och människor kryper fram precis som tjuren Ferdinand
och kollar läget och man känner hur vårsolen värmer lite om kinderna, man möter
folk med leende för det är nåt i luften som gör att det pirrar i hela kroppen,
man ser ungdomar köra omkring med sina mopeder, folk tar fram sina cyklar som
har varit i sina förråd över en sträng vinter där snön yrde runt knutarna. Man
tar en extra promenad förbi stadsparken för att dofta in den nya fräscha doften
av utslagna krokusar och snödroppar, kanske får glimta en påsklilja som precis
slagit ut.

Cafeèrna har ställt ut sina bord och stolar utanför och man känner
svag doft av kaffe.  Jag tar och sätter
mig ner vid ett ledigt bord och precis vart inne och köpt en kaffe och en kaka,
sen blicka ut mot folk som går förbi, man kan riktigt se på dom att
vårkänslorna sprudlar inom dom. Plötsligt ser jag nåt i vitögat, nåt som mina
ögon måste dra sig till, som en magnet, det va liksom ett måste, mina ögon for
i slow motion, där gick hon, mina ögon mötte hennes ögon och man kände hur min
stol och bord svävade, hennes blick kunde få mig att springa tusen mil, hennes
blick gav hopp om fred på jorden, hennes blick fick mina ben att agera som kokt
bandspagetti, allt hon gjorde gick i slow motion, hennes ögon var som hela
himlen hade tagit sig plats där, allt omkring henne var suddigt. Allt detta
skedde på ½ sekund, sen fick man se ett leende, ett leende som kunde förlama
alla män, som ett slags gift som gjorde en knäsvag.

En låt spelas i mina tankar
Posion som sjöngs av Alice Cooper. Sen kom det som en ett blixtnedslag inom
mig, man var handlingsförlamad men ville att det ögonblicket skulle vara för
evigt och vill få lära känna henne men vad ska man säga? Jag hade ca 2
sekunders betänketid och försöka få fram nåt ljud från mina läppar men istället
sväljde jag det kaffe jag hade tagit en klunk av innan det här skedde och
klunken gjorde att det kom ner i fel strupe och enda ljud jag fick fram lät som
en trögstartad Volvo 240 diesel, 1 sekund senare försvann hon runt hörnet och
jag tänkte att henne vill jag se igen, jag reste mig upp efter lite
hostattacker som jag då fick av denna klunk kaffe, min jacka fastnade i stolen
och när jag reste mig som hast och börja gå så slog stolen omkull, och tänkte
att ?nej detta får inte hända? men samtidigt under detta öde så tänkte jag på
vad jag skulle säga till henne.

När jag väl kom loss från caféet och gick
snabbt runt det hörn som hon försvann så väntade jag förväntansfullt att se
henne igen, där gick hon och plötslig blev man så där lam i hela kroppen, jag
såg henne gå in i en affär, en affär där som sålde damunderkläder, utan jag
visste ordet om det så var jag inne i butiken och titta låtsande på ett par
?tant?-trosor och jag försökte komma på vad jag skulle säga när vi väl skulle
råkas stöta på varandra medans jag kom på att det kanske är så bra att jag
håller i ett par fula trosor och säga ?hej- går du hit ofta?? nej det gick inte
för sig, bäst  att jag smyger ut och
försöker komma på en ny plan att säga hej till en sån vacker tjej men då såg
jag en blick från denna vackra varelse som smålog mot mig på ett sätt som fick
mig att totalt ur balans och jag halvsprang ut ur butiken och kände att jag
verkligen kände mig löjlig och börja gå en bit på vägen så kom det upp tankar
som att ?fasen vad jag är feg, det är ju bara att gå fram till henne och säga
hej? jag vände mig om och fatta mitt mod då jag upptäckte i min förskräckning
att hon hade en pojkvän, där stod hon och kysste han på gatan.

Det kändes som
ett godståg från Arvidsjaur körde på mig i 154 km/h och det kändes  som alla mina drömmar befann sig i en
glaskula och den blev tappad på golvet i tusentals bitar. Istället gick jag
hem, på vägen hem tänkte jag på att denna dagen börja med solsken och
snödroppar och frisk ny luft och på vägen hem så var det fortfarande fisk luft,
snödroppar vid husknutarna och solsken som värmde mig, trots allt så skiner solen
lika mycket på mig ändå.