Var ute idag på mitt vanliga ställe. Träffade några tjejer, de kunde inte sluta ge mig komplimanger, de ville verkligen berätta hur sjukt vacker jag är. Jag vet ibland inte vad jag ska säga mer än tack. Jag blir väldigt smickrad o tar åt mig av alla fina ord.Senare  fastna mina ögon på en skitsnygg kille. Jag tänkte "se men inte röra" Jag bad om ursäkt till gänget jag satt med o sa till dom att jag skulle bara titta lite i smyg på killen som skulle gå iväg med ett gäng grabbar. Alla bara till mig sa att jag fick titta hur mycket jag ville. Tillslut kommer killen fram till oss o frågar om han fick hänga med oss för att hans vänner skulle dra hem så tidigt. Jag sa nej på skoj o han gav mig ett jätte leende o satte sig bredvid mig. Vi satt o prata länge han o jag, men han drog så fort jag sa att jag har pojkvän. Jag brydde mig inte att han drog, jag hade glott klart på den snyggingen. Men han var asläcker, trevlig o gillade samma musik som mig, även min humor gick hem. Vi blir nog vänner nästa gång vi ses. Pojkvän har jag ju redan o otrogen vet ni ju att jag aldrig är.Sen kom en kompis till mig. Han tittar jag alltid på när vi ses. Han är ju en super duper snygg kille. En av de få snyggaste killar som finns. Han skulle jag lätt vilja ha som topp ett ögongodis. Snäll med. Vi brukar prata en stund om allt från himmel o jord när vi ses.Idag så ville han verkligen berätta hur snygg han tycker jag är, o hur glad han blir varje gång han är i närheten av mig. Att jag får en grå dag att bli som en solig dag bara av min närvaro. Han sa så vackra saker om mig som han aldrig gjort innan.  Jag berättade att jag vill bara vara jag o jag hoppas jag alltid förblir den jag är.  Men wow vad hans ord gick rakt in i mitt hjärta. Ja han vet att jag har pojkvän, så det är inte att han sa allt bara för att stöta på mig, utan han sa det för att berätta att jag gör han glad bara att va den jag är o att jag e snygg alltid o har den karisman.Mycket mer hände denna kväll som jag umgicks med andra vänner o många fick veta vart jag e från (barndomsvänner som alla känner till), inte många som visste det förflutet om mig. Så hade jag inte varit accepterad innan, så skulle jag blivit det nu. Men jag är allas favorit o alltid varit, så det var inga problem. Och inte så många som avskyr mig.Utanför vid stängning råka en full kille gå in i mig, jag blev sur o räckte ut tungan o sket i honom. Men det såg en kille som tyckte inte att han skulle bettet sig så mot mig utan att be om ursäkt. Så Han som såg det vände sig till en av mina barndomsvänner o sa att killen där framme gick in i mig utan att be om ursäkt. Aj där var det nära bli slagsmål. Så fick ju stoppa det o ta min vän i armen o säga "skit i det".Så det gick bra.Jag började gå hemåt. Men så, såg jag 2 killar som drog knytnäve mot varandra. Jag gick fram o skrek lägg av. När jag skriker med min röst blir halva stan förvånade, för jag kan skrika så himla högt när jag blir arg. Så alla blickar mot mitt håll o det kom 2starka killar springandes o slet bort killarna från varandra. De blev helt särandes o ingen större skada hann skee av de 2 stora killarna som var snabba nog att sära på dom. Så inte mycket blåmärken. Så ja, skriker gör jag när jag blir arg. Men slåss för jag inte.