Jag gick på Winnerbäcks turnépremiär i Linköping. Vi ställde oss bland de främre raderna på golvet framför scenen, och jag kunde inte riktigt frigöra mig från känslan av att jag liksom försökte återuppleva nån sorts tonårsförälskelse, eller ungdomsdröm. När jag tittade omkring mig insåg jag att golvet omkring mig fylldes med människor som såg ut att göra detsamma, och med ens kände jag mig, liksom... gammal.

Konsertens starka medelålderslivstema gjorde inte saken bättre. Det fanns inte mycket av "hjärta och smärta". Det var liksom som fragment av filosofiska funderingar bland bostadsprisrallyn, deg som måste in, och tid som rusar förbi. Jag är tydligen vuxen nu, och bryr mig om räntor, börsen och kommunalskatten.

När jag känner så, så känner jag mig så jäkla tråkig.

Sen vaknade jag igår på ett hotell med någon jag inte bor med. Någon som är gift och har barn med någon annan. Nej, vi är inte otrogna, vi är flersamma. Det är något annat. Och när jag kollar mobilen ser jag att min sambo hemma ägnat natten åt en trekant. Den andra i den sängen samma vecka, den första var jag del av.

Och då tänker jag att ja, jag passerar nog som jäkligt "normativ", det är ju fan bara ett annat ord för "tråkig" och "ointressant". Men krafsa lite på ytan, och jag lever ett jäkla liv som är allt annat än. Min säng har tre-kanter, och mitt liv är så sjukt mycket mer och bättre och intressant än när jag var 20.