Finns det något sådant? Idag blir det ett trist dagboksinlägg för jag känner mig så låg. Verkligen låg.
Det är kul på jobbet men det varar ju bara en och en halv vecka till och sen? Samtidigt som jag känner att vissa förändringar tillkommit under min tid här så tvivlar jag på att de kommer att vara kvar ens en vecka efter att alla vikarier slutat...
En av vikarierna har iofs inte tillfört något annnat än irritation. Hon har för vana att sjunka ihop på en stol direkt hon kommer in till någon och sen gör hon så lite hon kan med så sur uppsyn hon förmår.

Första perioden så klagade hon på att hon alltid fick jobba till 16.00 och nu när hon har många turer som slutar 11.15 så duger inte det heller.
Hon vet inte hur en tvättmaskin ungerar fast hon är 24 år. Hon kan inte städa, oavsett om hon är det som kommer först till en vårdtagare så börjar hon dammsuga. Smart med tanke på att vi ska damma också...
Toaletterna kan vara ganska så vidriga hemma hos framför allt männen vi hjälper och dem gör hon helt enkelt inte utan en direkt order.
Hennes taktik verkar vara att vara så menlös som möjligt och inte lyfta ett finger för att se om någon av oss andra gör jobbet istället. MIn taktik är att helt enkelt säga åt henne att hon får göra det. Då kan hon inte säga nej.
En som passar mindre för det här jobbet har jag aldrig sett.
Sen låter hon förvånad när hon undrar om de bett mig (och de andra) finnas kvar på vikarie listan.
Henne har ingen frågat nämnligen...
Mig frågade de om jag ville gå introduktion på de andra fyra områdena samt på vårdhemmen och det gör jag gärna. Jag vill jobba och jag gillar mitt jobb.

Vissa kommer jag att sakna oerhört mycket bla en kvinna som sitter i sin stol hela dagen utan att kunna ta sig någonstans själv. Hon borde vara på ett hem men hon vill inte. Trots att hon är ensam och bara får besök av oss tre ggr om dagen och av sin son som kommer och klipper gräset och vattnar blommorna och även av sin gode man så är hennes humör alltid på topp och man kan skämta med henne om allt.
Jag läste hennes horoskop för henne häromdagen och där stod att det skulle komma en romantisk man in i hennes liv.
Då sa hon: Jaaaaa, det har jag väntat på lääääääänge så det var på tiden!!

En annan kvinna har tillfälligt hjälp för att hon har genomgått en stor operation och hon är bara så gullig. Idag tackade hon för att vi hade varit så roliga...
Dit går man med glädje, trots att det är en av de svåraste att gå till pga hennes hjälplöshet.

Haha, förresten, jag fick ett frieri idag utav en av herrarna vi går till...
Han ändrade sig när jag frågade vad han trodde min sambo skulle tycka om det.
"Inget vidare" blev hans svar och tyckte jag helt skulle strunta i att ens fråga honom.

En tredje dam som jag garanterat kommer att sakna har bara hjälp med bad och städ.
Jag brukar försöka snika åt mig henne varje gång. Hon är så himla rolig med sina kommentarer och idéer. Henne kommer jag kanske att kunna träffa ibland ändå, för hon är inte sängliggande utan så aktiv hon kan.

Hoppas att jag kommer att kunna träffa de andra också, svårast blir nog hon som sitter i sin stol hela dagarna för där är det alltid låst. De andra två bor ju med sina respektive män och det blir lättare men jag ska fråga hennes gode man om det är ok.

Nej, jag ska väl se resten av filmen vi började se förut.

Kram på er så här i slutet av sommaren, Jolo.