Min dagbok fyller två veckor! Jag vet inte hur länge jag kan hålla detta uppe? Det kanske blir lite mer sällan, när något speciellt händer. Det var ju någon speciell som gjorde att jag började skriva... Jag tänker fortfarande på dig, kanske mer och mer... Jag längtar för första gången i livet till en måndag tror jag. Det finns förutsättningar att prata i morgon, undrar hur det blir...?

Jag fick ett morgonmess idag! Underbart! Dottern hade väckt oss alldeles för tidigt... var egentligen för trött, men jag piggnade till av dina rader. Värmen spred sig liksom igen genom kroppen! Du sa igår att jag borde skriva novell... jag har ju gjort det, svarade jag... Du lovade läsa den i dag, undrar vad du tycker...? Det blir lätt tramsigt när jag skriver till dig, men det känns bra, så länge som du inte säger ifrån så fortsätter jag. Tänker på när vi pratade igår när jag stökade ute. Det var misigt igen att höra din röst. Den värmer i höstplockamdet.

Nu blir det frukost, eller kanske är det brunch vid den här tiden.

Längtar efter att få höra dig, blir det möjligt idag? Jag hoppas...

Puss på älsklingshalsen och kramar till er andra.