Är så rädd för åska. Ville ut se konsär. Men åskan hindra mig att våga gå ut. Försökte dricka en öl. Borde tagit några innan. Min fästman titta upp en spårvagn så jag kan komma i tid fast jag var sent ute.
Hade druckit lite på ölen, verkligen inte tillräckligt. Komfram till hållplats där folk väntade på vagnen. Jag skakade som ett asplöv. En unge titta på mig. Jag förklara till mamman att jag e skit rädd för åska. Hon verkade förstå mig. En man som med drack, kom fram o skålade med mig o frågade hur jag mådde. Jag förklarade att jag e alldeles för rädd.
Spårvagnen kom o jag skyndade mig på. Mannen med ölen, mörkhyade kille. Han verkade trevligt, men jag ville inte sitta o snacka. Så jag satte mig vid en tjej. Mannen hade gått genom vagnen o efter mig, för jag antar han ville va vänlig o bara prata. Så han satte sig den närmsta platsen. Jag satt med musik p med min mobil. Sen när han skulle av så sa han vänligt hejdå till mig. Så nästa gång vi ses så kan vi snacka, för han verkar trevlig. Fösta gången kan man ta lite avstånd.

Kom fram till brunnsparken. Där skulle jag byta till nästa vagn. 
Gick mot min spårvagn. Känner hur en man förföljer mig. Nu känner man mer p mer när man går att hans verkligen förföljer än. Ja har hänt ofta, så man kan veta i detta laget nu vem som förföljer än även i en folksamling.
Jag visar att jag ska åka med vagnen åt fel håll. Ser att bussen på andra sidan går till dit jag ska. Springer tillbaka till rätta sida o hoppar in i bussen. Vem kommer då bakom mig med samtligt. Jo denna utländska man som jag förstod att han följde efter mig.
Ställer mig i bussens framre utrymme där man kan stå. Han ställer sig bredvid.
Jag går bak o ställer mig vid bak utrume där man med kan stå. Alla platser där var upptagna utom ett. Där kunde jag va tryggare. Han kom o titta om han fick plats. Nej det fick han inte. Så han satte sig vid närmsta plats. 
De som stod bredvid mig skulle ni av. Nej tänkte jag, nu finns det plats. 
Han kom närmare. Jag ställde mig med ryggen mot honom. Sen började han prata med mig. 
Jag tog av mina hörlurar o fråga vad han ville. Han hade skrivit på sin mobil o visade mig. "Du min kompis Ja" 
Jag svarade honom "Nej jag vill inte va din kompis" 
Då sa han med ord "Min kompis komma här. Min kompis möta mig här". 
Ja hade innan aldrig ens gett honom ögonkontakt. Jag hade inte ens visat att jag visste att han förföljde mig. 
"JA, men va bra. Gå av nu då. Hejdå!!" Jag snäste till honom o markerade att jag är inte ett dugg intresserad av honom. Så han var illa tvungen gå av, för han sa ju att hans vän vänta på honom där på den hållplatsen. 
Jag ryter till så alla o bussen hör. Men han som hoppa av hörde inte hur arg jag var. Han var inte värld mitt vrede.
En kvinna kom fram till mig och frågade vad som hände. Jag förklara till henne. Hon berättade att hon såg det o hon såg allt från början. Hon berättade med att det hände henne med dagen innan. Inte samma man. Inte samma buss.
Men en man hade förföljt henne precis likadant som denna man. Så hon såg ju teckna med en gång på stilen av förföljning. Så obehagligt och äckligt är det.
Hon berättade då att hon tryckte stopknappen igår när hon skulle av. Mannen såg det o ställde sig upp o tänkte gå efter henne mera. Så hon frågade honom om han oxå skulle av. Han sa att om hon skulle av så kunde dom gå tillsammans hem till henne. Då sa hon att om han tänker gå av så tänker hon inte hon gå av. Slutade med att hon fick åka till slutstation, eftersom han satt kvar med henne till dit. Sen kunde jag inte höra hela historien vad som hände sen, för jag skulle hoppa av, ville inte missa hela konsären jag skulle till.

Framme så leta jag runt i publiken vilka jag kände. Hitta 12 människor jag kände. Men alla var utspridda. Visa var så långt fram så kunde inte nå dit. Jag ställde mig vid 2 vänner.
Jag såg Gamers ex. Men såg inte Gamer. Jag pusta ut. För jag vet att jag bara kommer bli ledsen om jag ser honom. En öl räcker inte för att klara ens psyke att inte bli ledsen. Men jag har bara varit ledsen sen jag sa hejdå. Jag bara mått piss.
Så jag ställde mig o dansa för livemusiken. Titta mig massor om o ville känna publikens all glädje. Ta allas energier o gö om dom till min energi. Jag gillar energier o Aurora. Alla människor har det innom sig. Jag är sån som slukar allas. Men jag ger tillbaka lika mycket. För man kan inte ta om man inter ger. Alla sjöng med, dansade, hoppade, ropade och alla hade superkul. Det var kvavt. Alla svättades ihjäl.
Bandet berätta att dom kommer va på närmsta delen, så dom skulle skriva autografer o komma sin publik nära. Sådana band älskar jag. Sådana som tar sig till sig sin publik på ett mänskligt sätt. Jordnära människor.
Jag gick inte dit. Nu kunde jag nå mima vänner som hade stått längstfram. Dom var glada att se mig.
Gick med dom lite. Sen skulle visa hem, visa skulle dra å käka. Jag skulle ändå på toa o dra mig till krogen.
Stannade sen vid folk som målade graffiti. Så himla vackert så jag dog en smula. Jag fick följa dom på insta. Visade upp själv att min syster är konstnär. Visade upp hennes konst. Och dom var mycket impade.
Sen gick jag till krogen. Beställde en öl och kollade runt vilka som var där.
Skönt han var inte här. Pustade ut o visste att jag skulle ha det roligt. För kommer han innan jag blir full så kommer jag inte vilja stanna, ifall jag visar till vänner att jag e ledsen. Jag tänker inte visa vänner det. Mina innre känslor har dom inte med att göra.
Hade en bekant som är både bartender o kund. Nu satt han o drack. Kom fram till han o den andra jag med känner till. Så drog den andra utan säga hej till mig. Jag skoja lite till han andra att han drog för att jag kom. Han svarade suddigt att det gjorde han. För att jag aldrig kan ta att alla inte vill hälsa på mig. Han försökte mer o mer säga spydiga ord. Jag log o sa att jag kommer alltid att hälsa. Jag är här o jag tänker inte gå någonstans.
Jag sa aldrig något spydigt tillbaka. Fast innom mig ville jag ge han så mycket tillbaka så han åkte ut med huvudet före. Men jag tänker inte visa att jag blev arg, ledsen o besviken. Jag tänker ge han kärlek. Hat ska man ge kärlek tillbaka. För då är det inte jag som gjort fel i slutänden utan han som ger hat till en som försöker bry sig om alla o va varm o go. Så det var att försöka bara bita ihop o le. Fast jag blev jätte ledsen. Jag berätta inte det till någon. Jag gick tillslut där ifrån. Han var nog glad som fan att jag gick. Han var nog stålt över hur han behandlade mig.
Kommer någon fråga kommer jag la bara säga att han är trevlig. Vi umgås med samma vänner, så vad kan man säga lixom. Ingen kommer fråga det närmsta dagarna i alla fall. Fast helgen innan hade jag sagt bra saker om han till en tjej som fråga. Men beter han sig så kommer Karma bita han i röven. Så jag behöver inte gö något.

Satte mig vid ett bord med vänner. Skratta gott med dom. Sen körde vi kyssar leken. Ja den har varit med om några gånger.
Vi var 3 tjejer. 2 killar. Fast nu börjar ölen rulla in massor. Så nu blev jag liter förvirrad. Ena stunden sitter en killkompis brevid mig o andra sekunden sitter en annan killkompis till mig. Spelar ingen roll mellan dom 2 killarna, för de e mina vänner som känt mig så långt tillbaka, så jag kan kyssa båda. Ena tjejen är den tjejen som jag har ändå roliga fester ihop med som förflutet. Många år tillbaka.
Så jag kysser hennes kompis, för hon är närmast mig. Killen längre in, han är en vän jag visat till alla att han e en reko bra kille. En kille som till o med jag kan tänka mig i sängen, för att han är så trevlig. Aldrig elaka ord från hans mun. Men han bits när han kysser. Så åt han sluta bitas. Så vi fick öva lita extre. Men gav han sen till tjejen som jag satt närmast, för hon gillade hans kyssar.
Bandets medlem, sångaren. Han hade kommit. Han gick runt o hälsa på alla.
Missa han när han var nära. För då satt vi o kyastes. Sen kom jag inte ut för jag hade fått platsen längst in o ingen ville släppa ut mig. Han börja gå iväg. Åh nej jag kommer missa honom. Fråga min vän var han tog vägen. Han sa att han tog nog ett varv o kommer säkert tillbaka. Ja sa att jag kan inte jaga honom, det ser inte coolt ut. Så vi stod o skratta o satt vi står här o ser bara coola ut tills han kommer tillbaka.

Mycket riktigt så kom han tillbaka. Då gick jag fram. "Hej, du gick iväg när jag skulle komma fram, satt innan o kysstes så jag hann inte" 
"Nämen förlåt, nu är jag här".
"jag ville bara ha en kram? “.
Han gav mig en stor kram o frågade vad jag heter. Svarade att jag kallas för xxxxxx. 
Inget jag berättar till en sida som denna, för jag vill inte ha stacker på mig, så fråga mig inte ni som läser detta. 
Han skratta gått o sa "Du måste ha en historia bakom det namnet" 
Jag svarade kortfattat historian för länge sedan då Göteborgskalaset fanns. Blabla ba. Han skratta gått. Sen skildes vi åt. 
På vägen till mina vänner där dom att såg jag Gamer. Han stod med ryggen till. Jag drömde mig in under hans svarta tshirt. Ville känna hans kropp. Ville ha mitt ansikte i mot hans bröstkorg. Ville bara gå fram säga hej. Höra hans röst. Känner hur knäsvag jag blev. Hur ledsen inombords jag blev. Sa aldrig nått till mina vänner.
Skratta högt o hoppades han hörde. Hörde att jag hade kul utan honom. Hörde mig så han kunde sakna mig lika mycket tillbaka. Han titta aldrig mot mig. Inte vände sig en enda gång. Visste han inte att jag fanns där. Men jag är svår att inte missa. Jag syns, jag hörs, jag finns.
Men inte för honom märkte jag. Inte titta han en enda gång med sina vackra blåa ögon. Jag ville gråta. Jag ville bara stå o titta på honom.
Stängning o alla gick ut. Se han gå iväg. Sprang efter. Tappa bort han vid folkmängden. Gick vägen till centrum. Hoppades han väntade på vagnen där.
Han fanns ingen stans. Jag hoppa på vagnen o kollade. Hoppade av där han kanske kunde hoppat av som e nästnärmast, där han hoppar av flest gånger. Gick till muren där vi en gång satt.
Satte mig inte vid den. Satte mig på marken vid ett elskåp. Bara satt där. Kunde ändå inte ta spårvagnen när jag var ledsen. Ville inte att någon såg mig. Tårar kom utan att jag ville det. Men var endå ensam. En annan vagn kom. Inga folk gick detta håll som tur.
Tog mig upp. Torkade mina tårar så gott som. Satte mig på vagnen hem.
Skrev till honom "Sprang efter dig. Men då var du borta. Grät. Satte mig i xxxxxx på marken o grät. Vet att du bryr dig 0%
0% är vad du gav mig, du kolla inte ens åt mitt håll."
Han svara en timma senare "Men om du säger att  du inte vill, så tror jag ju att du inte vill"
Jag svara dagen efter "Det är du som stängde ute mig, inte tvärtom."
Han läser o svara aldrig.