Har jag haft nästan konstant i ett års tid nu. Under den tiden har jag bara under ett fåtal gånger under några fåtal timmar lyckats skapa något som jag själv tycker om. Det jobbiga är att det inte bara handlar om saker man kan göra som också går att "ta på" utan även känslor. Sexfantasier är bara att glömma, visst de kommer ibland men går direkt.. Bara flimmrar förbi i någon sekund. Störda sexfantasier som jag inte kan styra över, det är mitt undermedvetna som styr över dem och mitt undermedvetna tycks leva sitt egna liv helt avstyckat från mig själv. När jag tänker på det har jag nog skapat mer än vad jag själv egentligen vågar erkänna för mig själv men... Det känns ändå som om något fattas mig, och det är oerhört irriterande.

Jag försökte bota det hela i vintras genom att knulla, bli av med oskulden och så vidare.. Men icke det fungerade inte, inte öht. Försökte några månader senare men blev en smula våldtagen istället och prestationsångesten åkte i toppen... Eller bör man skriva det som botten? ... Err nu kom jag av mig, någon kallade mig just hora... Får väl livsfilosofera mer en annan gång..