För övrigt så är jag närmast poly-amorös.

Jag har åtminstone anlag för det, så mycket vet jag även om jag handen på hjärtat inte har testat det i "skarpt läge" än. Jag har väldigt svårt för att bli förälskad. Hur som helst: bara att veta att det Finns Alternativ till den där tvåsamheten vi blir skedmatade med sedan barnsben, bara det är helt förbaskat underbart.

Vet du att man KAN älska utan att man måste "äga" den andre, bara för att man är tillsammans. Man KAN vilja den andre så väl att om den finner ytterligare kärlek/förälskelse/förtjusning/sexpartner i en tredje part, så KAN man själv bli uppriktigt glad för dennes skull utan att känna sig själv och "våran" relation hotad.

Alternativet finns, jag vill bara berätta det. Jag vill också säga att jag är övertygad om att denna relationsform skulle passa så många fler människor, bara de visste något om det och om de kunde öppna sina stängda sinnen och seriöst fundera över om de passar för det...
Funderar man och kommer fram till att "nej jag klarar det inte" så fine, då har man åtminstone funderat. Men jag tror att många skulle passa för det... och det är ju inte direkt så att det är FÖR MYCKET kärlek som far omkring i denna värld?? Snarare för lite. Och varför inte spä på det lilla som är om man bara kan? :-)

"Mer poly åt folket" som min kompis brukar säga :-D