Ja, tänker fota lite ikväll. Så gott det går med värkande rygg och en bortslarvad trådlös fjärrutlösare till kameran. Blir att kuta mellan posing och kamera-display efter varje bild, vilket är drygt och tidskrävande, speciellt i klackar. Men ska göra så gott jag kan. Såna här gånger skulle jag vilja ha en sambo som villigt fotar mig och oss. Slippa göra hela jobbet själv och bara kunna fokusera på att få till bra poser och vinklar. Men man lär sig väl något av detta. Och det blir lite av ett workoutpass. Har 10 sekunder på mig att springa och inta en pose, innan det smäller av en bild. Gäller veta vad som funkar och inte funkar, att lära sig snabbt vad som går och inte går.
Finns det några önskningar om bilder? Känns som det börjar bli ett och detsamma. Ingen större lust visa min fula framsida. Att öht redigera såna bilder skulle ge mig ångest och totalvägran att lägga upp dem här. Degig och hemsk.. Därför blir variationsmöjligheterna mindre.

Master var här imorse. Vi fick sova skönt tillsammans några timmar, lite hudnära och stillsam sömn. Några ömma smekningar i förbifarten. Hans halvhårda kuk när han kom ur sovrummet, hade fått mig på knä omedelbart. Men jag är inte den som tar initiativ i vår relation. Det har bara blivit så, jag försöker ändra mig men det är jättesvårt, vi är så vana att det är han som låter mig veta när lusten finns. För jag vet aldrig vad han tänker och känner. Han är mycket svår att läsa. Han har det inte lätt nu, så jag vågade inte på ett modigt och djärvt försök att inleda något. Hela hans varelse skriker utmattning och stress. Jag försöker ha förståelse. Försöker att inte sätta skulden på mig, att det är jag som inte är sexig och snygg nog. För jag vet innerst inne att han tänder på mig. Det är ju så barnsligt. Hans ovilja har inte ett skit att göra med såna ytliga fåniga saker. Antingen har han ingen lust just nu, eller så får han det han behöver sexuellt av någon annan kvinna just nu. Jag har blivit nån form av emotionell fristad, där han kan existera kravlöst. Jag vet inte om jag gillar det. Behöver få skön njutning av någon jag litar på, och just nu är han den ende. Det känns tungt och motigt att inleda något nytt.

Sexet har helt enkelt inte någon prioritet i det övriga, verkliga livet som tycks slå honom blå och gul just nu. Det är svårt att veta vilken del av mig som är hans slyna och vilken del som ska vara vän och stöttande. Hitta en balans, vet hur mycket jag ska finnas i hans liv. Hade vi varit tillsammans hade jag funnits där för honom till 110%. Om jag haft en säkerhet i vad det är vi har. Men nu vet jag inte.