När man trott att man äntligen hittat hem, att man funnit sin stora kärlek och när man tror att den man älskar känner lika dant, då blir det en chock när man förstår att så inte är fallet. Att han tröttnat så kapitalt att han inte ens vill försöka hitta en lösning. När man själv tycker att det man hade är värt att kämpa för att få tillbaka, men inser att det är man ensam om att tycka. Då är det svårt att vara människa. Då vill man kliva av och vara någon annan för ett tag.
Men det får man inte. Man måste igenom.
Jag undrar om jag gjort något enormt elakt och om det är därför jag straffas på det här sättet. Att få en sådan gåva som han var för att sen inte få ha den. Förvaltade jag inte gåvan på rätt sätt? Nej. Jag kunde inte förmå mig till i början att unna honom vänskapen med en annan kvinna. För jag kunde inte tro att de vara bara vänner och att de bara pratade. Däremot trodde jag att han inte skulle svika mig och gå bakom ryggen på mig, men det gjorde han. Två gånger tom. Men ändå trodde jag honom. (Tre gånger om man ska vara noga)
Jag kunde inte förmå mig till att tro på mina egna känslor när jag kände att hans vänskap med henne faktiskt inte var farlig. Jag kände flera gånger i somras att jag nog skulle klara av hans vänskap med henne och var flera gånger på vippen att berätta det för honom. Men jag vågade inte. För jag var inte helt säker på om jag skulle kunna klara det. Jag ville helt enkelt inte låta honom ha kontakten bara för ett tag för att sedan ta den ifrån honom igen föra tt ajg inte orkade... Istället blev det så att han när han mådde dåligt tog uppp kontakten med henne igen. Bakom min rygg. Och nekade när jag frågade om han gjort det, för jag kände ju att det var något. Han ljög mig rakt upp i ansiktet och fick mig att känna mig usel för att jag inte trodde på honom. Men jag hade ju rätt.

Kärlek är inget för mig. Jag ska nog leva ensam med mina barn och bara ha enstaka sex dejter då och då. Det kommer att förgöra min redan sköra självkänsla, men utan sex vill jag inte vara. Men smärtan som kärleken för med sig behöver jag definitift inte!

Ledsen alla ni osm trodde detta skulle bli ett glatt inlägg. Men så här känner jag just nu.
Jolo.