Det är ingen bra måndag... lång helg utan att få höra din röst och stressigt som f-n idag... Tack och lov hann vi växla några ord under dagen. Då infinner sig ett lugn i mig, ett lugn som jag inte känt på länge under de här återkommande veckorna av stress och ännu mer tider att passa än vanligt. Din röst lugnar, den är balsam för min oroliga själ. Jag kan bara luta mig tillbaka och lyssna, till och med på de korta tystnaderna som blir ibland.

Det verkar gå åt pipsvängen med tisdagen... Men allt kommer... Jag är beredd, du behöver bara säga orden... Jag längtar så eftter den stunden då jag får träffa dig. Elden är tärande under helgerna, men lugn och fin, stark och tålig resten av veckan. Du har tänt den. Hur är det med din?Det är dags att slå samman dem...

Det ska nog gå den här veckan med, fast det är jobbigt. Det finns tid att prata, det är inte det, det är allt det andra, den där vardagslunken , tristessen har ju kommit smygande det senaste året, det vet du, jag har berättat det. Jag tror att du vet vad jag menar. Du är min vitamininjektion, som ger mig kraft att klara den här veckan, kanske kommer jag leende ut ur den till och med! :)

Det är fortfarande mycket kvar som måste tas itu med, så det blir inte mer skrivet här. Du ska veta att du finns i mina tankar mest hela tiden, du hemliga kvinna som har förtrollat mig...

~Kyss~ från din cyberälskare

Ta hand om veckan och varandra ni andra med, vem vet vilka överraskningar som väntar...? ~kram~