Jag har varit rätt låg idag, beroende på att den oundvikliga hösten närmar sig. Jag brukar bli låg, när löven trillar av träden och kylan kryper närmare. Ironiskt nog har det varit 15 grader varmt och sol idag när jag plockat och fejat. Tyvärr så är det ingen återvändo, hösten och sedan vintern är i annalkande. Det var en natt med frost i veckan redan, det kan smälla till när som helst. Det som måste göras måste tyvärr göras nu...

Men när du messar till mig, telefonens vibrator sprider en värme genom hela kroppen. Vi lyckades hitta en tid att prata lite idag, jag är så glad för den stunden, även om jag höll på med annat samtidigt, hoppas jag inte var för frånvarande. Vi får ju inte väcka misstankar... Livet går på som vanligt, nästan... Elden som stadigt brinner i mig sedan några veckor tillbaka. Diskret, men stadigt, lågorna vajar i höstvinden... Vem kunde ana att jag skulle leva ett dubbelliv, ett virtuellt, men fortfarande...

Din röst är så mysig, så lugn, så säker, även om det blir tyst i luren ibland, det känns tryggt ändå. Jag är som en tonåring, spänd, sprallig och vet inte hur jag ska uppträda. En 41-åring som är tonåring, hmmm jag har ju vatt med om en del, ändå blir jag ett barn igen när jag pratar med dig. Du lockar mig närmare elden, jag studerar den allt mer noggrant, visst är den vacker, härlig, varm, röd och guldgul, men så farlig... Var är vi på väg? Jag vet fortfarande inte, jag vet bara att jag inte vill släcka den eld som börjat brinna. kan vi hålla elden på en hanterbar nivå? Jag hoppas verkligen det, den känns kontrollerad... Vad är det som föder den? Spänningen? Det förbjudna? Längtan? Förmodligen en kombination av vad jag trängt undan under många år. Jag petar lite till i glöden och njuter av att det sprakar.

Vi avslöjar mer och mer för varandra, små detaljer som gör att jag lär känna dig mer och mer, det känns inte längre som bara ett par veckor, har du inte funnits där alltid?

I morgon är det söndag, får jag ett morgonmess? Jag kommer skicka ett till dig! Finns det tid att prata? Vad ska vi prata om? Det är oviktigt, bara jag får höra din röst igen! Det har blivit en del av dagen, du har skapat ett sug hos mig efter mer. Dagen blir bättre om jag får prata med dig, bara längtan efter ett samtal gör faktiskt dagen mer spännande och bättre. Hösten känns inte så kall längre, vintern känns inte så skrämmande, inte så lång. Får jag prata mig genom vintern med dig? Kommer jag att träffa dig? Jag hoppas det!

Tramsigt, jag vet, men vid det här laget så vet du att du betyder mycket för mig, att skriva till dig betyder mycket för mig, att prata med dig betyder ännu mer... Hoppas att du får sova gott inatt, jag är på väg till sängs, jag kanske drömmer igen, kanske kommer jag ihåg mina drömmar i morgon? Jag lovar att skriva om dem, du kommer att vara med i dem, det är jag övertygad om!

Puss på dig min hemliga älskling och kramisar till er andra! Jag kommer ha händerna under täcket ikväll med, hur kommer ni att göra...?