Livet går Upp och Ner men jsut nu känns det som att den bara går ner för och känner att jag inte står stadigt på jorden längre känns som att ja ska falla ner i avgrunden och aldrig kunna ta mej upp igen! så känns det känner mej ensam förtvivlad rädd för vad som ska hända här näst i mitt liv.

vart e alla man håller kärt om hjärtat när man verkligen behöver dom? vänskap verkar bara vara ett ytligt påhitt av någon

känner att ja behöver någon som kommer och räddar mej från detta eviga mörker behöver ljus i mitt liv men just nu känns det som att det e ganska så omöjligt!.

man litar på killar men det vissar sej varje gång att dom bara e ute efter en sak och sårar en gång på gång vart är alla ärliga o trogna killar? finns det några sånna kvar? och i så fall vart finns dom?

skulle verkligen behöva kärlek tryghet och omhet
och varje gång man känner att man e på väg ocg ta sej i från mörkret så kommer det alltid något nytt som drar en tillbax in i mörkert känns som att mörkret snart äter upp mej inni från och ut

när ska folk se att man ropar på hjälp fast man inte säger något tröt på att leva med en mask på mej och låsas att allt e frid och fröjd för det är det inte långt i från frid och fröjd!.

om det nu finns en ridare i rustning så behöver ja verkligen honom nu som tar mej till ljuset i livet !..

snart har det gått ett halv år sen jag vart grovt misshandlad av tre okända killar!. och åtalet har lagts ner måde någolrunda bra efter middhandeln men efter ett tag började jag må väldigt dåligt har blivit orolig nervös rädd och feg lider av deprition samt panik ångest allt tack vore dom där killarna vågar inte längre gå ut själv klara inte av att åka buss tåg och inte gå i affären själv ensen gång längre och vad jag en gör för o bli bättre verkar inte hjälpa e det dax att ge upp nu eller ska man kämpa vidare fast en man känner att livet inte har någon mening längre?

ja de va la allt för mej idag