Sitter framför ett dignande bord. Dukat med sommarens bästa. Grillad kyckling och ris. Det är massor med folk kring bordet och sorlet lägger sig som en finns över alltihop. Pappa är så trött o håller på o somnar. Har som en tok försökt att ordna så alla ska bli nöjda. Mitt i en rörelse fastnar jag. 

Tanken stelnar till. Så otroligt envist jag försökt att skjuta den ifrån mig. Hur ogärna jag verkligen vill. Men kan inte låta bli. Tänker på honom. På dig. Du är inte min. Kommer aldrig bli. Men nu kan jag inte tänka på annat. Det där leendet som galet intensivt penetrerar min hjärna. De där ögonen liksom en hord galopperande kaniner kommer emot mig. Som granskar mig och hoppar på varje millimeter av min kropp. 

Jag har många gånger tänkt på andra. Fantiserat om den dör motorcykelns ägare. Grannen. Släktingen. En random filur med skaplig figur. Men aldrig tänkt på knull, rent ut sagt. Men idag.. Nu. 

Släpper allt. Det är tabu. Ska inte tänka så om andra. Länge, länge har tanken funnits om dig. Hur det skulle vara. Kännas. Hur mitt inre, mitt hjärta, min kropp skulle öppna sig för dig. Hur min hjärna skulle upptas av bara dig. Din beröring. Din närhet. Din värme. Oss. Vi. Nu. Här. Men nej. Nej. Törs inte tänka. Inte tänka så. Jag är gift. Kommer tillbaka till nuet. Vart har jag varit? Vill tillbaka.