Jag skulle vilja hitta på något kul med barnen, men jag har ingen bil så det får bli något här och DET blir svårt! Här finns inget att göra typ.

Jag känner mig ensam, men inte tillräckligt ensam för att kunna göra något åt det. Hela jag skriker efter mänsklig kontakt, beröring, samtal öga mot öga..
Men jag har inga vänner jag kan bjuda hit faktiskt.. eller jo det har jag kanske.. Men det är inte det jag vill.. Och jag bjuder definitift inte hit någon att kramas med som jag eg vill...
Utsätter inte barnen för det, de förstr inte att mamma bara vill bli kramad ibland..
För dem är det så att man kramar den man är kär i eller sina barn´. Alla andra kramas man bara hej med, men jag vill ju ligga i sängen och prata med någon, hålla om och hållas om..


Nåja, barnen växer upp de med så mamma kan fara iväg utan att behöva krångla med barnvakt..

*suck* ja, vi får väl gå ner och spela minigolf.. Kan bara höra stönen från den yngsta när hon inser attvi ska GÅ ända dit!


Just idag ångrar jag att jag flyttade.. Massor att göra här och där jag bodde förut hade jag åtminstone en vän som jag kunde umgås med samt att allt fanns inom gångavstånd... Men, det går över..

Kramar till alla underbara här på k6, Jolo.