Har jobbat idag... En dag och jag är fullständigt slut. Av 26 barn är det 8 som inte har problem. De mår däremot illa av att gå till skolan.
En av dem skrek: Jävla frökenjävel. En sa: Gissa vilken fröken jag hatar mest? Dig. En tredje är alltid allmänt stöddig och jäklig.(Jag har vikarierat där förr.)
Den fjärde tejpade en lapp på mig när han skulle gå hem. Med ett hjärta på... Sånt gör det värt att gå dit :)
Ytterligare en kille mindes mig från förra året när jag jobbade där. Han höll sig lugn. Sist fick han helt enkelt inte leka med de andra barnen för att han bara förstörde, utan han fick sitta i mitt knä tills han förstod vad jag sa. Han satt inte mer än tio minuter men det kan vara nog så jobbigt när man är 6 år. För barnen jag jobbar med är 6 och 7 år.
Många av dem kommer att bli småligister, några kanske tom kriminella om ingen tar tag i dem. Jag ska göra mitt bästa under dessa två veckor.
Sist jag jobbade lämnade jag en lista med förslag på olika saker de kunde förbättra, personalen som jobbar har taggarna ut mot varandra och håller benhårt på sina egna genomförda förslag vare sig de fungerar eller ej. En av kvinnorna som jobbar där borde inte jobba med barn längre.
Hon går på direkt även om det är så att de bara leker, för det gör de ju också ibland. Men mesta av tiden går åt till att jävlas med varandra så mycket de bara kan. De orkar inte vara ordentliga helt enkelt eftersom "ingen annan är det"
En börjar och de andra hakar på. Tyvärr finns det många sk "triggers" i den klassen och alldeles för många som inte är sena att haka på.
Svordomar mot varandra och lärarna är vardag för dem. De borde genomföra samma sak som i min dotters skola, om man svär eller på annat sätt bryter mot de regler som man gemensamt iskolan har bestämt så får man hem en röd lapp som ska skrivas på av föräldrarna. Föräldrarna uppmanas också att tala med sina barn om vad som hänt.
Några var stöddiga i början och gjorde som de brukat, svor och gick an. Efter den kanske 8:onde lappen samma vecka var det inte lika roligt längre... Speciellt för att föräldrarna fick klart för sig att deras barn visst hörde till de som bråkade...
Efter bara knappt ett halvår har de nästan inget svärande längre, nästan ingen mobbing och förekommer det finns det genast någon som ställer upp på den mobbades sida och mobbarna får det inte roligt.
Det blir nog en diger lista denna gång med... Men trots min ganska skarpa kritik förra gången frågar de som jobbar där efter mig när det blir dags för vikarie. (Hon som fördelar jobben sa det.) Skönt, för då har de iaf förstått att jag inte kritiserade dem som personer, utan att jag som kom utifrån såg sånt som de fastnat i.
Denna gång kan jag vara hur ård ajg vill, för jag ska flytta så det lär inte bli fler uppdrag från dem igen.. Lite sorgligt men jag hoppas det kommer någon mer som jag, eller att de själva faktiskt ser hur illa det är ställt med dessa barn.


Kram på er i regnrusket, Jolo.