På väg hem från jobbet såg jag min ungdoms kärlek. Tyvärr kom jag aldrig över henne. Och kommer på sätt och vis aldrig göra det. Den jag älskade, finns inte kvar. Det var en 16 åring. Det jag såg idag var hennes åldrade skal. Jag fattar det. Men det rörde upp känslor jag försöker undertrycka.Vet inte om hon såg mig. Hon borde känt igen mig. Jag ser ju likadan ut. Bara jävligare och slitnare.Vad jag gjorde? Snabbt stirrade jag ner i instruktions filmen jag hade tänkt titta på. Fattade inre ett smack av den. Jag var så upptagen med att bli sedd av henne.Hade vi börjat pratat hade jag svamlat, stakat mig på varenda ord. Hon tar fram mina bästa egenskaper numer.Ibland har jag fantiserat om, tänk om vi kunde blivit ett sånt dör par som återförenas när dom blir gamla. Jag hade en sån granne. Hade levt med man, mannen dog, och hon träffade sin ungdomskärlek som hon fick ihop det med igen. Romantik, jag vet inte om jag förstår så mycket av det. Men den här grann historien rör mig nästan till tårar.