För jag har en vän. Han håller mig över ytan när jag drunknar, fast jag är besvärlig och inte helt och fullt kan ta till mig det han säger fast jag så väl vet att han har rätt.
Jag vet inte om han vet hur mycket han egentligen betyder för mig.
Jag vill ibland inte tala om hur jag mår, jag är rädd för att fölora honom, jag är så trasig i själen och jag har nästan alltid har problem som jag behöver prata om. Men han vet ändå... Så det slutar alltidmed att jag talar om det för honom iallafall.

Tänk om jag kunde må riktigt bra en längre tid och bara prata med honom om roliga saker. Undrar vad vi skulle prata om då..

Glöm inte att tala om för dem du älskar att du gör det. Krama om dem ofta. Jolo.