Mycket senare än alla andra hittade jag till instagram, för cirka ett år sendan. Jag har det mest för att hålla lite komm på avlägsna bekanta, lägga ut skrytbilder när jag kan och komma på tutorials. Heter de så? Ja, tror de. Där andra gör sådant man önskade att man kunde men är för bekväm eller dålig för att kunna själv. 

I alla fall. Jag följer en del sidor där dagens kloka ord eller tänkvärd citat snubblar in i flödet. Korta små meningar får mig att nicka av instämmande eller höja på ögonbrynen av oförstående. Ibland står det något som är så provocerande bra att jag önskat de va jag som hittat på den meningsbyggnaden. 

Idag dök det upp en bild med orden: Bara för att jag inte pratar med dig betyder det inte att jag inte saknar dig. Jag är bara rädd att du inte ens tänker på mig. Det är mycket i detta som inte stämmer in på mig. Men de är ju så. Även om vissa saker är som de är så kan de ju va så att man ägnar gamla kontakter en tanke ändå ibland. 

Jag har säkert ett 10-tal gamla nissar som jag undrar hur de lever idag. Men jag kan inte säga att jag på allvar vill ha kontakt med nån av dem idag. Men ändå.