Det var på tunnelbanan, långt ner under jordytan, insprängd i urberget, framrusande, bullrig. Det var där hon tog av sig skon, sedan strumpan, kastade ett lite för långt ögonkast på mig i sätet mitt emot, och började massera. Det hade nog ingen effekt. Hon tog fram mobilen, tog ett foto. Sedan pratade hon med någon, om foten. Jag hörde inte, ville inte höra, vad hon sa. Hennes fot var vacker.