Kommer ni ihåg, de första gångerna man lade upp en profil på en datingsida. Och dagen efter, raderade allt i panik. Åratal senare är det svårt att komma ihåg paniken, och vad det var man blev så rädd för. Jag minns att jag var nyseparerad och fick rådet av en kamrat att nätdejta, vilket jag då gjorde ett försök med - innan paniken slog till.

Det händer att jag blir kontaktad av någon man eller kvinna, och vi inleder en chatt som känns lovande. Och så loggar jag in, dagen efter, och konstaterar att det borde vara en chatt där som jag mindes som positiv. Men, eftersom jag inte gjort några skärmdumpar och personen jag chattade med, har raderat sin profil och vår chatt, är det bara ett svagt minne kvar.

Nå, männen brukar göra en ny profil och återkomma. Deras längtan är liksom redan startad. Men vart kvinnorna tog vägen är svårare att förstå. Kanske chattade med flera (ohja, det gör vi alla) och slutligen valde en, och glömde att skriva Hejdå till de andra?

Nja, nu kommer jag ihåg några kvinnor som dykt upp, efter att ha försvunnit. Men de flesta är män, i denna försvinnande grupp dateare.