Jag hade ju bestämt mig, jag skulle leva ensam med barnen, leva i celibat och bara ordna upp min tillvaro i största allmänhet.
Jag var mycket nöjd och tillfreds med det beslutet. Det kändes bra, lugnt och skönt i själen.

Vad händer då? Jo, en hel hoper med trevliga män dyker upp som gubben i lådan. Visserligen bor de flesta lite väl långt bort men ändå..
Hur trevliga som helst att tala med, de har en hjärna och de använder den!
Och alla vill de träffa mig. *suck* Hur ska jag göra nu då? VILL inte leva ensam resten av mitt liv, VILL inte få känslor (läs vågar) för någon som förmodligen kommer att svika mig på ett eller annat sätt.
VILL ABSOLUT INTE råka ut för någon med len tunga som får mig att sväva på moln för att sedan upptäcka att jag inte alls på något sätt varit unik utan att allt han säger till mig har han sagt till hundratals andra, i värsta fall samtidigt som han säger dem till mig.
Vill heller inte råka ut för ytterligare en man som lovar guld och gröna skogar samt påstår sig vilja dela sitt liv med mig (eller iaf undersöka om det är något som kan fungera) och sen upptäcka att det var sexet han ville åt.

Så, ni som vill träffa mig, bered er på att det blir träffar helt utan sex. Kan ni inte ställa upp på det och dessutom avhålla er från att tjata om sex om vi ses, så kan ni dra er ur redan nu, det besparar både mig och er tid och irritation.
Givetvis kommer inte en enda av de som eg bara vill ha sex dra sig ur iaf, för de tror att just DE har något jag inte kan motstå när jag väl träffar dem. TRUST ME! SEX finns inte ens på kartan!

Kramas om ni stöter på någon som är värd den, Jolo.